Fick och fick, jag köpte min första från Island när jag var där och jobbade som 18-åring. Betäckte henne två år senare och "fick" på så sätt min andra.

Fick min första häst, en shettis, när jag var 2. Fn snyltar jag på mammas häst.

Köpte min första häst för att jag blev ombedd att köpa den. För att göra en lång historia kort så har jag hållit på mycket med problemhästar och unghästar. När jag avslutat ett uppdrag och var lite ledsen över det för att jag för första gången fäst mig vid hästen, så blev jag frågad om jag ville ta mig an ett nytt uppdrag åt några främlingar som hört talas om mig ryktesvägen. Jag sa att jag förmodligen inte var intresserad pga att jag kände att jag inte ville hålla på med någon annans häst för tillfället, hade ju just fått min hjärtehäst "ifråntagen mig" som det kändes. De övertygade mig att komma och provrida ändå vilket jag gjorde. Bestämde där och då att jag absolut inte var intresserad, hästen hade alldeles för mycket problem och jag kände på mig att det skulle bli en lååååång process som skulle inbjuda till att bli sådär fäst vid hästen igen.

Ett par veckor senare ringde de och sa att de skulle göra sig av med hästen. De hade gillat det de såg på provridningen, tyckte att jag red hästen som ingen annan ridit den, och bad mig köpa den för en extremt billig slant. Funderade på det och bestämde mig för att tacka ja, eftersom jag ändå hade både tid och pengar att ha egen projekthäst.

Jobbade intensivt med den hästen i ett år, lade sammanlagt 50 000 kronor på klinikbesök, röntgen, equiterapeuter, tränare, specialhovslagare, sadelutprovare, tandläkarbesök… Skickade till och med iväg honom i en månad till någon som är betydligt duktigare än jag. Ingen fick någon bukt på honom och ingen kunde svara på vad det var för fel. Nu går han som sällskapshäst.

Tråkig historia, men det gjorde att jag fick in en fot i hästvärlden och numera har jag en ängel till häst. Är väldigt glad för att jag försökte med min första häst.

Jag hade en medryttarponny, som jag började rida oftare och oftare efter att hon började kasta av alla andra, förutom mig, och jag var den enda som klarade av att rida henne. Nu har hon blivit min foderponny, och jag ska försöka få ordning på henne ( Vet nu inte hur det kommer att gå eftersom att hon inte busar med mig) Men så ska vi se hur hon sköter sig efter sommaren, och se vad dom ska göra med henne då, Om hon ska säljas.. :((( eller om dom ska övertala mina föräldrar till att köpa henne till mig! :DD

Mitt liv som hästägare började för 4 år sedan då jag var 11. Efter 6 år på ridskola ville jag, liksom de flesta andra ridskoleungar, ha en egen häst. :3  Eftersom min mamma själv hade väldigt mycket erfarenhet (tävlat upp till 1.50 när hon var lite yngre) och såg att jag behövde komma vidare i min ridning samt att hon själv gärna ville återuppta hästägandet så kom det sig att vi köpte Vega, ett sto född 97 e: Garibaldi som gått 1.30-hoppning. Vega var en fantastisk läromästare som gav mig en otroligt värdefull grund att stå på vad gälla hoppningen. Hon var mycket hinderklok och hoppade verkligen i alla lägen vilket gav mig ett enormt självförtroende. Dock var det en vass och bestämd dam som bara gjorde vad hon själv kände för. ;) Hon var svårriden på backen och gjorde så förskräckliga bocksprång att jag blev avkastad otaliga gånger innan jag lärde mig hur jag skulle hantera det (vilket medförde att jag i princip aldrig blir avkastad längre. ;D) Dock fick Vega borrelia och vi fick tragiskt nog ta bort henne 2010… Väldigt jobbig tid var det…

Därefter köpte jag vi Wall Street, en gentleman på 178 cm i mkh. Han skulle ta mig vidare upp i klasserna och samtidigt vara en trevlig häst att pyssla med och rida ut på. Han var verkligen väldigt mysig häst som jag dock inte riktigt matchade med. Han trivdes inte som hopphäst och stannade väldigt mycket, vilket gjorde att jag till stor del tappade självförtroendet. Han såldes i september förra året… :/

Strax därpå fann jag då Lacoste, valack född 01 e: Latouro L, gått 1.40. Världens underbaraste häst som jag är stolt ägare till idag. <3 Han skulle ge mig tillbaka mitt självförtroende i hoppningen och bli en rolig juniorhäst att klättra i klasserna med. Och det finns ingen häst i hela världen som uppfyller sin roll bättre! Mycket ärlig och välriden häst, så positiv och mysig jämt! :D Så nu hoppas jag att vi får hålla ihop i många år. :)

Ville ha en egen häst, så för två år sedan köpte jag min första egna häst. Hittade en annons på blocket och ringde ägaren, allt lät bra så jag kom och provred. Besiktade honom nån vecka senare och dagen efter fick jag hem en fet och ouppfostrad kallblodstravare. Världens bästa häst dock. :)

