du fattas mig
pratade nyss med min svägerska. igårnatt hade munin blivit mycket sämre. han hade spytt blod och kissat blod.
nu är hennes man i malmö och tar bort munin…
ni anar inte så glad jag är över att min hund fick träffa sin bror igen…
är så otroligt ledsen nu, hur skoj är det att sitta på jobb och gråta?
Åh, stackare ! Jag är så ledsen för din skull !
Om jag var du skulle jag ta resten av dagen ledigt…
Tröstekramar CBA
Det är vad vi tror att vi redan vet som hindrar oss från att lära oss nytt.
stackars dig ! =/
Nej, vad ledsamt! =( En tröstekram från oss…
// Tessan & de fyrfotade
Lider med dig, inte för att det blir bättre. Men masor med kramar sänder jag till dig från Åsa & vildarna
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
skickar också en tröstekram. *tröstekram*
din stackare jag skulle vija krama dig och trösta dig
kram Julia
Tycker synd om dig!!! Skickar en jättekram 
finns inga ord… kram…
så här såg det ut när de lekte på stranden i malmö..
titta datumet, det är om en månad ganska exakt…. tror ni man kan låte vovvarna bada då??? ;)
skickar en tröstekram…
måste bara säga tack till er…
jag höll på att köra på två tanter när jag körde hem för att jag grät så mycket.
om jag reagerar så här när det är munin som försvinner, hur reagerar jag när hugins dag kommer? det skrämmer mig…
älskade lilla munnebunne, hoppas du inte lider mer nu. älskar dig.
stackars dey gumman. jag vet hur de är..
varit i samma situation.. finns här om du vill prata.
Kramar MVH Elin :*(
/Elin
Åh stackars er. Det är ju jättemycket värre när en hund dör mot en liten fågel. Hunden har man ju med sig överallt nästan och är mer som en kompis. Vad hände eftersom den blev så dålig? Hade den mer fel?
Nu lider den iaf inte mer. Ni får tänka på dessa ljuspunkter när dom hade roligt och hunden var frisk. Men 2 år för en hund är ju ingen ålder precis.
Såg inte detta förrens nu. Hade problem med att logga in här i går.
Gejsa: Bara en liten undring med tanke på det du skriver här ovan.. "Det är ju jättemycket värre när en hund dör mot en liten fågel" - Menar du att man skulle bli mer ledsen om t.ex ens hund dör, jämfört med om t.ex en häst dör då hunden är en familjemedlem som man vanligtvis lever tillsammans med på ett annat sätt än t.ex hästen?
- Tror att jag förstår hur du menar men kan inte riktigt hålla med dig..
Mvh Tessan
de vet inte riktigt vad det var för fel på honom. de hade pratat med en veterinär som tyckte det lät som cancer.
men han har det bra nu ivf. det kommer att kännas hemskt när hugin kommer att leta efter sin bror… men det går väl över.
sista stunden tillsammans, munin till höger
# 21, men jag håller nog med gejsa. en fågel är inte samma sak som en hund riktigt. även om man fäster sig vid en fågel med.
som min vän sa. hunden blir som ens barn. man gör allt med hunden och allt FÖR hunden framförallt.
andra bilden sista stunden tillsammans
,,,usch..lider med dig!!! Det är frktansvärt när ett djur går bort,. Jag får tårar i ögonen när jag läser detta inlägget. Många tröstkramar till dig och vovven….
Usch så sorligt!
De är verkligen fina hundar!!
tessa! Eg tycker jag att det är onödigt att svara på ditt inlägg eftersom du förstod hur jag menade men ändå inte höll med.
Alla tycker vi olika så det är väl eg inget att tjafsa om. Att sörja en hund som man har haft med sig mycket mer än en stackars fågel som hela tiden suttit i sin bur är väl självklart. Konstigt vore det väl annars. Sedan tar du upp en häst. Det var det inte snack om. Utan en fågel som dog för mig och en hund som dog för sessan. Har ju själv avlivat 4 hundar i mitt liv och jag vet hur mycket jag sörjer dom. Senast var min schäfer för exakt 11 månader sedan i dag. En häst död törs jag inte ens sia om. Usch för den dagen. Har ju bl a en 21 årig halvblodsvalack. Man vet ju inte när den dagen kommer.
Gejsa: Mitt syfte med mitt inlägg var inte att starta en diskussion eller ifrågasätta hur mycket man sörjer sina djur.. - inte heller visste jag att du i ditt inlägg syftade till två speciella djur, utan jag läste det som att det var något du tyckte i största allmänhet.. sedan skriver jag att jag tror mig förstå hur du menar och inte riktigt kan hålla med - saker och ting är ju inte svart vita. Vad jag vill komma fram till är egentligen att jag tycker att man kanske bör vara lite försiktig i sina uttalanden när det gäller att "värdera" (andras) djur olika mycket (angående sorg vid dödsfall)- en hund kan betyda massor för mig men mindre för någon annan, Lisa kan älska sin fågel över allt annat, medan Arne inte sörjer sin döda fågel alls särskilt mycket..
