det är alltid intressant att höra allas olika syn på saker, för de skiljer ju sej mycke……

Jag tar åt mig av kritik om jag tycker att det är befogat, om personen som kritiserar rider bättre änn jag/tävlar på högre nivå etc.

-Kritik är känsligt och för att ge måste man oxå inse att erkänna sina egna fel.

-Kritiken ska vara så befogad att det känns rätt att ge men också ta.

-Kritik som ser ut som ett påhopp/angrepp är strängligen förbjudet anser jag.

Kritik är också nyttigt och bildande om det ger i ett "kärleksfullt" syfte att "angriparen" verkligen vill hjälpa.

Vänligen/Linda (pluggat konflikthantering..suck..)

Med kritik menar jag inte bara negativ kritik, Den finns som positiv också.

Det jag ville veta var HUR ni tar kritik, lyssnar, lär eller nonchalerar. Eftersom jag tycker det är bra att även höra det negativa så har jag själv inga problem att erkänna mina fel.

kritik är något man får lära sig att ta.
läste estetiska prog. på gymnasiet där i stort sett Allt vi gjorde kritiserades och berömdes av de andra i klassen.
vi hade en regel, för att få säga en negativ sak, behövde man säga tre positiva först. och det funkar bra.
och visst lite beroende på vem det är som säger det, tar man ju åt sig på olika sätt. Är det någon som jag sjävl anser vara en besservisser, kan jag lätt bli tjurig, men är det en person som jag tycker kan lära mig något, tar jag det till mig.

när det gäller området häst, så tar jag mig till allt, för jag vet att jag har tappat så mycket på sista åren, att jag behöver få tillsägelser. sen att det ibland kan svida till…det får man nog ta.
men om man ska ge kritik, så kan man ju försöka lägga fram det snällt :)

Häst eller vad det nu kan handla om för djur eller människor, så blir INGEN fullärd. Kritik är jättebra, där kan man sen sålla alla goda råd, eller rätta till sina fel.

nej precis, fullärd kan man inte bli, sen att det finns folk som tror det, är en annan sak. ;P

jag blir nyfiken om jag känner att jag bör ta åt mej kritiken possitiv eller negativ…. jag e inte så bra på varken ge possitiv eller negativ kritik då de jag anser kanske ej stöds av den personen. brukar istället ifrågasätta varför, hur? så länge man kan ge en förklaring så ok….. mycket handlar om rätt och fel tex inom vården, både med äldre och inom psykiatrin. men vem kan stor nog att bestämma vad som är rätt eller fel??????? (inom vilket ämne som helst) bara undra……

hmmmm… konstruktiv kritik är svårt… Jag kan vara lite känslig när det gäller "småsaker"… När det kommer till ridningen tar jag gärna emot både ris och ros… när det kommer till smågrejor då blir stött för jag anser att kritik som ej främjar ngt är totalt onödig…. Om ngn skulle säga att jag har en ful häst exempelvis… då skulle jag bli tjurig.. däremot om ngn säger att den har lite låg halsansättning, tänk på att rida den si eller så samt öva på det här… ja då blir jag glad!

Jag kan ta kritik beroende lite på varifrån den kommer bara. Jag kan också inse att jag har fel och den andra har rätt fast det smakar surt. Men jag vill som shirley också få ett bra argument till varför jag har fel och den andra har rätt.

Jag har en kompis som brukar rida hos mig och hon kan inte alls ta kritik. Surar till direkt och låtsas inte höra. Väldigt irriterande! Som när jag, t.ex pointade ut att hon inte ska rida med strama tyglar i början eller slutet av ridturen. Hon bara mumlar nåt surt eller fräser till.

Kritik i samband med levande ting handlar inte om vem som anser sig ha rätt eller fel. Sen  saker som i  vården är en självklarhet och inte någon man kan välja. Men inte ens som vårdare blir man fullärd. Om man ifrågasätter allt man hör så har man nog svårt att ta negativ kritik eller ens följa de råd som gäller oftast har man redan sin inställning. Kritik om någon missuppfattat mig handlar inte om rätt eller fel. Kritik kan ge ahaupplevelser för den lyhörde och taggarna utåt på den som tror han redan kan allt. Kritik kan även vara som en smekning på kinden.

Kritik bränns!

Wanilj, Det var ju såna svar jag hade väntat mig. Kritik som gör att man kan förbättra något är jättebra.

förstår hur du tänker, tro jag! ska ge ett exempel hur jag menade. om nån säger till mej att gå, de ska man gör med rak rygg inte böjd. vad e de då som säger att den personen har rätt bara för att den sa till mej? då ifrågasätter jag varför??? å ta hennes förklaring om rak rygg och jämnför med min om böjd rygg… kan ju va så att hennes lät bättre för mej- ja, då sträcker jag på ryggen…

lite flummig förklaring men ni kanske förstår ändå…. de va så jag fick in rätt och fel. man lär ju tro att man har "rätt" i sin sak om man ger nån possitiv eller negativ kritik….

