Jag vet vad du menar.. Min häst friskförklarades efter en skada och fick börja sättas igång igen i vintras. Det tog nog 4 veckor sen tappade jag suget helt. Jag hade ingen inspiration eller ork till något. Så då blev det promenader och (mer) vila för honom. Sen började jag rida för tränare och nu är motivationen uppe igen :)

Om du inte har motivation ska du nog inte heller ställa några större krav på dig själv, det blir ju bara fel som du säger.. Låt det ta lite tid. Om du själv inte mår helt hundra kan det ju vara bra att ta det lugnt ett tag.

Så här års är det mysigt att bara gå ut och låta hästen beta, umgås utan krav..

#1 tack=) ja de kanske är de bästa att låta de ta sin tid.. men på nåt sätt så vill jag ju ha honom i form osv.. men känns inte som att jag kommer att lyckas få honom i de ensam.. å sen när man verkligen har suget å känner att "nu jädrar så ska de tas tag i" å man är jätte peppad.. å så få rjag liksom inte min egen häst att gå i form å han blir rädd för allt å jag flyger av pga de osv.. andra kan tydligen rida min häst jätte bra men inte jag.. då blir man deprimerad åxå å då tappas suget ännu en gång:S

Ja det funkade för mig. Det ska ju vara roligt både för dig och hästen, det är viktigast. Det finns gott om tid för att träna och komma i form! Ingen brådska :) Det går ju så mycket bättre när man är taggad.

Om det är till någon tröst så kan jag inte få min häst att gå i form heller. Men vi tränar på grunderna; start, stopp, samlad skritt och trav i någolunda balans på rakt spår. Man får ta det för vad det är och börja jobba därifrån. Det sämsta du kan göra är att jämföra dig och din häst med andra. Men att ta ut en tränare kanske inte är helt fel för att komma igång?

Tänk på att inte ställa för stora krav för det är som uppgjort för att tappa suget igen när det inte går som du vill.

Här har jag också hittat en del inspiration :)

http://blogg.markus.ridakademi.se/

grejen som "stör" mig lite är ju att jag vet att hästen kan.. han kan gå i form i iaf två gångarter.. han kan öppna å sluta å skänkelvikning osv.. men jag yckas itne med honom:S

tränare hade varit bra.. dock har jag inte råd att åka iväg med honom.. finns inte direkt nån här helelr vad jag fattat de som nä rjag hört mig för..

När jag har motivationsbrist gör jag det mesta kravlöst, jag gör saker som både jag och ponnyn tycker är roligt och som vi i princip inte kan misslyckas med bara för att få upp motivationen igen.

Det är framförallt för att jag vet med mig själv att är jag inte sugen på att tömköra på banan så kommer det inte att gå bra. James är mästare på sånt, tycker jag att det är roligt tycker han att det är roligt per automatik är jag "sådär" så är han också "sådär."

#5 Då får du funder på vad det är du gör fel. Är det sitsen, viljan, hjälperna? Förstår han vad du menar? Testa dig fram då, funkar det inte så får du byta något. Kolla om det finns någon tränare som kan tänka sig att komma ut..

Min motivation kom ju tillbaka när jag började rida för instruktör som kunde visa mig vad jag skulle göra.

Grejen är åxå att jag inte har råd med tränare.. får nämligen inte en krona så har hjälp med att betala grundsumman för vad hästen kostar i måndaen.. men har helt klart funderat på att försöka hitta nån sen när/om man får jobb..

Vid ett sådant tillfälle har jag tagit hjälp av med medryttare. Hästen får sin motion utan att jag känner mig tvungen att göra det. Färre dagar i stallet brukar också göra att man har lite mer energi och entusiasm när man är där.

jo jag vet har eventuellt på G men hon vill rida flera gånger först men haft mycket att göra så har inte blivit av.. men de är ju de jag vill ha egentligen faktiskt.. men svårt att hitta nån här omkring.. för jag vill ha en vuxen medryttare.. å liten stad åsådär.. men får se..hoppas att hon vill vara de iaf

För två och ett halvt år sedan tappade jag min gnista totalt. En av hästarna skadade sig och jag var nere i en tråkig svacka med den andra. Jag bestämde mig för att ta en välbehövlig paus på två månader -  betesperioden, men efter en månad gick jag självmant tillbaka, det var inte så kul att ränna runt med kompisarna hela dagarna som jag trodde.

Tackar min pappa än idag för han tillät mig ta den här pausen utan att göra sig av med mina små ögonstenar.

Ibland kan det behövas att inte känna sig tvingad att göra nånting, utan ta dig friheten att göra vad du har lust med helt enkelt, och är det då inte att ta hand om hästen så finns det alltid supergulliga människor som mer än gärna hjälper till

Vissa dagar/perioder är ju mindre bra, så är det ju bara.

Jag fick medryttarhäst i november. Nu när det är 'över'/på god väg, inser jag ju att han bara testade mig, men de där månaderna när han antingen pallnitade och inte ville gå framåt alls, eller vägrade sakta ner/stanna, så var det inte kul alls. Men samtidigt ville jag ju inte sluta, jag som hade stridit så hårt för det där, och ägaren som var så underbar.

Så jag kämpade på. Mest blev det promenader, och att skritta ut barbacka, utan krav alls utom att vi skulle skritta, och inte komplicera saker.

När han då helt spontnat någon gång gick i form, vilken boost blev inte det?

Så det är väl mitt tips, inte 'lite kravlöst' utan kravlöst. Låt det bli spontant, och beröm jättemycket om det väl går bra.

När man har energi och ork kan man ta tag i det där.

Nu när jag väl har energi och orkar ta i lite och ha lite styrka och jävlaranamma, då går det ju bättre, men vi varvar fortfarande med de där totalt kravlösa skritturerna, i förebyggande syfte.

tack för att ni delar med er.. skönt att man inte är ensam=)

jaghar faktiskt fått tillbaka gnista nu.. fick hjälp av en gammal stallkompis osm hjälpte mig att ge tips osv på hur jag skulle få hom i form osv.. de ridpasset gick så jäkla bra å jag var så glad.. så i går så red jag ut i skogen å skulle testa samma sak där å han lyssnade heeeeela tiden.. såååå underbart roligt är de.. att få känna honom i form både i skritt å trav.. galoppen ä rlångt kvar till då han inte an galoppera så bra utan formen men de kommer de åxå nu vet jag hur jag ska göra.. så hon vill komma tillbaka senare å se om man kan komma vidare.. mitt mål ä rju att tillslut kunna va i form i alla gångarter.. kunna skänkelvikning å öppna å sl uta.. vilket jag vet att han kan då den tjejen som hjlpte mig gjort de med honom.. så nu gäller de bara att lära mig å honom tillsammans så komerm vi nog dit nån dag:D

så nu känner man sig lite mer peppad.. så idag blir de bommar i paddocken å sen se om man kan galoppera lite lugnt en sväng i skogen.. paddock sen avslut amed något roligt.. de tror jag han blir glad över:D

Yep, rätt ofta.

Att boka in en träning för min tränare brukar hjäpa, då får jag nåt att tänka påoch lite hjälp med det som känns fel.

hade varit kul med en tränare-- men finns tyvärr ite pengar till de:/ så de får bli när man få rjobb

Tränare eller stallkompis gör väl detsamma så länge det funkar ;)

ja de är ju sant:P de funkar ju tillsvidare iaf:P huvudsaken är att man märker att de går framåt iaf så man ine bara står å stampar på samma ställe