Vet inte riktigt. Håller på väldigt mycket nu med etologi i skolan och funderar på om sådanna känslor kan finnas hos den här typen av djur. Flocklevande bytesdjur..

Det är väldigt svårt att inte försöka sätta in mänskliga värderingar i djurs beteenden.

Ja du kan nog ha rätt på sätt och vis.

Men jag har en bra länk som visar att ett flocklevande bytesdjur faktiskt sörjer i allra högsta grad:

http://svtplay.se/t/102814/vetenskapens_varld

Väldigt intressant program, spola fram till minut 45 ungefär, så kommer inslaget om elefanterna. VERKLIGEN VÄRT ATT SE, kolla på HELA!!

Jag tror att flocklevande bytesdjur också kan känna sorg, jag ser inte varför de inte skulle kunna det.

Det är jätte viktigt att inte underskatta djuren, som människan har gjort under sin tidigare existens och som görs än idag. Människan är ett djur, som faktiskt inte är så himla mycket annorlunda än övriga djur.

Nästa alla däggdjur kan känna sorg. Det kan man se på t.ex. om en flockmedlem sen många år tillbaka försvinner från flocken av någon orsak. Hästen kan prestera sämre på tävlingar och kan bli allmänt deppig. Hände nyligen vår ena ponny som blev av med sin hagkompis som såldes. Hon var jättedeppig i flera veckor.

Sen kan man samtidigt se hur glada hästarna blir när de träffas igen (om de tidigare varit väldigt bra kompisar). Det har jag sett massor med gånger.

Ston som förlorar sina föl sörjer väl också.

Lika som #4.
Vi hade en starkflockledare som gick bort plötsligt, och det tog flera dagar innan de andra blev sitt vanliga jag. De kändes helt enkelt deppiga.

Vi hade även ett sto som fick ett dödfött föl, och där kan jag garantera att hon sörjde. Efter att vi tog bort fölet efter tre dagar ( hon vaktade det ända tills vi tog bort det!) åt hon dåligt och stod mest för sig själv.
Vi skickade henne på betäckning så hon skulle få ett nytt föl. Har nog aldrig tyckt så synd om en häst någon gång. Hon sörjde verkligen.

jag tror det. Våran ponny har en hag kompis hon inte kan vara utan. det har hänt att hagkompisen (som är en shettis på 34 bast) happade nästan över en halvmeter över boxkanten för att vi skiljde dom åt en gång! lite häftigt, vi stängde in henne i en box för stor häst när vi skulle motionera våran. hon stod där och gnäggade hela tiden i nästan en timme. oavbrutet :d

#2 Hästar och elefanter är nog inte jämförbara då de inte är samma typ av djur lr har samma livsstil.

Tror inte att vi kan säga att det är helt klart är sorg när jag har lärt mig se saker ur en naturvetenskaplig synvinkel, då vi helt enkelt inte vet hur ngt djur fungerar i huvet. En sak vi kan säga är att de har känslor då vi ser att de reagerar på olika sätt i olika situationer, men mer vet vi egentligen inte.

Vad skulle tex ett flyktdjur som hästen ha för nytta av att kunna känna sorg? Hästens överlevnad hänger inte på de olika indiverna utan att kunna smälta in i en flock o söka trygghet i en mängd.

Vi människor som är rovdjur kan ha nytta av att känna sorg över förlorade individer då vi är flocklevande djur som jagade tillsammans och troligen hade olika uppgifter och egenskaper, och på så vis kan vara i behov av den enskilda individen. Sorgen kan fungera så att vi alltså hjälper de nära då vi helt enkelt är i behov av dem. Flocklevande rovdjur har tätare relationer än flocklevande bytesdjur.

Att ett sto tycks sörja/vaka över ett dött föl kan tex ha med modersinstinkt att göra, att föra sina egna gener vidare. Att hon senare tycks vara nere kan ha med hormoner eller liknande att göra som ställer till trubbel.

Att två hästar som har gått tillsammans länge och sedan skillj åt tycks sörja kan bero på att de accosierar trygghet med varandra, och blir oroliga åtskiljda.

Förstår ni vad jag menar? Genom dessa exempel vill jag visa att vi inte helt säkert vet att det är sorg, men att vi gärna vill lägga in mänskliga värderingar trots att vi är helt olika typer av djur.

Jsg tror att djur kan känna sorg men inte att tex hästen kommer fram till mej när jag gråter och tycker synd om mej, Dom kan ju komma fram men då är de av nyfickenhet.

