Har 2 hästar från Holland.

Min B-ponny, Spirit in the sky, stals i Holland och skickades till Danmark, där hamnade han i ett försäljningsstall och såldes till slut till Sverige. När han först kom till Sverige var han världens goaste barnponny, men efter både slag, svält och uttorkning blev han en liten vildunge. Hamnade hos mig som 7-åring (10 år sen i år :D) och sen dess har vi samlat på oss massor av rosetter, tusen skratt, ännu fler tårar och helt underbara minnen! Idag är han tillbaka som go barnponny och pensionerad från tävlingsbanan. Bor såklart fortfarande hos mig :)

Även mitt sto Zorinda kommer från Holland. Hon är PlacidoxBurggraaf och såldes först som föl för massor av pengar. Efter att hon var inridning såldes hon sedan billigt till Sverige. Något gick väldigt fel i samband med hennes utbildning. Att hon försvarar sig genom att kasta av mig vid nedslag/stopp tror jag att de helt enkelt hade för höga krav på den här otroligt känsliga hästen. Hon stod hos flertalet tillridare/tränare innan hon kom till mig. Alla gav tyvärr upp henne. Jag hade också gjort det om det inte var så att jag redan satt fast med henne :) Haha, nej, jag älskar min flicka. Men att flera dagar i veckan inte ens komma upp i sadeln är ingen höjdare.

Men, hos mig blir hon kvar, och någon dag ska jag kunna få fram  hennes kapacitet på hoppbanorna. Vi kämpar på!!

Vi har en arab-haflingerponny (D) som vi köpte för drygt 7 år sedan. Då var han hopponny och hade inte gått på ett par månader. Han hade tydligen varit riktigt duktig hoppare i Holland och fått ett par avkommor.

Den första tiden hade han inte jättemycket muskler och fick inte så mycket havre, så då var han relativt medgörlig. Men allteftersom vi ökade på havren blev han allt piggare och blev riktigt jobbig. Vi tror att han fått bestämma mycket själv och när han inte fick sin vilja igenom blev han sur och backade ner i diket och stod på bakbenen tills ryttaren gav sig, vilket jag inte gjorde, så vi tillbringade en hel del tid i diket. Fanns inget dike gick det lika bra att backa.

Förra ryttaren kunde inte rida ärevarv på honom om hon inte vann, han vägrade ligga efter en annan häst, så första uteritten bakom en annan häst blev spännande. Efter en halvtimme av att studsa, snurra, stå på bakbenen, backa ner i diket och försöka springa om gav han sig faktiskt.

Allteftersom satte vi upp regler och överenskommelser, tex att långa tyglar betyder skritt i fritt tempo och att han bara får springa när jag säger det och om han lyssnar när jag vill bromsa. Han lärde sig också att smöra sig till några galopper genom att jobba fint, vilket jag uppmuntrade. När väl det var etablerat hade vi sketakul tillsammans och kunde blanda busridning med jobb på ett sätt som gjorde att man aldrig ville sitta av. Vi hade fortfarande våra duster, men oh så underbart det var!

Jag hoppade en hel del med honom och tävlade, han kunde hoppa över hus (jag hoppade 1.30 med honom som högst, inga problem), vända på en femöring (han kunde göra piruetter, om än inte så dressyrmässiga) och svarade blixtsnabbt. Han hoppade allt utom vattenmattor, men om ryttaren gjorde något litet fel stannade han. Han var något av en pedant, vilket ledde till att vi sällan nollade. Men när jag skötte mig, vilken känsla!

Jag red också en hel del dressyr på honom. Det var en hel del jobb att skola om honom och han gick ofta som en gris inne på tävlingsbanan, men han är så snygg att vi fick hyfsade poäng ändå, även den gången han ställde sig lite lätt på bakbenen mitt i serpentinerna. Men ibland gick det bra och då fick vi ofta rosett. Om han togs ut igen efter att ha gått två klasser visste han att det var prisutdelning på gång och jag har aldrig sett en så självbelåten häst. Han vet precis hur snygg han är. Lagom till att det började gå bra på riktigt, vi hade precis börjat tävla L:A, blev jag för lång och för gammal.

Numera rider min lillasyster honom och satsar på MSV dressyr bland storhästarna. Jag må vara partisk, men jag dreglar nästan när jag ser honom nu. Hon är liten nog att kunna rida honom fortfarande fast hon är 20. Han hoppar inte så ofta längre, lite närsynt på äldre dar (han blir 25 vid årsskiftet), men hoppar gör han ändå ibland och är i allt övrigt som en 7-åring. Han spriger gärna ikapp med, och vinner över, vår stora långbenta sporthäst och är lagom uppvärmd när långbeningen är trött.

Han har väldigt tydliga åsikter och vi brukar göra honom till viljes eftersom han inte längre protesterar när han inte får som han vill. Han älskar att åka iväg, flätar vi honom på kvällen när han går ute på sommaren står han redo vid grinden när vi kommer i gryningen och vill åka. Lastar sig gör han själv om vi släpper honom i närheten av en transport, vi får ibland hindra honom från att gå in i andras transporter.

Kort sagt en underbar liten häst som alltid är fullibus i blicken och aldrig tänker gå i pension.