Kan du utesluta smärta?

Hur reagerar hästen om du tar på samma ställe när du står bredvid på marken istället? Testa olika sorters tryck och beröring på samma punkt och se hur han reagerar.

Jag tycker att det låter som ett smärt-beteende. Har aldrig upplevt en enda häst som reagerat så starkt på det du beskriver utan att det har varit på grund av smärta.

Utesluta till 100 % kan man ju aldrig, men han reagerar inte på tryck uppifrån, på rocking eller på att man klämmer om mankammen från sidorna, när man står bredvid.

När jag är lite smidigare igen ska jag prova att luta/hänga mig mot honom och försöka se om det är punkttrycket eller tyngden som gör det. Jag provade lite försiktigt att trycka på fläcken när jag satt upprätt i sadeln, och då blev det ingen reaktion.

Om det inte är smärta så låter det som att det är du som måste öva balansen, prova att ha ett stigläder runt halsen eller förbygel/martingal så kan du hålla i den för att kunna hålla balansen. Om hästen börjar bocka fattar jag med att man lätt tappar balansen men att behöva ta stöd någonstans för att hästen tar ett steg framåt låter i mina öron som att du behöver öva inte hästen. Lycka till

#4: Eh? Om hästen går iväg när man står i ena stigbygeln och har högerbenet rakt bakåt, så att man måste lyfta vänsterhanden från mankammen för att förhålla och hästen tvärstannar, så tycker jag inte det är alldeles orimligt att man efter tygeltaget råkar sätta handen mot mankammen lite tyngre … Men men, det finns säkert de som klarar sådant galant.

Men jag förstår inte hur ett fegsnöre skulle hjälpa mot att tyngden förskjuts framåt.

Lät som du redan satt i sadeln och hästen började gå eller det tänkte jag iaf. men nu förstår jag.
Tänkte att det kan hjälpa dig att hitta balans och kanske sitta lite mer i bakvikt så du inte åker fram så mycket, om något liknande händer. Helt enkelt ha en lägre tyngdpunkt i sadeln och skänkeln och hitta balansen därifrån.
Men håller också med om att du bör känna igenom hästen och då även ta i lite för att se om du kan utlösa någon slags smärta eller obehag hos hästen, från marken då alltså. Så du får veta om den har ont eller om du kan utesluta smärta.

Om man kan utesluta att hästen har ont, så låter det som ett obehag(?) som behöver tränas bort hos hästen. Man måste ju kunna sätta handen framför sadeln på hästen utan att sådana saker sker. Kanske någon kan hålla i hästen de första gångerna, så att du slipper just bockningsmomentet.

Börja med att bara smeka hästns mankam, för att sedan trycka hårdare succesivt. Sådär beter sig ju inte en häst normalt utan det måste vara ngn lustig fix ide han fått om det inte är smärta såklart. Gör det massor av gånger varje ridpass, hela tiden så han förstår att det bara är du som sitter där uppe och tetas lite :)

Igår gjorde jag så att gag tryckte, klämde, gungade, tyngde på mankammen, från manke till en bit bakom öronen, utan att han visade smärtreaktion. Dock fanns det en del spänningar och ett ställe på högra sidan utlöste lite frustningar och ruskningar - typiska ”mmm-nu-lossnade-det-något”-reaktioner. Inte tillräckligt för en Jumping Pain (om det nu var det som gjorde att han bockade), men ändå något som inte var perfekt.

Sedan ställde jag mig helt enkelt bredvid med armen över hans hals. Han frös. Efter några minuter började han andas och tugga igen, efter ytterligare en stund började han sänka huvudet mot maten - och frös igen så fort min arm i prasslig jacka gled mot mankammen. Det tog nog närmare en kvart innan han kunde ta en tugga hö och närmare en halvtimme innan han kunde äta obehindrat igen. Och sedan började det om nästan från början när jag gick runt till andra sidan.

Så slutsatsen blir, att jag inte helt kan utesluta visst fysiskt obehag, men inte så stort att det förklarar den våldsamma reaktionen, och att det helt klart är skitläskigt med saker på halsen. Öva, öva, öva … Är detta som är Friendly Game?

En glädjande sak var att han inte hade några problem med Stora Hemska Höpåsen. När jag träffade honom för ett år sedan stod han fastfrusen vid boxens bakvägg om man prasslade med höpåsen vid fodring, så vi tränade mycket med den. Nu har höpåsarna kommit fram igen efter sommaren, så jag provade. Han nosade på den och sedan kunde jag dra den över och under honom, från öron till svans, utan att det hände mer än att han tuggade lite långsammare när den närmade sig öronen. Så han är bildbar, den lille .

Ja, liten å liten, han är ganska stor för att vara en liten plutt .

Kul att höra, vilket arbete! Öva öva öva