Jag tycker det är starkt av dig att berätta om det. Om jag var du skulle jag försöka att fortsätta rida. Alla behöver inte bli elitryttare! Jag tror att det finns många hästägare som bara vill att någon rider ens häst i skogen och lufsar runt. Berätta det nästa gång du provrider! För när jag läser det du skriver så låter det på dig som att du tycker det är roligast att rida i skogen själv, utan krav på form och allt det där. Så om det är så, så tycker jag du ska säga det nästa gång :)

Har du tagit privatlektioner för en tränare?

Där du får ha fokus på bara dig och ha någon som förklarar hur du ska göra saker för att det ska bli bra. Någon som kan se vad du behöver jobba på och så..

Annars är det väl timmar i sadeln som gör en duktig på att rida, förutom att ha en bra tränare då. Så fortsätt leta medryttarhäst som du kan rida regelbundet, men inte bara i skogen, utan för att kunna bli duktigare behöver du antagligen en tränare också.

Men den vanliga ridningen kanske inte passar dig, utan finns så många andra ridsätt som du kanske skulle ha lättare för.
Centrerad ridning gär nåt jag skulle kika lite på om jag var du.

Jag är inte speciellt duktig på att rida, har väl inte fallenhet för det helt enkelt. Man har lättare för endel saker, och mindre lätt för andra.
Men jag har en egen häst ändå, nu är han väl egentligen körhäst i huvudsak, men rider honom endel också. Men inte tar han skada av att jag inte är världsbäst på att rida, han trivs så bra med att bli riden av mig ändå.
Tränar Parelli och rider då även på det sättet, inte ridskoleridning alltså. Och det passar mig väldigt bra, mycket bättre än den engelska ridningen.

Så länge du har bra hand med hästen från marken, är trevlig mot den, ansvarsfull och skötsam, så bör du klart kunna hitta en medryttarhäst.
När jag letade efter en medryttare till min häst så var nog ridningen det jag brydde mig minst om. Sålänge personen har samma tankesätt som mig, tar hand om hästen bra, tycker om hästen, är ansvarsfull och är trevlig mot hästen, så kan personen vara mindre bra på att rida. Har inget som helst intresse av en ryttare med för höga ambitioner som ska sitta och försöka jobba min häst i "form" i sann ridskoleanda.
Har nu en ung medryttare som rider honom en dag i veckan, de tar skritturer, tränar grunder i paddocken och bara umgås med varandra utan krav. Perfekt tycker jag. :)

Det känns mest som att du aldrig riktigt har fått chansen…

Idealet för dig vore nog att hitta en häst som passar dig, att vara medryttare på, där ägaren kan lära dig att göra "lagom" i lugn och ro.

Funderat på att bara ta det enkelt?

gasa med röst och skänkel, bromsa med tyglar och röst, sväng med tyglar, ev skänkel? Eller kanska bara rida med bett och röst, skita i skänkel?

För mig låter det som om du ska använda så många hjälper och allt bara blir fel…

Mitt tips: hitta en passande privat häst att rida, börja med basic: gasa med röst och skänkel, bromsa med röst och tygel, sväng med tygel och ev skänkel, rid mycket i skogen och lär känna hästen, sen kan du med någon med tålamod som kan hjälpa dig på den hästen försöka lära dig saker som att forma på böjt spår, skänkelvikning, backa, galopp fattning, osv, osv, osv.

Du behöver nog mest hitta en instruktör, ridstil och häst som passar dig :)

Jag red i 12 år och hade helt gav upp all tanke på att bli en vettig ryttare. Allt som att rida i form osv fungerade inte alls, och flera ridlärare sa rent ut att jag är  hopplös och aldrig lär mig. Jajja, tänkte jag, vill ändå ha häst och rida, sen tänker jag inte lära mig att sitta och sparka och dra i hästarna ändå, det kan bara inte vara nyttigt att gå så spända.. tänkte jag då. Sen hittade jag rätt instruktör, fick upp ögonen för att ridning inte handlade om att tvinga in egen och hästens kropp in i ytterlägen och spändheter.. man kan fakrtiskt sitta bekvämt i lodrät sits! :O  Min häst var en oinriden travare och vi fick ju börja från början..

