Själv har jag alltid haft hjälp av hästvan förälder. Det underlättar enormt vid problem eftersom man då inte direkt behöver ringa veterinär, hovslagare eller annan kunnig person. Nackdelen för mig har varit att det tog många år att bilda alldeles egna åsikter och värderingar eftersom jag alltid har gått efter vad min mor tycker är bäst.

Sen beror det väl på vad vi menar med minderårig? Det är trots allt stor skillnad på en 15-åring som aldrig sett en häst och en 8-åring som har hanterat hästar förr.

Det är väl mycket som spelar in, rent spontant skulle jag säga;

• Åldern på personen som skaffar häst
• Vilken hästvana den som skaffar häst har
• Vilka ekonomiska medel vederbörande har
• Vart hästens stall finns, eget/inackordering, avståndet till stallet
• Huruvida personen kan enkelt ta sig till stallet (körkort (och bil)/avstånd)
• Övriga personer i stallet och deras erfarenhet
• Gott samarbete med tränare
• Det finns säkerligen mycket mera…

Okej. Ja jag tycker att de ska åtminstone vra ENGAGERADE och kunna typ leda hästen, mocka osv Min pappa kan leda, hålla i, mocka, fixa mat, byta täcken, ta på benskydd och sadla osv, dessutom gillar han att vara i stalle och är med mig och hjälper till osv väldigt ofta. Han vet vad en häst behöver ( bli skodd, vaccinerad, avmaskad vid behov, få kärlek, motion, en riktig foderstat osvosv) Och jag har även alltd haft kunniga personer runtomkring mig som har hjälpt till och svarat på mina frågor och funderingar. Som sagt har mina hästar överlevt ;) Funderade bara vad andra tyckte, då några skrev lite om det i en tråd och tyckte det var ett intressant ämne så jag startade en tråd om det.

Jag anser att det beror på omständigheter, skall någon utan engagerade föräldrar med hästintresse aldrig kunna skaffa häst? Vilken ålder utgår du ifrån i den diskussionen?

Eftersom hästen är de vuxnas ansvar så länge man är minderårig så tycker jag det är viktigt att de har lite koll på vad det innebär, med ansvar kostnader och hela den biten. Om de sen själva inte har häst/ridvana är väll inte hela världen om man har andra kunniga som kan hjälpa till. För alla behöver hjälp ibland.

Tycker också att föräldrar ska ha koll på vad det innebär och vad man måste "göra" för hästen. 

Det underlättar ju om föräldrar är lite engagerade och kanske kan småsaker som att leda hästen, men har barnet koll och har flera duktiga vuxna att fråga osv så är det också okej tycker jag nog.

Vi säger att jag utgår från åldern 14 år.

Det viktigaste är att man har NÅGON i sin närhet som kan häst. Kan vara någon annan person i stallet man känner t ex.

Hade inga hästvana föräldrar när jag fick min ponny som 14 åring däremot var alla andra i stallet otroligt hästvana. =)

#8 Jag tycker faktiskt att det är en helt annan sak när man är 14. Jag var nämligen bara 7 när jag fick min första…

Jag ska inte säga något vist kan det vara en fördel, nu var jag 13 år när jag fick min första häst(ar) och en tävlade jag i ponnyallsvenskan och den andra utbildade jag till medelsvår B och tävlade med planeringar när jag var ca 20. Den ända hjälp jag fick av mina föräldrar var att dom körde till tävlingar/träningar och så anmälde dom mig till olika tävlingar på gott och ont 

Men allt annat fick jag ta själv och då menar jag allt då vi också flyttade till en gård när jag var 13.

Idag är hästar en naturlig del av mitt liv och jag har helt slutat tävla och rider och är bara med hästar för att jag älskar det livet 😃 

bor på egen gård med fyra hästar

#9 Jag var ju fortfarand underårig som ts fråhade om.

