Uppenbarligen gjorde du ngt rätt, ni kom ju hem välbehållna. :) Tråkigt att folk inte har koll på sina hundar dock :I

Jag hade nog släppt tyglarna helt, kommer hunden för nära attackerar min ponny.;) Kom en bjäbbig liten hund mot oss innan som ägaren inte hade koll på, inte aggresiv utan mest kaxig. Där var jag beredd att hoppa av.

Jag tycker du gjorde rätt! Jag hade gjort detsamma. Hade du släpp hästen hade för det första nog hunden jagat efter på allvar, och det är inte kul med en skentur hem! :)

#3 Menade du mig? Hon hade inte skenat för en hund, kommer den för nära får den veta det. ;) Samma med katter, stallkatterna har lärt sig att inte gå i hagen där surkärringen går.

Tycker att du, TS, gjorde helt rätt! Själv skulle jag ha hoppat av och kasta snöbollar på hunden :P

#5: Jag tänkte sitta av, men pålle var så spänd att han hade exploderat - jag började, men han skvatt iväg så fort jag ändrade sitsen och släppte stigbygeln.

Ja, jag förstår! Lilla Feliz skulle inte heller ha varit lätthanterlig i denna situation:)

Du vet inte om någon i närheten äger hunden? Kan ju vara bar att kontakta ägaren och berätta vad deras hund håller på med, nu gäller även koppeltvång!

#4 jag menade TS. Eftersom hon skrev att hästen var väldigt spänd och ville sticka iväg :) Tycker du gjorde rätt TS och jag hade gjort samma sak kan jag tänka mig :)

TS. Jag tycker också du gjorde helt rätt. MEN.. om man känner att man är på väg att tappa kontrollen helt över sin häst och man dessutom själv blir rädd, då tycker jag absolut att man ska hoppa av och försöka leda hästen.

Visst är man rädd om sina hästar men man får aldrig utsätta sig själv för fara. Ditt liv kan man aldrig ersätta och en häst klarar sig oftast väldigt bra trots att den är lös. Skulle den trots allt förolyckas så tror jag att dina närmaste skulle vara väldigt tacksamma om inte du också gjorde det.

Var rädd om dig.

Jag tycker att sånt är riktigt obehagligt. Men du gjorde helt rätt eftersom det nog hade provocerat hunden mer om ni sprang iväg. Vilken tur att den gick iväg sen… och att du behållt lugnet. Jag hade nog fått panik och det hade min häst känt av direkt vilket hade varit mycket värre. Sedan har jag sådanna skräcksenarion i huvudet att man plötsligt ska se en lokatt på vägen. Dom är ju inte så farliga men samtidigt är dom rovdjur och provocerar man dom, alltså kommer för nära, attackerar dom. Och vad f*n gör man då egentligen?? Det kryllar ju av lokatter här - dom ska ju t.om skjuta ner några har jag hört. Dom har ju attackerat hästar innan… nej nu sitter jag och skrämmer upp mig själv. Dom ser så robusta och läskiga ut ååååhhhh!!

Ja visst gjorde du väl "rätt" eller vad man ska säga. Du gjorde väl iaf inte fel. Dock tycker jag du borde ha suttit av, även om hästen kändes som den skulle explodera.

Personligen så har jag aldrig stött på det problemet eftersom mina hästar inte är rädda för hundar (tycker det är viktigt att miljöträna sina hästar så dom inte är rädda för saker, men jag förstår om en häst är rädd för hundar liksom dom kan vara rädda för kor/får/andra djur, men samtidigt är det en träningssak). Men om jag mött en hund som betett sig hotfullt mot mig och min häst så hade jag jagat hunden hemåt både med tillrop och att vi gått vidare mot hunden så att vi sedan kan fortsätta den väg jag tänkt. Hade hästen blivit orolig/osäker/inte velat gå fram så hade jag hoppat av och gått före min häst och bestämt jagat hunden hemåt och fortsatt min ridväg. Men nu kan ju jag hundar och är själv inte rädd för hundar och vet hur jag ska ta hunden. Om man inte vet det säkert så är det ganska dumt att börja jaga på hunden, då är det bättre att be hunden gå hem och sedan vända hästen hem och skritta lugnt så inte hästen springer för då blir det jakt hos hunden.