Det har tagit tid, men nu känner jag att jag lär mig varje gång jag rider. Jag KAN bli bättre, och de där instruktörerna hade fel; jag är inte hopplös.

Det är inte du heller, du ska bara hitta rätt.

//hälsar ''den hopplösa''

Jag red på ridskola i många år, men jag upplevde inte att jag utvecklades mycket under den tiden. Visst kunde jag lyckas bra ibland och ha stunder när jag kände "Wow, det är så här det ska vara!", men ofta så kände jag hur självförtroendet sjönk. Jag kunde ingenting. Jag kunde sitta på en häst och åka med, men inte rida så där bra som jag drömde om. Sedan kom jag och min dåvarande tränare inte alls överens, jag fick inte den hjälp och det stöd som jag behövde utan jag kände att tränaren inte brydde sig. Fick ibland kommentarer som påpekade att "Det där kan du inte", "Till och med småbarnen kan få den där hästen att gå i form, men det kan inte du!" och så vidare. Vissa fall fick jag inte ens kommentarer trots att jag visste att hästen inte gick bra. När jag berättade att jag skulle börja rida två privathästar sade tränaren till och med "Jaha, då hoppas jag att de är lättridna om du ska klara det…" Så mitt självförtroende var ju inte så där toppenhögt måste jag säga. Jag lider även av oerhörd prestationsångest och om jag inte lyckas med saker och ting kan jag i vissa fall bli knäckt (gäller främst skola och ridning).

Men jag gav inte upp. För hästarna var ju så underbara och jag ville inte sluta bara för att jag aldrig skulle kunna bli någonting bra. Hade kompisar som stöttade och när jag började rida ensam utan att ha en tränare som stod och iakttog mig så började saker släppa. På ridskolan hade jag ju vetat hur saker och ting skulle se ut, vad tränaren ville ha, hur man skulle rida, men jag fick aldrig till det där inne på ridbanan tillsammans med 7 andra ekipage. Men så fort jag kände att det bara vad jag och hästen så började saker släppa.

Det rullade vidare och jag började rida andra hästar och kände hur det gick bättre och bättre. För lite mer än ett år sedan började jag rida för en tränare i området som jag inte visste så mycket om mer än att han var i min ålder och hade tävlat SM. Kände lite prestationsångest men redan första lektionen så kände jag hur bra allting fungerade mellan oss. Jag kan lova att de lektioner som jag har haft med honom har givit mig betydligt mer än vad alla mina ridturer i livet har givit mig tillsammans! ;) Han har till och med fått mig att inse att jag är bättre än vad jag tror. Red även för en annan tränare (som har tävlat de högre nivåerna inom dressyr) vid ett tillfälle och efter 20 minuter fick jag höra att jag och hästen skulle kunna ta oss riktigt långt om vi bara fortsatte att träna lite till. Flertalet gånger har jag fått fina kommentarer som jag brukar tänka tillbaka på när saker går dåligt när jag rider nu.

Så ja, jag har ridit i säkert 10 år totalt, men det är nog bara de senaste 3 åren som jag har lärt mig någonting. Så ge inte upp! Tro på dig själv! Leta efter en bra tränare (finns många som erbjuder lektioner på sina egna hästar) och var ärlig om hur du känner om ridning så ska du se att allt går bra!

jag blir uppriktigt ledsen när jag läser det du skriver. du ska verkligen ha en eloge för att du vågar skriva om det!

sedan tycker jag att du måste ha råkat ut för otroligt dåliga ridlärare. tror nog att en privat ridlärare hade varit mer lämpat för dig. på en snäll, men ärlig häst.

var bor du? det finns kanske någon här som kan tipsa dig om en tränare som är bra och förklarar bra? jag har själv haft problem med min ridning och ridläraren som jag har är så otroligt bra. hon är hård, men rättvis och förklarar på ett sätt som jag förstår. tränaren är verkligen a och o för ens ridning!

ang hästen du provridit. det behöver inte enbart vara "ditt" fel att det blev som det blev. kanske behövde hästen ha en mer erfaren ryttare och ägaren tagit en chans?

