Jag har inte hästar men älskar hästar och att rida, om någon som känner mig frågar om jag vill rida så blir jag överlycklig och prioterar det högre än det mesta :) Så nej det är inte bara du som är så galen i ridning :D

Jag rider på ridskola, men alla extra ridning gör mig överlycklig!

När jag blev tillfrågad att följa med och rida, om det så var 15min innan så bytte jag om och sprang ut som besatt.

Jag tycker du kanske kan försöka prata med dem och fråga om de verkligen ÄR intresserade. Jag hade nog också slutat fråga om jag var du.

Numer när folk frågar så säger jag att jag inte komer ringa och erbjuda ridning för det är så många som frågar mig hela tiden. Men däremot så är dom välkomna att ringa och bestämma en tid. Bäst är ju om man bestämmer direkt tycker jag, men det är ju inte alltid det passar samma vecka och jag kan inte planera mer än en vecka framåt.

Så flyttade en granntjej in och frågade om hon fick rida, javisst, säg bara till. Så kom hon i förra veckan och sa att 'nu får vi ta och bestämma en tid'. Javisst, men hon kan ju nästan aldrig. Så sa vi att vi skulle försöka denna veckan. Igår så skulle hon träffa en kompis (frågade 3h innan jag tänkt rida så ganska kort varsel). Idag så frågade jag på morgonen om att rida 'under dagen fast efter lunch', javisst och vi bestämde. Vid lunch så hade hon huvudvärk och ville inte boka någon tid under dagen. Jag sa att hon kan höra av sig om det blir bättre under dagen för jag kan när som helst, spelar mig inte så stor roll sålänge det inte blir sent ikväll. Då sa hon att det var bättre att rida en annan dag.

Även om folk har vettiga anledningar så känns det som om dom tycker det är okej att jag ska stå och "ställa upp" med mina hästar. Vet inte om jag verkar för angelägen så folk tar det med en nypa salt? Själv känner jag mig inte särskilt angelägen, men eftersom det blir att jag frågar gång på gång så tänker jag att jag kanske upplevs som angelägen?

När jag hade två ridhästar och behövde en medryttare för att kunna rida ut så blev jag också förvånad över folk som inte dök upp. Det kunde vara de som redan vid provridningen helt enkelt inte kom och inte hörde av sig för att ställa in. Även de som väl blivit medryttare kunde antingen ställa in med kort varsel eller helt enkelt inte dyka upp. Trots att vi hade bestämda dagar och tider och de visste att jag stod och väntade. Dessutom red de gratis och på en helt problemfri häst. Fanns inte ens krav på nåt stallarbete mer än att borsta hästen innan och efter ridturen.

Jag kan förstå om man drar sig för att rida om det är en besvärlig häst, men då kanske man aldrig ens skulle ha sagt att man ville rida. Jag tror helt enkelt att folk är lata och inte orkar! Kanske skulle man ta betalt för att ge medrytteriet ett högre värde? För uppenbarligen var det inte mycket värt när det var gratis. Och dels stod jag där, ridklädd och väntade på att äntligen få rida ut och dels hade jag ju en häst som jag tänkte låna ut till medryttaren och som jag tyckte var guld värd. Klart att man blir både sårad och besviken

Men en bra medryttare är guld värd och sådana finns det ju också!!!

En tjej som ville bli medryttare (och jag tänkte det var praktiskt då jag inte hade någon då) hon ville att jag skulle ringa samma dag som jag skulle rida för on kunde inte boka ngt pga att hon jobbade på "stand in". När jag fått nej för 5e gången så slutade jag höra av mig till henne. Hade dessutom då fått en medryttare som dessutom erbjudit sig själv att betala för det.

Tjejen är en kompis till mig och hon har sagt flera gånger att hon vill komma och rida. När jag träffade henne nu för 2 veckor sedan så frågade jag om hon inte skulle komma och rida snart, det är bara att höra av sig. Då svarar hon så jag hålle rpå att tappa hakan. 'Jag tror inte de tkommer bli av, jag vill ju och när jag väl är där så är det kul, men när jag sitter hemma så känner jag bara 'nä fy' men vi får se'.

Herregud!! Jag erbjuder människan att få låna en häst gratis och rida på! Människan älskar hästar och tjatar alltid om hästar. Fattar verkligen inte att folk inte förstår att de tär en uppoffring för mig!

#3 Jisses! Huvudvärk?? Jag har ridit när jag varit sjuk och haft feber bara för att få komma ut!

Riktigt trist att du råkat dig på sådana människor Själv har jag inte råd att gå på ridskola och de här som vill ha medryttare söker superkunnigt folk som kan rida och tävla i både dressyr och hoppning.

