Klart du kan rida :)

Du kan hålla på så länge det känns bra. Jag tror Malin Bayard hopptävlade ända in i 6-7 månaden. Förmodligen red hon ända fram till förlossningen på hemaplan.

Känns det bra är det bara att hålla igång. Barnet är väl skyddat i livmodern. Sen blir man ju olika stor så det kan bli ett hinder.

Så längr du kmr upp kan du rida. ;) Du kan lika gott trilla när du går och landa på magen, det går inte att skydda sig mot allt.

Många rider in i det längsta, sålänge det känns bra. Jag skulle själv inte ta risken, hur säker häst jag än har, så finns risken att jag skulle kunna klanta mig och ramla av, då skulle man antagligen ångra ihjäl sig.

Visst kan man lika gärna ramla över en trottoarkant, men jag tycker man ska förebygga det lilla man kan. Det finns många år kvar till att rida.

#4 Vad tror du skulle kunna hända med barnet? Den ligger ju väl förpackad i livmoderna och det krävs bra mycket mer våld än en avramling mot magen för att det skulle skada barnet. Inte en en spark i magen brukar ha någon större betydelse för barnets välmående i magen. då är det värre med mamman. Men den risk hon kan råka ut för är samma som  vi alla tar då vi jobbar med hästar.

De jag pratat med som ridit gravida (visserligen bara 3 personer ) har sagt att de känt mycket tydligt när det är dags att sluta rida lektion. De har mått illa och på annat sätt känt tydligt att kroppen sagt "Nej, nu är det inte läge att skvalpa runt så här längre." Det har varit på olika stadier för olika personer, mellan 3:e och 7:e månaden.

De flesta gravida ryttare verkar dock sluta hoppa när skyddsvästen inte går runt magen längre, långt innan de slutar med övrig ridning.

Tack för era svar.
Som sagt håller jag på med mer än bara ridning som kan vara rent av farligt. Terrängcyklingen upp och nerför stock och sten i illfart är en sak som jag nog skulle se är mer farligt än just ridning.

#6 Jag har aldrig använt skyddväst vid hoppning och de hinder vi hoppar är inte mer än 50cm höga. 

#7: Då är det ju bara känslan som kanske kommer att ta emot en vacker dag - bara att rida!

Jag hör till dem som anser att en havande kvinna inte är skyldig att anpassa hela sitt liv till att vara ett passivt kärl för det kommande barnet, utan att det kommande barnet får hänga på sin mamma så gott det går. Jag tror också att graviditeten blir lättare och barnet starkare ju mer aktiv modern är.

#8 Kvinnan i grannstallet låter ungen ligga i abrnvagnen när hon rider i padicken, ibland tar hon häst och ungen i vagnen och går en runda. Ser rätt skoj ut. =)

Det har varit rejält manfall på min ridskola på grund av graviditeter den här terminen. Jag har föreslagit att vi ska inreda en av tomboxarna med några bebisgym och skaffa en shettis för lite större ungar att pyssla med medan förälder eller föräldrar rider .

#10 Eller stånga in dem i en hage så får dem vara ute också. =P

Barnvagnar är inte välkomna i det stall jag är i pga säkerheten och det är åldersgräns på folk i stallet, minst 7 år och uppåt får vara i stallet.

Aldrig sett en enda person rida gravid där men jag skiter i det. Vill de inte jag ska rida pga en mage så får de väll kasta ut mig.

Ramlat av en häst eller blivit sparkad har aldrig hänt under alla 12 åren jag ridit, men man ska väll aldrig säga aldrig.

#5 Det svaret måste väl vara uppenbart?, att det blir skadat eller dör om olyckan är framme. Självklart ska man inte sitta inomhus och vara rädd, men lite förebyggande tycker jag man får göra om man är gravid. Jag jobbar inom vården och vet hur ett barn ligger i livmodern, och det förekommer trots allt en del olyckor.

