när ridningen inte är rolig längre...
jagh ar kommit till en punkt när jag inte tycker att det är roligt att åka till stallet längre. rider en dag i veckan på ridskola, och funderar för fjärde veckan i rad att "skolka". anledningen? det känns inte bra, och det är inte roligt.
red innan på en ridskola i norra Göteborg som jag trivdes något helt ypperligt med. ett litet stall, bra, inspirerande och personliga instruktörer, helt underbara hästar som gillade det dom gjorde och alltid var lätta i hantering, trevlig och mysiga. gruppen hängde både innan och efter ridningen, ordnade grillkvällar och hade fantastiskt roligt ihop. det hände saker, och vi fick testa på det mesta. under mina två-tre år där fick man testa på både att hoppa lite enklare banor och studs, köra, western, roliga omväxlande dressyrövningar och lätta program och härliga uteritter.
flyttade därefter upp till Stockholm och hamnade på en ny ridskola, och nu har verkligen allt ändrats. har ridit här i 1,5 år, och sitter och nöter övergångar mellan skritt och trav och att rida på volt tills jag kräks. har hamnat i en blandgrupp med mycket barn, så det finns ingen sammanhållning alls. med de få vuxna som finns hälsar man i stallgången, och sedan ska man helst inte behöva prata mer. instruktören är iofs jättegullig och bra, men det händer verkligen inte ett skvatt. visst är det superviktigt att träna på övergångar, men att träna övergångar från skritt till trav i 1 år känns så meningslöst när man känner att man redan är långt förbi där! det är flera som hoppat av på grund av detta nötande. personligen känner jag att jag backat i utvecklingen istället för att gå frammåt, och saker som jag vet att jag kan har liksom tappats på vägen. att sitta rätt i traven har blivit en utmaning, från att inte ens ha behövt fundera på det eftersom vi precis har "börjat om" med de övningarna.
en annan viktig faktor. jag har gått och blivit hästrädd… jag har sprungit i stall i princip hela mitt liv. varit skötare på en stor folkilsk ardenner, varit med kompisar i stallet så ofta jag kan och hjälpt till med deras hästar. aldrig att jag har varit rädd! visst, man har respekt, det är stora djur, men jag har alltid kunnat gå in till hästarna och sadla och tränsa, ta in från hagen, gå in och mysa en stund och ge lite morot eller äpple. nu är jag livrädd! i princip ingen av de hästar som går i det stall jag är nu klarar jag av att hantera. ett par gånger har hästarna ifråga rest sig i boxen när jag tränsat. jag har blivit ordentligt biten och sparkad, och vissa hästar går jag inte ens in till. det finns hästar i stallet som inte får hanteras av elever, utan måste tränsas och sadlas av personal. ytterligare en faktor som kör självförtroendet i botten. jag har inte lyckats tränsa och sadla min häst utan hjälp alls den här terminen. känner mig helt värdelös, och värre blir det eftersom jag blir mer och mer rädd, vilket hästarna känner av och blir mer och mer odrägliga mot mig. just nu vill jag bara hoppa av och lägga ner. vet inte om jag vill hålla på med hästar alls mer.
vet inte riktigt vad jag egentligen vill med det här inlägget. kanske få en synpunkt. ska det behöva vara såhär? är det såhär det är, och jag är bara mesig? finns det fler som varit i liknande situationer, och vad gjorde ni åt det?
Ridning ska vara roligt! Om kvaliteten på hästarna och undervisningen är så dålig som du beskriver så är det bäst att byta ridskola. Du ska ju inte betala för något du inte får ut något av.
Jag ridit sammanlagt 1½ år på ridskola, först ett år som nybörjare och sedan en hösttermin för att få rida för instruktör. Men det har gett mig så mycket mer att rida lektion privat samt att rida på egen hand som medryttare. Så byt ridskola åtminstone, kanske till en med en helt annan inriktning - western eller islandshästar t.ex? =)
Med vänliga hälsningar, Sanna Johansson
Besök gärna min blogg :)
Ridskolor är ju ett ställe där man får en grund för hästhållning och det är klart att man ska trivas på ridskolan. Det låter som att du hamnat på en mindre bra ridskola, och det kanske "dödade" ditt hästintresse lite grann. Med tanke på att du anser att lektionrna är ensidiga och att du inte kan sköta din ridskole häst ordentligt själv. Får du inte byta häst ibland? Eller har ni samma häst hela tiden? Jag tycker också att det låter lite ensidigt, hur länge har du ridigt? För när jag gick på ridskola varierade vi lektionerna mycket, jag red en gång i veckan och lektionerna varierade hela tiden mellan teknik, hoppning och dressyr. Sedan någon gång i månaden var det teori. Där fick man ju även byta häst om man ville, men man kunde få en sköthäst som var den man skötte om och red hela tiden. Man hade lite valmöjlighet.
