Jag har ingen men det bor ett sto efter Briar i stallet. Hon är lite gatukorsning brukar vi säga, new forest, nordsvensk, pre och halvblod tror jag att det var.

Hur gosig som hellst, inte alls vass. Visst hon är ganska sur mot andra hästar när det gäller mat men vilket ranghögt sto är inte det?

Dubbelt

Jag har en valack efter Briar och sedan är det Martini-Utrillo, så det är gammal fin svensk stam :)
Blir 9 i år, utb MSV dressyr, närmare 180 cm i manken. Ägt honom i snart 2,½ år..
Som du säger, så blir många avkommor från Briar "vassa". Jag upplever inte det som att dem är "dumma" utan bara väldigt interlligenta och självsäkra hästar med massor utav humor som gillar att tetas, likt en riktig pajas! Det ska även kommas ihåg att många Briar avkommor är energiknippen och arbetsmyror, dem vill jobba, vill bli aktiverade och aktiverar man dem inte tillräckligt så lever dem djävel.
Min kille var inte helt lätt att "manövrera" i början, han ifrågasatte och testade gränser, men inte på något hotfullt sätt, utan snarare på ett lekfullt sätt (även om jag inte tyckte det var det minsta kul) "Haha, försök fånga mig i hagen om den kan" eller "Haha, försök du få in mig i transporten om du kan"
Vissa saker gick fortare att komma över än andra, det kämpigaste var helt klart att rida ut i skogen själv, tog ett år innan vi kunde rida en runda utan protester såsom att stanna och växa fast i marken, resa sig eller backa.

Nu när jag kommit honom inpå livet och lärt känna honom kan jag ärligt säga att han har stulit hela mitt hjärta, har aldrig träffat en häst som är så personlig, bussig och ställer upp på det sättet som han gör, skulle jag be honom att gå genom eld och vatten för min skull, så skulle han göra det. Det finns verkligen inget ont att säga om honom idag.. Men han har fortfarande humorn kvar, och tycker det är rätt kul att testa mig ibland, och dem få gånger det händer, brukar jag inte annat än stå och skratta åt honom ;)

Jag kan ärligt säga att jag aldrig kommer ha något annat än Briar hästar hädanefter, nog är dem lite "udda" men förbaskat smarta och roliga.

Bifogar en bild på min gangsta!

Brian

f.2003

e.Briar 899 ue. Eighty eight keys xx

Brian har varit allt annat än lätt. Det började med att vi köpte honom vid 2 års ålder. Inte mycket hanterad än borstad i stallgången och hade fått springa lös i ridhuset med longergjord.

I Börja nfick vi ha spö och lina + hjälm för att ta in och ut honom. Han for ju som en vettvilling.

Vid skoning så kastade han hellre omkull sig än blev skodd vilket resulterade i att han skrapade upp en stor bit på låret/bakknä. Vi kunde hålla på i timmar ute på ridbanan med att få på longergjorden. Och han gjorde även kosparkar under magen åt oss. (både mamma och jag hade unghästvana sedan tidigare)..

Allt eftersom han växte så blev han dominant i stallet. Öronen slickade bakåt vid hantering på stallgången.. + boxen (vi visade aldrig rädsla) .. Han kunde verkligen vara en orm när det inte passade honom.

När det var dags för sadel så räckte det med att det kom "fel" person och sadlade så kunde han explodera i stallet. Var bara jag och mamma i princip som hade förtroende. Det var liksom inte "bara" och bara. När en duktig tränare här skulle kolla honom i munnen så exploderade han och slog ner lysrören i taket.

Ute på ridbanan la han ikull sig med sadeln.
Vid början av inridningen så fick vi longera honom trött innan det ens var någon tanke på att sätta sig upp på honom. han hade redig sadeltvång och sköt rygg (sadeln låg inte dåligt!)

(denna herre växte så vi tog det lugnt med hans inridning samt med tanke på sadeltvången) ..

Så småningom så slutade jag longera och började hoppa upp direkt. Hände att han frös fast i marken å vägrade gå. Han reste sig. Han backade in under laudgården (där man brukar kunna ha dyngdan) och reste sig där inne. Han kunde verkligen göra allt. Vilket resulterade i att mamma fegade ur. Hon vågade inte rida honom mer.

Sommaren 2009 köpte jag loss honom utav min mor och fortsatte på egen hand. Det var även då han fick börja komma ut i skogen på riktigt. Och efter mycket jobb så började det gå framåt. Kunde börja rida ut själv. (åren innan 2009 så var han absolut inte mkt riden samt med många viloperioder pga graviditet osv)

Idag är han en sån himla fantastisk häst. -dock med mkt humör och att det inte är många som vill rida på honom. Pga att han är för vass och är väldigt speciell. Skulle säga att han är en enmanshäst. Han har haft det där att han vägrar gå, rätt som det är. Men som sagt nu så går han fram överallt där jag ber honom om. Kan rida ut i kolsvarta mörkret utan problem. Han litar på mig fullt ut. Men han har helt klart blivit en enmanshäst och det märks på honom väldigt väl om det är någon annan som ridit honom dagen före. Men som sagt, mkt klok och hans ormiga beteende som han har i stallet försvinner helt när man rider. Då ser han ut som världens mest trevliga häst. Mkt ambitjös. Efter att ha haft Brian nu så skulle jag aldrig vilja ha en annan häst.  En sån här får man bara en gång i livet! :-)