För ca 5 år sedan gick jag till min granne på landet och frågade om jag fick klappa hennes fina häst. Hon sa att det var helt
ok men att jag skulle vara försiktig eftersom han kunde vara lite rädd. Jag var bara 6 år och jick försiktigt fram till det fina varmblodet som stod närvöst i hagen. Jag sträckte fram handen så han fick nosa
på den och vi fick kontakt direkt. Det sa bara klick. Och då visste jag
att han och jag skulle hålla ihop för alltid <3 Efter några veckor fick jag lov att hoppa upp på honom och skritta runt på stallplan. Anneli
som då är bomans ägare (matte) fick hålla i honom eftersom han
var väldigt "svårriden" och behövde igentligen en ruttinerad ryttare för att allt skulle gå bra. Men som tur var gjorde han inget dumt för utom att han rygga för en liten soptunna, så fjantig han var! Han var extremt huvudskygg eftersom hans förra ägare slog han med kedjor i huvudet och på hans bakben. Han var svår att rida, och ville gärna testa en. Han var bakrädd och ville till 100% skydda sina hovar. Han
flaxa runt i stallgången när man skulle krattsa hovarna. Och man fick
vara försiktig så att man inte fick en snyting. Tiden gick och jag blev
mera och mera skickligare och kunde han helt utantill. Han var entligen trygg med mig, jag fick till och med bortsta honom i ansiktet.
Nu 5 år senare är han min älskade medryttar/foder häst och jag rider
honom 3 dagar i veckan och fem dagar i veckan på alla loven speciellt sommarloven. Nu ska jag ut på landet imorgon och pyssla med han.
Ska faktiskt ha honom helt själv enda tills söndag <3
Är så lycklig att han godkände mig och är 100% trygg med mig fast jag bara är 12 år, och började rida en sådan svår häst vid 6 års ålder.
Han är den bästa hästen i mitt liv <3 Älskar dig <3