Du är inte den enda som har upplevt det här utan jag kan nog lova att alla människor som håller på med hästar har upplevt det nån gång och mött människor som alltid ska vara bäst! Låter som du dock hamnat i en hel del stall med lite dålig attityd vilket är väldigt tråkigt, hästar ska ju vara roligt och man ska bli glad av att åka till stallet och inte känna att nån hugger av hälsenan på en när man åker dit.. :/ Meningen är ju inte att man ska bli utskälld bara för att man inte föds som fullärd hästmänniska och det har jag aldrig mött någon som har gjort heller! Alla har ju en kärlek till hästarna och alla vill ju att hästarna ska må bra så då borde man ju faktisk försöka hjälpa andra istället för att stjälpa!? Försök att inte ta åt dig för mycket av dessa människor, vet att det är svårt men du ska inte behöva lägga en massa din energi på negativa människor som bara är taskiga mot dig.:)

Så tråkigt att läsa ditt inlägg, men även jag känner igen mig från när jag var "liten" och ville hänga med hästar.
Förstår dock inte att man inte vill hjälp & ge tips. Det är för mig obegripligt.

Det är väl för dessa människor ett ypperligt tillfälle att visa att de är "duktiga" istättet för att fräsa ifrån & vara otrevliga ?

Hoppas du hittar ett trevligare stall i framtiden!

Jag tror helt enkelt att du har hamnat i dåliga exempel på stall..

På ridskolor brukar det ofta vara en väldig skillnad. På min ridskola finns det skitsnack, där det pratas om vad som någon gör fel eller rätt, lögner hit och dit. Som tur är är jag inte med i någon av de sammanhangen. 
Sen har jag nu en halv foderhäst, som står i ett litet privatstall (rymms 7hästar) och där finns det bara supertrevliga människor. Visst, man får en liten suck ibland om man frågar något som är självklart, men de hjälper en sen. Så jag tror bara att du har hamnat lite "fel", för det finns trevliga stall där man kan känna sig trygg!

Jag står i ett stall där ägaren frågar mig om tips att få en tunn häst i bättre hull, min ponny har alltid lätt lagt på sig så kanske inte det naturligaste att fråga mig.;-) Hon är väl runt en 45-50 år gammal och har haft häst hela livet, vi frågar varandra hej vilt och det är en supertrevlig stämning i stallet!

Usch ja så har det varit på en större ridskola jag gick på förr men då bland 12 åringarna och de som var lite äldre än det. Jag kunde inte mkt då utan tyckte det var kul att få rida. Dom titta snett och tyckte att de va helt klart bättre än mig och min syster. När vi fick egen häst teg dom allt. Men sen trodde dom inte ens på oss (för de såg aldrig hästarna då vi hade eget stall) herrejösses. Gick på en annan mindre skola tidigare där det var mkt bättre stämning och kul :) Jag går inte på ridskola längre. Men står i privatstall med 5 hästar. Vi är ett härligt gäng som alla bara vill ha kul. Vi är inte några tävlingsfreak eller experter. "Dressyrryttare" på hobbynivå och aktivare skogsmullar ;) ex var det en som fråga mig om hennes bett var tre eller tvådelat. Visst är det något många brukar kunna men inte snäste jag, svara bara snällt att det var tredelat :) tycker inte man ska vara besserwisser.

#0: Du verkar ha haft väldig otur. Det finns bättre stall, tack och lov! Både privatstall och ridskolor.

Jag tror du haft otur. Men jag förstår dig helt och hållet. Det bästa du kan göra är att försöka komma i kontakt med någon trevlig person som vill ha hjälp med sin häst. Står man i ett mindre stall dessutom brukar man lättare kunna be om hjälp utan att man blir klassad som idiot.

Om du börjar med att bara hjälpa till med in- och utsläpp, mockning och övrig skötsel, så bygger man upp ett förtoende hos de andra hästägarna. Snart nog kommer du säkrt både ha lärt dig mer och du kommer att bli ombedd att ge både tips och råd. Tänk på att hästar inte bara handlar om att rida.

