Det där måste du känna efter själv vilket du vill göra. Vi har både haft avlivningsspruta till vissa av våra och vissa har åkt till slakt. Det är lika jobbigt vilket som. Hästen avlivas vilket som och man gråter floder.

En avlivningsspruta är lika snabb som en bultpistol och då har hästen dessutom fått en lugnande spruta innan. Men då vår häst slaktades åkte vi till ett mycket litet slakteri som tog så väl hand om både oss och hästen att jag aldrig mer kommer att tveka att åka dit om vi skulle behöva slakta en häst igen. Hästen fick t.o.m äta äpplen som de bjöd på medans vi väntade på vår tur. Och trots att vår häst var en väldigt nervös lite pålle, så var han lugn in i det sista.

Så vad du än väljer kommer det att gå fort och smärtfritt för hästen, men du kommer att vara jätteledsen ändå.

Då det gäller tidpunt beror mer på om betet räcker augusti ut tills veterinären kommer tillbaka. Annars skulle jag avliva innan. Det är samma sak där-Det blir inte lättare bara för att man väntar. Tyvärr.

Själv gllar jag inte att ge spruta, även om själva avlivningen går snabbt så kämpar de emot det lugnande, och ibland kan det gå snett med det lugnande så det inte tar ordentligt. I övrigt så har jag haft flera spruträda hästar, och gammelmannen som har sina dagar räknade får totalpanik när han ska få spruta. Så jag är övertygad om att hästarna känner sprutan, vilket andra påstår att de knappt gör.

Men å andra sidan har jag två slaktare som är guld värda och har hållit på i många år. Den ena är granne, och han tar vi om de ska grävas ner här hemma. Han är dessutom våran "nödslakt" med reservation om han är på jobbet och inte kan komma (kör slaktbilar lokalt).

Sedan har vi en annan som kör slaktbil och som kan ta med sig djuren här ifrån efter avliving. Han har möjlighet att avliva hemma och ta med dem i container.

Oavsett så föredrar jag att slakta här hemma på gården, och båda killarna jag har tar sig en god tid att bekanta sig med hästarna först (de är båda riktiga djurvänner och grannen har häst själv). De är lugna och självsäkra, och hästarna har aldrig blivit oroliga över vad som komma skall vilket jag sett vid spruta. Men de myser någon kvart, ser till att han får ta hästen i huvudet och vänjer hästen vid synen av bultpistolen. Sedan sker det helt avslappnat och ovetande medan de äter sin havre eller så, och jag kan till och med tycka det är skönt vid avslutet.

Men vill tillägga att har hästen möjlighet att gå till livsmedel, och den är van att åka bort så tycker jag helt klart ett lokalt slakteri som i #1 är en bra idé. Det är synd att så mycket kött ska gå till spillo, bättre att det används! Själva har vi velat haft häst att stoppa i frysen, men då det var i rötmånad senast så fick det vara. För mig personligen är all personlighet borta när den är död, och jag vet att köttet jag äter inte hade kunnat haft det bättre som levande!

Det är bara du som kan känna efter och avgöra vad som känns bäst för er, men jag kan berätta vad jag skulle gjort:

Jag hade bultat hästen hemma och sedan grävt ner den på gården (man får söka tillstånd för det).Har du hästen på egen gård eller är du inhyrd i ett stall?

Nu får inte min häst gå till livsmedel ändå, pga livstids karens, men jag hade ALDRIG velat skicka den till ett slakteri… Var med på ett slakteri för några veckor sedan, grannen skulle slakta sin häst och jag ville vara med för att se hur det går till osv.. Det var det vidrigaste jag vart med om… Visst, personalen som jobbade där var jättebra, lugna och trevliga, visste vad de pysslade med. Allt gick snabbt och smidigt. Men att se hästen falla som en sten, för att sedan få kättingar runt bakbenen och hissas upp på en "takräls" (eller vad man nu ska säga) för att sedan avblodas och styckas i småbitar - njaeeee, det är inget jag skulle vilja med min bästa vän.

Men alla är vi olika, detta är bara min åsikt. Sedan tycker många att det är bra att man tar vara på köttet osv, men eftersom jag är vegetarian så tänker jag inte riktigt i de banorna

Hoppas du kommer fram till något som blir bra för både dig och hästen =)

Vi valde spruta på våra när vi avlivade. Vi har eget stall, som vi har utsikt över från huset. Ville inte ha blod där ute och min man, som var den som fick ta hand om avlivningarna när jag inte vågade, ville inte att hästarna skulle skjutas. Och han var den som fick välja. Vi ville inte heller ha kropparna kvar hemma. Det var då de var levande som de var en del av vår familj.

Vår äldsta häst som avlivades var 27 år. Vi hade haft honom i 11 år och han var lite knackig i knäna redan när vi köpte honom. Med åren hörde och såg han allt sämre, blev stelare i benen och tappade tänder. Hade vi inte blivit så hemmablinda så borde vi tagit bort honom redan hösten innan. Han led inte sitt sista halvår, men så här i efterhand tror jag att han borde fått gå tidigare.
Kompishästen var bara 17 och henne hade jag haft jämt. Det beslutet var svårare. Hon var en problemhäst där problemen helt enkelt inte gick att träna bort utan handlade om att hon var psykiskt annorlunda. Det kändes grymt eftersom hon fysiskt sett hade kunnat leva i många år till, men det var ändå rätt beslut och jag har inte ångrat det.

Jag tror att man känner på sig när det är dags. Och hur det hela ska gå till bestämmer du. Det finns många argument för och emot alla olika metoder. Gör det som känns rätt för dig för det är du som ska kunna gå vidare efteråt.

Tänkte bara säga att det är över nu… Pajas fick somna in imorse. Det blev spruta då jag kom fram till att bult innebar för stor risk att misslyckas då han var väldigt huvudskygg… Aha. Ville bara få det ur mig.

Ja är det så så ska man absolut ta det säkra före det osäkra. Skönt att ha det svåra beslutet gjort. Många styrkekramar till dig!

Vila i fred 

R.I.P!

Tack så mycke. Känner mig faktiskt bara lättad nu att det är över