Hej, ärligt talat så vet jag faktiskt inte, men å andra sidan så tror ja att de är något som alla får lära sig när man är liten. jag har haft egen häst i hundra år känns det som, och jag står aldrig upp i uppförsbacke förutom om ja galopperar och "busar" så att han blir busig han med och börjar bralla. men inte annars. :)

Jag lärde mig massor på ridskolan som jag idag ifrågasätter eller rent ut av gör annorlunda mot. Mycket som är "för att det ska vara så" tyvärr…

Jag har egentligen inget vettigt svar på din fråga om just uppförsbackar. Det enda jag tänker på är väl att ryggmusklerna får mer plats att arbeta, men jag kan absolut ha fel för jag vet inte hur pass vikten i stigbyglarna istället för sadel faktiskt påverkar.

Samma fundering.  Stigbyglarna sitter ju i sadeln, så klart att det är samma tyngd.

Speciellt om man rider bomlöst skulle  jag absolut inte stå upp i stigbyglarna för att skona hästens rygg. Även en bra bomlös ger mindre kontaktyta då. (och en dålig är som att spänna ett tunt band tvärs över ryggen och ställa sig i)

Eventuellt är det för att lättare kunna förlägga sin tyngdpunkt längre fram så att bakbenen och länden blir lite friare. Å andra sidan hamnar mer vikt på frambenen och det blir ändå de som ska dra upp hela hästen med ryttare i så fall.. Plus att det blir mer tryck på framvalvet på sadeln som borde trycka ner mer i så fall = punkt-tryck. Även om sadeln passar kan ju trycket ändras under rörelse.

Kan även vara så att man blir mer följsam eftersom man kan svikta i knäna och fötterna på ett annat sätt, och att det hjälper hästen att röra sig smidigt. Men håller man bara sin balans, håler sig följsam och inte studsar runt eller så, är det nog lika lätt vilket som.

fick lära mig det med, gör det endast när det är stora backar men som ni säger vet jag ju inte heller riktigt varför trodde först att ryggen frilades när man gjorde så men det kan den väll inte göra när vikten endå e kvar i sadlen

Jag kan inte ens stå i fältsits i min sadel, har en spansk så framvalvet tar emot.

Men däremot så är väl fältsits bra eftersom vikten hamnar längre fram, även om man har en bomsadel. Sitter man ned hamnar mer vikt bak på sadeln. När jag går i uppförsbackar så lutar jag överkroppen framåt, och det är nog brab när man rider också. Man sitter inte emot, utan har kroppen i lutning med underlaget.

Som någon skrev. Det finns massor man fått lära sig på ridskolan som inte är relevant i praktiken och som ibland t.o.m. är riktigt korkat.

Håller med #5

Har nog med att man ska sträva efter mittpunkten, balansen hos hästen s a s. Lutar du dig bakåt i uppförsbacken så tär det mer på hästen. Tvärtom , lutar du dig fram när du rider nerför så blir tyngden för mycket framåt, därför brukar man ju automatiskt luta sig lite bakåt. Hoppas du förstår vad jag menar :)

Men varför just fältsits vet jag inte, för har du dålig balans i fältsits så borde ju det störa hästen mer än om man bara lutar sig framåt för att underlätta.

Jag gjorde alltid så tills jag började med western. Vet inte någon etablerad westernryttare som står i fältsits i uppförsbackar. Man blir ju väldigt uttröttad av det om man rider mkt i backig terräng.

Jag håller med dom som pratar om balanspunkt och viktplacering. Jag lutar mig automatiskt fram i brantare uppförsbackar och bak i nedförsbackar. Det blir naturligt eftersom mitt balanssinne säger åt mig att göra det. Och det hjälper nog absolut hästen att man lutar med, men fältsits tycker jag är väldigt "overkill".

En ridlärare som jag hade sa åt oss att luta oss frammåt i nerförsbackar det tyckte jag bara var sjukt!

Tänk såhär - Varför lutar vi oss framåt i en bran uppförsbacke? Skulle vi stå rakt upp skulle det bli betydligt jobbigare.

Man använder helt enkelt kraften bättre till att ta sig uppåt och minde att ta sig framåt.

Och tänk då att ni hår i en backe med en tung ryggsäck - om denna skulle luta bakåt så skulle ni få betydligt svårare med balansen efter som mindre vikt hamnar neråt framåt. Precis samma sak blir det för oss när vi rioder på hästarna.

I en backe så använder hästen frambenen till att ta sig upp/hålla sig kvar (dvs den ska ha mest fäste), medan det enda bakbenen gör är att driva hästen framåt.

Visst är det inte det bästa när man tänker "hästen ska lägg mer vikt på bakdelen för en hållbarare häst", men å andra sidan så gäller detta med backar oftast kortare stunder. I en backe så är det viktigare med grepp så att hästen inte halkar.

Men ajg undrade precis som ni förr "varför", och jag föärsökte sätta mig in i  vart tyngden hamnar osv. Men efter som att jag brukar träna i en väldigt brant backe (alltså det är verkligen klättring, och inte vanlig skritt) så har jag mäkt problemen med att sitta kvar. Och även studerat hästen när andra gått upp/ner där.

