Ge efter! Om hästen "blir stark" är det ofta för att man som ryttare sitter och håller i den hela tiden, och den hänger sig i handen och det blir rena dragkampen. Ge efter minst lika mycket efter varje förhållning.

Jag försöker med det, men det funksr faktiskt inte, hon springer/går bara jätte snabbt om jag släpper efter, allt ska gå snabbt, och då tänker hon inte så mycket , så när jag liksom vill sakta in så vill hon inte det, eller ja. (Det går ju aldrig för snabbt egentligen, men ofast är jag ute med andra hästar och ibalnd en shettis som kanske inte alltid går i samma takt)

Jag försöker med det, men det funksr faktiskt inte, hon springer/går bara jätte snabbt om jag släpper efter, allt ska gå snabbt, och då tänker hon inte så mycket , så när jag liksom vill sakta in så vill hon inte det, eller ja. (Det går ju aldrig för snabbt egentligen, men ofast är jag ute med andra hästar och ibalnd en shettis som kanske inte alltid går i samma takt)

Det handlar inte om att "släppa efter". Du måste förhålla upprepade gånger tills hon gör det du vill, och om hon inte lägger bak vikten och kommer i balans när du förhåller, så måste du förhålla igen, ända ned till halt och förbi, om det är det som krävs. Mellan varje förhållning ger du en minst lika stor eftergift. Detta kan du behöva upprepa vartannat eller vart tredje steg tills hon lärt sig att lyssna på dig.

Okej tack

Okej tack

Tror att det egentliga problemet ligger i vad " Gronstedt " är inne på i #1. Om man hela tiden rider på tygel så ger man inte hästen någon variation på tygelkontakten och hästen blir tyngre och tyngre, den kanske inte ens vet om det själv. Så om du börjar dra i tyglarna för att du vill ha en halvhalt eller en halt så är skillnaden så lite från att rida med kraftig kontakt hela tiden så hästen bryr sig inte. men om du rider med lösa tyglar och tar upp kontakten för en halv halt så är skillnaden för hästen enorm.

Lär hästen att ridas med vikthjälper och låt bli att rida med kontakt i tyglarna ett tag medan ni tränar på detta. När ni börjar få ordning på vikthjälperna så brukar det andra problemet ha löst sig själv.

Rid inte alltid med kontakt. Speciellt inte i skritt.

Lycka till

Tack :) brukar inte ha så korta tyglar på uteritt, men i dressyr vill hon ha jätte mycket stöd :)

#8: Ge henne inte "jättemycket stöd" då 😉. Balansera ordentligt och låt henne bära sig själv. Det är bra att hon gärna söker upp din hand, men hon ska bara precis ta stöd, inte hänga i handen. Hon ska bära sig själv, inte låta dig göra det. Jobba mycket med övergångar och spårning, det brukar vara bra för balansen.

Menar inte så, hon vill inte gå i form före hon har helt stärkt tygel utan det minsta glapp liksom, jag sa det lite fel bara ;) jag är noga men att hon inte ska hänga för mycket!

Där har du problemet i ett nötskal "hon vill inte gå i form före hon har helt stärkt tygel", hästar går inte korrekt på tygeln om du måste bära upp hästen och då är förfarandet helt förkastligt och värdelöst. Om man skall ha hästen på tygeln så skall hästen gå korrekt annars så är det ingen ide (tom skadligt), då är det bättre att rida på hängande tyglar för då gör hästen jobbet själv och kan inte skada sig.

Problemet är att du har ridit med inställningen att det är hästen som skall göra allt men så fungerar det inte i längden, nu har hästen vant sig med vad du gör och anpassar sig. Om du vill ha bort problemet så måste du ändra din ridstil och variera mera och det som är skrivet tidigare gäller fortfarande.

Det " Gronstedt" skriver "Ge henne inte "jättemycket stöd" då" kan utydas som att ge hästen tygeln så den inte kan hänga i den korta stunder och att det går att "massera" läpparna på hästen med tygeln så den inte kan hänga i den helt obehindrat utan att tänka på vad du vill.

