Skrev lite om Dumle i tråden om kännetecken, och fick frågan om hur  han kom hem igen. Så, här kommer svaret 🙂

Dumle och Mironja stals ur hagen här hemma i augusti 2005. Några dagar senare stals även tre shettisar i Umeå . Hästarna efterlystes i tidningar, radio och TV. På våren 2006 fick vi hjälp att lägga ut efterlysningar på finska häst-sidor. En dag ringde en kvinna, vi kan kalla henne Anna,  som pratade finska/knackig engelska  . Hon berättade att hon kände igen ponnyn på bilderna, och hon anade att ponnyn hon köpt till sina barn nog var min egentligen. Vi kontaktade polisen som fick uppgifter om säljaren mm. Anna och hennes barn var väldigt fästa vid Dumle, som nu bott hos dem i mer än ett halvår, och vi kom överens om att han skulle stanna där medan polisen utredde saken.

Vi väntade åtta månader, sedan meddelade polisen att man skulle lägga ner utredningen. Enligt dem fanns det inget samband mellan att Dumle försvann ur hagen och att han återfanns i Finland .

Eftersom jag fått ut livförsäkringen var Försäkringsbolaget juridiskt nu ägare till Dumle. De erbjöd Anna att köpa tillbaka Dumle för 5000 kr, vilket Anna tyckte var för lite i jämförelse med vad hon betalat för honom. 

Försäkringsbolaget valde då att att gå vidare genom att polisanmäla Anna för köp av stulet gods. Det blev en ny väntan på polisutredning. 

Under tiden hjälpte Anna mig att leta efter Mironja. Hon lyckades ta reda på att Mironja sålts av samma säljare till en familj där hon senare blivit sjuk och avlivats.

I början av 2008 hörde Anna av sig igen. Familjens förutsättningar hade ändrats. De hade inte längre möjlighet att behålla Dumle och ville att han då skulle få komma hem . Försäkringsbolaget tog då tillbaka sin polisanmälan mot Anna.

Dumle fick åka hästbuss hem från Finland.  En tidig morgon i mars 2008 stannade lastbilen ute på gården. Jag vågade knappt tro att det var sant . Tänk om det var fel ponny ? Men, det var ingen tvekan om att det var Dumle som kom hem.  Det känns fortfarande som ett under att vi fick tillbaka vår älskade ponny efter två och ett halvt år. Fotot tog vi när han nyss klivit ur lastbilen.

Jag är så tacksam , det är ett under att vi fick hem vår ponny. 

Jag är ledsen för att vi miste Mironja. Men jag är tacksam att vi fick veta vad som hände , och kunde få sörja/avsluta .

Hästägarna i Umeå letar fortfarande efter sina ponnyer.