Och förutom viktfördelningen så blir det väldigt "ryckigt" för hästen, när den tar ett snabbt steg framåt (de brukar ta kortare och snabbare/kraftiare) så rycker det annars till i sadeln. Och det gör att hästen får sämre balans (vi stör den). Och därmed är det sämmre att sitta än att stå.

Och av samma anledning fast då givetvis bakvänt gäller det vid nedförsbacke, men där kan vi inte annat än sitta ner. Men man ska försöka vara extra följsm i sadeln i nerförsbackarna!

Men om man ska bara luta sig framåt eller stå i fällsitts beror givetvis på backen. En lätt uppförsnacke då sitter ma lite framåtlutad, kanske knappt lättar från sadeln lite. Men framför allt följer med i rörelserna. Det blir däremot svårt i en brant uppförsbacke så då får man stå upp. Men stå upp för mig är inte automatiskt fällsits a la jockey stil. Stå upp gör jag bara så mycket att jag lättar lite från sadeln, eller helt enkelt tills jag inte får några "stötar" från sadeln, utan att jag kompenserar stötarna/kliven med att böja eller räta ut knäna.

Vinkeln vi lutar oss bör ju vara så att vi inte behöver håll i oss i sadeln egentligen, utan att vi balanserar upp oss själva. Annars får hästen kompensera för de fel vi gör med sin balans. Lite som att vi skulle sitta ner fel i galoppen, då skulle vi störaa den ganska så mycket!

Kortfattat, rider man mycket eller i en brant uppförsbacke - då lutar man sig framåt och ev står upp!

intressant!

/Johanna, http://finanora.blogg.se

Intresangr har ocKså lära mig så.

Fins en annan ridskola i närheten av mig som säger att man ska luta sig backåt när man klätrar i uppförs backe ock framåt i nerför är inten de kläpare ????

Detta va verkligen mycket intressant att läsa, tack så mycket för alla era svar, dom är tänkvärda!

Halvt OT. Förr för länge sedan så stod man inte upp över hindrena när man hoppade utan man lutade sig så långt bakåt man kunde innan hästen hoppade av. Detta för att dem trodde att hästen fick mera "tryck" i bakbenen när dem hoppade. ;)

#14 Oh, intressant.. Min första tanke är då att detta måste varit otroligt jobbigt för ryttaren =P

#15 för att inte tala om hästen att hoppa med någon som lutar sig bakåt så mkt man kan. Har för mig att ryttarna även drog bettet uppåt för att "lyfta" hästen över hindret.

#16 Vet du på ett ca hur länge sedan man trodde det? Man kan ju säga att dessa tankesätt kanske inte var helt lösryckta, men de va långt ifrån rätt och bra =/

Men som sagt, intressant faktiskt.

Men just det där med att luta sig bakåt när man hoppar, men vet ju själv hur det blir när hästen hoppar när man inte är beredd (för att det blir rädd eller är busig/dum), ganska ansträngande för kroppen och man har en tenden att få ont… Ja, vem som hellst höll nog inte på med hoppning på den tiden =P

Men att stå upp i uppförsbackar kan ju ha med viktfördelning att göra, det tycker jag låter vettigt. För som några gett exampel på så lutar man sig bakåt i nedförsbacke, helt naturligt, iaf för mig..

#17 Ingen aning faktiskt, var några år sedan jag läste det. Hålelr emd dig att det är intressant om hur man gjorde förr. =)

Vet hur dte är når man burit ett barn på ryggen uppför en backe och barnet lutar sig bak och lever rövare, man har ingen balans och det är väldigt ansträngande.

#18 Ja, det har du rätt i, har aldrig tänkt på det! Borde vara i princip samma sak.

Ingen aning, jag gör det av en reflex då man har det inpräntat i sig sen ridskoletiden.

På ridskolor får oftast barnen lära sig att stå upp i backarna, vet inte varför.

/Johanna, http://finanora.blogg.se

när jag har backtränat min häst i en brant backe, då har jag stått up för att underlätta för honom då det är lite stubbar och sånt, han får sköta sig själv helt enkelt

När jag rider uppför lutar jag mig oftast bara lite fram, och är det brant ställer jag mig upp, och travar jag rider jag lätt lite framåt lutad ;)

Det dom sa på min ridkskola när jag var liten var att tyngden belastas på frambenen och att det tydligen blir nån form utav balans. Själv står jag upp i branta backar men annars lutar jag mig mer framåt. vet inte vad som är rätt eller fel i denna fråga-

Jag gillar att tag i manen en bit upp på halsen i uppförsbackar då drar hästen själv upp en ur sadeln, sen håller man sig där den vill att man ska vara. Mycket praktiskt :)

Alltså jag följer med i rörelsen framåt! Annars finns det nog risk att man rycker håren ut manen så klart :)

När jag väl är ute o rider och ska rida upp för backar så ställer jag mig inte upp utan jag bara lutar mig en aning framåt.. samma i nerförs backar då lutar ja mig lite bakåt…. beror lite på vad de är för lutning på backen..