Tja jag skulle köpa ett skäcksto men när jag mötte James förklarade han för mig att det var honom jag skulle ha och så blev det 🙂

Mina köp har gått utmärkta. Min första egna köpte jag av en bekant och allt gick smidigt och kontakt skrevs. Min andra häst leasade jag för trav i kanske tre år innan jag köpte henne, även då gick det väldigt smidigt och jag ångrar mig inte!

Jag tror att det viktigaste är att man är tydlig med villkoren och alltid skriver tydliga kontrakt. Om man t.ex. tar hästen på prov så ska man alltid skriva ett ordentligt kontrakt som beskriver vad som ska göras i alla möjliga situationer: vid skada, ev. dödsfall, försäkring, veterinärkostnader o.s.v.

Dooris fick jag, det var det där klassiska "annars tar vi bort henne". Jag skulle egentligen ha en ardennervalack som första häst hade jag tänkt, och så blev det en varmblodstravare som varken gick att rida eller köra. Vi fick några bra år, men hon var aldrig "rätt" för mig. Några papper fick jag inte förrän typ fem år senare. Idag är hon såld till en familj som hon passar perfekt för, det känns bra.

Leo o Rosalea var jag fodervärd på (som sällskap till dooris). Skulle vara några månader, men ägarna kunde/ville inte ta tillbaka dem så det blev ca fyra år (fem?). Sedan var jag fast och fick köpa loss dem.

Harley är mitt första planerade köp. Var jätte nervös och velade fram och tillbaka. Åkte till slut ner till Danmark och tittade på honom. Han stod i hagen, dyblöt och var i stort sätt ointresserad av oss människor. Fann sig i att bli hanterad, men det enda han brydde sig om då och då  var valacken i andra hagen - den ville han slåss med. Det var trots allt hans gener jag ville åt, så det fick bära eller brista. hade vi inte klickat hade jag nog avlat med honom och sedan kastrerat och sålt. Men här hemma har han varit helt underbar sedan han kom. Lite strykrädd, men vi gör framsteg! Jag är SÅ glad att jag vågade!

Spirit fick jag i födelsedagspresent 🥳

Silverado köpte jag som 3-åring endast med en gårdsbesiktning. Då var han endast sutten på i skritt och trav. Kommer aldrig ångra att jag fick chansen att träna upp en så underbar ponny.

Zorinda nu köpte jag med lovord från förra ägarna (som jag känner sen långt innan) att hon var kollad i ben och rygg. Fick köpa henne billigt som grov problemhäst, och efter ett par månader bekäftas det att hon har KS, inflammation i facettlederna och PH. Haha, inte såå kul, men nu är rehab tiden snart över och jag får snart hoppa upp igen. För övrigt är hon min prinsessa och trots allt krångel kommer jag aldrig ångra mitt köp.

Min älskade häst Desmond köpte jag utav en kvinna neråt i landet, hon hade ljugit en hel del om honom och jag hittade sedan en tidigare ägare som berättade för mig hur det var. Han blev halt efter bara 4 månaders lätt ridning, och efter ett misstag ifrån veterinären vid hans behandling så fick han en svår infektion i benet och var inne på Ultuna klinik i ca 2 veckor. Där upptäckte man att han hade så mycket pålagringar i benen att han inte skulle funka som ridhäst. Och efter två operationer och tre sköljningar i benet så var han inte helt bra, så han fick somna in.

I detta fall så var jag dum som inte röntgade honom vid besiktningen. Men jag tycker även att om man är en djurmänniska och har ett hjärta så säljer man inte en häst som ridhäst när den inte håller för det och kommer lida utav det.

Första ponnyn jag provred bockade i galoppfattningarna så den valde jag bort. Den var även lite i dyraste laget för oss då.

