Varför skulle den blandningen hålla bättre än någon annan? Det borde väl vara bättre att anpassa träningen efter hästarna istället.

#1: Menar du att vi ska lägga ned alla ridskolor då?

#0: Det är inte dumt tänkt - det är svårt för ridskolor att hitta hästar som håller för det jobbet.

#2 Nej jag är tror bara att även ridskolor kan anpassa sin undervisning så att hästarna inte slits ut i förtid och måste dömmas ut.

#3 ingen privat häst rids 3 gånger/dag 6 dagar/vecka.

Så en ridskole häst går lika hårt som en normal häst går på 3 år = dem slits 3 gånger så hårt även om dem rids korrekt.

Nej det kanske de inte gör men samtidigt så hade en del privathästar kanske mått bra av att gå dubbelt så mycket som de gör idag. Jag är övertygad om att ridskolehästar som får gå ute i flock i ordentliga hagar året om och inte bara rids på ridbana håller längre än ridskolehästar som går i små leriga frimärkshagar och endast rids på bana, oavsett ras.

Och förutom att ridskolehästar jobbar hårdare än de allra flesta privathästar, så är det är ju tyvärr så att ridskolehästar inte rids korrekt större delen av tiden - det ingår liksom i själva konceptet. Och det är ju långt ifrån bara ridskolehästar som "går i små leriga frimärkshagar och endast rids på bana".

Dock är det sällan nordisarna rids i form, ofta är dem ju skogmulle hästar och arbets hästar och dem lever ju långt liv utan problem, så därför kanske dem skulle funka att korsa med till ridskole hästar då dem verkar hålla trots att dem inte går i form jämnt ;)

#7: För arbetshästar går inte i form?

Skulle nog säga att arbetshästar går oftast i en betydligt skonsammare form än många ridhästar. Deras arbete kräver dock en annan form än ridhästar, men ändå en form.

#8 när man säger "i form" på ett ridforum syftar man troligtvis på den klassiska dressyr formen som hästen rids i.

Och vet massor med kallblod som går som tur ridningshästar, Och håller super bra.

#9: Fast det verkade som att du menade att trots att arbetshästar inte går i form så lever de ett långt liv.. Som om arbetshästarnas form inte skylle gynna deras kropp.

Att bero på skador som är ridrelaterade så var jag ganska nyligen på ett föredrag av en tjej från SLU i Uppsala (kommer ej ihåg namn men kan ta fram det o någon önskar).

Hon håller på med en doktorsavhandling ang hältor, och specifikt på hur olika former påverkar kraften och friktionen i själva underlaget mot hästens hov. Som ni säkrt vet så vill man att hästen ska glida en kort sträcka (därav är inte brodd bra) vilket i vissa samlingar hindrades.

Man kunde också mäta hästens jämnvikt när hästen gick i hög medel och låg form, och ingen nämnvärd skillnad kunde hittas.

Men det man verkade komma fram till var att när man faktiskt bad hästen om en mer samlad form så minskade inte vikten som lades på varken fram eller bakben. Däremot så blev tyngden som frambenen utsattes för komprimerat under en kortare tid (när hästen glider så blir det under en längre tid vilket man vet är bra). Även en markbunden häst med korta steg verkade ha lite samma problem.

Det fanns mycket att prata om och hon nämnde även ett annat projekt ang hälteutredningar. Det visade sig att av ca 200 hästar som verkade tills synes friska och som "friskförklarades" av veterinärer på rakt spår på hårt underlag, så var det färre än 100 som inte markerade alls på volt. Det säger ju en del om vad dagens veterinärbesiktingar visar. Böjprov var även något som hästar kunde reagera väldigt individuellt på vilket egentligen gör det mer lämpligt för hälteutredning än att söka begynnande fel med det efter som att hästar som i övrigt enligt både arbetsprov och röntken var friska.

Vad det gällde halsens läge verkade det kvitta var den var ställd i både samlad och mer avslappnad form. men den formen som hästen gick mest avslappnad i (mätande av rygg och länd/kors muskulatur och halsen) var en lägre arbetsform lite mot "westenhållet" om än kanske inte fullt så låg som vissa westernhästar går i. Där arbetade musklerna alltså mest avslappnat. Ryggen var dessutom som mest sänkt i den högsta dressyrformen, men i alla andra relativt höga arbetsformer och den lägre formen så höjdes rggen lika oavsett halsens possition. Med andra ord kan en häst med allt för spänd hals inte höja ryggen.

