Måste bara berätta lite om dagens tävling som vi anordnade i stallet. "Annonserade" ju lite här på ridsport tidigare och idag var det då dags.

Jag och Eve satt i stallet till runt halv ett i natt och jag kom väl i säng vid två för att sedan vakna helt pigg redan halv fem fast jag inte skulle upp förrän efter sex. Men eftersom det ändå inte gick att somna om så gick jag upp och åkte till stallet.

Innan första start var allt ett enda virrvarr. Folk hönsade omkring utan nån koll på nånting. Startlistor, banskisser osv saknades och allt var bara kaos. Men när väl första starten gick så blev det bättre. 

Nackdelen med att arrangera är att man inte riktigt hinner koncentrera sig på sin egen hoppning. Jag hann komma in på framhoppningsbanan, hoppa ett hinder och sen var det min tur att starta i clearrounden. Hade en lite väl slarvig häst, vi lyckades inte ta oss runt felfritt i 50, trots två försök. Han känner sig väl inte riktigt laddad på så låg höjd. Men jag var så himla nervös och ville starta lågt! De två senaste gångerna jag hoppat så har det ju slutat med ordentliga avflygningar som skrämt halvt ihjäl mig. Men idag var han kolugn. Tror aldrig jag sett honom så lugn som han var. Varken transporter, fladdrande säckar, massor med folk eller hästar skrämde honom det minsta, han som är världens fåntratt i vanliga fall. Måste till och med säga att han lyckades lugna ner mig!

Sen var det dags för 70:n och då höll jag på att skita på mig av nervositet. Ett enda felsprång skulle innebära en ny avflygning, vilket i sin tur skulle innebära att jag aldrig mer skulle våga hoppa honom. Vid framhoppningen bestämde jag mig för att jag skulle stryka mig, ville verkligen inte åka av igen. Men så peppade Jennie (Jennniie på ridsport) mig och sa att jag åtminstone kunde prova att hoppa framhoppningshindrena. Sagt och gjort, jag testade och blundade precis framför i hopp om att det skulle gå bättre. Och som sagt, världens lugnaste och snällaste häst fick mig att ändra mig, det blev start i 70:n. Vi tog oss runt felfritt i både grunden och omhoppningen  utan minsta problem. Men det var nog den långsammaste rundan i världshistorien  

Men så nöjd jag blev! Jag klarade hela banan och nu är jag inte det minsta rädd längre, nu längtar jag bara efter att hoppa igen!

Och totalt sett så var hela dagen så himla lyckad! Trevlig stämning, vädret var kanon och allt flöt på hyffsat. Ett gott skratt fick vi oss också när en medryttare red Lykka och efter ett felsprång hamnade ur sadeln och i närmare en minut kämpade för att hålla sig kvar, men dessvärre tvingades ge upp. Och en riktig magpirrare när en ryttare inte dragit åt sadelgjorden så sadeln hamnade ordentlig på sned mer än en gång, hästen höll på att gå omkull och sadeln under hoppningen gled allt längre och längre bak

Men sammantaget så blev det en kanondag, iallafall från vår sida! Vi får väl bara hoppas att alla som deltog tyckte detsamma och kommer nästa år igen!