Min första ponny köpte vi i skåne när jag var 12 år. Han ville inte hoppa och inte jag heller, han var en skogsmulle även om han tjurade lite i skogen också. Han stannade flera gånger när jag provred och vägrade gå så jag fick putta på med spöt, och då gick han igen utan att bråka. Märktes att den ponnyn aldrig skulle göra något värre, så som att bocka eller stegra o liknande. Dessutom hatade jag att provrida hästar så jag tog honom av de två anledningarna. Han var billig och ägarna informerade oss om hans egenheter, ändå hade vi ett rent helsike med honom i början i hanteringen. Efter en NH-kurs förvandlades han dock till en ängel. Eller nåja, han blev snäll i alla fall. Jag hade honom i 4,5 år.

Nästa ponny hittade jag här på forumet. Skulle egentligen sluta rida o köpa shettis istället men det blev en d-ponny som hade tävlat LA-hopp innan, tränade 140-145 hemma. En hoppkanon alltså. Såhär i efterhand hade vi en enorm tur med det köpet, kunde ha blivit grundlurade vid besiktningen. Först ville jag ha en klinikbesiktning med röntgen, istället blev det en gårdsbesiktning med säljarens veterinär, ingen röntgen och vi var inte närvarande. Nu har jag haft honom i 6 år och det har aldrig varit något med honom, även om jag har fått slita asset av mig för att få honom fin 😍 han kommer aldrig säljas, över min döda kropp att han ägs av någon annan.

Nu sparar jag för nästa häst, det kan dock dröja några år då jag ska ta upp studierna i höst. Då blir det en unghäst 0-2 år och förhoppningsvis finns inga förslitningsskador på en sådan 😎

Jag blev uppringd av min mammas kompis dotter som sa att de hade en häst i sitt (inackorderings-)stall som behövde ridas, och frågade om jag ville följa med. Vi red ut tillsammans, och hästen var en ursöt 14-årig valack jag fastnade för direkt. Började rida honom lite då och då, fortfarande utan att ha träffat hans ägare som vid den här tiden var höggravid. Sedan blev det lite mer regelbundet och hux flux var jag medryttare 👍

Under sommaren red båda mina systrar och min mamma honom ett par gånger var, och vi hade honom som vår egen i några veckor när den andra medryttaren var bortrest och ägaren mest var glad över att få vara ensam med sin bebis. I slutet av sommaren bestämde vi oss för att köpa honom, och så här 9 månader senare tycker jag fortfarande att det var ett riktigt bra köp! 164 cm hög, 15 år och hur charmig som helst ❤️

Verkligen en bra första häst för oss, då vi hade ridit honom i både hoppning och dressyr för tränare, ridit i skogen osv. Vi kände honom väldigt bra, han kände oss, ägaren fick sälja till några hon kände och litade på (hon har kommit och ridit honom ett par gånger) och hästen fick stå kvar i samma stall med samma kompisar 🙂

Har gjort 2 hästköp.

Första gången var jag knappt 15 år, hade blivit lovad en häst men pga ekonomin fick jag vänta. En kompis fick mig att gå med på att titta på annonser en dag och vi hittade en travare på min ort som gjorde att jag vågade fråga mina föräldrar. Jag fick titta på hästen och när vi kom dit (jag och min syster) var ägaren sen så vi väntade i stallet. Där stod fyra hästar och ett föl. Jag och min syster fastnade genast för en av dem pga hans otroligt vänliga uttryck och till vår glädje var det han vi skulle titta på. Han ville inte gå framåt på ridbanan, var knappt riden och hade olika långa bakben. Men jag var kär. Det blev en känslomässig resa då vi inte var dom enda spekulanterna och det verkade omöjligt att få stallplats inom lämpligt avstånd men på sista dagen gick mina föräldrar med på att ta en tillfällig plats dit de behövde köra mig. På besiktningen var hästen halvgalen, drog iväg med sig karl till ägare och fick tillslut trava i en form av travmaskin för att vet skulle kunna bedöma hans rörelser. Jag vet inte vad mina föräldrar tänkte då… Men det var mitt livs bästa val, han var en fantastisk häst rakt igenom. Min bästa vän på jorden.

