kandar är inte lämpligt för en nybörjare. Det ÄR fippligt att hålla reda på två tyglar, om man vill använda dom något sånär rätt.

jag har dock inget förslag på vilket bett som är lämpligt.

Att någon annan tar hans/hennes häst som handhäst är inget alternativ? Så den andra ryttaren får stopp på hästen.

Ett tag när min ena häst var het som fan i skogen så red jag med pelham med dubble tyglar och då den undre som nödbroms.

Det är ju lite så att det bara är att pröva sig fram till vilket bett som funkar för just de ekipaget. Klarar ryttaren av att hantera ett skarpare bett utan att göra hästen skada och hon då slipper slita och dra i hästen och hästen lyssnar så tycker jag det är en utmärkt ide att pröva ett annat bett…

Nu kommer jag antagligen bli tvärsågad av vissa men jag tycker det är bättre med ett skarpare bett och man då slipper slita och dra istellet för att slita i ett vanligt tränsbett. Sen kanske man inte behöver ha skarpt bett hela tiden…

Håller med dig, tycker inte skarpare bett är något för nybörjare utan de bör istället öva på lyhördhet och kontakt med mkt avsaktningar osv som du själv beskrev!

Jag tycker att det är en bra ide att byta till ett skarpare bett. Bettet blir inte skarpare än vad handen är man kan ju använda det som nödbroms så om hästen sticker iväg så får den ju skylla sig sjäölv ifall det gör lite ondare än annars.

Jag tycker nog att h*n ska träna på lyhördheten och kontakten, så som de andra säger, men det måste ju inte utesluta att ett skarpare bett kan vara ett bra alternativ så länge. Det går ju att ha tygeln till hävstången kortare (typ stl ponny) och bara ha den hängandes när den inte används men så kan ryttaren lätt ta upp den ifall det skulle behövas en nödbroms. på så sätt slipper h*n rida med två tyglar i handen samtidigt som det blir säkrare. Ett bett blir aldrig skarpare än handen som håller! Var tydlig med hur det funkar bara så det inte blir något onödigt slitande.

#1: Det är inte så att det inte går att få stopp på hästen, men hon brötar på i framvikt och alldeles för fort och det blir lätt 20 meter slängtrav när de bryter av från galopp. Det är ju absolut inte bra, särkilt inte för en äldre, överviktig, parallellförskjuten häst …

#2, 5: Det låter som ett intressant alternativ. Det vore kanske ännu bättre med stångbett och delta, så det bara blir en tygel. Hur fungerar det i praktiken? Kan man göra kedjan ganska lös så den inte läggs emot förrän man verkligen tar en del? Eller så att man kan höja handen för att "koppla in" kedjan?

#3, 5: Jag tycker absolut att de ska träna lyhördhet, men det är svårt när hästägaren och andra i stallet insisterar på att de ska använda pessoat och avfärdar allt jag fått lära mig om hur grymt ett sådant kan vara. Inte heller kan vi rida med de andra då, eftersom de inte är intresserade av att rida serpentiner mellan träden och trava 10 meter i taget. Ett skarpare bett som de kan använda när vi rider ut, men som ändå inte

Det är jag som spjärnar emot och vill att de ska använda ett alternativ som i alla fall inte klämmer hästen i nacken för minsta lilla, utan bara "dras åt" när det behövs. Ett pessoa hissas ju så fort man tar i tygeln alls. Men ägarna insisterar som sagt, de VILL att hon ska ridas ut i alla fall ibland.

EDIT till #6: Biten "Ett skarpare bett som de kan använda när vi rider ut, men som ändå inte" är en artefakt, ignorera den .

Om personen inte kan hantera hästen i en ny miljö(skogen) med ett tränsbett så kan denne inte heller använda ett skarpt bett. Prexis som hönan och ägget. När man vet och kan använda skarpare bett så behöver man sällan det som broms. Den enda gången man kan avika från detta är när hästen är stor och ryttaren är liten för då är ryttaren för svag/lätt för att skada hästen.