Jag tycker att om du fortfarande vill hålla på med hästar, så borde du kanske byta ridskola? Och se om det finns fler i närheten som kanske är mer din typ av ridskola. Alla kan ju inte gilla samma. Annars kanske du ska lägga ridskolan på hyllan ett tag och skaffa en medryttarhäst? Det är enligt mig så mycket roligare för det blir som ens egen häst dom dagarna du har den och du kan träna lite hur du vill. Jag red 8 år på ridskola innan jag kände lite att det började bli tråkigt så jag slutade och skaffade en medryttarhäst istället och där har jag utvecklats mycket mer. Du kan ju samprata med hästägaren och fråga om du får ta instruktörs lektioner ibland? Det var iallafall så jag gjorde, och nu har jag egen häst.
Annars kanske du kan börja ta privatlektioner istället? Så ridläraren fokuserar på endast sig i någon timmes tid. Då utvecklas man mycket mer än om man är 6 pers samtidigt.
Jag hoppas du hittar en lösning iallafall, sedan kanske det är så att du tappat intresset för hästar, sånt händer. Lycka till :)
har väl ridit sammanlagt 3,5-4 år nu. jodå, vi byter hästar. tyvärr hjälper inte det mycket eftersom alla hästar är mer eller mindre hopplösa att hantera. jag började med att rida ungefär ett halvår privat för att kunna hoppa upp i lite högre grupper eftersom jag började rida som vuxen. det gav otroligt mycket, och när jag hoppade in i ridgrupp hanterade jag hästen i både skritt, trav och galopp utan problem, kunde få hästen i form, jobba rätt på böjda spår och börjat lite med skänkelvikningar. har hoppar upp till en halvmeter/60 cm innan vi flyttade, så jag kände mig ändå säker i grunderna. nu har vi precis börjat lägga upp bommarna på sockerbitar i nya gruppen och rida över dem i trav, och gänget över, som ridit något längre, har precis börjat hoppa lite hinder också i trav.
man kanske skulle försöka få en medryttarhäst istället…
Du verkar enligt mig kunna mer än den grupp du har erbjuder. Visst ridskolor tar sig gärna framåt långsamt och är måna om att sätta ordentliga grunder till ryttaren och jobbar gärna mycket med balans och säte. Det är ju bra på det sättet men jag hade endå bytt ridskola och hamnat i en grupp där du känner att du utvecklas. Visst hellre en grupp bak där du förstår allt än en grupp fram där du inte alls hänger med, men du som hoppat 1 m, jobbat ordentligt i form m.m borde ju vara i en grupp där dom andra gjort likadant. En medryttarhäst kanske skulle vara något för dig, där kan du jobba i den mån du känner själv plus privathästar är enligt mig mycket annorlunda än ridskolehästar (från min erfarenhet iallafall) och du lär sig rida mer korrekt och att även hästhållningen utvecklas frammåt. Du behöver ju inte hitta världens unghäst men en häst som du känner dig säker med och kan utvecklas och kanske ja börja träna lite seriöst och kanske tävla om hästägaren tillåter det. De flesta ger ganska fria händer, min medryttare har det på min häst och hon gör upp sin egen ridplanering och det funkar kanon.
jo, det kanske är det jag skulle satsa på… drömmen är en lite äldre häst, en läromästare, i stall där man har möjlighet att ta lite lektioner och jobba vidare den vägen istället. framför allt känner jag att jag behöver jobba bort den rädslan jag har nu. det är riktigt ångestladdat att åka till stallet, och i skrivande stund sitter jag faktiskt och filar på en avanmälan.
känner nästan att självförtroendet är kört i botten…
Oh!! 😕Men min åsikt är att lägga ridskolan på hyllan då. Du kan ju faktist ta instruktörslektioner och fortsätta utvecklas. Det finns ryttare som är helt självlärda och aldrig gått på ridskola. Jag hade slutat där och skaffat en medryttarhäst. Finns säkert många äldre hästar där du kan utvecklas och så. Dom första dagarna kanske du ska bara gå dit och sköta hästen, rykta, klappa, fodra osv och sedan kanske börja ta promenader? För att bota rädslan.. Och sedan rida och känna hur den hästen är helt underbar. Så kanske glädjen kommer tillbaka? O börja få en relation till hästen o ta hand om den o så ni börjar lita på varandra som är det underbara med hästar. Jag vet inte hur det är överallt med vissa ridskolor kostar en del o medryttarhästar brukar generellt vara billigare och då har du råd att ta lektioner, köpa grimmor eller så. Min instruktör tar bara 200 kr.
Starta ny diskussion
