Själv var jag en riktig YOLO-unge haha.. En riktig slarver som hade grejer runt mig hela tiden.. Ledde in hästen i pannluggen eller red hästen i grimma och grimskaft in från hagen( utan hjälm såklart ;) Red ut med min kompis på sommaren och lekte cowboy, galopperade omkring i full fart och stannade och fikade ibland. Tur att jag hade sådan snäll ponny!

Hihi, var stallets lilla skitunge :P Vi slängde upp rep i ridhuset och svingade oss, satt upp barbacka i boxen utan hjälm,  vi till och med sov i stallet någon gång trots att det var övernattningsförbud och tjuvred på på natten dom här "svåra" hästarna som man annars inte fick rida på lektionen fören man kunde visst mycket:) Man ringde sin föräldrar och sa att alla sov hos varann :D

Jag var väldigt snäll och städad😇

Jag var nog rätt snäll, bara en vanlig ridskoleunge :) Har köpt egen häst nu som 18-åring, innan hade jag inte så mycket frihet med hästarna ^^

Jag busade ganska mycket med min häst när vi båda var unga och pigga… Fast det var aldrig något som vi riskerade hälsan av, eftersom jag i första hand är kusk och ingen briljant ryttare! 😃 Blev mest busgalopp i uppförsbackar och ett och annat riddarspel.

Alltid snäll och skötsam :) ordning och reda. Jag kunde väl sitta upp på hästen i hagen för skoj, eller leda den i grimman utan grimskaft eller rida en kort ridtur med grimma och grimskaft utan hjälm :) men på min egna ponny, han var så snäll och trygg så ^^ Jag var alltid ensam i stallet, aldrig någon förälder där. Så jag fick lov att vara skötsam och noga för hästarnas skull :) tog mkt ansvar.

Jag var väldigt snäll och skötsam med hästarna när jag var liten. Numera är det dock mer som #1 skriver ;P Men det handlar nog mycket om att jag då inte kunde så mycket och då hade jag stor respekt för hästarna och var därför noggrann. Nu är jag mer avslappnad och vågar "busa" eller vad man ska säga - ha kul helt enkelt.

"Leka cowboy" är väl det jag gör mest hela tiden i stallet, eftersom vi håller på med westernridning så är jag nästan alltid klädd som en cowgirl och gör cowgirl-iga grejer med hästarna. Ut och rejsa på ängarna såklart! Både hästar och folk behöver släppa loss ibland. Uteritt med fart och fläng och sadelväskan full med mat och godis, stanna och tända en brasa att grilla korven över, dricka några öl och sedan rida vidare i full fart - såklart! Det är livet ;P 

Att vara noggrann med borstar och grejer är bara viktigt för att det inte ska gå sönder, men hästarna klarar allt av att lyfta på fötterna i stallgången dom med ;P Men visst städar jag väl titt som tätt, om inte annat så vill jag att allt ska vara i sadelkammaren då jag lämnar stallet för jag vill ha mina saker inlåsta när jag inte är där och tittar på dom. Men medan jag är där och grejar så kan det ligga saker spridda lite var stans, är inte så ordningsam av mig.

Var alltid den som var skötsam och sa till när alla andra stimmade. Tänkte väldigt mycket på säkerheten både i stallet och vid ridning. Gjorde ingenting utan att tänka på konsekvenserna (främst för hästarna, mig var det inte så noga med, haha) först. Det var ofta jag som sa "Men ridläraren har sagt att vi inte får göra si och så för att bla bla bla" när de andra tyckte att vi kunde tänja på gränserna. Idag är jag väl lite mer "avslappnad" till det hela eller vad man ska säga, tänker fortfarande mycket på säkerheten men har ju mycket mer erfarenhet idag och kan därmed själv avgöra vad jag kan och inte kan göra utan risk för hästen. Blir fortfarande helt kallsvettig när jag är i stall med mycket bristande säkerhet, kan inte låta bli att se hur det skulle kunna gå…

#8 Precis! Så upplever jag med. Är fortfarande mån om säkerheten, men jag har ett eget säkerhetstänk utvecklat av erfarenhet och inte av regler uppsatta av ridlärarna. Säkerhet är för mig inte längre regler (så som det var på ridskoletiden) utan säkerhet är för mig numera riskbedömning och den gör jag själv utifrån mina erfarenheter. När man själv kan göra en riskbedömning så kan man också släppa loss på ett helt annat sätt och ta sig frihet och njuta och ha kul.