Om jag förstår det rätt så sticker hästen iväg, då brukar dom gå med huvudet hyggligt högt och rakt ut för att kunna ta längre steg, så varför ett hissbett, det gör ju att dom vill lyfta ännu högre? Sedan har väl ett pessoa rätt taskig ledande tygel verkan eftersom det hissar bettet direkt man tar i tygeln, det är ingen bra kombination om man skall manövrera i skogen med hästen.

Om hästen är ordentligt riden förut så tar det 1-2 lektioner att lära in "one rein stopp (ORS)" hyggligt samt att böja hästen så att det går att få lite kontroll på böjningen i den. Kan inte förstå att folk skulle ha så bråttom att komma ut i skogen och bryta nacken att dom inte kan lägga ner 2 dagar på detta innan. Med dom verktygen så får man hästen att arbeta bättre och bygger automagiskt in en (nöd)stopp i dom.

Ett delat pelahm fungerar som hissbett om man fäster i skänkeln och tar bort kedjan, fäster man i bettringen så fungerar det som ett tränsbett med parerstänger oavsett kedja eller inte, har man delta så kan man variera verkan med handens (och hästens huvuds) höjd.

Så " olympiathurfjell " ide om dubbla tyglar är bra om bara ryttaren kan hålla sig från stångtygeln utom i nödfall, vilket jag har svårt att tro eftersom det verkar som om ryttaren har lite svårt att rida överhuvudtaget.

Lycka till

Pelham ska aldrig vara ledat, alltid rakt, annars kläms underkäken.

Kedjan ska du heller inte spänna för löst för då blir pelhamet istället ett hissbett. När du tar i tygeln så ska den nedre skänkeln vinklas 45 grader mot hästens mun.

" Peppe " på vilket sätt menar du att underkäken "kläms" om det är delat? Ett bett med kedja klämmer alltid på underkäken direkt du använder skänkeln och kedjan angageras under käken. Sen att bettet skulle böja sig uppåt hidras av skänklarna då dom tar i på utsidan av munnen. Sedan finns det delat mylerpelham med halvrörlig mundel som inte kan böjas mer än några grader så det går att finlira.

Lycka till

Kimblewick, som jag läst att andra nämnt i liknande sammanhang, kan det vara något?

#8: Nej, hästen sticker inte, den bara drumlar på i sin egen takt och i framvikt. Huvudet är inte högt förrän ryttaren börjar försöka bromsa, och då får de slåss en stund innan hästen balanserar sig eller bryter av. Detta gör också att one rein stop är ointressant, eftersom det INTE är så att hästen sticker och inte kan stoppas. Det som behövs är ett sätt att få fram en TYDLIG signal till hästen att sänka tempot och öka balansen, utan att det ska ta tiotals meter med näsan i vädret. Som jag också skrivit VILL vi inte använda hissbett, det är andra som tycker att det är en bra idé och mindre "skadligt" än att ta hårt med tränsbett. Hästen tenderar också att dyka ned med huvudet och knycka åt sig tyglarna, vilket man också slipper med hisssbettet.

Det är inte heller så att ryttaren har "bråttom att komma ut i skogen och bryta nacken", det är så att andra tjatar på oss. Vad jag söker är ett sätt att tillmötesgå dem en liten bit utan att behöva ta till redskap som gör hästen illa. Idealet vore ett bett som är skarpt bara när man tar hårt och som har inbyggd spärr mot att ta för hårt.

Ryttaren är inte så skicklig, men alla är inte experter från födseln. Visst handlar det om lyhördhet och det lutar åt att vi får låta bli att rida med andra, utan rida ut bara vi två, trava och galoppera korta sträckor och öva på att forma och balansera hästen i alla sammanhang. Men det är lite tråkigt att alltid vara på tvärs.

" Gronstedt " det behöver inte vara fel att "att vara på tvärs", folk har så bråttom, och ju mer dom tror dom vet desto mer bråttom får dom och hoppar över att hästen är fortfarande en levande varelse som inte har förändrats speciellt mycket i grund och botten på 1000tals år. Det är därför gamla ridhandböcker går att använda trots att dom är över 300 år gamla.

