En del ston kan vara griniga under brunst, PMS kanske så ta det lite lugnare med henne och ge tusan att utmana henne över saker som saknar betydelse som att borsta mellan bakbenen. Det kan ta ont i den trakten just då pga brunst och då är det bara att anpassa sig efter situtionen. Så mitt råd är att inte ta strid över saker som saknar betydelse och var inte påstridig om sånt. Om något är så viktigt att det måste göras så var bara passivt aggresiv mot henne, dvs var hela tiden beredd att försvara dig men gör bara det om hon försöker att komma åt dig, ALLDRIG ANNARS. Driv inte "försvaret" till att attackera hästen efteråt för då kan du få det riktigt hett runt öronen.

Om du måste göra något du tycker tillräckligt viktigt att utmana henne så håll koll på hennes huvud hela tiden och släpp inte det ur sikte trots att det du gör kommer att ta mycket längre tid pga detta, för om du inte har koll på henne hela tiden så kan du inte försvara dig och så viktigt är inget att du skall behöva dela med dig av din kropp till hästen i form av en tugga. Hoppa hellre undan än att fysiskt försöka mäta dig med en 500kg häst. Men fortsätt då hon drar tillbaka sitt hot.

Om hästen hotar med bakhovarna så är det betydligt farligare då ett bakben som sparkar är att jämföras med en 10kg slägga som slår, vilket med lätthet kan krossa ett mäniskoben. Skulle hon hota med det och det fortfarande är viktigt för dig att göra det du tänker göra att du riskerar ett benbrott så ta tag i svansen lätt tills hon hotar att lyfta det benet som är närmast dig, då drar du hårt med stor del av din vikt i sidled så att hästen måsta sätta ner sitt hotande ben för att behålla balansen, lämna sedan tillbaka svansen och börja om. Hoppa undan om det skulle behövas.

Kom ihåg detta: alltid "passivt aggresiv" ALLDRIG aggresivt, dvs bara försvar alldrig attack, ingen ilska bara lugn och logiskt tänkande, utmana inte över småsaker bara över saker som verkligen gäller något. Om du måste försvara dig så gör det ordentligt en gång och backa sedan ur situtionen och tänk igenom vad som hände och se om du kan förbättra något i det du gör och börja om igen. Var envis men inte dum.

Lycka till

Min förra häst hade hemska brunster under första året jag hade henne men sen la det sig. De sista tio åren jag hade henne märkte jag inte av det speciellt mycket. Men, håller med ovan om att det är dumt att försöka få igenom allt under den tiden. Jag red aldrig på banan då hon brunstade, istället gjorde vi sådant som hon tyckte var extra mysigt, en barbackatur i skogen eller liknande.

#1 och #2

Jag håller delvis med.

Brunst eller ej, så kan jag aldrig acceptera att hon biter efter mig och försöker sparka. Då brister jag snarare i mitt ledarskap eftersom hon inte visar mig respekt utan angriper mig. Så tips på övningar som kan stärka min position önskas istället!

Att undvika vanliga sysslor bara för att hon surar tror jag istället ger mer problem i längden då hon kommer märka att hot om våld är en effektiv metod att komma undan aktiviteter. Så det tror jag inte på alls. Däremot behöver jag ju inte ge mig in på sysslor som jag VET på förhand att hon reagerar negativt på. Men påbörjar jag något som hon sedan visar sig ogilla då måste jag stå på mig. Så gjorde jag nu. Hon högg efter mig och lyfte hoven. Jag stod kvar och sa bestämt ifrån med rösten, när hon satte ned foten och tog tillbaka huvudet fick hon godis. Så fort hon gick med på att borstas utan att hota slutade jag direkt och gav massor med beröm. Hon "blev av med mig" först när hon skötte sig. Då var jag tydlig med att jag var nöjd och slutade. Däremot blev jag väldigt förvånad över hennes sätt då jag inte stött på denna sida tidigare. Skönt att höra att det tycks vara ett normalt beteende under brunst.

Hon kommer inte att märka att hot om våld fungerar om du förekommer henne. Jag såg direkt då min började brunsta och innan situationen uppkom valde jag att inte göra det jag visste från innan skulle leda till en situation. Det är en sak att ge sig om de hotar med våld och en helt annan att se till att situationen inte uppkommer. Efter ca 1 år lugnade min pålla ner sig och jag hade aldrig mer problem. Men att tvinga igenom saker som man egentligen inte behöver bara för sakens skull känns väldigt onödigt just de dagarna. Jag behövde inte rida på banan de dagar jag visste att hon skulle hata det och jag behövde inte borsta henne men en mjuk borste mellan frambenen de dagarna. Om hon aldrig annars hugger efter dig så är det kanske inte hela världen om du skiter i att kittla på insidan av benen de dagar hon blir upprörd av det. Om hon hugger jämt är det en annan sak.

