igår blev det faktiskt ett hårt dressyrpass samma som dig 'äh vi tar det i morgon' men igår blev det av :D , hon tuggade på bettet sökte sig ner men form vetjag inte om man kan kalla det ;)

#1 WIHU. Jag är inte den ENDA lata! ;D

Haha jag är också ganska lat! :p Fast det beror nog mest på att jag inte riktigt vet hur jag ska komma vidare. Men idag gick det riktigt bra när vi red för samma instruktör som jag red för förra hösten och det gick så grymt bra och jag märkte verkligen vilken skillnad det är på min häst :D Han trampade under sig ordentligt med sitt svaga ben och jobbade med både bogen och rumpan! Travare som han är så jobbade han tills han började snubbla, han tyckte det var lika roligt som jag :)

Det känns så bra efter sådana pass! Då känner man verkligen att det händer något och att man utvecklas! :)

#3 Åh vad härligt att höra! Jo, man kan gotta sig länge på ett sånt pass!

Igår! Jag rider oftast dressyr med medryttarhästen eller rider ut längs vägarna, eftersom jag nästan alltid rider ensam och inte riktigt törs ger mig ut i skogen annat än i skritt eller ett par steg i trav eller galopp.

Men igår fick vi sällskap ut och vi travade och galopperade i terräng långa sträckor, klättrade, gick över läskiga bron, sträckte ut ordentligt en lång sträcka i galopp och till och med hoppade över en stock! Första gången jag hoppat ute på 30 år och första gången jag hoppat medryttarpålle alls!

Och så lite sidvärts och sluta längs sista grusvägsbiten och pålle var mjuk som siden i kroppen, lika mjuk åt båda hållen, kom fram till bettet och lyfte ryggen som en dröm. Sedan stod han perfekt stilla lös ute, med grimskaftet över manken, medan jag tränsade och sadlade av, satte på grimma, fodrade, spolade honom och satte på flugtäcket.

En helt perfekt ridtur, med andra ord!

#5 Vad härligt!! :D