Jag har hört att man lättare kan få missfall om man rider i de tidigare veckorna? men jag har ingen aning om det är så :)

Har hört att man kan bli lite illamående om man rider, framförallt då de tidigare veckorna, fram till kanske v.12 eller något x)

Men sålänge du tycker det känns bra så är det bara att rida :)

#13 Vilket svar? Att jag inte använder skydsväst, ser som ingen mening att använda det på 50 cm höga hinder och cavaletti hinder, hästen kan liksom gå över dem. Skador kan ske överallt, även att köra bil kan vara en fara, att cykla är en fara osv. Så länge man orkar ser jag ingen mening med att stanna upp hela sitt liv och avstå från allt som kan orsaka olyckor.

#16 Det står att #13 gjort sitt inlägg till #5 och inte till dig ts.

I övrigt håller jag med Rakach till fullo.

Är man gravid handlar det inte bara om en själv
och sina egna intressen längre utan man har ett ansvar.

#13 Ja visst kan det hända men inte särskillt troligt att barnet skadas av att man rider eller ev faller av. (Om det nu har någon betydelse jobbar min syster på BB och prematuren) Varför överdriva och "måla fan på väggen."

Livmoderns är en oerhört stark muskel och barnet ligger i vatten vilket också skyddar.

Visst kan saker hända men då kan vi inte göra ett dugg då vi väntar barn för om du cyklar kan du också ramla omkull eller blli påkörd av en bil.

Motion är egentligen jätteviktigt och bra när man är gravid och är man en van ryttare antar jag att man lika gärna kan rida som att ta en cykeltur.

Herre gu´. Man är ju inte sjuk bara för att man väntar barn.

#17 Haha, oj. Blanda ihop siffrorna. 

#17: "Är man gravid handlar det inte bara om en själv och sina egna intressen längre utan man har ett ansvar". Det håller jag inte med om. Fostret får ta sina chanser och klarar det inte graviditeten med en fysiskt aktiv mor så är det inte meningen att det ska klara sig. Visst, man kan fundera på att avstå från rodeotävlingar och inridning av vilda mustanger under graviditeten, men att låta bli vanlig ridning och lite hobbyhoppning vore löjligt.

Jag tycker helt klart att du ska hålla på med allt det du vill tills du känner att det inte funkar. I alla tider har ju fostret snällt fått hänga med när mamman har samlat mat, jobbat, mm. Men du kan ju försöka att inte slå dig ;)

Fråga din barnmorska vad hon tycker!

Hoppas ni som inte har barn förstår att ett barn faktiskt förändrar livet, barnet kommer alltid att komma i första hand (för normalt funtade föräldrar), att barnet bara ska anpassa sig och hänga med på allt funkar inte. Till en viss del kan man fortsätta ett superaktivt liv, men barn behöver också lugn och ro, inte flänga omkring eller ligga i vagn o vänta på att mamma ridit klart. Låter inte särskilt vettigt alls :/

Vill man inte ha någon förändring eller slå av lite på takten i livet, då kanske man inte skulle ha valt att få barn heller.

#22: Visst, barn kanske kommer i första hand, men det betyder inte att de kommer i enda hand. Varför skulle det vara skillnad på att barnet ligger i sin vagn och väntar på att mamma ridit klart och att barnet ligger i sin säng och väntar på att mamma ska vakna, eller komma ur duschen eller vad som helst? Eller för den delen att pappa ska göra det - men det kanske bara mammor som ska bli låsta av barnen?

Inte heller är det väl så att föräldern tillbringar 24 timmar om dygnet med att vara "superaktiv" (inte för att det verkar som om till exempel TS är "superaktiv")? Det finns nog tid till både lugn och ro och aktiviteter. Dessutom kan många dumpa ungen på någon annan medan man själv är aktiv.

"Vill man inte ha någon förändring eller slå av lite på takten i livet, då kanske man inte skulle ha valt att få barn heller.". Eller så kanske man ska inlemma förändringen i ett aktivt liv och planera ungens ät- och sovschema och vem som ska passa den efter träningarna? Precis som alla föräldrar alltid gör för att få ihop sina tider?