Andra hästköpet tog längre tid. Tittade runt på olika hästar men ingen fungerade. Hade en på prov men misstänkte snart orenhet och lämnade tillbaka honom. Så ringde jag på en nordsvensk men den var "bokad" osedd. Efter en tid låg annonsen kvar så jag mailade och frågade och det visade sig att köparen blivit allvarligt sjuk och avbrutit köpet. Vi åkte dit o tittade, jag fastnade direkt och tyckte att hästen hade kapacitet, min syster var mer tveksam. Vi provred igen och tittade på en annan häst som min syster gillade mer men den var inte vad jag ledade efter, dessutom med gammal senskada som säljaren glömt nämna när jag frågade på tel. Till slut köpte vi nordsvensken och han är precis vad jag tänkt mig.

Jag är nöjd med båda köpen och fick vad jag trodde båda gångerna.

tingade ett föl när hon var tre veckor, en fin liten fux tjej. vi tre rs ålder var hon 150cm och jag med mina 177cm hade inte mycket mer val än och sälja.

Den jag har i dag var 164 vid två års ålder och i dag 170cm och hur kanon som helst, har nog haft tur.

tanten var 17 när jag fick henne kastad efter mig och klar tog henne för att hon skulle slipp slakt, mycket jobb för att få henne ridbar men har varit en underbar häst till mig som i går blev 29 år gammal :)

Jag har köpt många hästar, men berättar om det mest "speciella". 

För ca 10 år sedan var jag nere på en hästmässa, jag stötte på en bekant som jag inte träffat då på väldigt länge. Vi småpratade och sen nämnde hon att hennes sto fått ett föl som just var redo för att flytta. Han var dock lite speciell, eller han är speciell idag med… 

Så då åkte vi och kollade på honom, jag minns stallet än idag, så otroligt fint, helt bländande vitt med 4 boxar i tegel, gud så fint det var. I alla fall fastnade jag ju för Eddie som han heter idag. 

Jag såg till att låna en transport innan helgen var slut och tog med honom hem, helt oväntat.

Underbart att läsa era berättelser!! Jag har planer på att köpa min första häst om några år. Studerar till Sjuksköterska nu och vill gärna ha en stabil vardag innan jag skaffar mig en häst.

Har haft flera foderhästar och gick på Dingle gymnasium inriktning Häst och är utbildad Hästskötare och har jobbat som det i tävlingsstall. 

Min första häst blir förmodligen en unghäst, ett sto, gärna med Master 850 i stammen då jag tycker att han gett så otroligt fina hästar med gott temperament. Hästen ska utbildas och användas som avelshäst, körhäst och dressyrhäst 🙂

Har bara köpt en häst av de tre jag haft :) 

Hon kom till min ridskola och jag blev kär. Rädd häst som blivit slagen mycket i sina dagar. Passade verkligen inte på ridskola. Jag bad om att få köpa henne tidigt men de sålde inte innan hon blev skadad. Så, jag köpte en häst som var halt på alla 4 ben med ridskolans ord om att hon skulle hålla som promenadhäst i kanske 1 år innan jag skulle behöva ta bort henne. Hade henne i 11 år och hon var i tävlingskondition mesta av den tiden :) Vila var allt hon behövde. 

När hon visade att hon inte gillade träningarna betäckte jag henne och fick ett litet stoföl. Tyvärr blev hon snabbt stel då hon inte tränades längre och gamla skador började komma ikapp henne då hon blev gammal så jag tog bort henne när unghästen var drygt 1 år. 

