Min häst gör så när han tycker något är läskigt eller jobbigt eller inte vill gå dit jag vill. Det är bara att vara bestämt och försöka få dom att gå framåt. Berömma varje steg framåt dom tar och ha tålamod. Jag brukar säga till mig själv att om han går längre fram än vi var när han stannade och började backa, och vägrar går mer, så kan jag hoppa av och gå med han en bit. Men det har jag aldrig behövt göra ännu, så han kanske fattar det :p

#Okej :) Men om jag försöker vara bestämd etc men det tillsist bara inte går, ska jag leda honom en bit fram och försöka igen?

Dock så, iallafall som jag förstod det. Så är det inte för att han är rädd utan mest lat(?)

Får väl se hur bra relation vi har till varandra också, vet att han är ganska avvaktande mot speciellt män, och sen lite olika till olika människor. Men eftersom han inte kommer vara särskilt igångsatt när han kommer tillbaka till ägaren (hos fodervärd nu) så kommer det mest bli markarbete, NH träning(?) etc innan ridning osv drar igång. Är relationen bra mellan oss så litar han ju bättre på mig och kanske lättare att få honom att gå hela tiden, än att ja det är typ som ridskole hästarna. Visst man rider dem men man har inte alls något band till dem och dem litar inte alls speciellt mycket på en t.ex, så blir det ju svårare.

Många säger olika, att hästen lär sig att den slipper om man kliver av. Så det är svårt att säga.

Är han lat kanske du kan hitta på något istället för att bara gå rakt fram? Serpentiner på vägen, böja, volter, så att han koncentrerar sig på något och inte på att gå framåt…Då borde man ju komma framåt tillslut :)

En bra relation är alltid bra, så jag tycker du ska träna mycket på det du skriver om :)

Är det bara ren dumhet, prova hoppa av och leda hästne en bit, annars är det bara att vänta ut hästen, vänd absolut inte hem.

Jag red ett russ som gjorde så, då fick man hoppa av och leda hästen ca 10 meter och sen hoppa upp igen och då gick hon :)

föreställ er att ni är i hästens situation! Blunda och tänk er verkligen att det är ett stort lejon (även vi människor är rädda för lejon) längre fram och rör ni på er ett steg så kommer det att attackera! ) vad skulle hjälpa er då, om er kompis piskar er och säger det rä ingen fara, eller är det att ni väntar och väntar, kanske backar bort en bit dit man känner sig säker och sakta går framåt.

att be hästen och även "vara bestämd" är som att putta hästen nerför klippan!

Backa eller vänd helt några steg och sen försöker ni gå fram igen, den kanske stannar på samma ställe, kanske längre bak kanske längre fram. men efter varje gång ni rör på benen när hästen är säker och själv väljer att gå en bit mot det läskiga desto lugnare kommer den att bli.

kolla på det i form av Comfort zoner.

vi säger att vid postlådan är hästen fortfarande okej och huvudet lågt, efter 2 meter börjar den korta steget och höja nacken. 5 meter efter postlådan stannar hel helt med nacken i högsta läga och troligtvis syns ögonvitorna. Där tar då dens comfort zone slut helt, men den började redan ta slut efter 2 meter då den blev spänd.

Backa/vänd om gå till ett ställe där den är säker. och försök igen, och gör det igen, och igen och igen, och vänta, ge hästen tid.

om ni kollar på en hästflock det är aldrig så att ledaren sparkar fram en annan häst mot något läskigt. tvärt om hela focken är på spänn,rusar åt andra hållet, sen vänder de sig om KORSAR BAKBENEN (som en knapp som tar ner adrenalinet) sen går de framåt en bit, kanske vänder och springer tillbaka, sen går framåt igen.

det bästa sättet är att ställa ut något läskigt i hagen och observera hur hästarna beter sig i frihet, naturligt.

Så mitt tips vänd / backa och fråga hästen om den vill gå fram igen, vill den inte det, är det bra att gå så pass långt bak så att den går framåt utan att ni behöver be den hårdare alltså med spö eller hårdare skänklar.

likaså är det bättre att inte gå hela vägen tills hästen stannar, så fort den drar upp huvudet innebär det att den är osäker. stanna då, vänta lite, se om hästen vill gå av sig själv, vänd om en bit längre bort och fråga igen.

För även om hästen inte stannar men går några meter på helspänn så skapar den mer och mer och mer adrenalin för varje steg, om man snabbt kan få den att slappna av och sakta utöka dens säkerhetszoner kommer den att lita på människan som ledare och inte direkt-line-thinker rovdjur.

