Kan ju börja lägga in min hästs speciella kännetecken. Det måste vara hans blå ögon, :)

Vet egentligen inte om jag kan lägga upp någon bild på det. Men jag känner igen min Nótt när jag ser henne i ögonen. Känner igen hennes själ och energi. Den går inte att ta miste på :) Det är samma med min vallack, men det är för att när man ser in i hans ögon så ser man hans ilska och smärta. Så det är inget trevligt att beskåda hans själ…

Nä.. Han är vanligt brun, har lite vita hår i pannan men inge mer än så.

Han har längre man än vad hästar brukar ha dock.

Njaa,,
Candy har väldigt tunn man och svans, lyfter  ganska fint på svansen, ganska ''lång å rak'' hals :P

Stellan är inte min häst men hennes lilla kännetäcken är i alla fall hennes pyttelilla vita fläck på manken 😃

Spirit har ett f*ck u finger med brun päls på rumpan ((: Syns dock inte så väl som på den här bilden när han springer.. men många som ser honom kommenterar detta.

min är en helt vanlig häst

Jag har en helt vanlig bruning men jag skulle nog kunna pricka rätt häst ändå tror jag i en flock med andra likadana bruna hästar 😉

…. vore ett kul test dock om det hade gått att genomföra i praktiken, släppa sin häst med 20 andra "likadana" och se om man lyckas hitta sin häst 🙂

Jag har en svartbrun kallblodstravare som på våren under pälsbytet blir helt stickelhårig över nästan hela kroppen, det utgår liksom ifrån virveln på flanken och bakdelen blir helt full i vita strån. Dessa försvinner sedan vid nästa pälsbyte haha! :D

Min ponny går det inte att ta fel på, man ser i hans ögon att något tindrar. Han är en riktig buse och unghäst-ig. Även fast han är 11 år :)

Min Harley har helt unika öron. Alla som träffar honom blir helt tagna av hans lurviga öron. Dessa har han ärvt av sin morfar som var långhårig hela han (det hör till den rasen), men Harley har bara lurviga öron, oavsett årstid. Här är tidig vår/försommar så han har lite vinterpäls kvar

Min ponny

Främst James underbara personlighet, om man får vara lite kaxig så tror jag att han hade känt igen mig och sagt till om han gick i en hage med massa andra shettisar i samma färg 😉

Annars så har han ett litet ärr på nosryggen där pälsen är uppruggad från en rymning från hagen.

min tants gnägg, då hon alltid gnäggar när hon ser mig :) och på den brune så har hon en vit fläck på ena skinkan.

Min häst har stoora virvlar vid flanken

alla lär väl hitta sin egen häst men skulle jag be någon helt annan ta in min så skulle det troligtvis inte vara några bekymmer för dem heller. Han har tre vita ben, det fjärde hamnade på magen, bläs och en del stickelhår.

En häst i stallet jag jobbar har väldigt speciella öron :) de pekar rakt ut  istället för att peka uppåt :) Väldigt charmigt faktiskt

Min Dumle blev ju stulen och hamnade i Finland. När han återfanns fick jag se bilder, han har tex en stjärn som ser ut som ett hjärta. När han skulle komma hem efter drygt två år, fick jag lite panik när lastbilen stannade på gårdsplanen . "Tänk om det är fel ponny" hann jag tänka. Men, så öppnades rampen, ut en klev en ponny med lite krumma framben. han gick rakt fram till mig och stoppade in huvudet bak mitt knä för att klia ( något dressyrtränarna uppmanat mig att fostra bort… ) . Jag kunde inte annat än skratta, visst var det min Dumle 🙂

De flesta hästar jag sett som är frysmärkta har några små siffror på halsen. Vår Konik Grand har ett stort "M" på sidan….ganska odsikret kännetecken.

Hans lite gråa ben och röda prickiga hals är svårt att ta miste omenligt mig, och hans ögon!

