gör avtryck för har samma problem bara att min vill sticka samtidigt. så så gör ett avtryck för att läsa om goda råd

Börja med att gå långa promenader där du sedan tänker rida. Då kan han titta ordentligt på allt som finns längs vägen. När han sedan känns säker på dessa vägar så börja med att rida ut i sällskap med någon annan häst. Gärna en äldre och lugn häst. Då ska du se att det kommer att bli bättre.

kan säga vad det gäller mig så har jag bara gått den vägen hela hela tiden och funkar jättebra med sällskap och när vi går men så fort vi blir själva funkar det inte och jag rider, så trots att vi tränat det så har de inte funkat än,..

examynia har du testat det? beter sig han lika dant hela tiden även om du leder eller rider med sällskap?

Vi hade en som helt enkelt inte gick att rida ensam på (av en annan anledning, men ändå). Vi beslöt då att helt enkelt inte utsätta varken ryttare eller häst för detta och red alltid i sällskap i fortsättningen. Det gick jättebra! Förstår att det kan vara skönt att kunna rida ut ensam ibland men går det inte så får man försöka rida med sällskap istället.

Egentligen ska man väl alrdrig rida ut ensam ur säkerhetssynpunkt. Händer det något kan det vara bra att vara minst två stycken.

min gjorde de tills en kvinna kom å hjälpte oss m henne, då var de miljöträning, persinner fick hästen gå på, osvosv å nu är hon verkligen lugn, galopperade runt på ängen å en hare dök upp å stack, hästen brydde sig knappt. 

#3 ja han hoppar åt sidan för saken även med sällskap fast kanske inte lika mycket som om vi vore själva..han är tittig över lag. å vi har gått där alltid när vi rider ut.. har flygit avflera gånger på samma ställe å de stället måste man  typ rida förbi VARJE gång man ska rida ut..

#4 grejen är att om jag ska ha med mig nån ut så får jag typ ALLTID rida i paddocken å då ser inte jag nån mening med de heller.. för kanske bara får sällskap en gång i månaden sen måste jag rida ensam..

#5 ja jag har ju försökt att göra sånna saker med i paddocken. men påsar osv han var rädd för bommar förut men de har jag i stortsett lyckats träna bort..men ute är de svårare..kan itne gå hela vägen runt där man ska rida heller liksom.. men kanske går att lägga ut saker i skogen i närheten somhan kan öva på.. men som sagt de kan gå bra 5 gånger sen den 6e kan han hoppa åt sidan å tycka de är skit äckligt..:-S

fortsätta att träna m de :) kämpa på :)

känns bara som att de inte kommer att gå in i hans huvud att samma sak ALDRIG är farlig:P

Jag har lite liknande problem och för några månader sedan slog jag mig så in i h*e nrä jag flög av. Sedan dess har jag varit vettskrämd och suttit och skakat av rädsla i sadeln ibland, vilket inte precis gjort pålle lugnare. Nu är han inte fullt så rädd av sig som din, men ändå …

Det har i alal fall hjälpt oss båda att vi har tränat med läskiga saker hemma. Vi har gått från att han står vid bakre väggen och skakar när man viftar med en höpåse till att jag kan stryka honom över manen med den utan att han slutar äta. Vi har övat på att gå genom vattenpölar, kliva på traktorspår, gå över bommar av olika färger, gå förbi fasansfulla trådrullar … Det har gjort dels att han inte är rädd för så många olika saker och dels att vi litar på varann mer. Genom att jag visat honom massa läskiga saker som han upptäcker inte är så farliga så litar han på mig, och genom att han klrar fler och fler läskiga saker utan att få fnatt så litar jag på honom igen och kan vara mer avspänd. En god spiral!

Fast snart ska vi försöka lasta och åka iväg till ett ridhus - och han har aldrig sett ett sådant förut. Så jag undrar hur det ska gå …

#9 okej men de är precis så jag ha rgjort innan å verkligen utsatthonom för saker medans jag är på marken å de har funkat bra.. men man tror inte han ska bli rdd för en gren eller en sten.. han kan gå förbi onaturliga saker hur lätt sim helst men så dyker en gren upp å han hållerpå att skita ner sig:S de är de jag inte fattar riktigt heller.. så jag kan ju gå i skogen tills f** löser av mig men nästa gåg kan de vara lika läskigt..*suck* men antar att de bara är att fortsätta öva.. sist jag flög av så gjorde de inte så ont så får väl tänka på den gången att de inte gör ont så kanskejag slappnar av lite mer hehe..

Det är lite likadant för mig - ett traktorspår, en lerfläck, en konstig sten, en annan färg på gruset - det är mycket läskigare än traktorer och lösa hundar och flaxande tvätt! Dessutom blir han värre när han inte fått röra på sig ordentligt, och eftersom jag inte törs släppa iväg honom i mer än försynt trav så underlättar det inte direkt … Jag försöker i alla fall att alltid ta vägen genom och över och förbi sådana saker som han markerar är liiite läskiga, i förhoppningen att han med tiden ska vänja sig vid att ALLA grusfläckar är snälla och ALLA traktorspår är ofarliga att kliva på.

Ett tips jag fått är att en sådan markskygg häst aldrig ska ha nosludd och att man ska vara noga med att ingen rem på nosgrimman sticker ut framför nosen där hästen kan få syn på den. Och så är det bra om den får sänka huvudet och titta närmare på det läskiga. Vilket i och för sig är omöjligt i trav, då.

skönt iaf att höra från nån annan som har liknande problem=)

ja men som sagt de är väl bara att öva å öva å öva..

aha okej de där med nosludd osv har jag aldrig hört.. jag rider oftast utan nosgrimma så=) har hört att man kan jobba dom åxå så att dom har nåt annat att koncentrera sig på när man rider ute.. men min häst gå rinte jobba i skogen annars hade jag kunnat tänk amig att de hade kunnat hjälpa.. men ja de är väl bara att traggla vidare..

min funkar jättebra på ridbanan där e han verkligen intre rädd för nått då vi övar mkt med sånt, bara rädd när nån rider ut på han själv.

Miljöträning är nog prio nummer är det första som slår mig.

Men när du säger att det går hur bra som helst med en annan häst, så känns det som att hästen blir extra skrajsen när han inte har med sig någon han litar på.

Med markövning i ledarskap (att få hästen att lita och vilja följa dig självmant) och miljöträning så tror jag nog att hästen kan lära sig att lita på dig.

Mitt enda tipps jag har är att rida i dressyrsadel, eller i.af med långa läder. Sitter du djupt i sadeln så sitter du åtminstone kvar lättare!

han hoppar åt sidan med sällskap åxå.. fast inte lika mycket.. alltså inte lika kraftigt.. går han först så blir de ju självklart mer men går han efter så hoppar han inte lika mycket utan då kanske han bara sidsteppar lite å de är heltokej.. för de trillar man inte av av,.. men nä rhan hoppar verkligen åt sidan eller tvärstannar å hoppar åt sidan så ha rjag inte en chans.. definitivt inte i trav å galopp..

ska testa i morgon tänkte jag .. att lägga saker i paddocken.. "plantera" ut saker på vägen där vi brukar rida å se hur han reagerar å sen ta bort å se om han fortfarande reagerar där de har legat osv.. där jag VET att han går fram utan att reagera på nånting annars..

jag har dressyrsadel med långa läder annars hade jag nog åkt av ännu mer än jag gör nu..:P för de är just att han HOPPAR verkligen så man liksom kastas ur sadel.. för när han bara sidsteppar så sitter jag ju kvar..