Brukar möta en 9åring tjej på hennes ponny i skogen. Hon rider ensam och fort som satan går det. Min häst blir lika skrämd varje gång av det pyttelilla galna ekipaget. Nej många föräldrar bryr sig inte.

Då kan du ju föreställa dig hur den ponnyn mår och kommer att bli såsmåningom.

som jag tänker när nån säger barnponny. Är att barnet ska kunna leda hästen, även om jag som vuxen går breve. Jag menar, vissa ponnysar går ju knappt att leda ^^ Dom vill väl ha en ponny som står och halvsover när man borstar. att barnet själv ska kunna borsta utan att ponnyn trampar runt.

Helt enkelt att barnet ska kunna hantera ponnyn, även fast man själv kanske inte går mer än 10 cm ifrån.

#2 skulle säga att hon mår bra, lydig och glad ponny som gillar då det går fort. Ett samspelt ekipage. Mamman har oxå häst och jag har sett dem båda träna. Fin ponny.

Finns det verkligen någon anledning att de ska kunna det när de är så små? Jag leder alltid ponnyn. Den kan bli rädd och dra omkull ungen. Barn har sällan koll på hela grimskaftet. Ponnyn kan trampa på det vilket leder till obehag i onödan. Barnen klarar inte av att borsta ordentligt. Som vuxen får man ändå göra det. Sadla och tränsa likaså. Däremot kan barnen hjälpa till. Det bör inte vara tvärtom.

Så det stärker inte barnet självförtroende att få leda ponnyn själv?
Nu menar inte jag att dom ska göra det från första böjan. Utan när dom har sett hur man gör osv. Under rätt omständigheter skulle mitt barn få leda själv (nu har jag inga egna, men den dan jag får :p).

När anser du att ett barn är redo att leda själv?

Den dagen ett barn kan hålla reda på sina egna kroppsdelar dvs vid ca 10års-ålder och förstå riskerna. De bör dessutom ha balans och styrka nog att hålla ponnyn.

Ett barns självförtroende är skört. Det raseras snabbt vid ett misslyckande och därför bör man se till att de inte misslyckas. Jag tror däremot inte att det stärks så mycket av att kunna leda själv. En ponny som lärt sig att det kan dra med sig barnet till mat tex är väldigt svår att ta ur den dumheten. Därför bör man inte ens ge den chansen att lära sig den.

#7: Inte konstigt att folk växer upp helt utan verklighetsuppfattning … Barn, liksom alla andra, behöver ha sitt självförtroende raserat då och då för att lära sig att livet inte kommer med solskensgaranti. Sedan ska man förstås se till att varken barn eller hästar kommer till allvarlig skada, men det är en annan sak.

Har en 10 årig tjej som brukar ta in min ponny själv från hagen, mockar, borstar, packar hö, fyller vatten, kratsar hovar och tränsar själv. Hon skrittar själv, oftast barbacka då hon inte kan sadla själv.

Vera går så försiktigt och fint när Linn rider. Kan tillägga att Vera är ett sjuårigt kallblodsto med ponnymått. Och när de äldre i stallet håller på henne kan dom få sig ett jävlar anama! Men med Linn är hon så försiktig, håller ju upp hovarna själv. Sänker huvudet och gapar stort när hon ska tränsa och ståd alldeles stilla.

Sen rider ju Linn inte likadant som mig. Lätt hänt hon har längre tyglar så hela armen åker ut när hon ska svänga. Men hon blir aldrig hård i handen och Vera tar dte med ro. Slänger in en bild på det fina ekipaget!

#8 Jag tycker inte att djuren behöver utsättas för barnens misslyckanden

#9 10år har jag satt som gräns för när de får börja hantera ponnyerna själva. Lite beroende på barnets mognad givetvis. Men de får endast vara med de vuxna ponnyerna och absolut inte bland unghästarna. De rider aldrig helt själva utan måste vara 2 och dessutom tala om var de rider ifall ponnyn kommer hem ryttarlös.

En barnponny är för mig en ponny som vet hur livet är. Den skall alltså vara bra att hantera oavsett personens storlek eller ålder!

Sedan känner jag som förälder att om jag inte skulle våga låta barnet hantera ponny från marken hur skjutton skulle jag då våga barnet rida själv?! Eller tycker du att man ska gå bredvid och leda ponnyn samt hålla i barnet till det inte är barn längre?