Jag och mina barn bytte till ponnytrav istället just för att slippa detta som du beskriver. Denna märkeshysteri kan göra en galen. I ponnytravet hjälper man varandra så himla mycket mer än vad man gör i allmänhet inom ridsporten.

oj tack så himla mycket för alla svar!

Jag har så svårt med mitt självförtroende i övrigt, i allting jag gör. Det tar tid att bygga upp självförtroendet och det har gått hyfsat gällande mitt utseende och den sociala biten i skolan. Men i stallet känner jag mig helt lost. Jag behöver skaffa lite erfarenhet helt enkelt. Jag kan mycket teori men det betyder inte att det blir perfekt i praktiken då. 

Ber någon mig om hjälp så hjälper jag självklart till. Jag fick tipset att vara jätte trevlig tillbaka oavsett vad. För om de märker att jag är trevlig och inte tjafsar emot kanske de tänker att de inte behöver ta i när de pratar med mig. 
och ju längre jag är där desto mer accepterad blir jag så om jag kanske bara hänger kvar och *håller ut* så blir det nog bra snart. 

Grejen är att jag har det lite svårt på det sociala planet då jag har borderline eller som det kallas i Sverige; emotionell instabilitet. Sen har jag ADD också så jag kan ha svårt att fokusera därav att jag kan fråga samma sak flera gånger. Så jag förstår om de kanske blir irriterade ibland. 
Jag tänker annorlunda än de flesta människor så därav kan det bli missförstånd från båda sidor.

#8 Vet dom i stallet om att du har ADD och BL? Annars kanske det kan hjälpa dom att bli mer förstående till din situation och hur du känner dig och då kanske det inte behöver uppstå onödiga missförstånd! :) Har du satt dig ner och pratat med dessa människor och berättat hur dom får dig att känna? Annars kanske det kan hjälpa men förstår att det är väldigt jobbigt att göra det. Annars är det som du själv säger, håll ut!! Det blir bättre med tiden! :)

#9 nej jag har inte sagt något om det. Jag tycker det är lite pinsamt. Speciellt när jag inte känner dem liksom. Det är en annan sak om man lärt känna dem och sådär. Då skulle jag lätt kunna säga allt som behövs vetas. Men när jag inte vet hur de här människorna fungerar vågar jag inget annat än att låtsas vara 'normal'. :s

#10 För det första så är du normal! Du är precis som vilken människa som helst.. Bara för att man har en diagnos blir man inte konstig, och vem är det egentligen som bestämmer vilka människor som är normala. :) Du har absolut inget att skämmas för men jag förstår att det kan vara jobbigt att berätta privata saker för människor man inte känner.

Usch det är alltid lika tråkigt att höra sånt här, jag tror att jag har haft tur, visst kunde det finnas en liten tendens till sånt när jag började rida, men väldigt lite och i övriga stall har det varit bra. Just nu går jag både på en supertrevlig liten ridskola och är medryttare i ett litet privatstall med trevliga människor. Jag tycker det är självklart att man ska hjälpa varandra och kunna fråga vad man vill utan att få ett snäsigt svar, sen får man ju tänka på att just den dagen kanske personen i fråga har en dålig dag, men det är inte okej att alltid vara otrevlig. Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig!!

FarbrorNöjd. Jag har själv ADD och det du skrev om att man är normal fast man har diagnos ….och så vidare…. Gjorde min dag ! Tack så mkt var väldigt förståndligt det du skrev!!:)

#13 Ååh, vad glad jag blir, alltid kul att man kan göra någon annan på bra humör! :)

Men det är så himla skönt att veta att det finns folk som förstår ! Men du ska verkiligen ha ett TACK!! För det du skrev kommer sitta kvar i mitt huvud länge !! :))

#15 Det tycker jag att det ska göra och jag hoppas verkligen att fler männsikor som har olika diagnoser börjar tänka så också! :) Och även att fler männskor som inte har en diagnos får upp ögonen och ser att det är inget som skiljer oss åt vare sig man har en diagnos eller inte.. Alla människor är lika värda! :) <3

TACK SÅ JÄTTE MKT!❤

Om du har en diagnos som gör att du tex har svårt att fokusera, eller är lite känslig rent emotionellt så förstår jag att du upplever hästfolk som ganska svåra. Hästfolk är gärna ganska insnöade i "sitt" och delar spelplanen med folk som egentligen inte delar "deras intresse". För det är en själv och ens egen häst som är ens intresse, inte andra och deras hästar.

