När min häst testade mig så slängde han sig åt sidan (alltid åt höger), jag lärde mig hur han kändes precis innan han gjorde så så då höll jag emot med vänstertygeln redan innan han gjorde helt om. Han lyckades alltid vända sig lite men jag höll bara kvar ett stadigt tag i tygeln så han vände tillbaka och ställde sig på rätt håll sen var det bara att skänkla på framåt.

Viktigt är att om hästen vänder-vänd tillbaka samma håll så du inte sitter och rider en massa små volter. Sålänge den har näsan åt rätt håll så bara skänkla på, titta dit du ska och ge dig inte! Kanske du behöver spö, jag hade det inte. Om hästen backar, låt den backa gör inget, sitt helt stilla. När den stannar skänklar du och när den går fram berömmer den och låtsas som om inget hänt. Börjar den backa igen, gör likadant. Till slut förstår den att du inte ger dig. Skänklar du på när den ryggar så fortsätter den rygga om den lärt sig att göra det, och det har dom flesta hästar lärt sig.

Tack för svaret. Jo jag tror att det är som du säger, jag själv ska inte ge mig fören hästen gett sig.. Hästarna gör ju detta bara med mig och inte med de två ägarna som rider ut på dem varje vecka. Ska pröva göra som du säger att skänkla på när hästen har backat klart, såvida den inte vänder sig under sitt backnings seminare.. :)

Ett par tillägg till #1:

Det sitter så mycket i hur man själv känner. Hästar är fasansfulla opportunister och om man, som du skriver, är snäll och försiktig, så kör de över en totalt och sväljer lillfingret upp till axeln.

Min partner har och har haft enorma problem med sin medryttarhäst, som gör likadant. Hen blir bara ledsen och lite rädd och tappar bort sig i hjälperna och hästen gör som den vill. Men igår blev hen för första gången faktiskt lite arg på hästen. Inte så att hen röt och fyade och slog, utan bara så att hen ända in i märgen tänkte "Du SKA gå fram om vi så ska snurra på den här fläcken till i morgon!". Och si, pålle gav sig, öronen kom fram och de skrittade på långa tyglar hela vägen till stället där hen tänkt vända.

Sitt rak och avspänd i sadeln, med långa, lugna skänklar. När hästen börjar konstra är det lätt att man kurar ihop sig och viker hästens hals, och då blir det förstås svårare att vara tydlig och bestämd.

När du berömmer, gör det med ett glatt och kamratligt tonfall. Inte tröstande, som om hästen just stått ut med någonting hemskt.

Red till en c ponny innan som gjorde likadant, reste sig backa ner i diken,eltrådar eller bara backade en bra bit! Sparkade, bockade m.m. Jag ignorerade det hon gjorde fel, satt där helt likgiltligt och berömde när hon gjorde rätt. Då var det inte kul när man inte kunde skrämma den som satt på längre. Red henne tre ggr sen gjorde hon aldrig mer så.

Tack för era svar! känner redan att jag vill ut och visa att jag bestämmer, hästarna ska ridas igen på onsdag så jag berättar här hur det gåt vad jag gjorde och tänkte.

Har ni några mer tips på hur jag kan "tuffa till mig" också så är det ju bara att komma med förslagen :)

#5 Du måste känna innifrån och ut att det är du som är ledaren och att det är du som bestämmer. Du måste själv tro på detta helt och fullt innan hästen kan göra det. Det är a och o.

Du har två allternativ:

1. gå hem med hästen och inse att det är lite för mycket häst för dig och sluta rida han.

2. Ta konflikten med hästen.

Många tar konflikten redan på stället vilket är hel ok om man har det kunnandet och modet. goda exempel på det har redan nämnts ovan.  Ett annant sätt är att fundera varför hästen vill tillbaka till stallet och vända det mot den. Dvs gå tillbaka till stallet men i stället för att sitta av så gör du stallplanen till det stället där ni jobbar så svetten lackar på hästen till den grad att hästen frivilligt vill gå därifrån. Stallet == jobb, gå därifrån == vila, problemet löst.

Gör det rätta lätt och det felaktiga jobbigt, så löser tiden resten.

Lycka till

Tack för svaren! jag har ju endast problem med just det stället där de brukar vilja vända, så det har jag nu gett mig f*n på att jag ska förbi för annars så är hanteringen och ridningen inga problem alls, förutsatt att vi får bättre kontakt och ridningen fungerar ju mycket finare om jag bestämmer hela tiden :)

Jag vill ju utvecklas jag också så detta ska ju lösas :)

Berätta gärna hur det går .

min häst lägger gärna i backen när han inte får som han vill, och jag har slutat vänta ut honom så som ni skriver ovanför. istället backar jag honom läääänge tills han för allt i världen inte vill ta ett steg till bakåt. det är väldigt jobbigt att rygga, speciellt om man har sådan tur att det råkar vara en backe man får rygga uppför.

använder det dock inte som bestraffning utan helt enkelt en variant på metoden göra fel= jobbigt.

har inte fått några problem att använda ryggning i den vanliga ridningen.

#10 Det är också en variant, jag brukar börja med väntametoden men funkar inte den så är denna nästa steg.

Jag red förbi på första försöker med en inställning till att jag komer att klara det utan en häst som vägrar, när häsen drog sig ner till höger så peta jag lite lät med spöet för att korrigera upp honom mitt på grusvägen igen. Jag skritta i samma takt hela tiden och lät han inte saka ner :)

Min ängslighet hade nog smittat av sig tidigare, Efter min semester så ska jag pröva samma sak med stoet :)

#12: Grattis! Det sitter så mycket i attityden och pållarna är supekänsliga för det .