Jag var den på ridskolan som alltid fick rida de lite trögare hästarna, för jag har alltid varit bra på att driva framåt och trixa med hästens framåtbjudning, medan att ta tillbaka en piggare häst inte var min starka sida.

Jag har lite sämre balans och blir lätt stel och stum i händerna när balansen sviker. Jag sitter därför bättre på en häst som inte är så känslig att den reagerar på minsta viktförändring i sadeln och som tåler att jag ibland blir lite stel i händerna.

Jag rider bäst hästar som är välbalanserade i sig själv, trygga och inte så känsliga. Hästar som behöver lite extra hjälp med framåtbjudning och att drivas på lite mer utan att för den delen bli lata/tråkiga, inte hästar som snarare behöver hållas tillbaka, som lätt hetsar upp sig och taggar till eller som reagerar lätt på små hjälper.

Jag sitter kvar ovs vad men har lite dålig balans men alldrig lyckats ramla av och jag rider både heta och nervösa hästar. Skulle någån be mig rida till  en het eller känslig häst skulle de nog gå bra har en mjuck hand.

Men jag vill ha en häst som är duktig och lätt riden men de är för att jag älskar honnom annars skulle jag villja rida en 7 åring som hjärna får va litte att jobba med. Men en första häst borde va trygg och snäll. Dock va inte den hästen jag ville ha så trygg i hantering. Och han lätt mig komma nära honnom och de va därför jag blev kär.

Men jag passar ihopp med de flästa men så fort de går dåligt så känner jag mig dålig.

Nej med ska jag skaffa häst nu ska den va duktig så att jag kan träna upp min balans och sits, Så att jag inte sitter som en säck potatis

När jag red på ridskolan så red jag ofta dem stirriga, heta hästarna och klarade dte bra. När jag red dem slöare så blev dem piggare än dem som brukade vara piggast.

Jag trivs bäst med envisa märror. Red till ett sto i somras som andra kämpat med i månader, jag red henne 2 ggr sedan gick hon som en klocka. Lata eller pigga spelar ingen roll men envisa märror som nästan ingen annan vill hantera ska det vara.

Jag har bra balans, har bara trillat av 1 gång på dem 10 år jag ridigt men det var pga en hal nysmord sadel och jag hade inte helskodda ridbyxor.

Sitter kvar i stegringar, bockningar m.m. Har stabila händer.

När jag red på ridskola hade jag oftast den lite piggare varianten :)..

Bra balans och sitter som ett klister, oftast…. och är mjuk o följsam :) men nu har jag ju sadlat om till trav till heltid ;) ingen ridning just nu

Jag är feg, vill ha en säker och stabil häst, blir hästen stirrig blir jag osäker och hoppar oftast av.
Ser faror i allt och spänner mig därför. Ser jag en stolpe så ser jag hur jag ramlar av och blir spetsad på den, är det stenigt underlag så tänker jag på att jag säkert bryter ryggen om jag ramlar av. Är det knöligt underlag skrittar jag helst då jag är rädd att hästen ska tappa balansen så vi går omkull. Så jag tycker ändå att jag är modig som rider trots att jag är rädd för allt. :)

Har väl inget intresse av att rida i högre farter, då spänner jag för vagnen istället. Köra snabbt gillar jag. :)

Har kass balans, blir dock bättre och bättre, och har åkt i backen lite för många gånger. Blir lätt spänd, så påminner mig ständigt om att slappna av och andas.

Hoppar inte numera, gjorde det lite grann med förra hästen, små klubbtävlingar och sånt. Men var lirädd hela tiden och trodde jag skulle ramla av och dö, men det var roligt när man väl gjort det. :)

Har dock blivit modigare och tuffare i och med att jag skaffat en häst som är stabil. Visst kan han bli stirrig och är rätt skvättig av sig, men han reagerar långsamt så jag hinner alltid med när han kastar sig för nåt. Och han bockar eller stegrar inte heller.

Fungerar bra tillsammans med den typen av häst som min är, han gick knappt framåt på provridningen, fick honom knappt i trav. Så den hästen köpte jag. :)
Han har dock blivit mycket piggare och fartigare nu när han har bättre kondition och det är vinter, har bra bjudning ute, men i paddocken är han den latare typen av häst. Kan bli frustrerad på honom för han är så seg emellanåt, men jag tar hellre det än en stirrig och extrovert häst.

Sätter mig inte på en väldigt pigg och framåt häst, har inget intresse av att rida såna.

Jag sitter väl oftast klistrad i sadeln och trillar inte av ofta när hästen får för sig att rycka till, stegra eller bocka men jag är ganska osäker så jag rider inte så gärna nervösa hästar även om jag har balans för det.

Jag har alltid föredragit hästar med egen motor, och tycker det är lättare att hålla in en het häst än att driva på en lat.

Nu har jag inte ridit på många år, men innan fick jag ofta beröm för min sits och min stadiga hand. Brukar kunna anpassa mig efter hästens behov.

Min svaghet är nog min benstyrka, och framför allt då på lite segare hästar. Dessutom gör min prestationsångest att jag blir väldigt frustrerad när det inte blir som jag vill.