Jag var riktigt busig och tänkte mig aldrig för! Jag får tacka gubben i himmelen för att jag fortfarande är hel och lever.

Bl.a bestämde jag mig för att rida in stallets hetaste, bångstyrigaste häst = i sommarhagen, barbacka med grimma och grimskaft som tyglar. 

Det där med att rida hästarna i sommarhagen var min hobby lite, älskade att bygga upp lite hinder och rida hästarna sådär fritt utan träns och sadel… Mörbultad blev man ju för visst åkte man av, men hästarna tyckte det var skoj och jag med. Har alltid varit den som tagit mig an de svåraste hästarna med, tack vare mina ritter i hagen när jag var yngre så har jag perfekt balans nu och det krävs riktigt, riktigt mycket för att jag ska åka av.

jag fick tidigt lära mig om stallvett på ridskolan och har alltid varit extremt noggrann och aldrig gjort något där som man inte fick. Samma sak när jag fick egen häst. Fast det är klart, några gånger har jag krupit under magen på henne lös i boxen (livsfarligt!) och ridit lite i hagen utan hjälm. Men då har min mamma varit med och tyckt det var ok i hagen eftersom jag i princip bara satt där medan hon betade. En kompis i stallet gillade dock att tänja på gränserna med hästen hon red. Jag fick rida ut och galoppera och "tävla" och så mot kompisar på min ponny men det fick inte hon andra tjejen så vi red bort mot ett fält, lite avskiljt  för att hon inte skulle bli påkommen. Vi har tävlat, galopperat som galningar, skrattat, och galopperat lite till. Dock så har jag alltid varit försiktig så det var oftast jag som sa till när det räckte med galopp.

Nope snäll flicka här, ;). Galoppera på fält och sånt är ju självklart men jag har aldrig liksom lekt cowboy eller så. Roligt att läsa om er andra :).

Hahah jag vill inte ens berätta om hur jag var 8) 

Har dock vissa minnen som jag aldrig glömmer, och aldrig förstår mig på hur jag tänkte. Bl.a när jag runt, 10 år kanske? hoppade upp på en stor brun häst i en hage nära en vän till mig, och satte fart. Han hade tyvärr inte ens en grimma på sig. men vi hade kanonkul ;)

Hade två egna små ponnyer då, som alltid gick lösa på gården. då shettisen bara rymde struntade vi till slut i hagarna. De använde jag som såna "hoppa bock" pallar. Sprang fram till dom bakifrån, satte händerna på rumpan och slängde mig upp, alltid med dom helt lösa, medan de gick och tuggade gräs. Jag fick mig några dunsar i marken minns jag i varje fall.. 

Rida ut bak och fram var också en favorit!

Uppväxt med ridskolelivet och där vart det ju såklart viktigt med säkerheten och att försöka vara en bra förebild så där var det inget bus minsann. 

Sen på äldre dar har jag blivit latare/slarvigare. Men inte jätte busig. Rejs och galopptävlingar har man ju haft en del. Leda in/ut 3-4 hästar samtidigt är inga konstigheter. Ridit en liten tur med bara grimma å grimskaft och utan hjälm (en härlig men dålig känsla på samma gång)

Vi har alltid haft väldigt stora hagar och när man då var lite mindre och hade lite kortare ben var det väldigt jobbigt att gå fram och tillbaka för att hämta små ponnyerna, klassikern blev då att hoppa upp med grimma, grimskaft, utan hjälm och sen full speta tillbaka till stallet.