Om du läser det jag skrev så skrev jag inte att du skulle lägga dig platt på backen för henne men det är onödigt att bråka med hästar över småsaker som i långa loppet inte har någon som helst positiv inverkan på erat förhållande. Gör det som är viktigast och lämna allt oviktigt tills brunsten är över. Du vinner inget på att bråka med hormoner.

Du har alltid rätt att försvara dig men sätter du hästen i samma situation så tycker hon samma sak och försvarar sig och när hon gör det så förlorar du alltid på ett eller annat sätt….Så skyll inte på hästen efteråt när hon tar en tugga av dig, för hon varnade klart och tydligt före att hon kommer att göra det.

Sen har du har alldeles för höga tankar om hästens förmåga att förutsäga det du tänker göra med henne, hon vet inte när du hade planerat att sluta göra det du nu gör som hon blir iriterad på. Du kan avbryta allt som du gör när som helst utan att det har någon större betydelse för hästens omdömme om dig eller ditt ledarskap. Förmänskliga inte hästens intellektuella förmågor, dom resonerar inte som oss och spekulerar sällan vad du tänker göra om en minut.

Jag har inget i mot att ge godbitar åt hästen när den skall lära sig något nytt och arbeta för att få godsaker men att muta hästen med mat i sådana här negativt laddade situationer kommer att slå tillbaka och det har inget att göra med ledarskap.

Nu när jag läser" Sarah":s kommentar inser jag att min var överflödig för hon säger det klart och tydligt.

Lycka till

#5 Om du läser mitt inlägg igen så skrev jag ingenstans att jag ämnar att bråka med hästen om småsaker i onödan och som jag vet irriterar henne. Absolut inte.

"Sen har du har alldeles för höga tankar om hästens förmåga att förutsäga det du tänker göra med henne, hon vet inte när du hade planerat att sluta göra det du nu gör som hon blir iriterad på" …eehm kanske inte vid det tillfället men genom upprepning och konsekvent handlande lär de sig just detta jo. Jag har ganska realistiska tankar om hästens intellektuella förmåga och förmänskligar dem knappast. Däremot vet jag att hästar gör det som lönar sig för dem själva och genom att skapa en bekväm plats och en obekväm plats, kommer de välja den bekväma. Genom att genomgående sluta göra det "obekvämt" för dem SÅ FORT de gör vad man bett dem om, lär de sig att det lönar sig att samarbeta. Det gäller både i ridning och hantering och har hittills fungerat väldigt väl med mitt sto.

Vidare om du läser TS igen så har jag inte bett om råd för hur jag ska hantera henne utan frågan gällde om det var vanligt med kraftiga humörsvängningar under brunst.

ok Tillbaka till grundfrågan så är svaret både ja och nej. En blir charmig som tusan och är verkligen mysig försöker charma alla omkring sig. En annan märks det inte överhuvudtaget att hon brunstar. En annan var det inte värt att göra något med under brunsten då hon var riktigt grinig och det small i boxväggarna av hovarna.

F.n , det låter nästan som om jag hade skrivit det andra stycket om det hade stått lata i stället för bekväma… ;-)

Lycka till.

TS, många ston har en eller två brunster som är betydligt kraftigare så här års, när sol och gräs får dem att verkligen "gå igång" för att bli dräktiga. Ston som aldrig annars visar något kan bli "märriga", för att vid senare brunster lugna ned sig.

Men din häst var väl ganska ung? Brunstbeteendet kan också ändra sig med åldern. Bra att du redan nu är tydlig med vad som är acceptabelt och inte, hon får ju inte bli farlig eller otrevlig bara för att hon brunstar.

Jag säger inte att någon har fel nu. Men respekt måste väl vara ömsesidig? Är det att respektera hästen när man mer eller mindre tvingar den att gå med på något som den inte gillar? Det blir ju faktiskt tvång om man ger sig 'den' på att hästen inte "slipper en" förän den uppför sig. Den måste alltså gå med på den som ägaren vill, annars blir den inte av med det den inte gillar?

Det är såklart en balansgång, man vill ju inte ha en odräglig häst som blir farlig. Men samtidigt så pratar folk om respekt, men det är ofta som man kan läsa mellan raderna att det bara gäller åt ena hållet. I min värld så måste respekt förtjänas och vara ömsesidig det är inget man roffar åt sig.

Min (ickebrunstiga valack) gillar inte att bli kliad på öronen. Han drar undan huvudet och biter efter en om man försöker. Jag skulle inte få för mig att i det läget stenhårt hålla kvar vid att jag måste pilla just på örat. Han gillar det inte så jag respekterar det. Det jag gör i situationen är att pilla lite längre ner på halsen där han är bekväm och när han står lugnt så slipper han mig. Men sedan måste jag ju gå tillbaka till att träna det här eftersom det faktiskt är viktigt att hästen kan bli hanterad om öronen. Då börjar jag ju i den zon som han är komfortabel i och jobbar mig sakteliga upp mot öronen och det får ta den tid det tar. Jag respekterar att han inte gillar, men vi jobbar på det tillsammans för jag vill att han med tiden ska bli bekväm med det.