(Själv är för mig inte det samma som ensam)

Jag går med om barnen rider ut men jag leder inte. Däremot finns jag ju där om något händer. Är barnet en duktig ryttare kan jag rida eller köra med. Flest olyckor händer vid markhantering inte vid ridningen.

Olyckor kan hända även med den tryggaste ponnyn, det vet alla som har hästvana. Men att begära av en ponny att den blint ska lyda ett barn är orimligt. Ponnyer vet att det är barn. De låter inte unghästar styra flocken heller.

jag skötte och red min ponny själv när jag va 9 år och det handlar inte om att min mamma bryr sig mindre om mig än någon annan mamma. Hon visste vad jag kunde, hon kände ponnyn och litade på mig.

Jag tycker inte man ska sätta en ålder. En 7 åring kan sköta en häst bättre än en 13 åring. Beror helt på barnets syn på hästar och kunskap.

Fast om ett barn aldrig får misslyckas, hur blir det då senare i livet? Jag kan ju bara se till mej själv. Jag va så stolt så stolt när jag fick ta in hästar från hagen, borsta eller vad som helst som hade med hästen att göra. Jag kaninte hålla med om att en 10åring kan med säkerhet hålla en ponny som vill nånstans. Det är ju knappt så man kan det själv vissa gånger. Därför skulle jag aldrig låta ett barn leda helt själv utan en vuxen breve.
Vad är det för skillnad på ett barn som är 9 eller 10? För mej går det inte att sätta en åldersgräns utan snarare vad barnet är mogen för.

När det gäller husdjur anser jag att människan, oavsett ålder, är den som bestämmer.

Precis som jag skrev beror endel på barnets mognad. Men koordination, riskmedvetenhet och styrka utvecklar de flesta vid en viss ålder

Jag vet barn som inte får gå till skolan själva eller cykla i trafik men som får sköta sin ponny utan uppsikt. Oansvarigt. Lättare att gå och cykla.

I trafiken är det nog medtrafikanterna föräldrarna inte litar på. För en säker ponny är garanterat säkrare att leda i sallet, än att gå över ett övergångsställe!

Jag tror att jag inte var mer än 10 år när jag hade min första medryttarhäst. Jag gjorde allting själv förutom att tömma kärran eftersom jag inte orkade putta upp den för rampen.
Jag hämtade hästen från hagen, borstade sadlade tränsade o.s.v.
Red dock aldrig ut själv förren jag var 12-13 år.

Hästen jag red på tycker jag var barnsäker. Men inget djur är ju 100% pålitlig. Hon hade alltid respekt för mig trampade inte runt i gången utan stod som ett ljus hela tiden. Men visst när hon blev rädd så skyggade hon vare sig jag stod där eller satt på.

Vad skönt att det finns fler som tycker så för jag tror ibland att jag är en hopplös hönsmamma!

Jag skulle aldrig släppa mina barn ensamma! Och om de rider eller hanterar häst/ponny så vill jag veta att det är en "barnponny". För mig är barnponnys individer som är trygga i sig själva, de tycker om barn och beter sig vänligt. Skulle aldrig låta mina barn gå på t.ex. ridskola med ponnys som man behövde vara rädd för. Det är ju hästar som inte trivs.

Finns det fler än jag som förfasar sig över Ponnyakuten? Tävlingspokaler i alla ära, men vill man verkligen sätta upp sitt barn på en problemponny? Barnen sitter som gjutna i sadlarna när ponnyerna hoppar, sparkar och stegrar, men vem köper en sådan ponny åt sitt barn att rida och hantera?

Vi har en barnponny hemma! Hon är ung, men hon är trygg i sig själv, hon är snäll mot snälla barn och en lättsam fröken. Min 7-åring får rida själv den sista biten hem, om hon vill och hon får rida själv på ridplanen om ponnyn känns "bra" för dagen (dvs inte tänker rulla sig). Själv = utan att jag leder. Ensam, utan vuxen = aldrig!!! Jag är rädd om mina barn och rädd om mina hästar.