Tygeln är till för att kommunicera, se till att det finns något du vill kommunicera till hästen då du använder den, om du inte har det så låt bli att annvända den om du vill ha en lyhörd häst.

Lycka till

Okej :) Men jag tror inte ni förstår mitt problem, hon hänger inte, hon gjorrde det i början när hon inte orkade själv och det var ett halvår sedan nu. Alltså om jag inte har helt sträkta tyglar, (dvs. lite glapp), så visar hon att jag ska ta tygeln genom att typ börja slänga lite med huvudet, och det har hennes riktiga ägare, som också har ridit in henne, att när hon gör så ska man ta tyglarna lite mer. Här är en bild där jag har helt stäkta tyglar.

Här är en där jag gav henne längre tyglar medvetet för att se vad som hände, jag är inte bra på detta men jag tyckte bara hon la vikt i min händer när jag längde (som på denna bilden då).  Haha jag sitter helt knäppt :p

Har samma problem med min meddryttarhäst (så jag förstår dig :) )

Jag rider ute så på skogsvägarna jag rider på brukar jag ta och göra halt sen backa sedan framåt igen och ibland hjälper det med att lägga små volter för hästar tycker inte om att göra extrajobb +  sedan när hon har gjort vad du vill så komm ihåg eftergift och berömm :) Lycka till

Okej bra tips :)

#12-13: Det är svårt att avgöra från enstaka bilder, men på bilden i #12 ser det ut som om hon bär sig hyfsat, med rimligt stöd mot bettet. På bilden i #13 ser det ut som om du har givit eftergift utan att hon var i balans, och hon har fallit framåt för att försöka "hinna ifatt" bettet. I det läget skulle jag balansera ordenligt igen, så att hon får bak vikten mycket mer, och sedan givit efter ganska långsamt, så att hon inte tappar kontakten med bettet utan kan följa med handen framåt-nedåt.

Det är rätt att ge eftergift, men du kan inte sluta där. Så fort hon blir tung i handen, balansera igen. Och igen, och igen.

Var också noga med att ge efter framåt, mot hästens mun, och inte nedåt. Det hjälper hästen att söka sig framåt-nedåt och samtidigt bära sig själv, i stället för att hänga sig i tyglarna.

Tittat på bilderna och skall ge en eloge till bra undertramp och musklad häst. Det som ochså kan skönjas är att jag tror denna häst har problem med att gå med huvudet i lodplanet pga att det är för trångt runt ganachen, det är lite svårt att se på bilderna. Om det är så så måste han ridas med huvudet framför lodplanet för att kunna gå utan obehag. Skulle tro att det är därför han försöker avlasta med att sänka huvudet så lågt och blir då  hängande i tyglarna.

Så dom föregående råden står fortfarande med den modifikationen att du inte skall försöka få hästen att gå med huvudet i lod då det i så fall medför en hel del obehag för den. Skulle tro att den andas tungt och ljudligt ochså när du rider så. Sen rider ni på ett lerigt och troligen tungt underlag som inte gör det lättare för hästen.

Uppmuntra hästen att gå längre fram med huvudet för att få en friare och behagligare huvudposition.

Du kan kolla om det är så med hans huvud genom att ta till morotstricket och hålla en morot under huvudet i den position du vill att han skall hålla och du kan ge dig tusan på att han försöker så gott han kan att vika ihop hals och huvud i jakt på den moroten.  Så där har du dom absoluta gränserna för hans rörlighet och så långt skall du alldrig pressa han när du rider utan alltid ha en rejäl marginal till "ändlägena" på hans rörlighet så att inte hästen går med obehag..

Lycka till

Tack det var två jätte bra tips #16 #17 Tack så mycket, (hon) var fin det ridpasset :) (våran paddock är helt usel så det ser ut så där året runt). Jag tvingar henne aldrig till något. Hon brukar bara ha så låg och böjd nacke i galopp, i trav och skritt är hon inte alls så inböjd, beror det på att det är jobbigre i galopen eller? :)