Unghästen har jag kvar, hon är 4 nu och sen har jag en valack på foder. Han damp ner i mitt knä, stod i mitt stall då jag tog bort förra hästen och jag tyckte så synd om honom. Ägaren har för ont i kroppen för att ha häst, hon köpte loss honom för att rädda honom, och några som försökt sig på honom har inte orkat/ klarat av honom. Så jag testade eftersom jag inte hade ngn att rida. Jättefint franskt halvblod som kuskat runt bland massa "proffs"ryttare och blivit knäckt. Jag ska väl köpa honom ngn dag, men det funkar bra som det är nu :)

Min första häst var ett fjordsto på 11 år som jag fick överta vid 11 års ålder av min mamma, vid hade haft henne sen hon var föl (5 månader) så det räknas ju inte som hästköp riktigt! Fick ta bort henne när hon var 14 år i november då hon fick fång som inte gick att få bukt på.. När jag sen skulle ha mig en ny häst var jag otroligt kräsen, ingen dög tyckte jag men så hitta min mamma en annons på ett 10 årigt varmblodssto och jag var strax hästägare igen och det köpet har jag aldrig ångrat! :) Strax efter det så fick jag överta en shetlandsponny på 16år som var grovt vansköt… Har heller aldrig ångrat det "köpet" men gudarna ska veta att det var med blod, svett och tårar än glädje det första året! Sen dröjde det ca. 2 år innan jag och min mamma köpte en häst ihop, men denna gången var jag tveksam men mamma ar bombsäker på att det var den rätta så att säga. Det blev även denna gången ett varmblodssto på 9 år och dock hade denna damen gått på travet och lite smått riden då och då, men efter några månader var jag såld igen :) Nu några år senare är mina hästar 16 år, 21år och 12år men det lär dröja innan jag införskaffar en ny men hoppas jag blir lika nöjd den gången :)

Både jag och mitt varmblod hade tur då hon inte fick åka med slaktbilen (dubblettpass), så jag fick henne istället.
Omskolade till ridhäst (kör visserligen fortfarande också) och har tävlat lokalhoppning 90cm felfritt. En super trevlig häst som alltid gör sitt bästa!

Köpte i onsdags en hopphäst av några bekanta och jag är helt kär.
Vilken super trevlig häst!
Hade turen att få köpa en häst på så vis som jag både fick rida ut och hoppträna innan och vara med på allt runtikring samt vet. besiktning.

Jag o min syster fick en shettis då ja var 9år. Vi åkte ut till stallet hos några vi känner för att hjälpa till att putsa upp och säga hejdå till Drottningen som hon heter.
Sen bara ropa de plötsligt att nu kommer dom nu kommer dom. Så var det oss de menade. VI blev totalt förvånade och glada!

Ja de va några av alla mina hästköp.

Har köpt häst ett antal gånger. Men aldrig fått vad jag har köpt eller det som stått i annonsen. 

Nu senast så köpte jag en halvblodsvallack som lugn, färdig ridhäst det bara är att hoppa upp på. 

Sen kom problemen och sen kom han fram ur sitt apatiska tillstånd. 
Fick reda på att han gått som avelshingst fram tills något halvår innan jag köpte honom. 
Han är väldigt speciell och jag har verkligen slitit med honom. Nu hoppas jag att problemen håller sig borta.

Min första ponny köptes som snäll problemfri hobbyhäst. Några hjärnskakningar, ömma blåmärken och knäckta självförtroenden senare gick det att skritta ut på henne korta bitar själv och även rida dressyr och hoppa utan att åka av. Hade henne i tre år ungefär och två och ett halvt fick vi slita arslet av oss och kämpa för att hon skulle lugna ner sig och bli av med sin extrema separationsångest. 

Den kärringen som köpte henne (jo, i det här avseendet får man säga så) använde henne på ridskola trots att vi skrev utförligt att hon INTE skulle användas till det då hon var så känslig. 
Idag går det inte att rida på henne så hon går som promenadhäst. Säljer aldrig häst igen utan att se stallet med egna ögon. 

Travarstoet jag köpte var hoppad 1,10 och riden LA dressyr. Väldigt hård i psyket och svår att "ta sig in till". Efter ett par år gick det och vi blev oskiljaktliga. Det blev så "illa" att hon kom efter mig när jag skulle gå upp till stallet för att lämna grimman och grimskaftet när hon släppts på bete. Vi tyckte verkligen om varann. Var aldrig några problem med henne när vi väl hittade varann. 
Men ridningen fungerade aldrig riktigt. 
Så började hon resa sig och började bli otäck att rida och hantera hösten som följde. 
Hon hade en nerv fel i nacken och började gå omkull fast hon bara stodi i hagen så kort därefter fick hon somna in. 

