Det är inte kul när nån häst eller annat djur/människa dör :(

Min favorithäst som hette Sune avlivades i september 2005(han blev halt), jag lärde mig rida lätt på honom, första gången jag red honom! Jag han bara rida honom 2gånger, han blev min favorit långt innan jag red honom första gången, han var jättesnäll och den bästa av ridskolehästarna!

Jag har en..

Mandy var "min" älskling… Jag var skötare på henne i 51 veckor… ='( Hon var speciell för mig, varför vet jag inte, för hon sparkade mig flera gånger ;) Men hon var det… Jag var bara ca 10 år när jag blev skötare på henne… Hon hade haft fång flera gånger, och skulle hon inte ha brutit benet i hagen så skulle hon nog fått en trotjänar avlivning… Jag trodde inte att jag någonsin skulle hitta en häst jag älskar lika mkt men jag hittade ju Foxen :) Och hon är nästan lika speciell… Men Mandy var helt enkelt Mandy….

Den häst som betytt mest för mig är min gamla shettishingst Krabat.

Han föddes 12 juni 1967 på en gård här i skåne. mamman hette Eroica. Första gången jag träffade dem var jag nog bara 1 år gammal. De fick man rida på vid midsommarafton …

1988, 13 år gammal började jag i det stall han stod i o blev genst skötare till denna busiga häst. Han var hingst i alla sina år o användes som testhingst på de halvblodsston som stod där. Samt att vi som var i stallet fick rida honom o köra honom. Han var enormt duktig häst o kunde mkt inom dressyren o urkul o supersnäll o duktig att köra. Han var dock mkt stark så på våra små promenader gick vi= jag o 2 andra småtjejer o höll i grimskaftet för att han inte skulle sticka…men det slutade alltid m att han kom hem före oss o vi kom hem m sönderbrända händer…även ägaren hade inte en chans när han stack..

Han var även duktig på o hoppa= en superhäst! Han gick själv i sitt lilla rep och betade som vi satte upp lite där det fanns bete. Mga ggr fick man flytta honom för att han stod mitt i vägen för bilarna som kom o skulle förbi. Rörde sig inte ur fläcken…

1992-93 fick jag en foderhäst och han fick inte plats i detta stall där Krabbe som han kallades för, stod så jag slutade o flyttade till ett annat stall. Jag flyttade hemifrån o började läsa i Umeå, foderhästen lämnade jag tillbaka t ägaren o slutade helt m hästar pga tidsbrist o ingen kontakt m ngr hästar där uppe. 1997 flyttade jag hem. Fick barn o ingen tid fanns t hästar.. 2001 hörde jag av barnbarnet t ägaren av Krabbe att han skulle avlivas då han var så dålig o gammal ägaren t Krabbe så han kunde ej ta hand om hästarna längre… jag sa att jag kunde ta Krabbe o barnbarnet ringde ägaren o sa att jag ville ta hand om honom. Tur, sa ägaren att du ringde i dag för slaktbilen skulle kommit i morgon…(jag ryser, tänk om jag ringt ngn dag senare..). Jag fick hem min lille Krabat mars 2001 o började så smått o låta barnen rida honom… han var urpigg o fick nu gå i hage om dagarna o sommartid fick han vara ute dygnet runt (vilket han aldrig gjort i sitt vuxna liv. pga att han var hingst o inga hagar fanns till honom…) Han stormtrivdes o jag gladdes över att ha honom hos mig igen! Sommaren 2004 började han dock miste glansen i pälsen o tappade kilona.. fanns inget liv kvar i hans ögon, glimten hade försvunnit! Då fick jag ta det hemska beslutet att vi skulle avliva honom…det var det värsta jag gjort i hela mitt liv! Han som betytt allt för mig. Första hästen jag kommit i kontakt med, första hästen jag red. Jag lärde mig så otroligt mkt på honom… Han var/är bäst och i år skulle han fyllt 40 år! Min bästa hästvän för alltid! Han som fick höra alla ens ungdomsbekymmer han som man grät vid när killen gjort slut etc etc…sista gången jag grät vid hans sida var när han stilla somnade in i min famn…Jag älskar dig för alltid! Han blev 37 år!

#3 ojj 37 år =) Han måste ha haft det bra hos dej sina sista år ! =)

Ja absolut o hela sitt liv hade han det bra, även före jag skötte/ägde honom..lagom motion o mkt putsande från oss småtjejer… samt att han fick bra m mat…(nätan för mkt, hihi)

det roliga var att när jag började sköta honom var han 21 år o vi tyckte han var sååå gammal, vågade ju knappt peta på honom o ännu mindre rida honom utan att vi trodde han skulle dö! Så vi tog bara långa promenader m honom… sen sa ngn att självklart ska ni rida honom o det gjorde vi! Han klarade att ridas nästan fram till sin bortgång…. så kul vi hade när vi väl vågade rida.. vända på en femöring kunde han också…gisses så snabb han var. Barnbarnet t ägaren lånade honom en sommar för o ha honom i sin sommarstuga, pyssla med o rida. Han var där 2 dagar o då han hann rymma hem t sitt stall 3ggr…

Min första häst, Blue Skies "Skyan", engelskt fullblod, 151 cm hög, guldfux med bläs och snopp. Född 18 mars 1973.

Köpte henne från Östervåla ridcenter 1990. Där hade hon gått som ridskolehäst, ridlägerhäst och tävlingsponny sedan hon var 3 år.

Hoppade Ponny-SM, Ponny-EM och Ponny-VM.

Vandrade upp till Trapalanda 7 oktober 1996 kl. 13:05 pga fång.

R.I.P Skyan

#3# Förstår att du saknar honom. Herregud! 37 år gammal. DEt var inte lite det.

#7 ja det kommer jag alltid att göra! han betydde allt för mig o det finns nog ingen häst som kan ersätta honom…älskar alla mina hästar o alla jag ägt men inte på samma vis…

ja det är verkligen en bra ålder på en häst men så har han ju inte slitit ut sig alls i sina dagar utan mest haft goe dagar alltid! Han var så fin..tyvärr nog över gränsen för shettis men fin stam hade han! Lilleman var pappa(som kom från Furunäs stuteri) mamma hette Björkhaga Eroica se stam: http://www.shetlandsponny.se/stambok/Visa3Led.asp?Nr1=170  men det kvittar ju för oavsett stam o så så var han min älskling ;.)