Jag Tycker helt klart min ena shettis platsar som säker barnhäst När vi hade hästens dag här så ville stallägarens (till där jag innan hade häst) dotter hålla honom. Slutade med att hon gick runt med honom hela tiden vi var där (hon höll sig runt oss). Detta var bland både folk, hästar och hundar. Bland vuxna kan han både vara bufflig och pilla efter godis men med barn är han som en hund. Men han är även den snällaste häst jag träffat. Han har aldrig sparkat mot någon vare sig djur eller människa och man kan göra i prinsip allt med honom & helt trafiksäker. Hade några ungar som hällsade på i hagen och då stod han hos dom hela tiden och ville bli klappad

Jag tror att hästar anpassar sig efter ryttaren/kusken och vad de känner att personen i fråga klarar av.

Min ponny är supersnäll mot flickan som rider honom, när hon sitter i sadeln går han lugnt och försiktigt och busar inte mer än att han ruskar lite på huvudet i traven. När flickan leder ponnyn till grinden för att ta ut honom i hagen, det är väl knappt 10 m, går han snällt bakom henne. Hon är 5 år och föräldrar är alltid med henne, men hon får leda själv och rida själv utan att någon har grimskaft fast i träns/grimma. (Grimman är då under tränset)

Dom var även med på årets sista tävling och flickan vann ena klassen, hennnes mamma vann en annan och jag och ponnyn vann 3 klasser. Men visst är han busigare och tuffare när han hanteras av vuxna.

Att han skulle acceptera andra barn som går ut i hagen och slänger sig runt halsen på honom är inte troligt. Han gillar verkligen denna tös och jag hoppas att jag har kvar henne i alla fall ett par år till. När hon är för stor för att rida honom, finns det ju annat dom kan hitta på :)

Jag har låtit mina syskonbarn som kanske inte var mer än 4-5 år leda mitt varmblod i hagen. Visserligen var jag med hela tiden,  men de fick hålla i henne själv. Men jag hade aldrig gjort det om jag inte litade på hästen. Hon var snällare mot dem är vad han kan vara mot mig.

Sen kan jag inte minnas själv att jag inte fick leda hästarna på egenhand innan jag var under 10. Och jag har även varit med om det mesta när jag har ridit/hanterat, men det har bara stärkt mig. Barn måste så som vuxna lära sig hantera misslyckanden. Trillar man är det bara att ställa sig upp och borsta av skiten och sedan se framåt!

#18 Precis så jag vill ha det.

Jag kan säga att alla ponnyer som är födda hos mig är trygga och vänliga. Finns inget ont i någon av dem. Men jag kan inte garantera att de inte kan lära sig hyss av okunniga barn eller vuxna..

Jag har ett exempel som hände för ett par månader sedan.

Jag åkte till en bekant som har två döttrar på 6 och 8år. De har en shettis som stora tjejen haft i 3år. Hon är jätteduktig med sin ponny. När jag kom dit var tjejerna ensamma med ponnyn i paddocken som var stängd med en slana. Eftersom mamman har samma syn som jag frågade jag var hon var. Hon hade gått för att fånga in fölungen som rymt ur hagen. Jag stannade vid min bil och väntade medan stora tjejen skulle leda den lilla som inte är så duktig än. När den lilla ville trava blev ponnyn lite busig och sprang lite fortare än storasyster, så hon drogs omkull, den lilla trillade av och ville inte rida mer. Storasyster hoppar upp och rider runt lite. Efter ett tag tröttnar ponnyn på att springa runt och drar under staketslanan och skrapar av sig barnet som tappar luften. När jag kollat att barnet är ok går jag och hämtar ponnyn och hon hoppar upp och rider runt lite igen. Ponnyn sneglar på grindhålet där jag står men sköter sig eftersom den vet att med mig där är det ingen idé. Mamman var borta högst 15min.

Ponnyn har aldrig tidigare gjort något sådant och inte efter det heller Därför att den inte haft möjligheten. En olycka händer lätt. Ponnyn var inte elak utan busig och hade inte jag sett vad som hänt och kunnat styra upp och se till att det inte hände igen, hade det lätt kunnat utvecklas till en ful ovana.

Åh det där är svårt…

Alla mina hästar är snälla, lugna och trygga men nog har dom energi och humör som man aldrig kan vara helt säker på när det spricker igenom.