Man ska tänka sig för både en och två gånger, ha med sig en ordentlig veterinär och själv se röntgenplåtarna, ta med sig dem och visa för annan veterinär. Klinikbesiktning är ett måste enligt mig.

#15 ditt inlägg gör mig mörkdrädd. Hoppas du tog kontakt med personerna som sålde de här hästarna till dig. Så de fick ha lite bad feelings.

Damen som köpte ponnyn och använde henne på ridskola skrev i köpekontraktet att ponnyn blev "envis" stannade och vägrade gå osv. Då skulle man spöa upp henne och "berätta vem som bestämde". Detta spenderade jag tre år som sagt med att träna bort och när hon åkte från våran gård var hon en fin ridponny man kunde göra allt med, bara man hade någon annan häst med eller erfaren ryttare som red. 
 
Den här ponnyn har lätt att bli apatisk, frustrerad, få panik, bli trängd och blir okontaktbar då. Hon hade prestationsångest när man skulle hoppa och separationsångest speciellt i skogen. 

Allt jobb jag la ner är borta och hon är förstörd.. 

Nya ägaren låter henne iallafall bara gå så idag slipper hon bli slagen förhoppningsvis. 

Den tanten kan jag säga, fick ett otrevligt samtal av mig och dessutom ett mejl där jag förklarade för henne att hon gjort ett kontraktsbrott vilket gjorde det möjligt för oss att åka och hämta hem ponnyn, vilket vi hade gjort om hon inte sålt henne där hon idag har det bra som sagt.

Maritza fick jag i födelsedagspresent när jag fyllde 10 år. Hon var ett 29 årigt gotlandsruss och jag hade gått och tjatat hål i huvudet på mina föräldrar om en häst. På min födelsedag då så väckte familjen mig med frukost på sängen och lite paket, sånt som man hade önskat sig. Sen kom jag ner till frukostbordet och då stod det ett fotografi på en rödfux häst med bred bläs och på min tallrik låg ett kort där hon blev presenterad som min nya häst. :) 

Jazzman är vår egen uppfödning, men han såldes i samband med flytt. Efter 10 år hittade en bekant en annons på internet är Jazzman var till salu. Vi åkte och hälsade på, där et visade sig att han hade haft ett tufft liv, så jag köpte tillbaka honom och nu står han i stallet och tuggar hö. <3

Lucky var min första stora häst. Ett varmblodssto på 13 år. Hon var jättesnäll och hur cool som helst. Bortsett från när man skulle rida ut själv på henne. Så fort hon inte fick som hon ville så stegrade hon. Detta var ett problem som försäljaren i allra högsta grad hade underdrivit och när vi ringde om problemet och ville lämna tillbaka henne så slutade dom höra av sig och ta telefonen. Jag försökte lite till, men på grund av sjukdom fick jag otroliga smärtor av att bråka med henne, dessutom förstörde varmblodstraven min rygg. Jag sålde henne på en helt ärlig annons för en billig peng och nu är hon så älskad och bortskämd som den prinsessa hon själv anser sig vara :) 

Nótt blev min första islandshäst. Ett riktigt fynd om jag får säga det själv. Det var kärlek vid första ögonkastet. Dagen efter att jag sett annonsen åkte jag och min pappa för att hämta henne. Ägaren hämtade henne i hagen, jag fick gosa med henne en stund, sedan ville jag skriva på papper. Hon undrade om jag inte ville testa att rida eller att göra något annat, men jag ville inte slösa tid när jag redan kände och visste att detta var MIN häst. Hon är min lilla nallebjörn och vi gör massa roliga saker ihop! 

Glama är min andra islandshäst, som är ett sto på 4 år. Hon är min första unghäst och kommer att importeras hem ifrån Danmark i juni. :)