#6 Ja så känner jag med. Sen började hon prata om migrän och ja då förstår jag om man inte rider. Men alltså jag känner ändå att jag blir så trött. Förstår inte, det är ju inte så att jag står här bara för deras skull.

#6 - Ja, det är synd att de som verkligen vill ofta verkar ha svårt att hitta "sin" häst. Har de gånger jag annonserat ofta fått svar från unga tjejer som SÅ gärna vill rida, men det faller på att de inte har nån förälder som kan köra och hit går ingen kollektivtrafik. Det finns ju öht lite delade åsikter om minderåriga medryttare, men ska de inte sköta och rida ensamma så tycker jag att det är helt ok. Dessutom är det ju väldigt roligt med någon som verkligen vill och är glad och engagerad. Det smittar liksom. "Kan inte vi rida barbacka i dag?" Sånt kommer man inte på när man är tant och det är väl sådär kul, tycker jag. Men när man har en ung medryttare med sig, vars ögon glittrar av lycka att få rida utan sadel, då är det jätteroligt!

Men sånadär tråkisar som inte orkar och får ont i huvudet - de är oftast lika trista när de väl dyker upp. Då är det kallt, hästen är för lat eller för pigg, ridturen ska helst vara så kort som möjligt och det är superjobbigt att sadla av eller borsta efteråt.

#8 Jo, tyvärr är det så. Var vakt åt två isisar och fick rida ut på den ena. En två timmars mysig skrittur i skogen och på stigar var det. Kunde gå ut och borsta dem då bara för att! Både jag och hästarna tyckte det var mysigt. Satt även en hel dag och smorde sadlar och träns för att hjälpa till som tack.

Jag skulle nog mer dra mig för att ringa, i fall jag skulle besvära någon, men gud nej!

Jag är väl som du, får jag en chans så släpper jag hellre allt annat.

Och nu har jag fått medryttarhäst, och det har väl knappast gått problemfritt, men det är precis vad jag behöver! En tankenöt, något som håller mig igång och som jag kan tänka på när jag inte har annat för mig. Förut åkte jag till rodskilan, ryktade, red, ryktade, och åkte hem. Nu är det ju så mycket mer! Tänka ut ridpass, fundera på problem, le lite kärleksfullt ut i tomma intet när jag tänker på honom… :)

Nej, jag förstår inte riktigt om man agerar sådär, men så har jag ju left med min hästbesatthet i 9 år, så… :D

TS, det är såna som borde rida på ridskola. Då kan dom lämna återbud och rida igen lektionen när det passar dom.

Jag har blivit frågad flera gånger om jag kan hjälpa till med en häst, men kan jag inte så säger jag nej. när jag kan frågar jag om hon vill ha hjälp och jag får då ett ja eller ett nej till svar, alt. en dag som skulle passa att jag har hästen. Det kan gå veckor och ibland månadedr emellan, men det fungerar. Vi har ju fullt upp på varsitt håll och jag lever i en bubbla ibland - likaså gör hon det.

#8 Det är precis så tjejen i #5 var när hon väl kom hit. Det var i vintras och jag sa att det var kallt att rida nu så hon får klä sig ordentligt. Hon är ju van att rida och haft egen häst när hon va rliten så jag trodde hon var införstådd med situatioenn. Men väl på plats så var ridturen för lång, hon kunde eller ville bara rida en liten stund. Efter halva (superkorta) turen så började hon klaga på att hon frös. Hon ville inte hjälpa till varken före eller efter. *suck*

Medryttaren som jag har nu är däremot underbar! Hon har sån entusiasm. Vi har inga bestämda dagar (men hon rider 1-3 ggr/vecka) utan vi bestämmer från gång till gång när vi ska rida nästa gång (hon rider nästan alltid tillsammans med mig då jag ändå ska ut med min prins också, nångnång har hon ridit ensam när jag varit borta och i sommar ska jag på semester en vecka och då ska hon passa hästarna och då kommer hon ju rida ensam), hon hör själv av sig om ridning lika ofta som jag frågar så man känner att hon har intresset. När hon väl är här så kan hon tex ta in hästarna själv och börja greja om jag inte hunnit ut innan hon kommer. Efteråt så brukar hon alltid fråga om det finns något mer att göra eller om jag vill ha hjälp med något. Ska jag tex gå och kolla stängsel så brukar hon hänga med även om jag säger att hon inte behöver. Någon enstaka gång har hon lämnat mig med hästarna i stallet efter ridningen, men då har hon sagt till innan att hon har en tid att passa och när hon lämnar så frågar hon om det är säkert att det går bra att lämna mig med hästarna. Och är det på det viset så är det ju helt okej, ibland har man inte så mkt tid och det är inte svårt för mig att fixa resten, men visar man att man har det stora intresset så gör liksom inte det så mycket.