Väldigt kort historia:
Jag börja som medryttare på en ponny, red väldigt oregelbudet och var väl inte helt förtjust i ponnyn. Men… blev mer och mer förtjust i ponnyn och red oftare och oftare.
Blev sen delfodervärd, då ägaren inte hade råd att ha henne själv och jag absolut inte ville förlora henne då jag var helt förälskad i denna ponny och ponnyn visa även tycke för mig.
När jag fyllde 20år (3år sen) fick jag en andel av ponnyn av ägaren, med orden att dem inte ville bli av med mig eller förlora mig.
Jag står inte som ägare på ponnyn, men alla ser henne ändå som min, och för mig kommer hon alltid vara min. Även den som står som ägare i papperna kallar ponyn idag för min ponny <3

Min andra ponny (som bara är min, så min första helt egna ponny!) köpte jag i oktober 2011. Jag ville helt enkelt ha en till ponny och det fanns tid och möjlighet (självklart väl genomtänkt).

Så nu har jag två, och för mig är dem lika mycket värda och lika viktiga. Ser båda som lika mycket mina också.

Vår första häst var väl egentligen en häst som hette Pysen men han var mer än "lånehäst" som jag och syrran hade tillsammans.

Min syster tjatade hål i huvudet på mamma.  Jag var ganska liten och hann inte tjata så mycket innan mamma köpte en häst till min syster och en shetlandsponny (Ronja Rossmandotter) på 93 cm till mig :D Det var min första egna häst. Hon lever än idag och har ett underbart liv och behandlas som en hund på gården hon bor på nu.

Jag har haft flera ponnyer efter det och har nu gått över på storhäst.

På bilder är det jag på Ronja Rossmansdotter och i bakrunden syns min syster med sin första häst Matilda. (Anledningen till at jag drar min ponny i munnen är för att jag vill att hon ska titta in i kameran -.- Pucko på mig)

MVH Julia _Tingström www.jtphoto.se_

Jag har en underbar farmor som ska köpa häst åt henne och mig!! Men jag kommer mest ha henne. farmor tar henne i bland :D och i morgon ska vi bygga hage och vindskydd sen hämtar vi min lilla älskling om några dar!!! Jag e den lyckligaste i världen! :D

Jag började tjata om en egen häst när jag var i 2-årsåldern, men mina föräldrar är inte alls hästintresserade. När jag var 13 slutade jag ridskolan och blev medryttare på en ridtravare. Där stannade jag i 13 år och red så gott som varje dag. En lucia fick jag ett samtal från ägarna att de bestämt sig minska ner på antalet hästar och bokat slakttid för "min" häst och hennes 6-åriga föl (som var en problemhäst som ingen fick bukt med). Min man bestämde då att vi skulle köpa en av hästarna för att rädda undan slakt, men jag fick bestämma vilken. "Min" häst var då över 20 år och började bli lite skruttig. Så jag valde den 6-åriga problemhästen. Vi fick henne för 3000:-

Sen flyttade vi till egen gård, köpte en äldre sällskapshäst och för 2 år sedan fick de två somna in pga ålder. Nu har jag köpt en ny häst och en ponny.

Så jag fick ingen häst. Jag köpte en som vuxen. Men jag var lika glad för det. Även om det känns som en evighet att tjata i 24 år innan man äntligen blir hästägare, så var det värt att vänta på!!!

Var åtta år och skulle få en kanin, uppfödaren hade även travhästar som hon höll på att sälja bort. En av dem var väldigt hetsig och hade skenat iväg vid inkörning, stegrat över när hon stod bunden och var allmänt svår hanterad och stressig. Vi var där en tisdag och p fredagen skulle hon slaktas men ist kom vi och hämtade henne, ett fyra årigt helt friskt vbl sto som varigt min bästa vän sedan dess och jag älsakr henne såååå! :D

Köpte min första islandshäst Taktur när jag var 58 år. Han skulle fylla 17 och var en gammal tävlingshäst. Han lärde mig mycket och fick mig att dunsa i backen flera gånger varav en med två knäckta revben  som följd. Efter 4 år sålde jag honom till min medryttare som sällskaps häst till hennes pålle. Min gamla Taktur är ff still going strong om än  något stel i benen. Sen jag letade ny häst och köpte Hind då 10 år, för snart tre år sedan. En helt annan typ av häst och det har tagit lång tid för mig att komma underfund med henne.  efter att ha önskat häst i 46 år ( började rida som 12 åring på ridskola ) så blev drömmen sann :)

Jag var först skötare - medryttare - fodervärd på lilleman i den ordningen och efter det fick jag honom som present då jag fyllde år av hon som hade ansvaret för honom efter att hon övertalat både ägare och mina föräldrar samt fått hono skriven på sig. Jag hade då haft honom i 1,5 år.

Köpte min sköthäst från ridskolan som studentpresent till mig själv, hon passade inte där och blev halt. De skulle slakta henne annars. Sen tog jag ett föl på henne och fick en till. När jag tog bort första hästen började jag ta hand om en fin kille i mitt nya stall och sen tog jag honom på foder.