#11 Jag förstod det så, ja. :)

Jag anser att ett barn aldrig ska ha ensamt ansvar för en häst, en hästkunnig vuxen måste vara delaktig. Jag hade inte hästkunniga föräldrar med en hästkunnig 12 år äldre syster som var delägare. Jag själv skulle fylla 15 när jag fick min häst.

Jag skulle själv inte ge mina barn en häst av eget intresse. Det måste komma från dom och inte förrän de var stora nog att ta stort ansvar och visat sig ha ett så djupt intresse som jag hade i den åldern. Det blir inga genvägar pga mitt intresse och jag kommer inte själv att ha tid att ta hand om en till häst.

Själv fick jag min första häst som 5 år, vad skulle ha hänt då om inte min mamma var ridskolelärare och jätte hästvan? 

Ja, jag tycker att hästvana föräldrar är ett plus. Men om man har en ridskola jättenära med många hästvana vuxna kanske det inte spelar så stor roll. Det är ju snarare om man ska ha 2 hästar hemma på gården och är 13 år det kan bli problem om inte föräldrarna kan något. 

Och sen var det någon som hade skrivit att det är svårt att skaffa en egen åsikt, instämmer helt på det! Jag gick hela tiden efter vad min mamma tyckte. Ibland fick jag nog lite för mycket hjälp. 

Och oavsett om man ska köpa häst eller inte som minderårig ska föräldrarna veta vilket ansvar det innebär. De måste förhoppningsvis engagera sig ganska mycket och en 13 åring kan inte ta på sig hela ansvaret som en egen häst innebär.

Min mamma är ingen hästmänniska, hon är rädd för hästar men har väl alltid varit engagerad ändå, kört mig på träningar och tävlingar fram tills jag fyllde 18 år och tog körkort. Men annars så har jag skött mina hästar helt själv ända sen jag var 12 år, haft gångavstånd till stallet så har inte behövt skjuts heller. Mina 3 syskon red också då så vi hade ett stall vi skötte om med våra hästar. Det har alltid gått jättebra! Men nu såhär i vuxen ålder när jag skulle låna ut min ena häst och sälja den andra så tycker jag att Jag skulle aldrig sälja/låna ut mina hästar till en sån ung person (unga tonåren) utan att den personen hade hästvana föräldrar alternativt någon annan engagerad vuxen som är hästkunnig! Det skulle inte alls kännas bra!

Om vi pratar om engagemang praktiskt i stallet så är det bra om föräldrarna kan basic saker så dom kan hjälpa till, men det är inget måste och det går att byta ut en förälder till annan vuxen kunnig i det läget (eller att den minderåriga är så pass gammal/vuxen och så pass erfaren att den klarar sig själv, men det är alltid bra med stöttning från någon).

Men så länge det är mamma och pappa som betalar så anser jag att dom bör ha engagemang och vara insatta i vad det är som kostar och hur mycket det kan kosta och varför. Därmed är det bra om dom kan lite grundläggande om hästar och hur det fungerar att ha häst med risker och vad man måste göra vid olyckor osv, iaf vara insatta i hästhållning i teorin.

Min första sommarhäst fick jag som 14 åring, hade den hemma hos mina föräldrar och mina föräldrar kan ingenting, dessutom är mamma dörädd för hästar. Nu i dessa dagar är det bättre, hon vågar klappa dem utan handskar nu, haha!

Men till ämnet, jag skulle inte rekommendera att skaffa häst utan den kunskap som krävs, är så lätt att göra fel pga okunskap. Men visst, helt omöjligt är det inte. Men man som 14 åring var kanske inte så mogen och tog vissa risker som man aldrig skulle göra idag. Men som vuxen skaffade jag häst igen, haft inarkoderat och fått massor av hjälp =) Nu känner jag att jag har hyfsad koll, men finns massor av saker man lär sig hela tiden =) Tror det är från individ till individ om vad man klarar av i olika åldrar =)

Jag fick min första egna häst som 11 åring, ingen av mina föräldrar är jättehästvana, men vi är omgivna av bra hästmänniskor och min pappa har bra hand med hästar.