Är nu till salu igen men har ingen möjlighet att köpa tillbaka henne…

-Är det fler som saknar och ångrar era föräljningar?

ååh. den annonsen har jag sett! mycket fin häst.

#1 Du vet ju hur mycket jag saknar Mandy…. Visserligen han hon inte säljas innan hon dog men iaf…

Pandora är jätte fin! Hur hög är hon??

//Mandysan…

Jag kom osams med min förra häst förra ägare. Det slutade med att jag inte orkade slåss längre så de fick köpa tillbaka honom. Men visst jag saknar honom.

är det Pandora på bilden?? Gud va fin hon är!…

ja visst är hon och jag saknar henne så..

Jag saknar min Jana, men hon såldes inte, utan hon TOGS ifrån mig..

Vadå togs ? dog hon ? eller var du medryttare ?

visst är det hemskt jobbigt ialla fall när någon man älskar så högt försvinner.

Jag saknar Pepini

#8 - jag hade fått henne, men ägaren ångrade sig och
det hände mycket samtidigt, slutade med att hon kom
och hämtade tillbaka henne…

# det var ju lite taskigt. så gör man bara inte. jag gav min gamla travare till en tjej, hade stukat foten och kunde inte ta hand om hästen på ett bra sätt. tänk om jag skulle ta tillbaks hästen nu efter mer än ett år.. sjukt!

#10 Exakt vad som hände i mitt fall. Fast där fick de ersätta mig med 5000:-, de hade liksom inte så mycket val när vi satt där i rätts salen. Kommer aldrig ta en häst utan att det är skrivna papper igen. Hmm, säger jag som fortfarande inte har papper på Flisan. Dock inte samma ägare på henne i alla fall.

Åsa- samma här. Nu ska ALLT finnas på pappret!

Fast jag har ju inget papper på överrenskommelsen när det gäller Flisan heller. *suck* Jag är och förblir nog hopplös.
Nackdelen är att jag mår så dåligt när jag blir blåst gång på gång liksom.

Jo, samma här..låg väl i sängen o grät i någon vecka..
Kommer fortfarande tårar såfort ja tänker på henne!
Vill så gärna träffa henne igen!! Min Jana..

Jag hade inte tid att gråta efter min kille, jag var tvungen att snabbt hitta en ersättare för att min Dixi inte skulle stå ensam. Mådde hur dåligt som helst av att hon stod ensam helt plötsligt. Att sorgen efter gubben liksom vart undan trängd. Men jag saknar honom fasligt mycket. hualigen när folk förstör för en.

Jo, jag skulle gärna vilja att andra förstår mig.
Nästan ingen föstod varför jag var så ledsen.
Den enda som trösta och brydde sig var Linda.
Alla andra undra varför man var ledsen, och ja Hatar
när de sägar att det bara är ett djur.
Det känns som om alla djur i min närhet försvinner,
först våran hund, för några år sedan, honom fick vi avliva
jag hade växt upp med honom, han var som ett syskon.
Och sedan försvann Jana, bara helt plötsligt försvann den
själen som gjort min sommar till en dröm.
Och nu i sommras försvann våran katt som jag också växt
upp med. Det är ju knappt så att man vågar skaffa sig nya djur.
Det är därför jag har svårt med min nya häst, jag vill inte bli
för fäst vid henne, vågar inte tycka om henne för att jag är för
rädd att bli av med henne…

Usch vad tråkigt de låter. Jag förstår dig, jag har redan fällt liter med tårar när förstod att jag inte kommer att ha min finnhäst kvar så länge till, det är hemskt! Jag försöker trösta de omkring mig som mister ett kärt djur med att huvudsaken är att de hade det bra sålänge de levde, för det är ju huvudsaken! Det är ju annat med Jana och jag förstår att du saknar henne.

Bli du fäst med din nya häst bara, så kan du se tillbaka på de ljuvliga dagarna ni hade tillsammans för de är de som räknas. Fast jag vet hur du tänker, been there done that!

Man blir riktigt sentimental här nu ju…

#17 Jag förstår dig i alla fall. Och jag förstår att sorgen inte gått över. Jag känner likadant. Ibland tror jag att det skulle varit lättare om han akut måste blivit avlivad för då vet man i alla fall. Nu har man ju liksom ingen aning om hur de mår, om de saknar en lite i alla fall, om de saknar atallet och hagen med kompisarna. Om han saknar att få vara ute på det sätt han fick hos mig. Och ja funderingarna är många. Och sorgen är tung. Så jag förstår dig.

Mitt råd till dig är i alla fall att du ska knyta nya band till din nya häst. Inget djur kan ta ett annats djurs plats, men den kan skapa sin egen liksom. Och om man då får en tid ihop så har man åtminstone minnen kvar. Även om vissa minnen blir jobbiga ett bra tag. Men inom sinom tid kommer det en tid när vi förhoppnigsvis kan tänka tillbaka på dem utan att gråta.

Det värsta av allt var att jag visste att hon inte skulle få det så bra,
hon skulle få gå i en hage med kor. Och kanske ridas om deras dotter skulle få tillbaka sitt hästintresse. Och hon som verkligen tyckte det var kul att rida ut på långa turer, det såg man på henne!
Så skulle hon komma tillbaka dit där hon skulle bli lite överviktigt som hon var när hon kom…
Just nu vill jag bara hälsa på henne och se att hon har det bra, så att jag kan slappna av när jag tänker på henne, och inte oroa sig hela tiden för om hon verkligen lever..

Hon går inte med kor nu hon går med en annan häst enl ägaren. Så du behöver nog inte oroa dig.

Jag tänker ofta på en foderhäst som jag hade…"Krussa". Saknar henne, hon är en härlig tjej!