Min erfarenhet är att om man kan böja hästen så kan man få kontroll på hastigheten/hästen eftersom det kräver att hästen sätter under sig bakdelen för att inte falla. Märker ibland på hästar att om man tar båda tyglarna i en förhållning så sätter dom upp huvudet och bråkar med tyglarna i stället men om man tar en tygel och böjer hästen så reagerar den med att sänka farten och samla sig och om man DÅ tar båda tyglarna så har man betydligt bättre förutsättning att få hästen att samla upp sig balanserat. men dom hästarna kunde ORS.

Hästar som snor tyglarna behandlar man med att låsa händerna i mankammen, för in händerna så nära att dom slår ihop över manken så hästen sliter i manken i stället för att dra ryttaren ur sadeln. Men detta betyder ochså att ryttaren inte får sitta och dra i tygeln när hästen ger efter, den måste få eftergift direkt den gör rätt så den slutar med dessa dumheter. om ryttaren fortsätter och drar i tygeln när hästen ger efter så är risken att hästen står på bakbenen i värsta fall. Alla dessa knep är bra i kunniga händer men livsfaliga i okunniga, det är därför man inte vill lära ut dom.

Och " Gronstedt ", jag har ingen kritik mot dig , tvärt om.

Lycka till

ja ett kimblewick är ju inte riktigt lika skarpt som många andra. Jag rider min häst på det ibland och tycker det funkar skitbra!

Ta inte ett delat om du ska ha hävstång! Det räcker med att det klämmer åt under käken och uppe på nacken, den behöver inte klämma i munnen också.

lycka till!

Tack alla!

Jag ska tipsa ryttaren om att vara noga med att inte ta samtidigt i båda tyglarna. Det gäller ju alltid, om man inte vill att hästen ska hänga sig i handen, men det är svårt att tänka på när det drullar iväg. De får jobba på att göra hästen lyhörd för böjning och balansering, och så får vi rida för oss själva och ta det lite lugnare. Till exempel fungerar det utmärkt att balansera henne i trav och galopp i en lång, svag uppförslöpa, där hon inte kommer i framvikt lika lätt. Alltså får vi nöja oss med kortare sträckor på sådana ställen.

Att träna lyhördheten är ju a och o, men ibland får nog faktiskt både häst och ryttare trevligare med ett skarpare bett OM denne hanterar det på rätt sätt under tiden man försöker förbättra häst och ryttares kontakt.

Mitt bästa tipps är trots två tyglar pelham. Just för att man har möjligheten att under en uteritt t.ex göra lite övningar och förhållningar med ett milt bett (utan hävstång), och träna på det som behövs. Det är ju nästan samma sak som kandar, men mindre skrot i munnen… Men att man ändå har hävstången när den verkligen behövs. Man måste givetvis vara väldigt noga med att ge och ta, och inte bara hänga i stångtygeln så fort hästen inte gör som man vill. Att försöka rida med nästan hängande tygel och bara ta vid samling eller förhållning.

Försök gärna jobba mycket med rösten!

#15: Förlåt en kanske fånig fråga, men kan man nå samma effekt genom att ha ett pessoa med en tygel i bettringen och en i ringen nedanför bettringen?  Så kan man ta i den nedre när det behövs? Om jag förstått det rätt har även pelham en viss hisseffekt?

#16 spänner man kedjan på pelhamet rätt (den ska vara ganska spänd) så blir ingen hissverkan.

Har du ett pessoa hemma så kan du ju sätta en sån rem på pessoat vid kindkedjegropen så blir det ett hävstångsbett istället. men eftersom pessoa sällan är raka så hamnar du ju i sitsen med det ledade hävstångsbettet =inte bra.

#17: Ok - jag tänkte det kunde vara enkelt att använda det bett som finns att prova med, så man slipper köpa olika varianter som kan ske inte fungera. Ska remmen i så fall sitta i själva bettringen?

Det hissbett som finns till hästen är 3-delat, om nu det gör saken bättre.

#4 vad säger att det är hästens fel att den drar iväg och inte lyssnar? Det är ju en invand vana hästen har och tror det gör rätt.