Du borde försöka hitta en bra lugn och trygg privathäst,
försök att inte bry dig om den misslyckade provridningen
det är inte lätt att lyckas första gången man sitter på en ny häst.
Jag tror många känner sig osäkra när de skall rida en ny häst
men få som erkänner det. Skriv nästa gång att du inte är intresserad av någon tittig, studsig häst. Utan endast en trygg.

Urs vad jobbigt det låter.. Inge kul, förstår verkligen din sits.

Man måste inte var jätteduktig på att rida, men då måste man hitta en häst som passar ens nivå och funktion.

Var bor du nånstans? Här har vi trygg islandshäst som skulle kunna passa dig som du kan få vara medryttare på och som du kan få lektion privat på. Då får du i lugn och ro och i ditt egna tempo utvecklas. Det måste inte gå fort i utveckligen, det kan ta hela livet - det viktiga är att man har kul, och det har man med rätt häst.

Fy, vad jobbigt att inte instruktörerna kan ge dig det stöd du behöver för att komma vidare. Dåligt av dem, tycker jag! Om du bor i mina trakter kan jag rekommendera dig att prata med min instruktör, hon har till och med fått min partner att inte bara gilla hästar och våga försöka utan dessutom att klara av det!

Det måste vara otroligt jobbigt för dig att ha ridit i så många år och känna sig på steg noll. Men jag tror mycket är pga ridlärarna! En god instruktör underviser på det nivå ens elever befinner sig, och en god instruktör skulle då gå in för att förklara så eleven fattar. Jag håller med om at ridskola även innebär att rida olika hästar så man lär sig olika saker, men jag tycker det är något som kommer när man har lärt och kan använda grunderna; Hjälparna. Jag tycker det låter som du har lärt på fel sätt från instruktören och ingen har tagit sig tiden att lära dig det rätta eller hjälpa dig vidare! Jag tycker att en privat instruktör är den rätta vägen att gå, om du får tag på en med en lugn och trygg häst som inte låter sig hetsas av fel signaler så lätt så du har lugnet och roen att lära dig rätt. Börja om i principen! Jag önsker dig lycka till!

Jag blir otroligt imponerad över att du vågar tala om det här och att du vågar söka hjälp och råd. Många ger upp ridningen istället och släpper det helt eftersom självförtroendet inte räcker till. Du verkar ju verkligen ha viljan och längtan efter att rida och bara i det har du en stor styrka.

Du har fått många bra råd i tråden. Att hitta en instruktör som passar just dig är det viktigaste. Funkar det inte med instruktören så spelar det ingen roll hur snäll och duktig hästen är, för det är trots allt instruktören som hjälper dig framåt! Du verkar haft oturen att inte haft någon instruktör som faktiskt förstår dig och din ridning. Jag vet hur det är, en termin fick vi ny ridlärare i min ridgrupp på ridskolan och efter två gånger fick jag med hjälp av stallchefen byta till en annan grupp med en annan instruktör för vi gick inte ihop alls.

Sen ska du kanske se över vilken sorts ridning som passar dig! Du kanske inte alls passar med den engelska ridstilen. Kolla exempelvis upp om det finns möjlighet att prova wester-ridning, det kanske passar dig bättre.

Om du söker medryttarhäst så försök, även om det är jobbigt, förklara problemet du har så som du gjort här inne. Tala med ägaen och var öppen om hur svårt det är för dig med rätt hjälper osv, och att du hemskt gärna vill ha medryttarhäst för att utvecklas och börja om från början. Jag tror dessvärre inte du kommer utevecklas om du bara rider runt lite skogsmulle, utan du behöver en ordentlig tränare som funkar ihop med dig och helt enkelt början från början!