"Hoppas ni som inte har barn förstår …" … "… då kanske man inte skulle ha valt att få barn heller." SUCK!

Åh suck, nu var det ju inte riktigt allt detta jag fråga om men,

Jag vet inte hur det ser ut i alla familjer men jag har stött på många som sagt "nej vi har ju barn så vi kan inte ägna oss åt några aktiviteter utan är låsta hemma". Den mentaliteten förstår inte jag. Jag menar hur svårt är det att ta med sitt barn till olika platser tex camping, gå på vandring i skogen medan hund får dra barnet i vagn/pulka, sätta vagn på hästen och åka ut, åka till ett lekland för barn mm. 

Jag är inte den som är igång 24/7 men jag föredrar friskluft framför att sitta hemma låst bakom fyra väggar och ser inte att en graviditet skulle slå upp en stopp skyllt för mig, hålla mig inomhus och slänga nyckeln över axeln. Inte heller kommer det ske när ett barn kommit till världen för nog kommer barnet få följa med på hiking, dragturer, klappa hästar osv och inte sitta hemma och leka på gården dygnet runt som tyvärr många föräldrar i min närhet gör med sina barn - den typen är inte jag.

Miljöombyte kan inte vara annat än nyttigt.

#24 Låter väldigt vettigt i mina ögon (öron? fast jag läser det ju;P).

Visst är det viktigt att man ställer upp på sitt barn och ser till barnens behov i första hand. Men barn är komna till denna värld för att lära sig den genom sina föräldrar. Att sitta och titta på ungen och fråga 'vad ska vi göra nu' och befängt, bättre att livet får rulla på så gott som vanligt och låta ungen hänga på. Sjlävklart kanske man inte hinner riktgit lika mycket eller kanske inte orkar för den delen heller. Men jag tycker det är mkt vettigare med dom föräldrar som låter sina barn hänga med ut på äventyr än dom som sitter och stirrar på sina barn hela dagarna. Man kan leva även när man har barn, och absolut medan ungen fortfarande ligger i magen, då är det ens eget mående som tar stopp. Och som någon skrev så tror jag också att om man bara lyssnar på sin kropp så kommer den att säga till när det är dags att dra ner på tempot och aktiviteterna.

#25 Exakt. Har en granne som hela tiden påstår att gå på stan och fika, gå till badstrand osv allt det är uteslutet pga att de har barn. De har barnen i sandlådan ute medan de själva sitter på en bänk och sittrar på dem när de leker, och så har det varit för dem i ca 7 år nu. Lämnar området mer än att besöka mataffär gör de inte. De anser deras barn har låst hela deras liv.

Men livet är vad man gör det till, barn eller inte.

#26 Lät som om dem föräldrarna inte har något liv ju!Förstår inte heller vad det är för skillnad om ungen sover i barnvagn ute i trädgården hemma eller utanför padocken.

#22 Klart barnet kommer i första hand precis som om man skaffar andra djur! Men man måste kunna leva också, vad lär sig barnet av att alltid få som den vill, sitta mellan 4 väggar och dega? Nä, ut med dem och låt dem trilla, klättra i träd, cykla och välta så dem lär sig att allt går om man vill!

Håller med om att barn inte ska stanna livet. Herregud, barnet föds ju in i en familj, inte till en fulltidsbarnskötare. En familj har intressen, hobbier, semestrar och göromål och det är klart att barnet ska bli en del av allt det. Sedan orkar man knappast flänga runt och ständigt som förälder så jag tror att man klarat att balansera det helt naturligt.

Min pappa och hans fru var utemänniskor, de gillade att knata i skogen, paddla kanot, rida och vara allmänt aktiva. Och vilka är mina starkaste och bästa minnen från barndomen? Jo, när vi gick vilse i skogen och de berättade saga efter saga för mig (och lärde mig att ropa på Mickel Räv!) för att jag inte skulle fatta att vi varit ute i fyra timmar, när vi campade på Gotland och jag fick rida gotlandsruss, när vi åkte på kanotsemester och paddlade flera mil under en vecka… För att inte tala om hur mycket spännande mat jag fick äta när jag var liten, för att mina föräldrar inte ville byta sina goda och varierande matvanor mot köttbullar och falukorv. Att de tog sin vanliga livsstil och anpassade den lite för att jag skulle kunna hänga med är jag så jäkla glad för. Tänk om hela min barndom hade gått ut på att sitta på mitt rum och leka eller gunga på gården. Vad hade jag haft för spännande minnen då?

