Definiera "sågning". Det är ju inte så att ryttaren har "sågat" bara för att hästen kröker nacken utan att arbeta med bakbenen. Sågning för mig är när man tar tydligt ömsevis i vänster och höger tygel, inte bara rör på bettet utan drar armen bakåt. Den enda gången man får göra det är för att sätta en farligt ouppmärksam häst på rumpan för att få den att lyssna, och då får man inte ta mer än högst två tag i vardera tygeln. I vanlig ridning brukar det bara vara en metod att få hästen att pendla med näsan, och det är ju ingenting man eftersträvar.

" Gronstedt " Mycket bra förklaring, vill bara tillägga att om jag måste så tar till det tills hästen lyssnar. Det finns ingen anledning att göra något om hästen inte lyssnar så hästen får bestämma hur mycket den får, som alltid.

Lycka till

#2: Visst måste man ta tills hästen lyssnar! Att jag satte en "begränsning" för hur mycket man får ta beror på att jag tyvärr sett många som är arga när de sätter hästen på rumpan och fortsätter att rycka och slita med hårda händer långt efter att hästen faktiskt har stannat … Stannar inte hästen på två ryck i varje tygel så tar man nog inte tillräckligt hårt, eller så är hästen i fullt sken och helt okontaktbar.

om hästens huvud rör sig fram o tillbaka, då har man passerat gränsen anser jag.

men det kan man även ha gjort även om huvudet är stilla, men rör det sig från sida till sida då finns inga ursäkter (enligt mig).

håller med er om att det finns situationer då man får ta obegränsat hårt faktiskt. hellre trasig mun än död ryttare och/eller häst.

Jag menar alltså när man konstant rör hela armen fram och tillbaka, växelvis höger- och vänster arm, så att hästen konstant rör huvudet fram och tillbaka, bara för att det ska se snyggt ut, inte för att stanna hästen, eller dylikt. (Jag har också gjort en sådan 'förhållning' när han - medryttarhästen - blivit fullständigt blockerad och inte kunnat ta in en förhållning.)

#5: Det skulle inte jag kalla sågning, men jag förstår vad du menar och det är ingen bra ridmetod, även om det inte är särskilt plågsamt för hästen, om inte ryttaren tar väldigt hårt.

Att "såga ned" hästen i form tycker jag snarare är när man tar några korta, tydligt sågande tag just för att dra ned nosen ett par decimeter - alltså inte detta konstanta växelvisa dragande. Om hästen pendlar hela tiden är det nog snarare för att ryttaren försöker rida med händerna "var för sig" (vilket man bör göra) men inte behärskar konsten.

Vissa hästar har väldigt lätt att pendla med huvudet och kan göra det för väldigt små tygeltag, så det kan hända att en häst gör det med en ryttare men inte med en annan, eller att samma ryttare får en häst att pendla medan en annan inte gör det. Fast när man rider på sin egen häst borde man ju ha lärt sig att inte göra så med händerna, kan man tycka.

Pendlande huvud brukar inte heller vara någon genväg till bra form, eller ens till krökt nacke, och det lär väl ändå ge avdrag på tävling eller liknande?

Det " Gronstedt " och jag pratade om använder man inte till att såga ner hästar. Det använder man på hästar som har den fula ovanan att ta bettet och sticka utan att lyssna, för övrigt en riktigt ful ovana. Jag brukar jämföra det med att man har kastat fast ett drag när man fiskar och måste skaka lös det. Mer än så är det inte, när hästen lyssnar så slutar man. Det fungerar bättre än "one rein stop" om hästen har fått upp farten för då blir ORS livsfarligt.

" Gronstedt "och " Peppe " håller helt med er om kraften i tygeltagen. Inget mesande när man måste använda denna metod. Tur att det är sällan det behövs, men det är ett bra verktyg att ha med sig.

Måste tilläga att jag formulerade mig tokdåligt i mitt förra inlägg, hopas att det var förståeligt i alla fall.

Lycka till