För snart 4 år sen hörde jag talas om ett 4 årigt fjordsto.
Olyckligtvis vred sig mitt knä 2 dagar innan jag skulle och provrida.
Jag kunde knappt gå men ville åka och titta ändå. (envis som tjuren) Åkte dit och tittade, provred aldrig. Men såg en annan tjej rida…..
Ringde när vi kom hem och köpte henne.

Bästa köpet i mitt liv, fick världens finaste vän.

När vi kom och skulle kolla på Jackie (den 4 hästen ja va och kolla på) så kände ja dirket när ja såg henne och hälsade på henne att de här verkar vara en underbar häst, hon hade bara träns på sig så ja funderade på vart sadel och sånt fanns (hon gick på lösdrift mitt ute på en stor åker) så ja kollade på henne kände över och ställde frågor kända att ja gillade henne mer och mer så frågar ägaren "vill du provrida?" ja klart ja ville men ja kanske skulle ha en sadel? men "ehh…jo visst" så bara hon vinka fram mig och tog tag under min fot och upp på hästryggen bar de! "du kan rida längs vägen bort åt där, min dotter går med dig så att du inte rider vilse!" jaha tänkte ja dottern hade inte sagt ett ord men så började ja fråga lite om hästen och om hon ridit henne mycket, var hästen utbildad o.s.v. då visade de sig att hästen hade dotter fått i födelsedags present ca 1½år tidigare men dom hade inte råd att ha kvar henne.

Jag blev helt frälst i hästen och tänkte bara henne måste jag ha! Ja älskar hästen hon är helt rätt för mig! så när vi kom tillbaka fråga mamma "vad tycker du? Jag gillar hästen men de va du som red.."

"jag vill ha henne." så helgen efter bestämde vi att vi skulle hämta henne och affären var klar

Det var kärlek vid första ögonkastet absolut! jag föll för henne dirket.  andra hästar ja va och kollade på fick ja inte provrida(?) de skylde på snö och aa sadeln är sönder och vi bruckar inte rid barbacka o.s.v. en såldes som UTMÄRKT RIDHÄST man kunde inte ens lägga handen på hästens rygg utan att hon försökte bit och skada dig  

Nää kärlek vid första ögonmkastet men tillit och vänskap växer fram ja köper inte häst om jag inte får bra vibbar och känner för hästen.

I förrgår var jag och provred två hästar, jag ska nämligen äntligen få köpa min första häst! (Är femton år.) Den första hästen var katastrof. Hon var en treåring på 130 cm (jag är väldigt kort)inte direkt inriden men riden på utan problem. Ägaren sade att hon var "mycket hanterad och hade varit med dem överallt", så vi tänkte att det blir säkert inga problem. När vi kom dit var hon pytteliten! Inga 130 cm där inte, snarare 120. Dessutom var hon otroligt nätt och tunn. När jag skulle sitta upp (utan sadel) kändes det som om jag var alldeles för stor för den lilla nätta kroppen (vilket jag förmodligen inte var egentligen, jag väger 50 kg). Hon var inte van vid att ridas! Hon svarade inte på varken tyglar eller skänklar, det slutade med att hon försökte bocka av mig i deras trädgård, och när det inte funkade försökte hon skala av mig med hjälp av ett äppelträd. Dessutom hade hon exem-aktiga mjällflagor över hela kroppen, även manen. Ägaren förklarade det med att hon inte hade borstat hästen så ofta. Herregud. Nedstämda åkte vi därifrån, på väg till nästa häst. Vilken skillnad det var! När vi kom in i stallet möttes vi av glada och nyfikna hästansikten. Hästen vi skulle titta på heter Mr Devil Boy och var en sextonårig valack, 146 cm i mankhöjd. Hans pappa är gotlandsrusset Drömprinsen 460, och mamman en varmblodstravare. Han var den trevligaste och underbaraste häst jag träffat! Allt kändes så himla rätt från början. Ägaren var jättegullig, hon hade haft honom sedan han var ett år, hon höll på att börja gråta flera gånger… Provridningen gick jättebra, han var otroligt lyhörd och pigg, med långa steg. Ägaren tyckte om oss och vi behövde inte ens fundera över saken, så förmodligen kommer Devil hit nästa vecka, beroende på hur snabbt han kan bli veterinärbesiktigad. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet, jag är så sjukt lycklig.

Jag hade fått syn på en annons om en häst som egentligen inte alls var vad jag ville ha (både för gammal och outbildad) men det var något i den som fångade mitt intresse så jag åkte ut för att titta, eg utan större förhoppningar. Hade bestämt mig för att jag ville ha ett varmblod men isf ett som inte startat och som var utbildat. Men iaf- jag kom dit och fick syn på det här öket utan muskler som bara ville stå och kela, tills sadeln kommit på och jag var halvvägs upp. Då vaknade han till liv och kunde inte alls stå stilla längre. Så red jag själv bort längs med vägen en bit och hittade en fin ridväg där jag lät honom trava lite. Kändes pigg men ändå lätt att hålla, tills vi vände hemmåt igen då han stack iväg med mig i full galopp. Jag fick styra in i ett träd för att få stopp på honom :p Men jag kände ändå hela tiden att jag satt tryggt och säkert och det var ändå kärlek vid första ögonkastet :) Var lite vel fram och tillbaka med ägaren då vi inte riktigt kunde komma överens om priset men jag tyckte ändå att det kändes bra iome att jag fick ha honom på prov en månad osv :) Nu har jag snart haft honom i två år och han är världens goaste bästaste vän! Är så glad att jag åkte dit den dagen! Kan tillägga det var den första och sista gången han stuckit med mig men det kanske inte var så konstigt att jag inte fick stopp på honom då de hade det tjockaste tränsbettet man kan hitta och han tycker inte om bett för fem öre…

Jag köpte min som föl, så någon provridning var det ju inte. Såg honom första gången på bild när han var ca 3h gammal. Var och hälsade på honom till och från under hösten och gillade hur han utvecklades. Tillslut kände jag att den här ville jag inte skulle glida mig ur händerna, och jag ringde och konsulterade en god vän, en riktig hästkarl, och köpet blev av!

Jag var medryttare på min häst innan vi köpte honom, så vi hade ingen direkt provridning. Första gången jag red honom (för ett år sedan ungefär) hade min mammas kompis dotter ringt och sagt att "Hej! Vi har en häst i vårt stall som behöver ridas, vill du följa med på en uteritt?", och det gjorde jag 🙂

Efter det började jag rida hästen lite då och då, och började gilla honom riktigt mycket. Jag har fortfarande svårt att förstå hur ägaren kunde låta någon hon inte ens träffat rida hennes häst, men tjejen som tog med mig dit har ridit och tävlat den hästen rätt mycket så ägaren litade helt på hennes omdöme.

Ägaren var gravid när jag började rida hästen och när hon fick sin bebis hade hon ännu mindre tid för hästen. Under ett par veckor i somras var den andra medryttaren bortrest, så då var det bara jag, min syster och mamma som red honom - vi fastnade för honom allihop! Ägaren hade bestämt sig för att sälja honom men vi hade tackat nej eftersom vi var osäkra på om vi hade tid och råd, men efter de här veckorna ändrade vi oss. Vi räknade lite på det och tänkte att vi fick se till att det gick runt, och köpte honom!😃

Det var verkligen perfekt för alla, vi fick en underbar häst som vi kände rätt bra (hade ridit i skogen, i ridhus, för tränare i både hoppning och dressyr), ägaren var trygg med att sälja till några hon visste var vettiga och som redan kände hästen, och hästen himself fick stå kvar i samma stall med sina gamla kompisar🙂