Det är svårt att berätta i ord ett helt seminarium, men det var väldigt intressant att det inte fanns några bevis på att den klassiska höga frmen på hästarna skulle vara bättre på något sätt. Hästarna mättes med tryckkännsliga läpband, datorteknik där man kan lägga in hästens rörelsemönster i datorer och självklart kameror.

Jag ska väll erkänna att jag itne kommer ihåg ordagarant, men är det någon som vill veta mera kan jag som sagt gräva fram papperna till seminariumet och kanske svara på lite mer frågr…

Min summa som sumarum är att det är bättre att låta en häst gå i en helt fri form, än att försöka få den till att arbeta "rätt" när man ändå särskillt som lite mer okunnig ofta faller pladask. Och jag förutsätter att detta är anledningen till att ridskolehästar som allt för ofta "flängrids" i varken samlad ELLER avslappnad form. De går ofta späna med dåligt ryggarbete, korta i stegen och om inte ryttaren ger helt långa tyglar så får de oftast halsen att böjas åt fel håll (underhals). Ett alternativ till ridskoler bode kanske vara att försöka få hästarna att gå mer avslappnat och att givetvis skippa hästar som uppenbarligen vantrivs med "jobbet". Det finns faktiskt hästar som tycker om eller åtminstone trivs att stå på ridskola, men det gäller då att hitta de individerna.

Och för att nämna detta med nordvsenskar så ska en "arbetshäst" gå i en låg form men med mycket bakbensarbete. En form som gör att hästen får god röresleförmåga och inte är "ihopskrynklad" på något vis. Det gör att de kan prestera max men ändå hålla (uppenbarligen) något som dressyrhästen i perfekt form, och hopphästen so ser ut som ett U inte verkar göra. Det berorn nog snarare på ägaren än på rasen efter som att en dressyrmänniska sälan köper sig en nordis.

#10 när jag var med och jobbade med nordisarna i skogen såg man tydligt när dem "gick i form" som du kallar det.

Jag säger snarare att dem jobbade genom hela kroppen på ett korrekt sätt.

Det jag kan se som ett problem i ridskolor är det att hästarna rids varje dag, fleeera gånger, ganska hårda pass ( så som hoppning osv ) och sedan är dom ju somsagt hästar som ska lära barn/ungdomar/vuxna hur man rider, så dom rids somsagt sällan korrekt. Dock tror jag inte heller att en nordsvensk skulle bli riden mer korrekt bara för att det är en nordsvensk.

Så att hästarna blir ridna mer okorrekt är nog ganska svårt att få bort.

Jag kan inte svara för alla ridskolor men de ridskolor jag varit i kontakt med är väldigt noggranna med att låta hästen gå lagom mycket.
Oftast sätter man ihop grupper så att hästen går ett pass med duktiga ryttare och ett pass med nybörjare. Därefter får det gå ett eller två pass med medelduktiga ryttare. Så inte får de gå hårt  flera gånger under en dag och inte heller alltid varje pass. Jag har för mig att de brukade gå 2½ timme om dagen och då var ett av passen nybörjarpass eller så vilade man helt från ett medelpass.

En nordsvensk eller nordsvenskkorsning går naturligtvis inte i "rätt" form på något automatiskt sätt.

Den stora skillnaden ligger i att de är kraftigare - alltså att leder och senfästen helt enkelt är större för att djuren är grövre byggda. Därmed blir belastningen per ytenhet mindre, vilket minskar risken för överbelastning.

Dessutom har dessa grövre hästar ofta lite mindre rörelsespann - de tar inte ut steget lika stort. Därmed belastar de inte sina senor och leder ända ut till ändlägena, vilket också minskar risken för överbelastning och förslitning. Ledbrosket är kraftigast mitt på och tunnare mot kanterna och en häst som tar ut rörelserna långt lägger därmed belastning på tunnare brosk än en som inte är så "yvig".

tror att den individuella exteriören är mer avgörande för huruvida hästen håller eller inte, än rasen! felbyggda hästar har inte samma förutsättningar som en någorlunda korrekt häst, oavsett ras.

