Har du testat att vara medryttare?

Det bästa man kan ha är erfarna människor omkring sig. Gärna stå i ett stall med många kloka människor som man kan lita på.

Det bästa tycker jag är att prova att vara medryttare och fodervärd först, där man får en bättre känsla av hur det egetligen är att ha häst. Då får man prova på hur mycket jobb, ansvar och tid det går åt, och man känner om man verkligen är redo.

När jag var yngre drömde jag alltid om en egen häst och tänkte att det var väl inga problem. Red på ridskola och hos någon kompis ibland, och som de flesta drömde jag om egen häst. För ett par år sedan fick jag erbjudande att bli delfodervärd, ha en av ridskolans hästar 4 dagar i veckan som min egen. Jag såg det som världens chans att känna på hur det är. Trots att det bara var halva veckor insåg jag ganska snabbt att jag personligen inte var redo för något mer, absolut inte att äga en häst som ska tas om hand varje, varje dag. Jag hade en otroligt fantastisk tid, men det räckte för mig att ha häst på halvtid.

Det var otroligt lärorikt på alla sätt och vis, och något av det bästa jag gjort i hästväg, men jag förstod också att jag inte alls är redo. Än idag känner jag att det är fullt tillräckligt med att vara medryttare, även om jag för tillfället inte rider. Så mitt bästa tips är att prova medryttarskapet och fodervärd/delfodervärd för att känna efter.

 Min "redo-känsla" uppenbarade sig ganska nyligen när jag insåg att jag inte kom längre i min ridning. Jag har under flera år ridit på ridskola, hyrt häst, tävlat och tränat andras hästar och varit medryttare och fodervärd men när jag insåg att det liksom tog stopp så bestämnde jag mig för att skaffa egen. Utbudet bland hyrhästar och medryttarhästar är väldigt litet om man inte har kontakter vilket kan vara svårt att få men utbudet bland hästar som är tillsalu är betydligt större!

Under mina år när jag ridit andras hästar har jag alltid suttit på en häst jag inte passar eller kommer överens med över huvudtaget. Och tillslut blir det väldigt jobbigt att år ut och år in behöva traggla sig igenom träningar och ridpass.

Jag tror att när man känner att man gjort allt det där med medryttare, hyrt häst osv. först då är man redo. Då vet man vad för häst man Vill ha och passar med och även vad för sorts häst man absolut Inte vill ha och vad man inte passar ihop med.

man vet när man är redo då kan inget stoppa än

Jag var osäker, är ännu lite kanske. Jag har en häst på foder, haft henne i 3 mån nu och det är hur kul som helst! Men jag vill ändå vänta och se. Man blir ju otroligt bunden, men det är ju värt det :)

Jag var inte redo förrän jag var 38, men det hänger ihop med att man ska ha både tid och råd och vara beredd att lägga all sin tid och alla sina pengar på en häst. Har man familj måste den gå med på det, oavsett om det är ens föräldrar som kommer att få betala, eller som för mig, man och tre barn som drabbas av att mamma alltid är i stallet. :)

Det är som de andra säger viktigt att testa först som medryttare eller liknande. Det är också viktigt att ha hästen där man kan få hjälp och råd när det är första egna hästen. Jag rekommenderar inte första egna hästen hemma i eget stall. Hyr in den där det inte bara finns kunnigt folk, utan kunnigt folk som är snälla och gärna hjälper till med råd och stöd. (Inte bara pratar bakom din rygg om hur fel du gör med din häst.) Och var inte rädd att fråga, fråga, fråga.

Jag fick mina första hästar när jag var 13 och i eget stall med bra tränare bakom mig. jag har sen dess mest för utm 4-5 år haft häst i eget stall.

För mig är eget stall det som är absolut bäst och har så varit i genom alla år så vi är alla olika. Jag vill ha nära till mina hästar och jag vill ha dom ute mycket vilket inte är så lätt om man är inakorderad.

En kort period från jag var 13 tills jag nu har jag varit utan häst, då var jag medryttare ett tag vilket inte alls var så kul. För mig är hästar en livstil och som min man säger utan häst så mår jag inte bra så det ingår i våra liv att jag har häst.

Man blir inte redo förräns man är där :P

Se till att ha kunniga människor nära till hands --8tex är det bättre med kollektivstall i början än gård om man inte har hästkunniga föräldrar förståss).

Men vill du så går det, det är bara vilja och kunskap som behövs, och kunskapen kommer med tiden.

Medryttarerfarenhet är säkert bra, men det är ju helt annorlunda att ha egen häst och att rida efter någon annans regler, fodra, sköta osv efter andra rutiner. Och en helt annan känsla.

Själv gjorde jag allt ''fel'' :P Köpte en oinriden och oinkörd stressad häst som första häst, har den på gård ihop med min far som köpte sin första häst samtidigt osv. Men det har gått ra. Visserligen hade jag utbildning (gymnasie) och lite erfarenhet av att träna och rida lite olika hästar, men ändå. Har aldrig varit medryttare, bara ridit lite på privathäst då och  då när det funnits tillfälle till det, och förståss ridskola när jag var yngre. Så jag är ett ganska dåligt exempel på att förbereda sig  för hästägande. Är ganska bekymmersfri av mig. När vi köpte min häst ville jag inte ens hålla på med hästar längre, hade tappat all lust och intresse för allt (depression) men pappas häst behövde ju sällskap.. så det fick bli så :) Och det är fortfarande 4 år senare helt speciellt och underbart bara att få sitta upp på min älskade pålle.