Jag tror stenhårt på att man ska balansera rollen mellan förälder och vuxen person. Jag tror inte att barn blir lyckliga av att deras föräldrar ger upp allt, hela sitt liv, för att bara existera för barnen. Självklart får man anpassa sig också. Massor. Men sluta leva för sin egen skull och bara leva för barnets tror jag är farligt. Min mor har varit lite sån, hennes identitet suddades ut rejält när jag föddes och hon blev bara mamma. Det är inte alltid roligt att vara centrum i sina föräldrars universum, det är ett väldigt ansvar för ett barn att vara den enda viktiga i hela världen. Viktigast ska man vara som barn, men inte det enda viktiga.

Vad gäller egentid som att rida, så har ju faktiskt barn generellt två föräldrar. Blir så irriterad på folk som tycker att pappan är sekundär och bara ska passa sitt barn ibland. Pappor ska inte passa sina barn, de är inga barnvakter, de är pappor! Ska ha lika stor del av sina barns liv som mammorna. Har man en mamma eller pappa som inte fungerar som förälder så blir det såklart annorlunda, men då är det kanske ännu viktigare att den kvarvarande föräldern inte lägger det stora ansvaret på sitt barn att sluta leva och bara, bara, bara leva för barnet.

#27 Citat: klart barnet kommer i första hand precis som om man skaffar andra djur!

Haha tack för ett gott skratt

#29 Klart att ens djur kommer i första hand om man skaffat det. inte så att jag kan lämna våra 3 katter hemma och bara dra på weekend utomlands utan att ordna så att någon tar hand om dem och min ponny. Tyvärr tänker inte många på att djur är ett väldigt stort ansvar. Det är andra arter som kommunicerar på helt olika sätt än oss själva också, många språk att lära sig.

Ja fast trotts allt kan man göra sig av med djur… Sälja t ex..

Till Ts säger jag bara lycka till! Hoppas allt går bra & så länge du lyssnar på din kropp så säger den till när det är läge att göra något annat.

BARN OCH ANDRA DJUR……..

Ha ha ha, hysteriskt.

Det var som grannen som påstog att hon visste allt om hur man skulle ta hand om barn, för hon hade matat flasklamm…….

Skämt åsido, kör på ditt eget rejs, det angår bara dig och barnets pappa hur du vill leva under graviditeten.

Lycka till.

En tjej i mitt stall red till typ 4-5 dagar innan förlossningen. :P Men de kanske inte är att rekommendera…

#34 Beror ju på hur man mår med sin graviditet :) Mår mamman bra så är det helt lugnt att rida.

Man har forskat på det där och kommit fram till att bebisen ligger oerhört säkert i magen, oerhört säkert. Det var en studie av bilkrascher och graviditet, men en bilkrasch borde ju minst sagt ligga på den övre skalan för hur mycket man kan ta stryk om man ramlar av en häst. Hur som helst, även i de värsta bilkrascherna så var bebisen okej så länge som mamman inte var totalt söndertrasad inuti. De uttryckte sig ungefär: För att barnet ska ha tagit skada så måste modern vara döende.

Jag skulle kanske inte syssla med banhoppning på hög nivå eller hoppa terrängbanor mot slutet av graviditeten :P Men lite normal ridning är helt lugnt. Många med foglossning blir lindrade i sin smärta av den gungande rörelsen i skritten.