Något som med var väldigt roligt var att man satt på varsin ponny, tog tyglarna över huvudet på en av de och sen "ledde" man varandra på det sättet. Kanske en sak i skritt, men det gick i galopp med. 
Tackar gudarna för att våra ponnyer var underbart snälla :)

Några gånger försökte vi även fånga för att sedan rida in min farbrors ungkor men som tur väl var fick vi aldrig tag på dom ;)

I stallet var (är) jag lugn. Jag e ju fortfarande liten och har inte ridit så länge, så kan inte direkt titta tillbaka, elr vad man ska säga. XD
Ja, som sagt då så är jag väldigt lugn med hästarna i stallet. Jag blir som en helt ny person i stallet. För att, även om jag litar på min lille häst otroligt mycket så måste ja ändå tänka att det är en häst, och en häst uppfattar inte saker på samma sätt som människor, och kan bli rädd för saker som vi kanske tycker bara är liksom löjligt att bli rädd för, men så är det. Är ganska så risk liksom… *intekommaihågvaddetheterXD* risk medveten…? Fast dock så är det som att det släpper lite (ganska mycketXD) när jag rider. Rider i grimma och grimskaft ofta och utan hjälm ibland oxå, men det är oftast för att jag glömmer hjälmen…. 😉
Men då jag rider med grimma och grimmskaft så är jag faktsikt oftast i ridhuset elr så rider ja på plan. Sedan så är min pooonnuii (hehe) typ mycket lugnare när jag rider honom än när han står i stallet o.O, så jag litar på honom mycket oxå. c:

I stallet var (är) jag lugn. Jag e ju fortfarande liten och har inte ridit så länge, så kan inte direkt titta tillbaka, elr vad man ska säga. XD
Ja, som sagt då så är jag väldigt lugn med hästarna i stallet. Jag blir som en helt ny person i stallet. För att, även om jag litar på min lille häst otroligt mycket så måste ja ändå tänka att det är en häst, och en häst uppfattar inte saker på samma sätt som människor, och kan bli rädd för saker som vi kanske tycker bara är liksom löjligt att bli rädd för, men så är det. Är ganska så risk liksom… *intekommaihågvaddetheterXD* risk medveten…? Fast dock så är det som att det släpper lite (ganska mycketXD) när jag rider. Rider i grimma och grimskaft ofta och utan hjälm ibland oxå, men det är oftast för att jag glömmer hjälmen…. 😉
Men då jag rider med grimma och grimmskaft så är jag faktsikt oftast i ridhuset elr så rider ja på plan. Sedan så är min pooonnuii (hehe) typ mycket lugnare när jag rider honom än när han står i stallet o.O, så jag litar på honom mycket oxå. c:

Jag trivdes inte riktigt på ridskolan och hade stor respekt för allt som skulle göras, jag ville absolut inte göra fel eller att andra skulle tycka att jag var en dålig hästskötare. 

Jag red ju privat också men hade alltid folk med mig och ville även där visa mig som ordningssam 🙂

Jag har alltid varit den typen av person - inte göra saker som man inte får, men försöker släppa lite på det nu när jag nyligen har blivit medryttare igen efter några års uppehåll.

Kan även tillägga en sak. Vi var ofta sura på ridläraren, hon var  faktiskt elak, haha. Men iallafall så brukade vi lägga bajsbollar från hästarna i hennes kontor, någon gång då det var upplåst gick vi in och smetade ner alla hennes papper med skit. Annars kastade vi in bajs i postinkastet eller smetade på fönstret. Guuud va arg jag skulle bli om jag var hon:)

Gullan_J; rent olagligt beteende som inte på något sätt går att beskriva som bus. Låter bara otroligt lågt!

#19 dom var barn

Spiritinthesky; ja? Innebär det att allt helt plötsligt är okej? Barn får inte heller göra vad som helst. Att dessutom framförhålla det som något man finner underhållande gör det hela ännu värre enligt mig.