Gjorde ett bittert misstag för drygt 3,5 år sen och jag kommer ALDRIG göra om det för det skadade så otroligt mycket även om ingen kom till skada fysiskt.

Har en shettis på snart 20 år som min lilla syster ville rida och skojsa med, visst fick hon det men han är en shettis men humör och hittar direkt din svaga länk så han kan busa med dig och se vad du gör (Han gör aldrig något elakt men busar gärna)

Hon hade ridit honom ett flertal gånger där jag antingen gick bredvid eller höll honom i ett grimskaft, så när vi var inne i hagen en gång och red i snön så bad min syster mig att släppa och stanna så hon fick rida runt lite själv för han kändes bra och han lyde minsta vink…

Det gick bra de första två varven sen drog han iväg snabbt som attan i galopp och slog bakut en gång så min syster for av och har sen dess blivit oerhört rädd för hästarna. Nu 3,5 år senare har hon lyckas få tillbaka såpass mycket trygghet att hon kan rykta dom själv om jag, mamma eller pappa är i stallet.

Ponnyn har aldrig gjort något sånt igen jag har haft mina små kusiner hemma och ridit på honom och han går så snällt och fint. Min syster har ridit honom ett fåtal gånger efter det och han har inte gjort minsta antydan till något bus…

Min syster är väldigt svag och osäker i sig själv och detta förstörde så otroligt mycket för henne.

Inget barn som rider mina hästar får rida själva utan att jag går med eller håller i hästen (men undantag av  min syster som kan känna ibland när hon skrittar runt på ett av mina vbl sto kan rida runt mig i en cirkel dock är det sällan…)

Det krävs både styrka och kunskap för att kunna hantera en häst i alla lägen så jag kommer aldrig släppa ut mina framtida barn eller någon annas barn att greja/rida själv med mina hästar.

Sen säger jag inte att ett barn inte ska få misslyckas och komma på en lösning men man har ett ansvar som vuxen och hästägare tycker jag att förebygga ev. risker som finns när barn ska greja med en häst/ponny

Så jag tycker inte att man kan säga om någon häst/ponny att den är helt barnsäker för det kan alltid hända något som ett barn inte klarar av behöver inte vara en så stor grej alltid och jag tycker det är lite oansvarig att köpa en ponny till sitt barn som den får sköta helt ensam..

Jag håller med.

Jag håller på att sälja en häst som i mina ögon är en väldigt fin barnponny. Men jag litar inte till 100% på att hon inte kommer försöka ta lite gräs när man leder henne, och barnet kanske tappar henne, jag litar inte helt på att hon absolut aldrig någonsin blir rädd i skogen och barnet kan ramla av…

Jag förstår mig inte på de människor som kräver detta och många andra saker när de letar en barnponny.

Olyckor kan alltid hända, och barn har svagheter både fysiskt och ofta mentalt som en vuxen ofta inte har (fast det finns ju motsatta med iofs…). En vuxen ska alltid vara med där oavsett.

Jag börjar lita på barnen att rida själva när de är mellan 11-13 kanske, beroende på både häst (hur snäll/lugn den är) och hur kunnig rytaren är, inte bara duktig på att rida utan att hantera situationer som "vad gör jag om hästen försöker dra ifrån mig när jag leder den" eller "vad gör man om man märker att man håller på att ramla av, eller vad gör man när man har ramlat av"? Det fungerar ju inte direkt om de (trots helt oskadda) gör en liten lätt glidvurpa, blir sur på hästen och grinar/går hem för det och skiter i att ta reda på hästen. Eller vad gör man om hästen får panik på stallgången? Vad gör man om hästen kommer lös? Hur beter man sig när man rider med andra, att inte rida in i rumpan osv.

Helt enkelt förstå konsekvenserna i det de gör!

Så för min egen del förstår jag absolut inte varför ett barn ska kunna hanteras av en häst 100% självständigt, när det enda vettiga är att en vuxen alltid är med i så gott som alla situationer tills dess att de är så stora att man kan låta de göra vissa saker själv och sedan "öka på".

En häst är aldrig "barnsäker" - det är en häst!

så klart ett bar ska kunna ledda sin ponny själv nnär man går to sm bakom och kunna borsta själv ponnyn ska va snäll och lätt hanterlig de är en barn ponny. Min 4 år gammla häst är en barn häst kan hanteras av alla. Hur snäll som hälst. Hade kusiner som hälsa på här hema en är 6 och annadra är 9 båda kunde leda hoppa skrika och inget hände. De är så en barn ponny är att den ska klara av alla sitvationer rätt så bra. De är min tålkning av barn ponny .