Jag är övertygad att djur är mer komplexa än att de bara gör saker av instinkt. Sen vet jag inte hur väl ska vi definera känslor? Är saknad och sorg likvärdigt? Är glädje och upphetsning typ samma?

En tävlingshäst som kommer ut till en bana blir ju oftast upphetsad eftersom den vet vad som gäller, betyder det att vi kan säga att den tycker det är roligt?

Min mammas katt gick och letade efter sin mamma när hon gick bort, fast jag vet inte om det betyder att han sörjde henne.

Jag tror det i alla fall.

Ett sto och hennes tvååriga dotter skiljdes åt och var långt ifrån varandra under flera års period när de väl återförenades var mamman glad att se sin dotter och ville hälsa på henne. Dottern var mycket sur och avvisande för mamman hade ju övergett henne. Hur förklarar man det med instinkt?

Det blir bra mycket mer komplicerat om man inte bara kan acceptera att djur har känslor. Om de är likadana som våra det vet vi dock inte.

#9: "Ett sto och hennes tvååriga dotter skiljdes åt och var långt ifrån varandra under flera års period när de väl återförenades var mamman glad att se sin dotter och ville hälsa på henne. Dottern var mycket sur och avvisande för mamman hade ju övergett henne. Hur förklarar man det med instinkt?"

Det tror jag inte har det minsta att göra med att mamman skulle ha "övergett" unghästen flera år senare. Hästar för inte så komplexa resonemang. Det berodde nog snarare på att den yngre hästen kände igen en häst som tidigare varit ranghögre och ville göra tydligt att "Du, jag är vuxen nu så försök inget!", medan den äldre hästen var trygg i sin rang och därför inte behövde "spänna sig" från början utan kunde hälsa vänligt.

Om det ska kallas sorg vet jag inte, men min häst var inte sig själv på ett bra tag när hennes stallkompis avlivats, så visst kan de sakna det som försvunnit!

#7

Självklart har en häst nytta av att kunna känna sorg. Sorgen blir på sätt och vis drivkraften för att inte bli ensam, lämnad av flocken eller en annan individ.

"Vi människor som är rovdjur kan ha nytta av att känna sorg över förlorade individer då vi är flocklevande djur som jagade tillsammans och troligen hade olika uppgifter och egenskaper, och på så vis kan vara i behov av den enskilda individen."

Men precis samma struktur och uppbyggnad finns i en hästflock. Man har olika uppgifter djur som människa, så här tycker jag att du är lite ute och cyklar.

"Att ett sto tycks sörja/vaka över ett dött föl kan tex ha med modersinstinkt att göra, att föra sina egna gener vidare. Att hon senare tycks vara nere kan ha med hormoner eller liknande att göra som ställer till trubbel.

Att två hästar som har gått tillsammans länge och sedan skillj åt tycks sörja kan bero på att de accosierar trygghet med varandra, och blir oroliga åtskiljda."

Men du kan härleda människan på precis samma sätt. Mamman till ett barn blir ledsen för att hon har modersinstinkt, och vill föra sina gener vidare. Att hon sen är nere kan ha med hormoner att göra, eller hur?

Två kompisar som skiljs åt kan sörja för att de känt trygghet hos varandra, och därför blir ledsna och oroliga. Skillnaden är ju så klockren: människan kan beskriva sina känslor/instinkter med ord, så att du kan förstå dem, men det kan inte djur.

Det du kallar känslor hos en människa kallar du instinkt hos djur.

#11 Ser inte hur sorg är en drivkraft att stanna i flock. Hästar stannar i flock för att det är där de känner sig som tryggast.

Hästflockar och människoflockar fungerar olika, då vi är rovdjur och dom bytesdjur. Vår överlevnad baseras inte på att kompisen blir uppäten istället för mig.

Mödrar och ungar binder starka band oavsett ras, men tror inte att en häst sörjer i den utsträckning en människa gör.

Faktum är det att vi är mer komplexa än hästar och fungerar på olika sätt, och hur vet du att det inte är instinkt? Om du har vart häst i ett tidigare liv vill jag mer än gärna hlra dina upplevelser.

#12: Vi är inte rovdjur, utan allätare, och vi har varit bytesdjur en betydligt större del av vår historia än vi har varit jägare, och vi har aldrig varit renodlade jägare. Vår överlevnad baseras dels på att kompisen blir uppäten i stället och dels på att alla i flocken utför sin uppgift på bästa sätt, antingen det är att hitta mogna frukter, jaga, spåra, passa barn, berätta historier som andra kan lära sig av … Ett mer komplicerat samspel, men ändå samma typ av samspel som i en hästflock, där olika djur "leder" beroende på situation.

