Hittade en jättesöt låt på YouTube om en fjording, Vesleblakken.

Historien är sann och handlar om en prästgård i Øvre Rendal, 1860. Händelsen är nerskriven av Jacob Breda Bull, 1865. Bulls bror Johannes var sjuk och låg i svår lunginflammation. Goda råd var dyra och om pojken skulle överleva var doktorn tvungen att komma. Och han bodde många mil bort. Ända utvägen var att sända den vackra fjordingen Vesleblakken den långa vägen.
Johannes liv blev räddat men Vesleblakkens liv blev förlorat.

Idag finns ett Jakob Breda Bill museum på den gamla prästgården. Och Vesleblakken fick en egen staty, där han vilar.

Låten/bildspel: http://www.youtube.com/watch?v=vdCJjgRvn3o

Om nån inte förstår allt så har jag försökt skriva en översättning :P Tyvärr försvinner dom fina rimmen på dom flesta ställen.

I en liten stuga långt från stadens bråk och strid
Hördes barnlek och skratt ibland när du gick förbi
Men en dag bröt sorgen ut i glädjens harmoni
Lilla pojken hade blivit sjuk och låg i feberfantasi

Långt det var till doktor, kanske livet snart var slut
Hjälpen måste hämtas för att rädda lilla pojken
Nere i stallet stod en snäll och trofast kamrat
- Kära Vesleblakken, du måste gå den långa vägen

Blakken drar iväg på livets allra längsta väg
Och han tänker "Jag vill göra allt och hämta hjälp till dig"
Ljusa minnen dyker upp, han kommer ihåg alla dom,
Varje gång han med lilla pojken på ryggen från ängen travat hem
Snart är dom i byn framme, doktorn hämtas ned.

Tunga backar blev för mycket, men det gick till slut
Tänker att han måste hem med hjälp och liv till lilla pojken

Blakken räddade livet för sin allra bästa vän
men av Blakkens eget liv var sista dagen runnit hem
- Så tack då, kära Blakken, du min allra bästa vän,
aldrig får jag se dig, aldrig klappa dig igen