Anledningen till att jag tog en häst som exempel var att om man nu tycker att en hund är speciell på det sätt att man har med den överallt, så är ju faktiskt en häst ett av de djurslag som man oftast inte bor tillsammans med. - därför blev jag nyfiken på hur man ser på häst och hund i förhållande till varandra. - men som sagt, detta är inget att diskutera - bara något som jag kom att reflektera över..
Jag tror säkert inte menade något negativt men såhär tänkte jag när jag läste det. Det är alltså sorgligt och ledsmt när någon man håller kär går bort, men det är ju tyvärr en del av livet.
lisette: jättefina hundar, verkligen! - är som sagt ledsen för din skull.. =(
Mvh Tessan
Ja, nu var det ju min undulat jag pratade om och hennes systers hund. Jag tror nog att dom flesta sörjer mer än hund än en fågel. Fast det finns ju folk som bara har en fågel. Känner ett par som har sin undulat ute jämt. Den sitter på axeln och följer dom överallt. Dom lär nog sörja mer när deras fågel dör än vad kanske jag gjorde. Klart jag är ledsen och har gråtit men jag sörjer mer om mina hundar går bort.
Förstår fortfarande eg inte varför du skrev som du gjorde faktist.
Du skriver: att du inte trodde att jag menade något negativt. Nej, varför skulle jag vilja det? Det kanske du kan förklara för mig. Känsligare människa än mig får man nog leta efter.
Sedan skrev du nu sist att det är sorgligt och ledsamt när någon man håller kär går bort men är en del av livet. Ja, det vet vi. Vi har inte skrivit något annat heller. Men hunden var bara 2 år så några år till borde den nog ha fått levt. Det är inte riktigt så kort tid med hunden man räknar med när man köper en hund. Eller hur? Min undulat fick iaf leva nästan 10 år. Så hans död var mer naturlig men ändå inte väntad iofs.
Och när jag skrev så där att man sörjer mer än hund än en fågel var för att jag skämdes lite för jag vet hur ledsen jag var när min hund dog. Så jag kan ju förstå hur jobbigt dom har det just nu.
Sorg och saknad är ju från individ till individ.
Inget som bestäms från djurart.
/Elin
Ja, eftersom jag är så pass gammal nu och har varit med om så många avlivningar så är nog sorgen mindre iaf. Svårt att förklara för folk men man blir härdad eller van(vet inte vad jag ska kalla det) på något konstigt sätt. Jag sörjer iaf mer en hund än en undulat. Eftersom jag har avlivat både kaniner, katter, hundar och haft fåglar som dött. Nu har jag ju vänner som har dött och min far och flera andra släktingar har dött. Så ett litet djur som redan har levt sitt liv är inte lika stort då. Jättesvårt att förklara mig. Men hoppas att ni förstår hur jag menar.
Klart jag gråter när något djur dör. Men jag går inte och ältar det lika länge som jag gjorde när jag tex var 20 år. Men känslig är jag ändå. När mina hästar dör vet jag inte hur jag kommer att orka ens.
jag håller med det elin skriver, mer behöver inte sägas. Den enda som vet hur ledsen man är, och hur mycket sorg man känner är en själv och inte mer med det. Tycker bara inte om när folk resonerar i stil med; "jamen det var ju bara en råtta/mus/fågel whatever - därmed icke sagt att du säger detta! - Treor bara att det är vanligt förekommande, och om någon sörjer sitt döda djur så är detta vad man sist vill höra.
- att jag skriver att det alltid är sorgligt när någon dör, men att det ändå är en del av livet syftar INTE till själva tråden och den hund som nämns här, - givetvis är det alltid väldigt ledsamt när ett ungt liv rycks bort "alldeles för tidigt", utan var ett allmänt konstaterande, - att det inte är något man kan undvika hur gärna man än önskar..
- Kort och gott, var rädda om era nära & kär, vilka de än är - älska dom och uppskatta dom och var rädd om er tid tillsammans..
Det är vad jag har att säga om denna saken =)
Mvh Tessan
Ja, jag sa också så där när jag var yngre. Jag var skitförbannad på min mamma tex när hon sa så att det var ju bara ett…..vad det nu var. Jag tex tog hand om harungar och fågelungar som farit illa. Försökte mata dom så att dom skulle överleva. Men mamma som är uppfödd på en lantgård tyckte att ett liv inte var värt lika mycket och värt att jobba för. Så hon hjälpte mig inte att köpa den mjölkersättning som jag vet nu att tex harungarna hade behövt för att överleva. Jag såg hur dom dog för mig en och en. Hade 3 st som grannkatten hade släpat hem. Jag var så himla ledsen. Kan inte förklara mig i ord ens så ledsen jag var. Begravde dom och så. Hade blommor vid graven etc.
I dag hade jag också varit ledsen men tyvärr inte lika ledsen som då. Man blir härdad med åren. Ni kommer att märka det så småningom tyvärr.
Där med är inte sagt att jag är känslokall. Tvärtom. Jag gråter floder när något djur dör. Men ältar inte lika länge som förr.
Starta ny diskussion
