Varför vara orolig för hur det ska gå? Gå förbi och prova med inställningen att det såklart kommer gå skitbra. Sedan får man självklart inte vara så blint säker på att det kommer gå utan reaktion så man tappar kontrollen om hästarna trots allt skulle reagera. Men går man runt och oroar sig för hur det ska gå så bygger man upp ett hinder som inte finns och det kan hända att hästarna känner av det.

James tycker grisar är jobbiga! De ska alltid vara ivägen, men rädd är han inte för dem. Han har delat hage med några stycken så han vet vad det är för något.

Om det nu skulle vara något din häst är rädd för så är det ju skitbra! Då har ni något att jobba på tillsammans, en möjlighet att växa som partners. Om inte så är det också skitbra!

Jo, det är ju klart. Det är jag som är lite mesgnällig. Och jag har lite koskräck och blev dessutom rädd när det kom en blindgalen schäfer och försökte attackera oss. Hästen var stencool och brydde sig inte om korna och såg till att hunden kom på andra tankar.
Däremot är han lite skraj för vattenpölar och det är ju inte jag iallafall…

Ljudet och att det är något "konstigt" kan ju alla reagera på, särskillt som grisar gärna "rejsar iväg" och skriker så fort de blir lite mesiga… Samtidigt som de ska vara ganska nyfikna när de väl känner för det. Så det är nog mest en vanesak.

Däremot vet jag att vissa hästar kan reagera starkare på lukter än andra. Och de kan även reagera för olika saker.

Vi har haft grisar och hästar på gården, och det har för oss inte varit några problem direkt. Men grisar (lukten) är ju något man säger att vissa hästar KAN reagera väldigt starkt på.

Grannen hade hästar som sprängde staketet (vitt plaststaket med 3 slanor + el) då det körde förbi en bil  på vägen med släp där en död älg låg. Hagen låg intill vägen, och hästarna var trafiksäkra (kör förbi mycket timmerlastbilar här mm). Så de (eller antagligen en av den, och den andra "hakade på") blev fullkomligt vättskrämd för älglukten.

Själv kan min ena häst reagera väldigt starkt på något när vi är ute och rider i skogen. Han är normalt sett väldoigt lugn, bryr sig väldigt lite om vilt (ser rådjur, rävar och harar nästan dagligen). Han dummar sig aldrig, varken med att stanna eller sticka. Men ibland (någon gång eller två om året) är det verkligen som om det var en 100 meters klippavsats framför honom. Han vägrar totalt att gå förbi det området, och kan kasta sig nästan handlöst åt sidan om man försöker driva på. Även om man hoppar av och leder. Han står och luktar lite och sedan blir han på helspänn, nästan panikslagen om man fortsätter försöka att få honom att stanna där. Om jag ändå fåt honom att gå förbi efter en stund (om det inte finns någon annan väg) blir det alltid från 0-100 i hastighet ett tiotal meter tills han är förbi den där "avsatsen". 

Antagligen har något vilt djur nyligen gått förbi där. Om det är något rovdjur han reagerat på (har mycket lodjur, har sett varg och spår även om det är sällan) eller om det är älg eller vildsvin (som det också finns gott om) vet jag inte. Men det är helt klart något han INTE gillar.