Om våra vänner som har gått vidare...
Jag har märkt att det är många som har mist deras vänner så jag tänkte att dom som vill kan skriva lite om den hästen man själv kännt och mist….Kanske ni har skrivit en dikt om dom eller dyl.
TILL MINNE AV MANDY
Där stod du,
lika fager som den ljuvaste vind,
men nu är du borta,
Den vackra dagen,
ändrades världen,
ty du föll,
föll som en vacker ros
Nu är du borta
för alltid min lilla
fagra MANDY!
/Din skötare….
åååh så fint.
en bra idé. tyvärr har jag inte nån dikt eller dylikt, men jag kan ju säga att jag tänker på käraste Perle varje dag..
På min hemsida har jag ett "Till Minne" tillägnat min gentleman….
http://www.freewebs.com/westernblackpearl/tillminne.htm
Mvh CBA
Det är vad vi tror att vi redan vet som hindrar oss från att lära oss nytt.
Min fina vän, du var so snäll och rar. Jag skulle gjort allt för att få haft dig kvar,
men att se dig vara sjuk och inte må bra fick mitt hjärta att brista. så tyvärr jag fick ta beslutet att vännen min mista.
Jag kan fortfarande se din blick när du följde med mig till din älsklingsplats i hagen, och jag kommer aldrig att glömma den där hemska dagen.
Solen sken och fåglarna kvittrade en sång som jag tror var ämnad till dig, ja min fina häst du var min fina,fina tjej. som nu var tvungen att lämna mig.
Jag kommer alltid att minnas dig Kimberley
Texter kan verkligen oss framåt i livet, vare sig dom kommer från vår egen penna eller från någon annans. Här är en text som kan hjälpa den som mist någon som betytt mycket att gå vidare…
Do not stand at my grave and weep;
I am not there. I do not sleep.
I am a thousand winds that blow.
I am the diamond glints on snow.
I am sunlight on ripened grain.
I am the gentle autumn's rain.
When you awake in morning's hush,
I am the swift uplifting rush
of quiet birds in circled flight.
I am the stars that shine at night.
Do not stand at my grave and cry;
I am not there, I did not die.
-- Mary Frye
// staffan
staffan - åh, så vacker.. nu tänker jag på min älskade vän, Fatima som är i trapalanda numera :'(
_________________________________
Eve - Sajtvärd för Weight pull iFokus
Jag hitta en gammal dikt som jag skrev samma kväll som Mandy dog:
Mandy
Du var min älskling.
Varför behövde du lämna jorden så tidigt?
Du var ju bara 17 år.
Även fast du hade ont så var du glad,
glad för att du levde och kunde äta vårens första grässtrån.
Men en dag så rymde du.
Vad som hände då vet ingen.
Men du bröt benet och dom såg dig när nödslakt kom för att hämta Einstein som hade somnat in tidigare.
När nödslakten åkte hade den med sig två hästar,
du och Einstein.
Nu går ni båda på Trapalandas evigt gröna ängar.
Du var ridskolans bästa häst!
Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta.
Inte så fin men iaf.
Starta ny diskussion
