hejsan, jag vill bara skriva skriva dethär för jag bara gråter hela tiden. för 5 år sedan, örjade jag rida hos en tjej, hon hade några hästar, två shettisar bl.a och jag och en annan tjej som var ett år yngre än mig, vi turades jämt om att rida på den svarta valacken, för stoet var vi rädd för, hon jagade oss i hagen och bet oss. men efter några månader lessnade vi på att turas om, så jag testade att ta upp henne, jag fick mig ett antal sparkar, bitmärken och så. men tillslut kunde jag rykta henne och hon hotade mest bara med att sparka mig. ridningen var lika svår, skritt gick bra, om det var i hennes fart. efter någon månad kunde jag börja trava, men såfort vi ens tänkte på galopp så började hon bocka och kastade av mig, jag fick mig många avfallningar på henne, men efter två år, kunde vi galoppera runt hela ridbanan och hoppa och så.

Rosami och jag blev bästa vänner, vi litade på varandra till hundra procent. vi vann hopptävlingarna på klubben, badade, hade hur kul som helst. Rosami har fång, hon har haft 7 fångattacker när hon som äger henne nu har henne, och hade förmodligen en innan det också.

Nu an inte rosa gå i hagen ens, nu innan helgen eller i helgen så ska hon komma till hästhimlen, hon kommer inte finnas mer, världens goaste häst, som bara är lite fientlig i början eftersom barnen var dum mot henne när hon var på ridskolan,

jag bara gråter hela tiden, jag kommer sakna henne så himla mkt.