Vad roligt för er! Jag har också en problemhäst, fast han har dock mer problem i paddocken än ute :p Det är så himla roligt när det går framåt med dom :)

#1 Jo precis :) Vad har han för problem i paddocken? :)
Framgångar som verkar världelösa för andra, t ex att hästen gick ett extrasteg framåt eller inte "gjort något" på ett ridpass eller så, de betyder jättemycket! :)

Som för mig idag, jag är överlycklig över att jag vågade, och att hästen var relativt snäll, hon hade ju lika gärna kunnat stuckit iväg så fort vi kom utanför ridbanan liksom :)

#2 Jag tror att han har lite klastrofobi och kan få panik när han inte har någon flyktväg. Tex en gång skulle jag ta av mig jackan och den nuddade rumpan så fick jag mig en åktur runt paddocken en antal varv. Eller sist när han bockade av mig hoppade jag upp och råkade komma åt med foten på hans rumpa och han var redan på dåligt humör, så då åkte jag i backen :P Han var känd i stallet för att kasta av folk innan jag började rida och köpte honom :) Men ute är han oftast lugn och snäll om han är på det humöret, kan bli rädd för överraskande saker men det blir ju väldigt många hästar, men han får aldrig sån panik som han kan få i paddocken. Han är dessutom en riktig skogsmulle och vill helst inte arbeta, och förknippar antagligen paddocken med just arbete.

#3 Ojdå, stackarn :( Är själv lite klastrofobisk och vet hur jäkligt det kan vara, och hästar då som är flyktdjur (vet faktiskt inte om även människor är det :P).

Vet du ngt om hur hästen har haft det innan? Min problemhäst var "ämnad" för internationell hoppning men blev för hårt pressad. Med honom har det varit mycket kast, vända, hoppa, backa etc för att folk har varit för hårda. Första månaderna fick jag hoppa av varje gång jag red, även om det bara var skritt på lång tygel. Men, genom att fundera på hur jag rider och arbeta på tilliten har mycket lösts. Det är lätt att man själv spänner sig om man är nervös, blir lite hård i handen, spänner benen etc. Gör man det ger man hästen konstiga signaler och får spänningar som resultat. Vissa måste man visa vem som bestämmer med så att de inte kör över en, men det gör man inte genom att slå eller bli hård, utan att inte ge sig och se till att få igenom små saker även om det tar tid. Nu kan jag rida utan problem, trots att han är superhet, just för att han blivit lydig och litar på mig. Men det har varit mycket självransakan på vägen och hjälp av duktiga människor. En spänd axel och spända lår kan göra så mycket fel.

#5 Vet inte så mycket om hur hon har haft det tidigare, tyvärr.
Däremot testade hon mig mycket till en början, och fick sin vilja igenom pga min rädsla, men nu när hon märker att jag har blivit tuffare så verkar det gå mycket bättre!
Men jag försöker hela tiden att vara så bestämd och konsekvent som möjligt utan att bli elak eller för hård mot henne, eftersom jag inte vet vad hon har råkat ut för. 
Och framsteg sker nästan dagligen, så jag hoppas att jag/vi är på rätt spår iallafall :)

Jag har lagt massor av tid med att arbeta från marken, tömköra där vi haft problem och gått med honom, övat med rösten och enorma mängder beröm. Även om det är svårt och man blir rädd (hamnade under en häst för 3 år sedan och är lite rädd sen dess) så har jag kommit till den punkten att vi tar alla problem på lång tygel så lång det går. Lång tygel, avslappnad jag och lugn röst. Pratar hela tiden med honom ;) måste låta kul om ngn skulle höra oss. Så länge jag är lugn är han lugn, med det kräver tillit och lydnad. Sekunden jag spänner mig får jag problem med honom.

Tror att det mesta sitter i min rädsla, för arbete från marken funkar hur bra som helst. Brukar tömköra eller promenera med henne biten som jag har som mål att kunna rida helt sen, och det funkar hur bra som helst, men som sagt inte riktigt 100% när jag rider. Så det är nog snarare jag som är lite utav en problemmänniska! :)

Säker är det så :) Lätt att spänna sig. Jag hade lite problem med traven nu och funderade på varför han ökade så. Kände igenom varje muskel och insåg att jag spände vaderna då jag reste mig upp i lättridningen. klart att han går fortare då ;) Sen är det ju lite mer osäkerhet för hästen då man sitter på. Ingen flock och ingen att följa. Men får man ordning på saker på ridbanan brukar det vara lättare att få med det ut i skogen där de oftare är lite piggare. Lär dig göra halter på lång tygel ute och beröm mycket. Då brukar det lossna och inga spänningar genom att man drar i dem.

Jo men precis :)
Halter på lång tygel och enbart säte funkar redan, då jag pysslar med westernridning, men tyvärr är det inget som funkar vid uteritt :/

aha :)