#19 åh herregud är det du som äger Dumle?? Herregud vad jag följde er jakt på honom, en riktig solskens historia att du fick tillbaka honom! Vore jättekul om du ville skriva en liten novell om er resa och lägga upp här på iFokus :D

#22 skrev lite på shetlandsponnyifokus när han kom hem. Nu är jag på jobbet, lovar att återkomma med storyn hemifrån ikväll 🙂

Min ettårs shettis Nalle har en väldigt udda bläs.

Sparven har ett ärr på insidan höger bakben, efter att ha trasslat in sig i tråden när hon var 2 veckor gammal. Dessutom har hon en riktig sopranröst😂

Primula (Sparvens mamma) känner man igen på sitt vita ansikte och de ljusa prickarna på benen. Såg en bild på henne från när hon var 6 år, utan att veta att det var hon kunde jag peka ut henne (hon är en senskimmel och var väldigt mörk då). Dessutom har hon en basstämma. Hon på bilden🙂 Dock ser man inte frambenen, men på dem finns ett antal vita prickar, som alltid funnits där enligt gamla bilder på henne.

Känner igen Ds fläckar och kropp oavsett hur många skäckar det står i en hage. Det kan jag nästan lova.Stora bruna områden på rumpan och på hela framdelen, Två mindre fläckar på vardera armbåge. Sen hans uttryck och hans lilla vita fläck under ganaschen. Hans bläs som rinner ut lite över ögat på ena sidan och sen hans ärr på vänster bakben. :)

Nu är det nog mer än färgen som får än att känna igen en häst, jag hittade denna ponny på en annons (tillhörande en vän) hästen hade varit borta spårlöst i flera år.

Bild då jag såg den (jag har bara sett ponnyn en gång)

bild i annonsen.

Hästen fick genom detta sin stam och identitet fem år senare 😃 kostade ett blodprov

Jag har ett litet roligt exempel med en ko faktiskt från idag. Alla kor kan ju tyckas vara likadana, och de flesta är faktiskt väldigt lika.

När jag jobbade på en mjölkgård för 4 år sedan så föddes en kalv (eller det föddes väl nästan 1000 kalvar om året där men ja…..) denna kalvs mamma var "min" ko och därför gillade jag även kalven lite extra, 4481 Fiona.

När kalvarna är några månader gamla så åker de till en gård i Västergötland där de växer till sig och kvigorna betäcks. De kommer sedan tillbaka hit innan de ska kalva. När denna kalv kom tillbaka till gården som dräktig kviga så jobbade jag inte längre kvar där. Jag har alltså inte sett denna ko på 4 år, inte sedan hon var kalv.
Jag bor i huset som tillhör en tredje gård som ingår i den stora (Ägaren till huvudgården har totalt 5-6 gårdar), hit kommer de kor som ska sinas inför sin nästa kalv.

När jag tittade ut genom fönstret idag så såg jag på 100 m håll hur en ensam ko hoppade runt på betet, 3 sekunder senare insåg jag att det DÄR, det är 4481 Fiona som jag inte sett sedan hon var kalv, som nu snart ska få sin andra kalv. Tar aldrig fel på de vita ringarna runt öronbasen och det vita sträcket över manken. Ett kärt återseende så här fyra år senare! Blev väldigt förvånad över att jag faktiskt kände igen henne efter alla år, bland 120 andra här ute på betet, och utan att veta att hon ens skulle finnas här bland dem.

#29 häftig teckning!

Min lilla fuling känner jag igen på alla möjliga vis. Men skulle jag be en person att hämta henne i en hage med en hel hög hästar så skulle jag säga: "Hämta den stora fuxfärgade shettisen med stickelhår över hela kroppen. Åh! Och du kommer att höra vem som är hon."

Julia "talar" nämligen med alla som hälsar. Typ: "Hej Julia!" "Huuuhuhuhhhuhuuhuhuhu!"

Ungefär… 😂