#15 Nog för att nordisar inte brukar ha världens längsta steg men inte har de någon markbunden eller kort trav i.af Det är ju ingen slump att både nordisar och russ går på trav… Jag har i.af uppftanningen att kallblod (oavsett ras) brukar ha ganska så "häftiga" rörelser, åtminstone jämfört med vanliga ridhästar. Men visst, de länger kanske inte steget fullt lika mycket, utan de rör sig mer på höjden.

Själv håller jag på med welsh mountains, och ingen av welshraserna har något särskillt problem med förslitningsskador trots att de avlas för att i princip få så långa och höga rörelser som möjligt (utom sek. B som ska ha mer "ridhäst trav" med längre steg som inte är så höga). Detta anses ju i sverige ändå som relativt "extrema" steg åtminstone i jämfört med de flesta andra ponnyraser.

Bifogar två bilder på min ena mountain som har denna trav när han normalt sett springer runt i hagen, den ena lite lugnare och den andra lite friskare. När han rids i dressyr blir knäaktionen inte lika hög, och han går mer framåt/neråt (likt den första bilden) men längden i steget är den samma (väldig vägvinnande). Och även om majoriteten av welsharna inte har fullt så här mycket knäaktion så har åtminstone de flesta god längd i steget.

Nog för att welsh mountains kanske inte rids lika hårt som ett halvblod så ofta, men Welsh av Cobtyp och Welsh Cob tävlas mycket i både dressyr och körning och även de har ett ofta ännu mera extremt steg, och welsh sek B är även de poppulära barnhästar i framför allt hoppning. Varför skulle då inte de ha mer förslitningsskador än andra ponnyer om det ny berodde på att de har ett rörligare steg? Borde inte en ridhäst med kort steg hålla bättre då om det nu är längden på steget som är boven?

Och att bero på förslitningsskador, hur kommer det sig att en varmblodig travare inte allt för sällan endast håller till promenadridning efter avslutad karriär medan shetland och russ (och nordisar) håller igång minst 10 år till i samma tempo?

Nej att det skulle vara dåligt med en rörlig häst kan man nog utesluta, det finns ju en anledning till att man inte väljer att avla på hästar med "dålig" (kort) trav. En kort trav (åter igen enligt ovan nämnda undersökning) ger en hårdare belastning under nedsättningen vilket sliter mer än på en häst med normalt god längd i steget. En häst som tar för sig kommer fjädra neråt lite med kotan och har lite rörelse kvar i armbågen t.ex. Jämför det som att hoppa (vi människor) och landa med raka eller lätt böjda ben, med raka ben får vi snart ont i fotleden och knäna därför att musklerna tillåts ta upp en del av kraften.

Sedan har ju kallblod (och de flesta ponnyer) fördelen med grövre leder i förhållande till vikt. Min lilla B-ponny på den bifogade bilden har 17 i skenomfång, och de flesta har ca 15-17 cm, medan ett halvblod har 21-23 ungefär. Samtidigt så väger halvblodet mer än dubbelt så mycket. Det blir ca 25% mer vikt per kvadratcentimeter (räknar skenbenet nu men det brukar hänga ihop med leden) på ett halvblod 22cm/600 kg jämfört med liten B-ponny 16 cm/250 kg. Jag hittade inga bra uppgifter på t.ex ardenner, men de väger ca 5-800 kg och har bra mycket större leder i.af. :P

Men något jag kan tänka mig påverkar "dressyrhästar" är att de ofta går mycket på böjt spår. På böjt spår belastas ju alltid de innre benen mera, och även om man sedan rider i andra varvet så kanske det blir en överbelastning på det innre benet även under den kortare tiden? Hästar är ganska kännsliga för att gå med en hov som är sned. En häst som nöter mer på insidan av hoven kommer redan då att snedbelasta hoven, och på en volt kommer då den belastningen att öka yttligare (medan det yttre benets snedbelastning då borde sjunka något). Att det inte är bra för hästen att gå mycket på böjt spår är ju kännt. Men detta har då givetvis inget med rasen i sig att göra utan hur man i sådana fall rider.