Jag är en seg människa med långsamma reaktioner. Blir därför sällan rädd eller uppstressad, eftersom jag inte inser "faran" för än den för länge sedan är över och då är det ju liksom ingen idé att stressa upp sig längre.
Är 100% skogsmulle och tycker att ridning på bana är urtråkigt, får mig att känna mig instängd. Trivs med likasinnade hästar och framförallt att hästen är lyhörd. Jag har lite skruttiga fysiska handikapp så skänkelstyrka och fysik för att sitta och hålla hårt i tyglar längre stunder är begränsade. Vill därför ha en häst som går framåt av egen maskin, inte hittar på en massa ofog och är lätt att få stopp på/sakta in. Vikt- och rösthjälper vill jag ska fungera.

Min nya häst är en piggelin, vilket känns lite ovant för mig. Lyhörd och snäll, men mycket spring i benen och om man, liksom jag, är lite lagom slapp i handen och disträ så kan det ibland bli lite väl fartfyllt ibland
Speciellt när det finns distraherande kantareller i vägkanterna på sommaren…

Förr när jag red på ridskola ville jag gärna ha dom mer sega hästarna som var snälla och inte gjorde bus.

i slutet började jag gilla hästar som det var lite mer go i då jag var lite trött på att alltid behöva driva. men när jag köpte min egna stora ponny fick de bli en lung rutinerad ponny som man kunde göra vad man ville med,

lånar nu ett halvblod som var jätteseg och lugn och perfekt första stora häst, men nu efter ha vart hos mig är denna tant en pigg brallig tant som gärna vill att de ska gå fort i hoppning och uteritter, sparka bakut och massa sånna småsaker men är faktist inte rädd för det längre för kan lita på henne till 100% men jag väljer nog hellre en lagom häst om jag ska köpa nån. är ofta väldigt lugn i min ridning och händerna ofta mjuka om hon inte ska köra huvet mellan benen då kan mina händer bli lite hårda för att få upp huvudet.

Jag är den som tycker om nervösa hästar.

Jag är lugn i de flesta situationer och har en förmåga att sitta kvar på hästen i de flesta fall.

Hmm. Jag började på ridskolan vid 10 års ålder. Då fick jag alla sorters hästar. Men efter några år fick jag de hästar som bara lyde ridläraren. Då bestämde jag mig för att ta de hästarna som man fick kämpa med. Jag minns en fjording. Han var den slöaste och var den äldsta. Men jag fick han att galoppera utan att använda spöt. Jag kunde även få han att gå i form lite då och då. Ridläraren blev smått överraskad. Så jag var den som ville ha de lite envisa hästar men också de piggaste. Men efter att jag slutade rida på ridskolan så blev jag skötare på ett travsto. Jag fick själv sätta igång henne och så. När jag och min kompis red ut så stegrade hon sig så att jag flög baklängs. Sen dess är jag väldigt osäker i min ridning. Jag har inte den bästa balansen men jag har väldigt mjuka händer. Men nu börjar jag komma tillbaka. För på gymnasiet där jag går nu. Finns det ett sto som är lugn när man är osäker och när man börjar bli säkrar så blir hon piggare. Hon är väldigt trygg och lugn. Hon och jag har fått ett väldigt starkt band.

Jag trivs bäst med hästar som har mkt driv frammåt. Hästar som stannar gör mig frustrerad. Därremot gillar jag stadiga hästar. Jag gillar bäst att skaffa mig lite nervösa hästar, som gärna trippar på tå och är lite studsiga. Dom har jag ofta lätt att få till den häst som passar mig perfekt. Dom hästarna blir ofta lugna och trygga och stabila hos mig, men har fortfarande kvar sin stora känslighet och frammåtanda/driv. Ofta beror ju nervositeten och trippet på att hästen har enorm känslighet, vilket jag trivs bra med. Men i längden vill jag att hästen ska vara lugn och harmonisk, men ha kvar sin känslighet, och då tycker jag det är bäst att hästen är lite nervös lagd men att ajg själv får träna den att vara lugn och trygg.

Brister i min ridning är att jag kan bli lite stel/hård i handen (tex om hästen är hård så blir min hand lätt lika dan som svar, men jag vet om det så jag märker det och försöker korrigera mig för annars blir ju hästen bara mer hård). Därför passar western mig väldigt bra, så jag slipper bemöta med handen hela tiden.

Fördelar i min ridning är min sits. Jag har en bra sits som främjar bra rörelse och bärighet hos hästen, jag sitter även som limmad i sadeln när hästen studsar, bråkar eller kastar sig.

Min förra häst var perfekt. Kunde vända på en 25-öring enbart för sitsen. Behövde inte använda tygel öht. Broms, frammåtdriv, svänga, vända, ställa, böja, allt kunde man styra med sitsen - min starkaste del inom ridningen. Lite roligt dock när man satte nybörjare på honom, han vinglade rejält i början tills han insåg att det inte var ryttarens mening att sitta så obalanserat, då struntade han i dom signalerna och gick rakt men var konfunderad och blev osäker. Men han var alltid lika känslig och stabil/trygg igen när jag satt upp.