Hästar & ridsport

Göteborgare (återigen, efter drygt 16 år i Sjuhärad). Flyttade tillbaka 2006, och har blivit Hisingsbo. Numera Kyrkbyn, efter sex år i Sannegården.
3 barn, men alla utflugna. Ett barnbarn. Och en ny käraste, sedan juni 2014; sambo sedan januari 2015.
Jobbar med IT, på bilfabrik. Men börjar nu skymta pensionen.

Det här får uppdateras! Pensionen uppnådd! Massa barnbarn. Och skriver, ja.

Tio blandade upplysningar, utan sammanhang:

• sjunger i kör.
• uppvuxen i östra Göteborg; Björkekärr.
• dansar squaredans. Trevlig hjärngympa.
• och folkdans. Trevlig motion.
• tycker om sushi - men jag ransonerar det hårt
• skriver krönikor. Om squaredans.
• kan fortfarande citera lite ur bibeln på latin. Och Catullus, om jag känner för det.
• kunde läsa när jag var tre. Och har läst många böcker sedan dess.
• har släkt i Norge; allra närmaste hörnet. Men jag talar inte norska.
• är usel på att simma

Favoritsajterna stryker jag…jag ändrar lite då och då. Kommenterar bara min första, som jag gick med i februari 2007: Kolhydrater

Behöver gå ner rejält i vikt (ca 25-30 kg), och det var därför jag via GI kom in på LCHF-dieten. Har hållit på sedan nyår 2007, och har hittills märkt:

• blir inte sur om jag inte får mat på fyra timmar. Eller åtta.
• kan utan problem sitta och titta på när de andra äter hembakt äppelkaka vid fredagsfikat
• förvånar mig själv genom att stå framför hyllan med choklad och tänka "nja, jag behöver inte köpa någon idag…" Jag kunde avstå förut också, men då var det fråga om karaktär. Fast ofta, numera, tanker jag inte på att hyllan finns. Eller också handlar jag. Periodare.
• magen är lugnare, och fungerar perfekt, utan fibrer.
• acne, eller vad det nu är i min ålder, har försvunnit. Och det dyker upp om jag slarvar.
• antydan till ont i lederna (t.ex. fingrar) har försvunnit. Det dyker också upp igen om jag slarvar.
• oförklarlig klåda likaså.
• Ett par kilo/några cm har försvunnit. De är fortfarande på tok för manga; jag håller mig på ca minus 10 kg; skulle inte sakna 25 andra kilon. Senaste åren har varit lite upp och lite ner. 16:8 påverkar inte. 5:2 gjorde mig ständigt hungrig. Längre fastor har jag svårt att få till - har mått dålig av dem. Inriktar mig också på att undvika mejeriprodukter; och det viktigaste, att minska stressen.
• sover bättre; går inte till toaletten på natten. Om jag inte slarvar.
• bäckenbottenmusklerna verkar ha blivit starkare av sig själva
• slemhinnorna i näsan mår bättre
• ingen paltkoma efter lunch
• 85D istället för 85C sist jag handlade behå. Nej, 85E. Jag tror storlekarna krymper.
• tappar inte hår, så som jag alltid gjort
• jag klipper naglarna ibland. Vanligen brukar de gå av alldeles av sig själva när de blivit tillräckligt långa, men nu tröttnade jag på att de varit långa såpass länge, att jag klippte dem. Däremot har de inte blivit särskilt mycket hårdare.
• fryser mindre. Jag kan sitta i kortärmat, när kollegerna har tjocka tröjor och klagar på att det är kallt.

Jag mådde bra på kolhydrater också, så någon större skillnad har det ju inte blivit - fast jag har ju aldrig varit förtjust i vitt bröd och läsk och sockergodis; det har varit havregrynsgröt o grovt bröd (inte både smör och pålägg på bröd!) o choklad, de senaste femton åren mest mörk…och kakor ibland, måste erkännas. Jag märker väldigt tydligt om jag slarvar med maten: ont i fingerlederna, plitor, klåda ibland, täppt i näsan, mycket hungrigare, tröttare. Det är inte värt det. Men jag tror det beror på stress. Eller våfflan på Liseberg för att jag kände för att fika med en kompis. Den var inte värd det. Så problemet är mitt förhållande till omgivningen. Och mitt förhållande till filmjölk. Plus stress.

Och en sak till som hände för några år sedan(förmodligen LCHF i kombination med D-vitamin och magnesium): Jag började jogga på morgnarna. Aldrig förut har det hänt att det lockat mig att dra på mig joggingskor och ta en runda, om än fortfarande långsam och varvad jogging/gång. Det känns otroligt bra. Jag har börjat jogga förr, men det har mer varit "borde" än "längtar". Det varade några månader. Känslan av att jag vill ut och springa varierar lite med orken, och det undrar jag om det har med salt, eller magnesium, att göra. Men det är väl dags att dra igång detta igen.