Men för att säga något gott om något annat än kallblod så kan vi ju kika på "våran egen" priar. En häst av det lite grövre slaget. Bra påskjut och luftiga rörelser. På tävling rids han både med högre steg och en högre form, med på hemmaplan så är det en mycket lägre form (sänka och länga halsen betydligt) på i princip lösa tyglar och inget "nötande" som gäller. Jan brink rider och tränar sina hästar väldigt förnuftigt och det är ingen slump att Briar trots sin ålder är i ett så himmla fin skick! Brink sitter och och nöter och nöter samma saker varje dag trots att hästen kan det.

Jag vet skräckexempel på folk som tragglar sama sak dagarna i ända med sina hästar, de ska alltid gå i "tävlingsform" och de är inte avslappnade för 5 öre. Inte konstigt att de både får spänningar, förslitningar av dåliga rörelser och ont i munnen på köper efter som man promt ska ha "stöd i munnen" samtidigt som de försöker driva på sin snart skänkeldöva häst och de glömmer att man sider med vikten och styrkan.

Och av alla ridksolor jag har varit på vet jag TVÅ som har set till att deras hästar rids korekt. Det ena är en mindre privat ridskola, och det andra är ett akademistall. På alla andra ställen får ungar, även de som ridit i 3-4 år fortfarande "åka häst" och är det inte så att hästarna går som fastkedjade i varandra och bara gör det samma som hästen före så ska man antingen "ta tag i hästen" eller driva på "ordentligt (sparka om hästen inte reagerar). Jag vet att det finns en handfull bra ridskolor lite var stans, men det är SORGLIGT hur många som inte bryr sig ALLS om hur hästarna går. Bara de tjänar sina pengar - trots att instruktören står där i mitten och tittar på, de orkar inte bry sig så länge de får sina pengar…

Det två värsta sakerna jag sett på ridskola var där en häst ramlade över en låg spiltvägg och landade på rygg på andra sican (cementgolv) och slirade omkring innan den kom upp. Ingen titade ens om hästen skadat sig. De födde ändå upp sina hästar själva så det är bara att byta ut de som inte fungerar (hästar kommer och går med stor omsättning där).

Det andra var (i ett annat stall) där ungarna fick sadla hästarna själva/tillsammans med inte alltid hästkunnig förälder. Hästens sadel satt så gott som PÅ manken, och senskydden satt bak och fram på bakbenen. En annan förälder påekade detta när de skulle leda ut hästarna och ridinstruktören tyckte inte att det gjorde så mycket (de var försenade till lektionen), men då hjälpte denna mamma till med att räta till skydden i.af, sadeln tyckte ridinstuktören låg OK så den fick vara…

Det fnns nog mycket man skulle kunna göra för att få mer hållbara hästar, både genom ridsätt och avel. Problemet är bara det att vissa tycker faktiskt att det ena är bättre än det andra och fortsätter i samma banor trots att hästarna är haltare än någonsin…

Min kallblodstravare har normalt sett väldigt markbunden trav, tänk lite snabbare westernjogg. Men när man väl får honom ordentligt framåt så får han en bättre trav. Fortfarande markbunden, men inte lika iaf.

Han har dock en luftig galopp istället..

Han har en hållbar exteriör, förutom att han är lite x-bent fram. Korta kotor, raka haser, bra vinkel på korset o.s.v. Ingen exteriör som ger fina gångarter eller lätt för samling, men hållbar och bra.

Och en mesigare trav..

#18 Ja hästar brukar ju antingen ha en bra trav - eller galopp! Sällan de har riktigt bra av båda delar. Man brukar oftast se vilken gångart de föredrar att röra sig i hagen t.ex, om de är "travsäkra" eller gärna faler in i galopp om man driver på.

#17: Luftig knäaktion svarar nog inte för någon större del av förslitningsskadorna. Ett steg som går uppåt ger ledrörelse under den del av steget där benet inte belastas av hästens tyngd. Vid mycket långt steg och stort genomtramp belastas hovleden av hästens tyngd under hela rörelseslaget, men framknäleden är relativt rak under den belastade delen av steget.