Mitt brunstiga sto är ju lite speciellt (för hon brunstar ju inte hela tiden så då blir ju den tiden lite speciell), det är ju som när jag själv har PMS. Inte sjutton ger sig min pojkvän in i bråk med mig under den tiden. Om han skulle säga något som han ser at tjag grinar till över så visar han mig respekt genom att inte provocera ännu mer, han ger sig inte alltid genom att lägga sig men han provocerar inte vidare utan kan ta upp det en annan dag när hormonerna inte är lika jobbiga mot mig.

Jag litar på att mitt sto inte är grinig mot mig för att hon är dum ller inte respekterar mig som "ledare" utan för at thon är extra känslig just när hon brunstar och det är henens sätt att kommunicera på. Sålänge jag får lov att röra dom delarna när hon inte brunstar så behöver jag inte vara där och pilla när hon brunstar. Däremot kan man välja att jobba tillsammans för att bli bekväma med varandra, även under brunsten.

Men det är jag det, som inte är rädd för att jag ska tappa min värdighet för att jag backar när jag trampat någon på tårna. Men alla är vi olika och väljer olika vägar.

För att kortfattat svara på TS fråga; Ja det är precis lika vanligt att ston blir annorlunda (antingen griniga, extra mysiga eller annat) under brunsten som det är att kvinnor blir det under PMS. Alla blir inte förändrade men många blir det, mer eller mindre.

#9 Ja precis. Jag tycker som du att respekten ska vara ömsesidig. Men jag känner inte hästen tillräckligt än och har inte lyckats till hundra procent med mitt ledarskap så när hon hotade mig blev jag osäker på om jag skulle backa eller inte. Visar hon samma beteende även nästa brunst så vet jag att det är hormoner som spökar med säkerhet och inte vanligt trots. Skönt att höra att det är vanligt förekommande hos hästar med pms besvär. Själv blir jag ett monster så det har jag full respekt för :-)

#10 Att du blev osäker förstår jag. Men frågan är om osäkerhet är en bra grund att basera sitt beteende som ledare? Hur hade du gjort om det var en häst du kände?

Jag resonerar nog tvärt om. Jag känner inte hästen och då har jag inte på hennes personliga delar att göra. Visar hon då att hon inte vill ha mig där så är det nog bara att respektera att hon inte känner sig tillräckligt bekväm med mig - just nu. Detta får då bli något vi jobbar på, på sikt.

Ledarskap är inget man förlorar för att man visar respekt. Det är något man förtjänar på sikt. Ledarskapet blir inte sämre av att man vid ett enstaka tillfälla backar undan när man trampat på tårna, det är något man förtjänar i det stora hela av att man tex visat respekt.

Såhär resonerar iaf jag och jag har väldigt bra relation med mina hästar. Dom litar på mig och jag litar på dom.

#11 Nej osäkerhet och ledarskap är ingen bra kombination alls, jag handlade lugnt och sansat med henne. Jag blev väl snarare fundersam och osäker i efterhand och ifrågasätter mig själv. Det tycker jag är bra. Hon har lärt mig massor och jag gör misstag ibland och ändrar strategi. Det är ett samspel och vi börjar finna varandra. Hittills har jag kunnat smörja med flugmedel och borsta försiktigt på dessa delar utan att hon brytt sig. Jag har fått känna igenom henne överallt utan problem men såmplötsligt visade hon denna sida och högg efter mig etc. Jag blev då väldigt förvånaddå jag aldrig sett henne ens lägga öronen bakåt tidigare. Att hon var mitt i brunsten då detta skedde hoppas jag på att det var hormonerna. Men just när det skedde fattade jag inte det utan trodde hon testade mig. Jag drev igenom det jag påbörjat men med mycket beröm efteråt när hon slutade veva med hoven och bita efter mig. Nästa gång ska jag vara jäkligt observant på hennes beteende. Men som sagt, eftersom hon fram till nyss låtit mig borsta där helt utan att bry sig vet jag intebsäkert vad detta stod för…men jag trorvdet ändå var hormonerna för hon var sur även på promenaden vilket hon inte brukar vara.

Ursäkta mitt bedrövliga språk, inte van med min iPad.

#12 Jag skulle ta det lugnt om jag var du. Lite PMS är inte något konstigt och det ger ju lite bittra effekter för omvärlden. Vänta tills brunsten är över och börja då om med tillitsträningen.

Är det bara i hanteringen hon blir sån här eller är hon jobbig att rida också?