Jag ifrågasätter för jag vill veta varför jag ska göra på ett visst sätt. Vad hjälper det mig att få höra att jag ska göra si o så men inte vet varför. Vet jag inte varför så kan jag ju inte tillämpa mina kunskaper på andra, liknande områden.

Jag tycker det är jättebra att få kritik. Det har jag lärt mig mycket av.

Ett exempel på en som inte lyssnade på vad någon sa alltså hon klarade inte att ta kritik. Det var en tjej som var i vårat stall. Hon hade flyttat runt i många stall ( minst 10 på bara 3-4 år) och blivit ovän med alla i stallen bara för att hon hela tiden varit bäst och till saken hör att hon såg skitrolig ut när hon red. Inte för att jag är något proffs på ridning men när hon red så liknade det ingenting. Att ge denna människa ett råd var inte att tänka på. Hon var elak mot våra hästar också när dom skulle ut och in, slog dom med piskan och sånt. Vi hade tävlingsryttare i stallet som vunnit tävlingar och försökte ge tjejen råd i sin ridning och då blev hon vansinnig och snackade skit, men enligt denna tjej så var ridning och hästskötsel bara rätt på hennes vis. Fast hon var så "duktig" så sket hon i att komma när hon hade vissa in eller utsläpp på helgerna!

så här tar jag kritik. Är det positiv blir jag givetvis jätteglad och ibland kan det tom kanske stärka mitt självförtroende lite då jag har väldigt dåligt sådant.

Är det negativ kritik så är det lite olika beroende på vad det gäller. Ibland kan jag bli sårad men oftast tar jag till mig och ställer frågan hur jag skulle gjort istället…. Är det kritik från en person som klagar på mig ang nåt jag gör/gjort och hon inte e bättre själv, då blir jag bara irriterad för då känner jag att det bara är skitsnack och att personen i fråga inte har bättre för sig än att lägga sig i andras…. men som sagt oftast så tar jag till mig och försöker rätta till det eller forska vidare i det, för jag har mkt kvar att lära och jag gör säkert många fel och blir då bara glad om någon talar om det TILL MIG!!!

Ett exempel: Om vi tar ridning. Du rider och ett visst moment fungerar inte för dig, du vet inte riktigt vad som är fel. Någon utanför ridbanan säger till dig. " -du tar för hårt i vänster tygel" = KRITIK. Ska man då sätta igång och ifrågasätta detta i stället för att prova om det kanske passar just dig och din häst?

fungerar de inte för mej kan jag ju inte själv förklara mej å då- ja provar jag och frågar hur det ska verka och varför?

Det jag från början ville få fram var ungefär det som Wanilj skrev. Alltså hur man kan stärkas och lära av Kritik och givet vis om man är svag även tvärt om. Jag ville bara helt enkelt veta hur ni tar kritik.

Här var det ett hett ämne ja!!

Kritik är bra. Funkar det bara och kan göra att man kan förbättra något så tycker jag det är OK. Är det obefogad eller elak kritik så är det ju bara att rycka på axlarna. Så länge mina djur mår bra så skiter jag i vad folk säger, det enda som gör mig arg är när någon ständigt hackar på någon som redan mår dåligt. Människor är som djur… Den svage stöts bort ur flocken. Flertalet människor tycks sakna empatisk förmåga!!!!!!

#16 Konstigt att just staketryttarna rider så bra;)

-Skojja bara, men visst förstår jag vad du menar, men all kritik bra som dålig måste levereras rätt tycker jag.

Vänligen/Linda

Oj, jag kan bli sååå grinig om jag får kritik… ibland. Men jag jobbar faktiskt på det. Det bottnar i att jag alltid blivit nerkörd i skorna och inte vågat säga stopp. Men jag vet att alla kan göra saker och ting både dåligt och bra.

Så det hela beror väl kanske på hur man framför den negativa kritiken. Om man "attackerar" nån med kritik så blir ju vem som helst förbannad. Men om man istället lägger fram det som en "vädjan" så brukar det gå bättre.

Men men… det är klart det är bra att nån vågar kritisera… =)

det beror nog på vilket sätt det sägs på. men dock är all kritik är bra kritik. jag vet med mig att jag gör många fel när jag rider. en massa år på privathästar utan tränare sätter sina spår.

red ju en lektion på tosan för en riktig soldat till ridlärare. vissa saker hon sa tyckte jag var helt totalt meningslösa. som när hon kritiserade mig för att jag snurrade lädret runt stigbyglen…

Att kunna ta emot kritik är nog mycket avgörande av var man står i ridningen. Jag har märkt att dom som ridigt ca 10 år och lite till har en period då dom är experter, det är just då man kan mycket men man inte har kommit fram till att man aldrig blir fullärd. Desto fortare man kommer ur det stadiet ju bättre (jag jobbar på det än) för sen efter ytterligare många år, då kommer en insikt att allt som sägs ska man lyssna till tänka igenom och ta som en ny infallsvinkel. Kritiken/rådet behöver inte komma från någon som är duktigare än en själv det är just utmaningen att behöva öppet tänka igenom vad man gör som är utmaningen och som för än framåt.