Lätta, ranka hästar med långa, smala ben och mycket stora rörelser har senor, senfästen och muskler som har sämre förutsättningar för att klara belastningen, i synnerhet om de inte tränas specifikt för att bygga upp dessa delar.

Om du tänker i termer av nordsvenskar och halvblod, så väger de ungefär lika mycket (grovt taget), men nordsvensken har inte bara kraftigare leder utan också kraftigare senor och senfästen, som dels i sig tål mer belastning och dels ger lederna stöd och förhindrar överrörlighet.

Dessutom tendenerar att lättare hästtyper att ha mindre ledomfång i förhållande till benpipornas omfång, vilket gör att man inte bara kan räkna på benpipor.

Och även om vi bortser från alla skräckhistorier och bara talar om de ridskolor (och de finns, men de har problemet att kunderna inte vill betala vad det verkligen kostar, utan föredrar att åka häst så billigt som möjligt), så är det ju så att ingen kan rida en häst korrekt från första dagen man ser den.

#17 Usch, vad ledsen jag blir när jag läser det du skrev om ridskolorna. Hoppas verkligen att det är fler ridskolor som inte bara tänker pengar.

Den ridskola mina barn red på när de var små hade ett helt annat upplägg. De sa till samtliga föräldrar att korrigering av utrustning ingår i ridlektionen. Jag var med om, vid ett flertal tillfällen, att lektionen på 30 min teori och 30 min ridning slutade med endast 15 min ridning pga att ridlärarna var tvugna att kolla utrustningen på samtliga hästar. Vissa föräldrar blev sura men jag tycker de gjorde helt rätt. Säkerhet och kunskap sattes högre än att tillfredställa ev griniga föräldrar.

Tack vare dessa ridlärare kunde vi så småningom skaffa egna ponnysar till barnen då de under sina ridskoleår fick lära sig så mycket mer än att bara rida runt, runt i ett ridhus. Allt runt omring hästens liv och välmående var en viktig bit i denna ridskola.

#2 Visst måste alla barn börja någonstans, men att inte lära barnen rida någorlunda rätt från början leder ju ingen vart. Intruktören jag nämnde (som själv är duktig att rida) brukar ge någon komentar efter lektionen, men hon tilrättavisar aldrig under lektionens gång i princip. Hur lätt är det då att lära sig?

Allt för många (inte bara på denna ridskola) är "rädda" för att faktiskt gå fram till ryttaren och visa hur denne ska göra. De står bara där i mitten och säger saker som till synes går in genom barnenes ena öra och ut genom det andra, orkar inte bry sig om att lära barnen annat än hänga sig kvar över de små hinderna de hoppar över.

På den privata ridskolan är instruktören de ska ha med när de sadlar och tränsar. Alla barn utom de allra minsta "knattarna" får sadla och tränsa hästarna själv men med hjälp av instruktören givetvis. De får lära sig varför sadeln itne få sitta för långt bak samtidigt som de sadlar, och hur tränset ska sitta för att passa.

Under lektionstid betar hon igenom eleverna i varje övning en och en och säger hur de ska göra eller vad se ska förbättra. Givetvis kan inte fokus ligga på alla samtidigt, men det ligger alltid på någon. Hon säger inte bara "ta bak skänkeln och räta på sig" när de råkar hamna i stolsits utan ber de andra eleverna titta på varandra och lära sig se med egna ögon vad stolsits och en "bra" sits är t.ex.

Märker hon att något är lite svårt under lektionen så tar hon en kort "teorilektion" om det berörda ämnet under lektionen och förklarar det.

Detta är verkligen min "idol" av alla ridinstruktörer. Hon må inte vara någon lärare i toppklass och lär bara barnen grunderna, men hon gör det ordentligt. Grannen min som aldrig suttit på en häst tidigare såg ut att ha ridit i minst 2-3 år (i andra ridskolemått sett) efter ett enveckas läger hos denna ridskola.

Det fins så ofantligt mycket ridskolelärare kan göra mer än att bara stå i mitten och peka vart de ska gå. Och det är det som är skillnaden mellan en bra och en dålig lärare. En bra lärare BRYR sig om både barnen och hästarna! Och det är ingen skillnad i egentlig kunskap hos de olika lärarna, det handlar om engagemang.

