Måste bara skriva av mig lite… :)

I slutet av sommaren började jag rida en ny medryttarhäst (då den förra såldes i början av sommaren), Kiriko. En PRE valack på 13 år. Jättetrevlig häst, utbildad mot akademiskt. Har ridit honom i några månader, och det har fungerat jättebra.

I galoppen har jag dock bara tränat på galoppfattningen, har känt mig rädd sedan två ridolyckor i början av sommaren (då jag båda gångerna gick omkull med två olika hästar i galopp, och fick hjärnskakning, ena gången blev även hästen skadad), och det har efter det känts som att minsta viktjälp, tygeltag osv ska få hästen att välta.

Har inte kunnat känna av hur hästen galopperar, vilken galopp osv, utan det har bara varit galopp, där jag drivit på om det behövts, men inte vågat samla honom, inte vågat svänga. Har inte heller vågat mig på att hoppa.

Men idag bestämde jag mig för att övervinna "rädslan", galopperade på volt, genom hörnorna, snett igenom. Om det kändes som att han skulle välta när vi svängde? Inte alls!

Så, måste bara berömma min otroliga medryttarpolle, en helt fantastisk häst. Mitt självförtroende har växt otroligt mycket sedan jag började rida honom, inte bara pga det som hände idag, utan för att jag har fått beröm av andra, att jag har fått bekräftat att jag kanske inte rider som en kratta, vilket jag ofta har känt tidigare.

Även fast att jag skrev om hela texten för att få den kortare, så blev det rätt långt… Aja, ni som tog er tid att läsa, tack! Slänger med två bilder mamma fotade på oss idag! :)