Jag tycker det låter som att du gjorde rätt.
Känner man sig annars osäker - att hästen kanske inte hade tillit till dig och är beredd på att sticka tycker jag man ska försöka hoppa av och leda.
Det gör jag när jag känner mig osäker med min häst. Vi skulle skritta förbi en (avstängd) traktor och gå mellan den och ett träd (ganska trångt, djupsnö också) för traktorn hade parkerat sig alldeles mitt på vår ridstig. Han blev rädd (för traktorn??) och jag ville inte tvinga på han att skritta förbi den när det var så tight och dåligt underlag ifall han skulle ta ett språng och bli rädd mitt i allt. Så jag hoppade av och ledde han :)

Han blir även nervös för hundar som skäller MOT han/verkar agressiv mot hästen (beror på hundens sätt, skäller den mot något annat bryr han sig inte, är den tyst och bara drar i koppel mot han bryr han sig inte heller) då vi mötte en hund i koppel som skällde mot han, tog han ett galoppsprång men jag fick direkt kontakt med han och han saktade in och lugnade sig snabbt igen. :)

#10 med flera: Jag hade gärna suttit av om jag kunnat hoppa av. På grund av fysiska begränsningar måste jag tyvärr snarare "klättra" av, och det hade medfört ett rejält riskmoment - jag var rädd att han skjutit eller stuckit när jag var halvvägs av.

#12: Pålle bryr sig normalt inte ett dugg om hundar, så jag var förvånad över att han reagerade så starkt. En halvtimme senare, när vi kommit ut igen, gick han en meter från en gråhund (låt vara i koppel), på söndagen red vi förbi 2 lösa hundar utan att han gjorde mer än sneglade på dem. Hemmahundarna kan springa under magen på honom när vi tömkör utan att han bryr sig.  Jag tror att han helt enkelt inte fattade att detta var en hund. Som den rörde sig såg den ut som kvintessensen av "stort rovdjur", helt enkelt, och vinden blåste kanske så att han inte kände lukten.

Jag skrek åt den att gå hem. Vad jag inte visste var att den bodde ett par hundra meter från där hästen bor. Så när hunden gav sig hemåt så måste den gå mot oss. Det var aldrig så att den jagade oss eller var hotfull egentligen, men den smög/slank mot oss längs vägen, halvt i skuggan under buskarna, och sprang sedan genom skogen bakom oss.

Jag övervägde att be pålle stå kvar och vänta tills hunden kom fram till oss, så han kunde se vad det var. Men jag vågade inte lita på att en baffestor rottweiler, som nyss varit minst en km hemifrån på en jakttur i vårskogen, inte skulle göra ett utfall eller något annat jäkelskap när den kom nära.

#14 Som sagt: I detta läge gjorde du helt rätt.

Det enda jag tycker du kunde gjort mer var att när hunden först vände och började gå hemåt, att då stå kvar lite så hunden hinner iväg lite. När hästen rör sig så triggas lätt hundens jaktinstinkter, så man får inte röra sig för tidigt.

När man väl går sedan så börja bara med några steg och kolla om hunden följer efter, stanna då igen och ryt på nytt åt hunden att gå hem.

Jag tycker du gjorde rätt! 

Var med om en liknade situation när jag skulle rida upp till ridbanan med mitt dräktiga sto för 4år sedan. Red barbacka eftersom hon var så "fet" så sadeln inte längre passade och uppe vid ridbanan bor min f.d. lärare väldigt avskilt och hon brukar ha sina hundar lösa. Vår granne som är dotter till min lärare var tydligen där, eftersom hennes och min lärares ena hund kom springande. Någon sorts fågelhund är grannens hund och den är väldigt skällig, men gör aldrig mer än skäller och Primula (hästen) var ju trots allt van att ha den hunden runt benen. Den andra hunden var världens snällaste varghund. Han är dessutom rädd för hästar och vågar inte komma fram helt, men kom lugnt och snällt travande och ville hälsa, men jag tror det blev för mycket för Primula att två hundar, den ena skällandes och springandes som en torped tvärt dök upp bakom ett krön. Satte av och skulle precis ta ett stadigare tag om hästen och lugna ned fågelhunden eftersom hon var den som var upp i gasen. Tjong sa det så hade Primula tvärvänt och knuffat ned mig i snödrivan och skenat iväg hemåt. Hundarna stannade tack och lov och gick tillbaka till sig. Primula travade enligt vittnen de 2km hem på höger sida tack och lov, men det kunde ju gått värre. 

Själv sitter jag ogärna av om något händer (med undantag om jag är barbacka som jag var denna gång), känner att jag har med kontroll från ryggen. Tycker att det är en personlig sak det där med att sitta kvar eller ej, man gör vad som känns bäst för en själv :)

#17 Jag är som dig, siter hellre kvar. Känns som jag kan inverka mer på hästen.:-)

#16: Tyvärr hade ju hunden samma väg hem som jag och hästen, så den lydde ju faktiskt när den följde efter oss …