#11: Känslor och instinkt har väl inte med varandra att göra? Instinkten att hålla sig till flocken och grämelsen över rubbade cirklar är olika saker.

#13 Jo, på många sätt har det det, tänk från en annan synvinkel bara. #7 säger att en häst blir deppig av att förlora sitt föl då det finns starka band mellan dessa då stoet vill föra sina gener vidare - och det hela beror bara på instinkt, enligt denne.

På samma sätt fungerar det mellan mamma och barn, hos människor. Men när en mamma förlorar sitt barn handlar det plötsligt om känslor, för hon kan uttrycka sin sorg och berätta för omgivningen att hon är ledsen och att hennes avvikande beteende perioden efter inte beror på hormoner utan känslomässig sorg och saknad. Här handlar det plötsligt om känslor. Det är precis samma sak som sker, men när det handlar om djur är det instinkter, men hos en människa är det sorg, för hon kan uttrycka det så att vi kan förstå. Hade inte människan som förlorat sitt barn kunnat prata med oss, hade vi säkert trott beteendet berodde på hormoner eller bara instinkt?

#12 Men självklart är sorg en drivkraft för att stanna i en flock, trygghet likaså. Ingen vill känna sorg, verken en häst eller människa. Så självklart är det en drivkraft och skäl för en häst, eller människa att stanna i flocken om man känner sorg utan den.

"Mödrar och ungar binder starka band oavsett ras, men tror inte att en häst sörjer i den utsträckning en människa gör."

VARFÖR??? Du tycker och tror att människan är långt mycket mer komplexa, smarta och känslomässiga än djur. All forskning visar på motsatsen, att det man tidigare trott - att djur inte kan känna känslor, eller iaf inte i den grad som vi kan - har visat sig att vara fel (däggdjur framförallt). Bara för att inte du kan tyda djurens signaler så som du kan hos en människa, är det fel att hävda att djur inte kan sörja som en människa. Jag tror att du underskattar djuren.

"Faktum är det att vi är mer komplexa än hästar och fungerar på olika sätt, och hur vet du att det inte är instinkt?"

Kan du förklara tydligare, jag förstår inte vad du menar, kan tilläga att jag inte tror på återfödelse.

Jag tror absolut att djur kan känna saknad, kanske inte sorg. De kände en trygghet hos det andra djuret och reagerar när det inte har den tryggheten. Min kanin togs bort för ett tag sedan, och den andra ville inte göra något och blev aggressiv och attackerade allt han såg. Jag vet inte riktigt varför. Men jag tror verkligen att djur kan känna någon typ av sorg, även om det inte är den sortens sorg vi känner.

För mig är saknad en typ av sorg. Definiera ordet sorg, för mig är det när man inte mår bra, när man känner sig ledsen helt enkelt. När man saknar någon så mycket att man inte äter, dricker eller rör sig, så tror jag att man känner sorg i allra högsta grad. Det hände mitt marsvin, när hennes kompis dog. Det ÄR sorg och saknad på samma gång, på samma sätt som en häst kan känna sorg och saknad eller vilket annat djur som helst.

Jag börjar ju fundera över vad sorg faktiskt är och vad det beror på. Jag håller med #7. Men saktidigt undrar man ju då vad sorg är. Kan inte modersinstinkten skapa sorg när fölet dör? Även flocklevande flyktdjur som hästen har ju olika uppgifter och borde på liknande promisser som människan kunna sakna en individ och saknaden kan väl vara sorg? Att det är saknaden av tryggheten från den individen som skapar sorgen. Varifrån kommer våra sorg-känslor?

Visst kan vi inte veta om hästen uppfattar sorg så som vi gör. Men jag kan ju faktiskt inte riktigt veta säkert om du uppfattar sorg så som jag gör. Vi kan inte känna varandras känslor utan vi kan bara höra vad den andra berättar och iakta och se hur den andra beter sig och därav uppfatta "samma" känsla.

#13 Rovdjur, köttätare, you name it. Häst och människa är inte jämförbart. Häst är ursprungligen mat för oss.

#14 Att jag säger att människor kan känna sorg är för att jag själv är människa. Vi har inte en aning om hur hästar fungerar, och varför är det inte en möjlighet att det är så som jag säger?

En häst stannar i flocken för att evulutionen har gynnat de djur som har tytt sig till flocken, då där är det mindre risk att bli uppäten.

VARFÖR??? Du tycker och tror att människan är långt mycket mer komplexa, smarta och känslomässiga än djur. All forskning visar på motsatsen, att det man tidigare trott - att djur inte kan känna känslor, eller iaf inte i den grad som vi kan - har visat sig att vara fel (däggdjur framförallt). Bara för att inte du kan tyda djurens signaler så som du kan hos en människa, är det fel att hävda att djur inte kan sörja som en människa. Jag tror att du underskattar djuren.

