Det är jätteolika…. Jag har fyra könsmogna killar här hemma och av dem är det två som börjar springa på våren, den ena är godkänd hingst och betäcker den andre har aldrig betäckt. De två som inte springer är det inte ngn skillnad på beroende på årstid, än iaf och de är 4 och 5 år gamla.

En hingst kommer ju alltid att reagera på en brunstig märr, det hör ju till naturen. Sen är det ju olika hur mycket….

Har jobbat med många hingstar med och det är som jag sagt tidigare jätteolika, men de är ju alltid hingstar och det ska man inte glömma.

Om hingsten har bra psyke är det i princip ingen skillnad på en hingst och alla andra hästar i stallet förutom att vissa inte vill ha sällskap i hagen och att de kommer flirta lite extra med ston som är brunstiga. Och att man får tänka på att hålla lite extra avstånd när man är ute och rider när man möter fämmande hästar, mest för att ett grinigt sto eller en annn hingst inte ska få för sig att sparka mot dig. Och man får tänka att en hingst FÅR INTE komma lös bland andra hästar om det inte är en väldigt gudasnäll sak som inte bryr sig alls om andra. Men dom ska absolut inte bli vilddjur varje gång de ser ett brunstigt sto, och de ska tåla att umgås med andra hästar och ha lika mycket respekt för dig som de andra hästarna. Behövs det specialhantering och man måste hålla dem åtskillda så att hingsten ansolut inte kan se ston (för att han blir stressad) eller kanske ens vallcker utan att dumma sig, ja då ska dom nog inte vara higstar! Här hemma hade vi när jag var mindre (typ 10 år) 3 arabhingstar och min gamla welsh mountainhingst, alla utom en arabhingst betäckte, och dessa hästar kunde jag pyssla med helt själv, rida själv och ta in och ut fån hagen (alls hästar både hingstar och ston gick i 4 hagar som låg bredvid och mittemot varandra). Just dessa hingstar (utom han som inte betäckte lustigt nog) var även väldigt snälla mot varandra. De gick aldrig i hagar tillsammans, men de kunde ridas tillsammans "nos i svans" och de hälsade, gärna över boxdörrarna och kliade varandra.

Vi har en underbart hingst. Han är nog den lugnaste hingst jag träffat på genom alla år. Inte mer en en liten tyst gnäggning ger han ifrån sig då han kommer till en ny miljö eller en ny häst kommer till oss. Han är en gentleman vid betäckning också och uppvaktar det brunstiga stoet ordentligt innan han gör ens et försök (och då är det tokbrunstiga)

Han får lite mer hingstkarraktär på våren genom att han blåser upp sig lite mer då han ser ston, men hanteringsmässigt är det ingen skillnad alls.

Det är så jag tycker att en hingst ska vara.

Det är väldigt individanpassat. Min hingst stressar lite på våren, springer inte men vandrar i hagen. Kan bli lite piggare vid in och uttag men håller sig på mattan. Leds i grimma och grimskaft. Enstaka gånger med spö.

Framförallt märks det på hösten att han lugnar ner sig och bara är.