Grunden är ju att ge en lätt hjälp, och om den ignoreras ge en sju-helsikes hjälp. Mao först skänkla en gång, sen rappa till med spöet om man inte får respons. Och då naturligtvis inte råka dra i tygeln för att man tappade balansen, utan följa med och berömma när hästen reagerar.

Men..

Det trista i det här fallet är att det nog inte hjälper om bara en person gör det, och det krävs träning för att göra det till en bra vana. Om du tex gör som jag beskrev och det sen kommer andra och gör henne döv igen emellan så är ju slutresultatet bara att hon får pisk av dig.. inte att hon blir bättre. :3

Problemet ligger ju i att hon inte trivs och att hon inte får konsekvent beröm och eftergift när hon rids. Det är berömmet och eftergiften som är viktig här.

Visserligen är jag helt övertygad om att en häst kan lära sig att bete sig olika beroende på vem som sitter på. Varför testar annars en häst en ny ryttare? Varje gång jag sätter mig på hästen är den på ett sätt, men sätter jag upp någon annan så går min häst helt annorlunda.

Dock tror jag inte man får bättre resultat av att enbart driva mer. Jag tror man måste motivera hästen. När du rider ut, finns det möjlighet att rejsa (om du gillar det)? Jag rider just nu till en isis som är jätteseg och som man måste ha spö på för att få någon bjudning alls på. Jag började med att rida ut henne och bygga muskler, sedan började jag rejsa med henne och öka hastigheten lite. När hon blev mer musklad orkade hon mer och hon började då uppskatta farten och det gjorde att hon fick mer driv. Jag jobbar henne även på banan och då varierar jag med galopper in i mellan, och ibland låter jag henne rejsa även på banan. När jag rider henne har jag inte längre spö, dock kan andra fortfarande behöva spö men dom säger att dom märker stor skillnad på hennes driv nu.

Jag tror helt enkelt att hästen behöver ha kul! Precis som du beskriver så blir det lite mer driv vid uteritter och hoppning, kanske man kan bygga upp något utifrån det? Många hästar gillar när det går fort, men främst så gillar dom när ryttaren har kul! Så det är även viktigt att tänka på, att ryttaren ska gilla och uppskatta ridningen.

Många säger, som en självklarhet, att hästar blir mer pigga vid uteritter. Mina hästar har alltid blivit piggare vid träning på banan, antagligen för att jag tycket det är mer kul än uteritter!

Instämmer precis, det var lite det jag ville ha fram :) Fast det kan ju vara svårt att fixa närman rider lektion.

Mycket spänning i träningen skulle jag nog vilja säga. Jobba mycket med gångartsbyten. Du kan även kombinera det hela med något hon tycker är kul, tex, lite dressyr, sedan hoppa ett par hinder. Jobba med mycket ökningar, för att få fram henne lite. Variationer brukar göra susen.

Många sådana "avstängda" ridskolehästar är egentligen väldigt känsliga - det är därför de stänger av. Jag har ridit några sådana och för alla har det varit så att när ryttarens balans och hästens spårning är korrekta kommer bjudningen. De flesta har också varit noga med att de vill ha jämnt, mjukt stöd i handen, utan glapp och utan att man låser handen. De vill ha en hand de kan "lita på", så att säga.

Man kan förstås också behöva göra som #1 skriver 1 eller kanske 2 gånger i början av passet, men det ska ju inte vara en "rutinåtgärd". Då stänger hästen bara av ännu mer.

Tack för tipsen! Jag får ofta höra "hur orkar du med henne" och jag tror faktiskt att mycket beror på inställningen också. Jag tycker verkligen om att rida henne och jag ser allt hon gör som något positivt och när hon väl är genomriden så kommer bjudningen. De som inte ens försöker förstå sig på eller bara rider och hela tiden tänker "guuud vilken kossa" så är det väl klart att de inte får fram henne.

Idag tänkte jag rida ut en sväng barbacka utan vidare krav så hon får känna på livet igen :) Imorgon ska vi rida igenom LC:1 på klubbtävling, hon är i högbrunsten så vi får se hur det går :D

Om hon väligt stoig så be att få ge henne munkpeppar, det kan hjälpa på både beteende och humör.