Hej!

Bara för att jag saknar min gamla sköthäst något så otroligt mycket just nu så skrev jag en dikt, och tänkte att jag kanske kan dela med mig av den. :)

Jag ser något, någon skugga av något slag
Den är inte stor, och ganska så svag
Jag känner något mot mina ben
Och jag ser ett starkt sken

Jag ser dig klarare, men kan fortfarande inte förstå
Jag känner en vind, jag trodde det var du som skulle gå
Känner ännu ett andetag, fast något starkare denna gång
Jag hör något, lyssnar och hör att det är en sång

Nu börjar jag förstå vem du är, vad du vill
Du har varit borta länge, så jag kan alla dina sånger utantill
Sångerna du sjöng när du blev ensam, varje gång du såg mig
När du såg mig sjöng du en sång, och jag sa något tillbaka till dig

Har ni nu förstått vem det här handlar om?
Nej, jag tänkte väl det. Nu ska ni få höra, kom!

För ett och ett halvt år sedan försvann det någon ur mitt liv
Det var som att himlen var så nära, att det bara var att ta ett kliv
Ett kliv över och du var borta, borta för alltid
Låta alla smärtor försvinna och bara vila i frid

Denna någon är ett djur, en häst om man ska vara exakt
Det var som att någon sa att det sista kortet var lagt
Och att hennes liv skulle försvinna inom några dagar
Jag ville bara få dig att må bra, bryta mot alla lagar

Men det slutade med att du nu får springa och vara glad
Och det är allt jag önskar dig, för vet du vad?
Även om du är borta, så kommer jag aldrig glömma dig
Många tankar går till dig, jag har bara lärt mig att leva utan dig

Förstår ni nu vem detta kan vara?
Bra, då fortsätter vi.. är ni klara?

Du gnäggade när jag kom, och du fick mitt hjärta att hoppa
Jag tänkte att det kanske finns någon som kan stoppa
Stoppa din smärta, så att du kunde leva längre än vad du gjorde
Sexton år är ingenting, men det var det naturen avgjorde

Du klarade dig fyra år till, och jag är glad att jag hittade dig
För du var verkligen den underbaraste hästen jag varit med om
Vill bara att du ska vara här igen, höra dina gnäggningar när jag kommer

Carmensita, 1994-2010 <3