Barn gör inte bara vad de får göra. Så är det, vare sig det är okej eller inte…

Spritinthesky; det gör inte vuxna heller och det är inte något försvar.

Jag anser att det var ett otroligt dåligt beteende som vederbörande borde må dåligt över och be om ursäkt för snarare än något att finna komiskt.

Den som utsatts för dylika trakasserier finner dem med all säkerhet inte underhållande, oavsett om förövaren/förövarna är barn eller vuxna.

Jag va altid missföståd i stallet . Ch visst att barn inte får säga och göra vad som väska . Men jag förstår hur barn tänker och hur svårt det är . Man har inte alltid tänt igenom allt och vuxna måste förstå det jag vett hur jobbigt det är att va oönskad och missförståd . Och barn blir lätt det så svårt man gör dumheter ibland utan att tänks sig för och ibland tänker man inte alls det är de som är barn . Man som vuxen glömmer det men barn utsvällas empati väldig sent i tonåren . Och barn borde få veta vad som är rätt och fel ja man måste säga till men de vuxna inte alltid förstår är varför barn beter sonson det gör det är de de måste förstå över om barnet i fråga är 18 det är endå ett barn .

Vi var väldigt "busiga" lär man säga.
Gjorde mycket tokigheter men inget som få något vis var skadligt för hästarna. Däremot kanske vårt säkerhetstänkt inte hunnit ifatt oss..

Jag busar fortfarande mycket med hästarna och leker. MEN med säkerhetstänkt.

Moa- Lägg ner säger jag bara! Att du inte bara kan hålla dig till ämnet och om du tycker något som har hänt för ca 15 år sedan är så otroligt elakt och lågt, PMa mig då så kan vi ju reda ut detta på ett moget sätt så slipper alla andra oskyldiga själar bli inblandade och vi slipper förstöra denna tråd också, som vi gjorde med förra tråden om hästen som kastade sig när den blev uppbunden….

Jag härjade! Nu är jag iår visst bara 19 men skulle nog knappt våga göra hälften av allt vi gjorde. Racade barbacka i fullfart över järden med min syster. Red i grimma, utan hjälp in och ut från hagen, satt upp inne i stallet, red in i stallet istället för att hoppa av utanför, hoppade i trånga utrymmen i skogen..

Minns speccielt en grej. Vi hade ett 20tal hästar som gick i flock över sommaren.. Jag och min styvsyster smet ut på nätterna och hoppade upp på dem utan grimma och grimskaft och red runt, sprang mellan benen på dem, under och över.. ja ni förstår. ett under att vi aldrig ramla av och blev ihjäl trampade när 20talet hästar dundrade iväg i galopp och vi satt på en varsin.

Gullan_J. Bara nyfiken är det 15 år sedan som du skrev i #26.
Låter lite konstigt då du fortfarande rider b-ponny😉

#28 Tävlar man inte så kan man rida B-ponny hela livet. Så länge du är rätt storlek spelar det ingen roll! 😉

#23 haha men nu får du ge dig! Gjort är gjort. alla vet vi att barn inte alltid gör som de bör göra, att vuxna också gör det har väl inte ett dugg med tråden att göra? (:

Jag har nog alltid varit skötsam.. Men visst hände det ibland att när man var själv i stallet (ridskola) in e en av boxarna upp på den minsta (kom ju ej upp annars) höll mig i manen å tryckte på lite lätt.. Hästen gick runt i cirklar!! x'')

Sen hörde jag att nån kom,, kastade mig av.. haha ;)

#28, Ja, jag rider b-ponny och är  vuxen (24 år). Men jag tävlar henne ju inte, utan det är medryttaren som gör det, hon är 11 år :]

hmm på ridskolan var jag jätte skötsam, blyg o kände mig inte så välkommen så kom dit o red min lektion sen hem igen..