#12 Flest olyckor händer vid markhantering inte vid ridningen.Ja men allvarligast olyckor blir det vid ridning & körning… Om barnet får hantera ponny från marken lär den sig lättare/snabbare hur en häst gör när den t ex blir rädd eller reagerar på något.

Sen måste jag fråga om det verkligen är så farligt att en vanlig ponny tappas av föraren? Själv tappar jag vissa hästar med flit bara för att träna in att löst grimskaft inte betyder- Spring som vinden!

Yngsta ryttaren med "egen" häst i stallet är 10 år, hon sadlar, tränsar och borstar själv, packar hö och fixar mat samt mockar själv också. Hon rider hästen själv utan problem, men hon vill gärna att någon är med henne då hon gillar sällskap. Denna häst är 24 år gammal, visst kan hon knepen för att slippa arbeta men det är också en häst som verkligen gör det tjejen ber om och hon blir inte rädd i onödan. Jag har vart med henne i paddocken när hon ridit, och det går lugnt och sansat i alla gångarter, ibland lite föööör lugnt. Tjejen får på denna häst lära sig grunderna och dom passar bra ihop då den förra hästen de hade inte passade ryttaren. Observera att mamman är väldigt hästkunnig och har vart ridlärare innan, hon är medveten om riskerna men tjejen är väldigt mogen för sin ålder och det fungerar bra. Denna häst har dom på foder, så länge hästen är pigg och kry.

När jag var 10 år hade jag min första medryttarhäst, en fjordpojk. Denna killen tävlade jag med och jag red alltid ut helt själv samt tog mig till/från stallet själv om ingen kunde köra.

Vaddå? En barnponny är väl en ponny som är yngre än tre år då den är "ett barn" ;)

Kolla in denna, en snäll barnhäst ser det ut som

#29 Gud så underbart, man blir ju helt varm i hjärtat av ser det där!! :D

#29 som sagt helt underbart att se alltså.. helt otroligt..

#29 

Min pappa hade en annan beskrivning på en bra barnponny skulle vara- Den går aldrig ett steg med en unge på ryggen….

#29 Fantastiskt!

Bara för att man frågar efter en barnponny innebär väl inte det automatiskt att ungarna ska hantera den själv?

Den dag jag får barn vill jag att dom ska hantera hästar så tidigt som möjligt, med mig i närheten. Men jag vill ändå ha en barnponny! Ett barn som i videon ska åtminstone kunna vara med och borsta. Även om jag står jämte och borstar där barnet inte når upp så måste jag kunna lita på att hästen står still till 99%.

Sen skulle jag inte låta barnet uppfostra ponnyn, det ska göras utav en vuxen, annars kan det gå illa och ponnyn börjar få olater.

#34 tycker du förklarade en barnponny på ett alldeles utmärkt sätt där!

Vi har en kille på 8 år som rider med oss på våra olika påhitt och träningar, han har en riktig barnponny. Han rider själv (men mamma står och hejjar på och pratar med annat fotfolk eller är med och rider på egen häst) men mamman är med hela tiden och "håller koll". Han är med oss och vallar kossor (men första gången hade mamman lite ont i magen men hon såg snabbt att killen fixar det kalas), han tränar och tävlar i roping, rider barrel race och pole bending i full fräs. Visst är vi folk runt om, men killen är 8 år - han är med på samma vilkor som dom vuxna runt om - fast han har mamma med sig som stöttar upp.

Vill jag ha barn i närheten av hästar (oavsett vilka barn och vilka hästar) så ska det vara barnvänliga sådana. Det innebär för mig att hästen ska vara van vid barn, stå stilla vid uppbindning, gå snällt vid markhantering, inte göra oförutsetdda saker. Det innebär inte att barn ska göra allt själva utan att vuxna är med och hjälper till.

Första gången jag red ut själv var jag ungefär 6-7 år. Alltså red jag ut själv väldigt tidigt på familjens Islandshäst. Nu var ju hon väldigt speciell och var den tryggaste hästen jag någonsin mött.