#23: Instruktörer kan ju som du skriver hjälpa elever en massa under lektionerna!

Jag har ridit i en grupp om sju stycken flera gånger, visserligen inte på ridskolan eller på en ridskolehäst, och jag fick mycket hjälp under lektionens gång och utvecklades mycket trots att vi var flera stycken.

Den instruktören är duktig på att se alla elever och se vad just den specifika eleven behöver hjälp med och hitta övningar som alla kan göra på sin nivå. Vi var på rätt olika nivåer allihop nämligen, både hästar och elever.

Hon gick runt och visade varje elev hur de skulle göra om nåt inte var rätt. Och efter lektionen gick hon alltid runt till alla och berättade vad vi kan göra bättre och skulle öva mer på.

Men på ridskolan när jag var yngre så kändes det inte alls som att lektionerna gav lika mycket om man fick så mycket hjälp, trots att vi var ungefär lika många i gruppen. Fick inte många kommentarer per lektion.

Så instruktörens pedagogiska förmåga och förmåga att se alla elever ger ju mycket..

Intressant det där med att travare sällan håller efter karriären medans shettisarna och nordisarna fortfarande är friska efter sin karriär. För det är nåt jag känner igen :)

shettisarna och nordisarna tas väl inte i närheten så hårt som varmbloden i travet. definitivt inte shettisarna iallafall, nordsvenskarna vet jag inget om man kan inte tänka mig att de startar som 2 åringar.

#26 Russen går mycket på trav, det är ju nästan deras "nationalsport". Men varför skulle inte shettisar, russ eller de större kallbloden tränas lika hårt? Givetvis går de inte så mycket v75 eller grand-prix, men det är ju knappast majoriteten av alla travande varmblor som gör det.

Ett varmblod i hobbytävling tränas precis lika mycket/lite som ponnyerna som tävlar. Det är ju inte direkt en cirkusmanege som ploppar upp bara för att den är en shettis som kliver på banan. Och russen är ju oftast sista steget innan de stora varmbloden för de ungdommar som satsar seriöst.

Och jo, även kallbloden startas som 2-åringar.

Mitt kallblod fick förslitningsskador för att han tränades för hårt när han var 2 år..

Men det ligger ju betydligt mer pengar i varmbloden än i övriga travare, så kan tänka mig att det ligger mer press på dom.

Det har gjorts undersökningar (av AGRIA) gällande skadefrekvensen mellan olika raser. De som ligger i särklass högst upp är ridhästar i privat ägo. (om de tävlas i höga eller lägre klasser framgick inte avundersökningen)

Längst ner på skadelistan låg kallblod, russ och shettisar. (alla använda inom travet)

Varmbloden hade ungefär samma skadefrekvens som ponnysar av ädlare sort och mindre ridhästar (och hobbyhästar). Ridskolehästarna var någonstans i mitten.

Så faktum är att travet inte alls sliter lika mycket på hästen som man gärna kan tro.

Då det gäller träninga av travare( varmblod, kallblod, russ och shettisar) så tränar de mindre ponnysarna betydligt mer och hårdare än de större.

Russen är de som tränas i särklass hårdast och mest. Det tål de. Deras förslitningskador ( och övriga skador) är bland de lägsta. Så visst har rasen betydelse. Men också vad de utsätts för. Många shettisar och russ som tävlar i trav, tränas också inom andra grenar så som galopp, hoppning, dressyr och klassisk körning. Det är nog denna allsidiga träning som hjälper till att hålla dem fräscha.

#29 kollar man sådan statistik ska man även ha i bakhuvudet vad det är för majoritet på typ av ägare till raserna. en ridhäst som blir halt åker man nästan omedelbart till klinik med. en shettis som går som sällskap i hagen får sällan en sådan kontroll någonsin och finns därför inte med i statistiken. på sin höjd kan en distriktsveterinär kallas ut för att konstatera att hästen är halt.

#30 Det där är en ren lögn!! Jag blir fruktansvärt arg på sådanna uttalanden.

Det finns inte några hästar som har så täta veterinärkontroller som travhästar och pratar du med shettisägare kan jag lova dig att de är minst lika värdefulla för ägarna som vilken annan häst.