I mitt skötarstall var det lite så i början med..man avvaktade kollade in vad de äldre tjejerna gjorde o så..

men när de slutat o vi var de äldsta så kunde vi visst busa..aldrig så att hästarna skulle komma till skada men lite som ngn skrev..red med grimma grimskaft från hagen utan hjälm, red ut ur stallet..

satt på hästarna i boxen…

sov över i stallet o det fick vi så det var väl inget bus men vi drog dit killarna också o det passade inte ägaren..(förstår honom nu då han var så rädd om sina pållar o de skulle snart föla..)

Vi tyckte han var löjlig som int elät oss träffa dem där men sen kom det fram att han var rädd att vi int eskulle få vara där mer om våra föräldrar kom på att det var pojkar i stallet :-) Sött!

Så sen fick de komma dit men bara t vårt klubbhus o inte i stallet..ngnstans förstod han nog att de var "trubbel" för en midsommar-natt brann vårt klubbhus (en gammal häst vagn) ner pga att de hade tjuvrökt där o inte släckt tillräckligt :P Dock var vi itne på plats då tack o lov.

En tjej red en av hästarna över e22  o ramlade av, hästen sprang själv hem över motorvägen o hon blev portad från stallet….skönt tyckte vi då hon ej var så snäll mot hästarna o vi var för mesiga/rädda för att våga säga till henne..

En tjej red en av hästarna över e22  o ramlade av, hästen sprang själv hem över motorvägen o hon blev portad från stallet….skönt tyckte vi då hon ej var så snäll mot hästarna o vi var för mesiga/rädda för att våga säga till henne..

Hahahahahahaa vilket ljushuvud!!! En annan sak att vara busig och dum i huvudet ;)

ja STOR skillnad ;-)

Åh gud ja. Jag var en riktig busunge i stallet! Gick ut mitt i natten med min kusin och red på hästarna i boxarna, kommer också ihåg att vi gick in och hoppade med hästarna i grimskaft över stockar i någon annans trädgård.. usch det var så mycket! Tur att man vet bättre nu många år efter D:

Kul tråd! :)

Jag har alltid varit väldigt ordentlig och skötsam. :) Beror nog på att jag aldrig riktigt fick tillfälle att vara sådär busig och göra en massa knäppa grejer. Jag ville nog väldigt gärna göra det, men min första egna häst var ett supertaggat sto med alldeles för mycket egna åsikter om saker och ting, så jag tvingades alltid tänka på säkerheten och vara ordentlig. ;) Och innan det gick jag på ridskola och där var det ju inte tal om sånt. Men kanske var det bra också, så att man fick lära sig att göra rätt på en gång.

Jag var alltid snäll jag med, det värsta jag har gjort var nog när jag red ut själv på min lånade shettis som knappt var inriden. Det gick bra vi skrittade en runda och jag var nervös hela tiden. 

Senare när jag red min systers urvuxna c-ponny var det han som stod för busen. Han var 24 år och dubbelt så gammal som jag. Jag red oftast barbacka och en gång bestämde han sig för att vi skulle hem, i galopp. Det var ju bara att klamra sig fast och jag var arg som ett bi när vi kom tillbaka till stallplanen då han hade stuckit med mig över fältet hela vägen hem.

Jag har alltid varit busig. Jag satte upp på hästen i boxen och red fram och tillbaka på stallgången. (När jag var liten = 7 år)

Nu är jag ordentlig. För minsta lilla bajshög i boxen tar jag upp det. 🤪

Jag har alltid hållit ett säkerhetstänk i stallet och kring hästarna utav respekt för djuren. Stallet har aldrig varit en lekplats för mig. 

Att jag sedan var totalt orädd och t.ex. red ut och galopperade så fort min sköthäst ville, barbacka i grimma och grimskaft, ser jag inte som bus eller bristande säkerhetstänk. Jag litade helt på hästen i fråga och visste att han skulle stanna omedelbart om jag bad honom om det :)

Hehe… Blev lite konstigt i förra inlägget. Jag brukar inte "oftast" glömma hjälmen, men har gjort det typ… kanske max 4 ggr. XDD