Ja, jag är själv människa och kan tala utifrån egna erfarenhet. ALLT som vi sitter och säger här är om hästar är bara gissningar, och väldigt många lägger ner mänskliga värderingar i sina tolkningar märker jag. Jag har inte påstått att djur inte känner känslor, men till att du hävdar att det är fel att säga att hästar inte känner sorg undrar jag vad du har för grunder för det uttalandet? Idag hade jag prov i etologi och jag är naturare som har lärt mig tolka min omvärld utan att förmänskliga, och i det är det inget fel -  fel är det däremot att din reaktion närmast likanar pms :O

"Faktum är det att vi är mer komplexa än hästar och fungerar på olika sätt, och hur vet du att det inte är instinkt?" - Hästar är stäpplevande bytesdjur, hur är det jämförbart med oss? Vad är det du inte förstår?

Vad är känslor? Signaler i hjärnan som får sinnet och kroppen att reagerar på olika vis. Vissa organismers system är mer eller mindre välutvecklade - jämför en myra och en hund - och är därför olika avancerade. Hur pass avancerad en organism är beror på dess utvecklig genom miljoner år. Är känslor en egenskap? Jag tror det. Att människor kan känna sorg tror jag är för att det har gynnat oss som art, att jag tror att hästar inte kan känna sorg så att de reagerar som det beskrivs i #16 är för att jag helt enkelt inte kan se hur det gynnar ett bytesdjur som hästen.

Jag säger inte saker utan att ha en tanke bakom det. Nu får ni gärna berätta vad ni har för teorier eftersom det reageras så stark på mina.

För alla som har som hobby att misstolka - jag har aldrig, någonstans, påstått att hästar inte är komplexa varelser utan känslor. Tråden handlar om sorg, inget annat.

#18 Anser du att en hund kan känna sorg?

#14: Då tror jag man använder ordet instinkt fel. Instinkten kan driva ett djur att försvara sin avkomma (antingen det är djuret människa eller något annat djur). De obehagliga känslor djuret upplever när avkomman utsätts för fara, skadas eller dör har inte med instinkt att göra utan är känslor. Instinkten får modern att vakta en död unge, känslorna får henne att känna sig olycklig och förvirrad. De känslorna finns ju kvar antingen modern vaktar den döda ungen eller inte.

Den stora skillnaden mellan människor och andra djur i fråga om instinkt, är att de flesta djur föds mer eller mindre "färdigprogrammerade". Eftersom människor har så komplexa system att leva i kan vi inte födas färdigprogrammerade, då skulle våra hjärnor behöva vara så stora att vi inte skulle gå att klämma ut. Därför växer våra hjärnor mycket mer än andra djurs och vi måste lära oss en massa saker, som andra djur har med sig instinktivt.

En häst, till exempel, resonerar inte när den ser något stort som smyger i gräset - första gången den sett resten av flocken springa väcks den nedärvda instinkten och den har det hela klart för sig: Stora smygande saker = spring därifrån direkt!

En människa måste få det smygande farliga utpekat och förklarat för sig flera gånger, få förklaringar om varför man ska springa, åt vilket håll man ska springa, hur långt, om man måste springa både från enfärgade och randiga saker som smyger i gräset och så vidare, och så vidare. På så sätt är vi mer komplexa. Vi måste resonera om saken hela tiden. Det är priset vi betalar för förmågan att kunna titta efter och säga "Hjälp, det är ett lejon, vi springer!" eller "Aha, det är en antilop, den jagar vi!" Hästar springer först och funderar sedan och inser kanske efter några meter att det inte var något farligt.

Detta är förstås vad jag tror, jag har inte den enda sanna sanningen, så läs in ett "Enligt min uppfattning" före varje påstående .

#20 OT? Jag är inte hundmänniska, och om du vill diskutera det så finns det hundforum.

jag tror på att de känner sorg! De gånger jag har varit djupt deprimerad och satt mig i ponnyns box så ställer hon sig alltid mitt i mot mig med huvudet sänkt och har mulen på mina ben och nästan som att hon "bönar och ber" för att jag ska bli glad igen.. gäller även desamma för min hund.. han kommer alltid och borrar in sitt huvud i mina armar eller lägger sig brevid mig eller slickar tröstande på min kind.
Djuren är kloka och jag tror att dom förstår mer än vad vi tror/vet..