Dessutom är det väldigt många shettisar som går i travet och de shettisar som du pratar om (och andra misskötta hästar) är förmodligen inte ens försäkrade och ingår därmed inte i statistiken.

De raser som är hållbara ÄR hållbara oavsett ägare.

Sen ska man alltid läsa statistik med en smula försiktighet.

#30 Det är nog tyvärr snarare motsatsen till det du skriver. En travhäst åker man till klinik på en gång och att få tillbaka på banan på så kort tid som möjligt för att varken tid eller pengar ska "spillas". En distriktvererinär kan sällan göra något egentligen (mer än smågrejer) utan kan bara hjälpa med förslag, lätt behandling och att ta tester. Travarna skippar det - åker till klinik och behandar på en gång istället för att vela hemma.

En ridhäst måste inte nödvändigvits tävla och tappar inte alls lika mycket i jämförelse som en travare på att vara sjuk. En ridhäst kan gott stå 3-4 veckor för att bli bra, medan man hellre betalar och ger hästen så mycket hjälp som möjligt för att kanske kunna bli bra på 1, kanske 2 veckor innan man kan börja träna igen. En månad vila är illa för en travare, en månad vila är "ok" för en ridhäst.

Nog för att (varmblodiga) travare oftare blir skadade, men det finns ingen ras som även nere på hobbynivå får så mycket direktvård på klinik istället för diskritveterinär som travaren.

Ibland kan man undra varför vissa med travare nästan är stamkunder hos kliniker, men det är för att en travare verkligen inte "får" bli sjuk, och man ser till att göra något åt det innan det verkligen t.ex blir en hälta och inte enbart att hästen går lite orent på enstaka böjda spår~

#31 ge bevis på motsatsen innan du kallar mig lögnare, tack. varför skulle du tala sanning? för att du skriker högst?

#33 Jag skriker inte . Jag är arg för att du kläcker ur dig saker som saknar grund. jag tycker du är oförskämd som påstår att shettisägare inte bryr sig om ifall deras älsklingar blir sjuka. Dessa små hästar är lika mycket hästar som vilken annan häst som helst.

Att anklaga människor för att inte sköta om sina djur bara för att de är av en viss ras är fördomsfullt och elakt. Det finns inga som helst bevis på att shettisar missköts mer än större hästar.

#34 nu är det du som lägger orden i min mun. du kommer inte hitta ett sådant påstående från mig någonstans. läs en gång till. för att hjälpa dig på traven så vill jag påminna dig om att det var DU som påstod att de var misskötta i #31.

för att förtydliga så anser jag inte att det är misskötsel att inte uppsöka veterinär så fort hästen blir halt.

#34 nu är det du som lägger orden i min mun. du kommer inte hitta ett sådant påstående från mig någonstans. läs en gång till. för att hjälpa dig på traven så vill jag påminna dig om att det var DU som påstod att de var misskötta i #31.

för att förtydliga så anser jag inte att det är misskötsel att inte uppsöka veterinär så fort hästen blir halt.

#36 Och hur tycker du jag ska tolka detta då?

_"en ridhäst som blir halt åker man nästan omedelbart till klinik med. en shettis som går som sällskap i hagen får sällan en sådan kontroll någonsin"

_JAG tycker det andas fördomar.

#37 att sällskapshästar (av alla raser) inte kollas på klinik lika flitigt som hästar som används (inom vilken gren som helst av vilken ras som helst). en häst som används väntar man inte gärna med att kolla medan en sällskapshäst som ändå bara går i hagen kan få göra det läänge speciellt om den bara småhaltar/haltar ibland.

anledningen till att shettisen nämndes är för att det är den allmänna "sällskapsrasen". ja visst många används till trav och annat, men definitivt inte majoriteten. att ha en klassisk ridhästras t ex halvblod som sällskap förekommer såklart också men inte i lika stor skala.

inte någonstans har jag påstått att det är misskötsel. det är dina egna åsikter.

#38 Jag anser att en häst missköts om man inte kontaktar veterinär när hästen är sjuk. Och även en sällskapshäst behöver veterinärvård ibland.

Men nu var det väl inte det tråden egentligen handlar om. I vilket fall finns det raser som håller mer än andra och där ligger russ, shettisar och nordisar i topp.