Jag har märkt att jag mer och mer vill höra kommentarer från just okunniga, varför gör du så? Så kan man väll inte göra? Jag måste stanna upp tänka igenom varför gör jag just så här, just nu…mina grå får jobba. Ibland förändrar jag hur och vad jag gör ibland så kommer jag farm till att jag fortfarande tycker att det jag gör är bra. Men fortsätter jag i det gamla då måste jag ha ifrågasatt det också, för att tro på vad jag gör. Som sagt att komma hit det jobbar jag på, och det är svårt, mycket svårt.

Ha ha jag har ridit i 20 år så mig kan du väll inte mena

Jag har också ridigt i 10 år och lite till, för å vara mer exakt 31jag jobbar på att börja lära mig

Jag klarar av att ta kritik, men kan reagera på sättet som kritiken läggs fram. Är det oförtjänt elak kritik kan jag bli vrång men ser annars all kritik som bra.

Om man bara lyssnar på den positiva kritiken som ges är chansen rätt stor att man kan gå miste om något bra när man får negativ kritik och slår dövörat till.

Ur den negativa kritiken finns det ju oftas råd om förbättring annars skulle man väl inte ge negativ kritik…iaf inte jag.

Får jag negativ kritik vill jag gärna ha den förklarad och inte bara uthasplad som en order om att utföra…sen provar jag om kritiken stämmer överens om vad jag känner fungerar för mig och hästen (om vi ska hålla oss till hästar) gör den inte det lägger jag det åt sidan för att vid ett senare tillfälle kunna plocka fram det igen för att prova om det kanske är oss behjälpligt då.

Mvh CBA

Jag blir aldrig arg när någon säger till mig hur jag ska rida eller så. Ev att jag kan bli ledsen om det inte känns som det behövs ändras. Hästen kanske går bättre om man gör si och så.

Tar ett ex: Gobban kan nicka med huvudet när man rider på tygeln. Då sa en tjej hur jag skulle rida men det var jättesvårt. Jag sa till sist att hon själv skulle pröva honom. Vilket hon gjorde och titta hon kunde inte heller rida honom så som hon sa. Det kändes skönt.

Annars tar jag till mig det mesta som folk säger. Men oftast törs inte folk säga vad som felas har jag märkt. Vi hästfolk tisslar och tasslar hellre bakom ryggen på en. Står och tittar när man rider och snackar då. Det är väldigt fegt och taskigt tycker jag. För jag är ju sådan som hellre vill veta vad dom tycker att jag gör för fel.

Allra helst när man snackar foder så är det väldigt tjurigt. Många tycker att det har gått bra med havre och hö i alla tider. Visst men hur ser dom ut på ryggen, fölet, skellettet på båda osv. Bara att få se hur mycket tex en dräktig häst behöver dom sista månaderna gör att folk baxnar när man visa dom det. Folk fattar inte det. Det gör mig väldigt ledsen att en del inte vill lyssna. Visst dom frågar. Jag kan göra en foderstat. Men tro inte att dom följer den. Förstår då inte varför jag skulle göra den. Man  tröttnar på att hjälpa folk då.

när jag var i 15-20års åldern blev jag sur för kritik, som de flesta tonåringar visste ju JAG bäst , men nu försöker jag ta kritik som tips istället. sen beror det helt klart på HUR och VEM som kommer med kritiken. nu är jag 34år, och har haft hästar isnart 20år.

däremot är jag försiktig med att GE kritik, jag försöker alltid säga det på ett "fint" sätt.

Men nått har man väl lärt sig…. bla ta allt på ett mognare sätt än när man var ung.

Ha, ha det vet du väl jen. Spelar ingen roll hur länge du har haft häst. Man blir aldrig fullärd?!

Jag skrev där uppe att jag tycker att kritik är jättebra. Men jag kunde ju talat om att jag tålde inte kritik ett tag. Jag ifrågasatte allt jag hörde och det gjorde jag för jag var så säker på att allt jag gjorde med min häst var enligt konstens alla regler, både i ridning och skötsel. Jag fick mycket kritik men bråkade emot hela tiden. Som tur var så vände det, men inte förrän efter några missöden med hästen. Nu har jag lärt mig att i allfall se om det ligger något i kritiken INNAN jag ifrågasätter den.

#30 det är en naturlig del i allt lärande, den som inte varit där den har en bit kvar. Det är som ett nödvändig hinder som man måste ta sig över.

#29   exakt

det är det som gör forums-sidorna besökta… alla vill lära sig saker och utbyta erfarenheter med varandra…