#34 Okej, då vet man! :)

Tycker fortfarande TS ska prata med sin barnmorska om hon är orolig för hur/hur länge hon kan rida :)

För övrigt menade jag inte ett dugg att man ska sluta leva sitt eget liv och bara bli mamma (eller pappa), jag menar att det kan vara svårt att fortsätta LIKA aktivt som innan eftersom ett barn kräver en hel del tid. Och så blir man trött :p

Det är inte särskilt ovanligt att förstagångsföräldrar blir överrumplade över hur mycket livet faktiskt förändras.

#37 Fast du skriver: "men barn behöver också lugn och ro, inte flänga omkring eller ligga i vagn o vänta på att mamma ridit klart. Låter inte särskilt vettigt alls"

Lugn och ro, ptja jag tror inte det är någon som är ute med sina barn 24/7 och att ibland vara ute på aktiviteter med liv och rörelser runt omkring är abslut inget farligt. Barn mår bra av att lära sig att koppla av oavsett vad som händer runt omkring, får dom sedan syskon så måste dom absolut kunna sova trots att det händer annat runt om. Så jag tycker inte det är farligt om man har med sig ungen ut på aktiviteter.

Varför skulle barnet ta mer skada av att ligga i vagn och sova medan mamma rider än att ligga i vagnen och sova medan mamma dricker kaffe? Visst kanske det vissa dagar inte går att rida i en timme, ibland kanske man får nöja sig med 20 min, och det är där man får anpassa sig som förälder, inte i ridandets vara eller icke vara. Vet många småbarnsmammor som ser till att få sin ridning gjord ändå.

Det är sättet du uttrycker dig på som gör att folk reagerar på att det låter som om du tycker att man ska strunta i att rida och göra andra aktiviteter bara för att man har barn. Det låter som att när man skaffat barn så går ens liv ut på att sitta och stirra på ungen medan den gör sina aktiviteter, man upphör att vara 'kvinna 23 år' och blir istället bara 'mamma'. Men jag tror att många mår bra av att få behålla sin identitet och istället bli 'kvinna 23 år och mamma'.

Alla gör förmodligen vad de tycker är bäst för sitt barn :)

Jag är kanske bara bitter och avundsjuk, för jag hade för ont för att rida under graviditeten, och sen hade jag inte tid med eller råd med hästar förrän ungarna blev tonåringar. (ensamstående)

När man fått barn är det nog mer pengarna än själva barnet som begränsar ridningen - det är ju en ganska dyr idrott och barn är inte billiga i drift.

Nu antar jag ni pratar rent allmänt för nu är det så att det kostar inte mig ett enda öre att rida på skolan och vad gäller pengar beror allt på vilken inkomst och vilka utgifter man har. Har man sen dessutom egna hästar på egen gård är det hela också mycket billigare.

#41: Naturligtvis allmänt - har man råd så är det ju bara att gratulera! Antingen det beror på billig ridning eller rymlig ekonomi eller båda.

Men den ekonomiska omställningen till föräldraskap blir många gånger större än den praktiska, när man inser vad de små lymlarna faktiskt kostar. Även om det går att välja billigare vägar och snåla även på ungarna. Det, som allt annat, är en fråga om prioriteringar.

#42 Ridningen är knappast billig (kostar normalt 4000+/termin), jag behöver bara inte betala den summan annat än mina egna ridkläder.

Nu vet jag hur mycket ett barn kostar och hur tidskrävande de är så den biten behöver jag ingen lektion i. 

#43: Bra för dig .

Ett litet problem har dykt upp just nu. Jag är i vecka 12 och mina ridbyxor sitter verkligen åtboch jag har ingen större lust att köpa nya i större storlek. Vad mer kan jag rida i? Måste byxorna sitta åt? Jag står mellan mjukisbyxor och csom är lite pösiga och cykelbyxor som sitter tajt.

Man kan rida i vad som helst som inte har alltför tjocka sömmar på insidan av benen … Gamla jeans, till exempel, eller mjukisbyxor eller vad som.

Jag rider oftast i jeans eller mjukisbyxor. På sommaren rider jag ofta i vanliga tajts hemma för det är lite svalare. Prova dig fram och se vad du är bekväm i.

Det viktiga är att det inte skaver och gör ont.