När ett sto mister sitt föl så kommer de alltid över det förr eller senare just för "överlevnaden" de kan inte stå och sörja hur länge som helst för dom blir väldigt lätt byten för rovdjuren….. iaf vad jag tror och har upplevt själv ;)

#22 Anledningen till min fråga är att du resonerar att djur av olika arter har olika upphov till känslor. När du säger att hästen som ett flocklevande flyktdjur inte har anledning att känna sorg så undrar jag ju om du tänker dig att hunden känner sorg som ju är mer lik människan. Inget att ta illa upp över, jag är bara nyfiken.

#24 Aldrig vart med om något som jag kan tolka som sorg hos hund, men som sagt är jag inte hundmänniska.

Bolla gärna med mina teorier om känslor i #18. Vad är sorg? Är det något varje levande organism kan känna, om inte vrf? Vad har känslor för nytta?

Sedan kan man ju undra om det måste finnas en anledning till varje egenskap? Känslor är väl egenskaper, men måste det finnas en anledning till att dom existerar? Om dom hade varit ivägen för individen/artens överlevnad så hade dom säkerligen förminskats genom åren, men sålänge dom inte stör överlevnad och fortplantning så finns det väl inget som gör att dom försvinner, eller?

Alltså, vet inte riktigt var jag ska börja. Men saknad är en typ av sorg, det kan väl alla vara överens om? Och hästar kan känna saknad, det tror jag iaf. Är det inte saknad och därmed sorg när man t.ex. särar en häst från sin flock. Det är en instinkt också, på samma gång, att hästen vill vara med sin flock och inte lämnas ensam. Kan inte en häst känna sig ensam, även om det är instinktivt beteende? Är inte det är typ av sorg? Jo, det är sorg, även om man kan kalla det hormoner eller instinkt istället.

Men det är lättare att man säger att det är instinkt när det handlar om djur, och sorg när det handlar om människor.

"Att jag säger att människor kan känna sorg är för att jag själv är människa."

Du säger det själv, vi förstår att det är sorg som en annan människa känner för att den kan uttrycka det genom rösten framförallt. Vi kan förstå att det inte bara är hormoner som gör att människan är nerstämd. Men en häst kan inte säga  "jag känner mig ledsen och rädd, för jag är ensam blablabla", därför har vi svårt att förstå om hästen kan känna sorg. Förr trodde man att många djur inte ens har några känslor, nu vet man att djuren är mer lika oss än vad vi någonsin kunnat föreställa oss tidigare. Jag ser inte ett enda skäl till att en häst inte skulle kunna känna sorg, avhumanisering är inte heller bra.

Oavsett varför känslor uppkommit så skulle de nog med tiden försvinna om de inte var till nytta för fortplantning och överlevnad. Så fort en art börjar bli så komplex att individerna väljer mellan sexpartners och vårdar sin avkomma har arten som art nytta av känslor, eftersom känslorna driver individen att välja bra gener till sin avkomma och sedan skydda generna i nästa generation.

Varför skulle de inte kunna det.

Varför skulle de vara så fundamentalt skillda från oss, egentligen. Vi är också ''bara'' djur.

Med tanke på hur människan haft fel om huruvida djur har känslor, har en själ, har ett medvetande etc genom alla tider, så ska vi inte vara så snara att höja oss själva till något speciellt läge där vi är så himla annorluda.

Jag tror inte att djur har någon moral eller etik, de känner inte rätt och fel osv.

Men känslor kan jag inte tänka mig att de inte har. Jag är säker på att de har empati också. Varför skulle min häst komma fram och lägga sitt huvud på min axel när jag är ledsen, när han inte visat någon nyfikenhet  innan? Och det är knappast nyfiket beteende att lägga huvudet mjukt på någons skuldra och sluta ögonen.

Visst finns det säkert skillnader i hur vi känner och hur vi uppfattar känslor, många av våra känslor är ju starkt förknippade med inlärd moral. Och vissa ''känslo-yttranden'' hos djur är inlärda beteenden från vår sida (tex hundar som blir rädda har ju ofta fått gulligull beröm av ägarna tidigare för att tröstas) Men att det skulle vara så enkelt att vi är ensamma om att känna sorg, saknad och andra känslor, det tär orealistiskt.

Jag är helt övertygad om att hästar kan känna sorg. Empati däremot vet jag inte.

Mitt ponnysto gick med en äldre valack i flera års tid och de blev jättebra vänner. När han var tvungen att avlivas (av åldern) märkte jag en klar förändring på henne. Hon blev nere och åt inte som normalt. Idag är hon som vanligt igen, men just för några veckor var hon inte sitt vanliga jag.