Om jag var du skulle jag försöka förmedla till de jag pratade med i stallet att jag ibland kan fråga saker flera ggr och osaken till det. Du behöver inte säga att du har ADD, utan bara att du har problem att fokusera och att du hoppas att de har lite överseende med det. Jag tror att det skulle hjälpa för då skulle folk nog ta mer hänsyn och tänka efter lite mer.

Däremot är det aldrig okej att vara rakt otrevlig eller taskig. Jag hoppas att det handlat om missförstånd.

Hej. Kände igen mig så väl i din historia fast i stallet var ända stället jag hade vänner när jag var yngre. Så jag hade dina problem fast i skolan. Har också add. Hur gammal är du? Jag har också vid tillfällen haft lite problem med häst människor. Jag gillar inte när man kritiserar folk bara för att. Något jag lärt mig just bland häst folk är att man inte ska vara för snäll. Men nu säger inte jag att du ska vara elak. Om någon tex är otrevlig när du frågar kan du tex låtsas som inget och skämta bort din okunnighet. Eller så kan du lugnt och stilla förklara att du inte vill göra fel utan vill lära dig rätt för hästens bästa. Då brukar folk bli lite ställda. Det är viktigt att stå på sig men säga ifråniinnan du exploderar men inte för minsta lilla grej. Jag brukar försöka tänka efter varför jag reagerar på ett sätt och sedan om det är något jag ska bli arg för eller om mina känslor drar iväg. Om jag kommer fram till att jag är arg med anledning brukar jag säga ifrån på skarpen itt tips är att hitta något litet stall med där du kan fråga och känna dig trygg. Sedan kan du tala om för någon att du har lite svårt att fokusera ibland och om personen du är med märker att du inte gjort något kan påminna dig på ett trevligt sätt. Just nu jobbar jag i ett stall och jag brukar göra saker i en viss ordning för att allt ska komma med. Du kan skriva en liten lista att ha i fickan som stöd om du känner dig osäker. Hitta någon du känner att du kan fråga frågor och fråga sen. Annars lär man sig inget. Jag har hållit på med hästar i ca 17 år (herregud! ) och jag frågar fortfarande saker i stallet. Lycka till.

Jag känner igen det där, speciellt när jag var yngre. Har svårt för hästfolk öht, har nästan inga vänner som rider av just den anledningen. Nu har jag hamnat på ett stall och en ridgrupp där människorna inte är så jobbiga.

Jag går inte i skolan pga min ADD och i början när jag var ny i stallet och några i stallet gick på samma skola som jag skulle gå i och ja jöbbade mig tillbaka till,och dom frågade alltid i stallet vart jag va och att dom aldrig såg mig i skoalan och ja sa bara oh jag såg dig inte ,jag ljög ja vet:( för jag skämmdes men efter ett tag så blev det så klart konstigt att dom aldrig såg mig i skolan så då berättade jag om min ADD och hur det igentiligen va och det hjälpte verkiligen ! jag fick massa stöd och pepp!! Men går fortfarande inte i skolan! Men nästan alla vet nu i stallet att jag har ADD och inte går i skolan och alla förstår mig och uppmuntrar mig och pratar med mig, folk säger i stallet att jag är väldigt omtyckt och snäll och dom kan prata med mig! Så berätta  ,för det har verkiligen hjälpt mig !

Lycka till!:)

#21 jag är glad att det funkade för dig men jag skulle inte berätta för alla. M i det fall skulle jag också berättat Men ts, jag skulle inte berätta för alla men berätta för någon om det känns bra. Man ska inte ge folk vapen som kan göra en illa om det inte känns bra att berätta