efter en märklig dag tog jag o grannen våra tre hundar (mina = hugin och nadja, hennes = zelda)  och gick ut i skogen bakom min hage.

vår granne har nämligen berättat att där finns en sten där de åkte pulka när han var liten. eftersom jag bor på ett väldigt platt ställe så vill vi ha en pulkabacke..

vi gick och gick i snön, sjönk ner till knäna emellanåt. nadja försvann och kom inte tillbaks förrän vi varit inomhus en halvtimme ungefär…

vi såg tillslut en stor backe långt bort och jag blev överlycklig över att ha hittat en backe man kan klättra i och träna musklerna på hästar…

hundarna sprang som idioter upp och ner och till höger och vänster när vi planerade våran skidbacke med puckelpist, svarta och blåa pister och störtloppet…

där var en massa träd på kullen så jag ville då se om det var stenen som min granne hade pratat om och hugin hjälpte mig att gräva fram lite mark. vi stod på vad som måste vara världens största sten. det var lite sjukt. jag såg mina klättringsplaner få vingar…

när vi stod på stenen och ropade på nadja började det låta som vårskrik och tillslut så stod vi och golade för full hals, tur att det inte bor någon mitt i skogen! =)

skönt att få skratta lite och framför allt få andra tankar i skallen.