/ J vildhast.blogg.se

#5 Väldigt intressant att läsa :) Fast jag menade inte att man skulle piska eller liknande, utan bara driva på lite försiktigt och se om den går framåt. Och med bestämt menade jag att man inte ska ge upp och gå hem igen :)

#5: Men varför skulle hästen alltid bli rädd efter 10 minuter oavsett var den är och oavsett vad den gör?

#7 Hmm, jo lite det jag undrar också :P Vet inte om det alltid är efter just 10 minuter men det verkar inte vara av rädsla iallafall, utan lite mer om lathet.

Han hade även gjort så när fodervärden (som han är hos nu) hade låtit honom dra ved som dock gått bra den första biten.

Det behöver inte vara lättja, han kanske har dålig kondis och det blir verkligen jobbigt efter ungefär 10 minuter. Eller ont någonstans som blir outhärdligt efter en viss tids arbete. Fråga hur han är i hagen, om han rör sig och leker långa stunder så är det mindre troligt att det är smärta och mer troligt att det är trots/ointresse.

#7 och #8 Jag fattade det som bara ett exempel, fast en del hästar kan ju stanna vid samma ställe varje gång. Och är det lathet kan dom säkert vara lite tidsinställda - typ, nu blev det tråkigt så jag stannar :p

Jo, ska höra nästa gång vi pratar. Sen lär jag ju kanske se vad det kan vara. Får väl försöka göra turerna till något roligt om det är att han tycker att det är tråkigt. Innan ägaren skickade dem på foder vet jag inte hur kondisen är, nu när hon får hem dem så kommer dem inte vara så igångsatta eftersom de inte ridits etc mycket. Så de kommer ju inte ha världens bästa kondis när de kommer, utan det blir ju att försöka sätta igång dem. Kommer dock börja med lite markarbete först och se hur det funkar :)

Hoppa av och led hästen framåt en bit och hoppa upp igen.

Vill hästen inte gå framåt för att den är osäker, då är det ju bra om ryttaren kan vara snäll mot hästen och hoppa av och leda den framåt. Den visar att den inte är tillräckligt trygg med ryttaren på ryggen, då får man väl göra hästen mer trygg. Sedan kan man hoppa upp igen.

Vill hästen inte gå framåt för att den hellre är med kompisarna i hagen eller tycker det är trevligare att stå och äta i stallet. Ingen mening att bråka, hoppa av och led hästen ett tag och hoppa upp igen.

Många ser det som att hästen "vinner" när ryttaren hoppar av. Ser man det så bör man nog fundera på om man ens för rida hästen om den så gärna inte vill ha ryttaren på ryggen.

Min häst kan vara lite småjobbig emellanåt att få från stallet, har joxat på som #5, men jag hoppar av istället numera. Lättast så, dessutom har jag inget tålamod.

Min häst gör exakt så! Det är inte att hon blir rädd och hon är inte det minsta spänd. Hon går jättebra och stannar efter ca 10 min och sedan sitter hon fast.
Varför? Jo för det lönar sig. Varför lönar det sig att stanna/stå stilla? Kanske för att hon har dålig kondition. Eller att hon någon gång fått gå hem när hon stannat (hon är smart och en gång räcker för att stanna på samma ställe resten av sitt liv). Kanske gör det ont i fötterna att gå och då lönar det sig att stå stilla för att det inte gör ont längre.

I hennes fall så lönar det sig inte så jättemycket att bara stå som det gör att gå hemmåt, så oavsett vad grundorsaken är så kan vi iaf utnyttja "att gå hem". Hon vill alltid tillbaka till hagen och MATEN.

Hästar fungerar som alla andra levande varelser. Beteenden som lönar sig upprepar vi, beteenden som inte lönar sig slutar vi snart med.

Ett exempel på hur jag hade tränat: Om jag vet att min häst stannar efter 10 meter då går inte jag 10 meter. Jag går kanske 6 m och sedan vänder jag och går hemmåt. Efter 2m vänder jag upp och går "bortåt" igen. När jag gått 4m vänder jag hemåt igen och går 2 m för att sedan vända upp igen. Efter 3m vänder jag hemåt igen och går 2 meter för att sedan vända upp igen. Efter 3m vänder jag hemmåt igen och går 2m. Vänder upp och går 3m och vänder sedan hemmåt igen och går 2m. Vänder upp igen och går 3 m och vänder hem igen och går 1m och vänder sedan upp igen. Plötsligt är vi förbi 10m (+ att vi gått väldigt mkt längr eän 10m totalt), vi har kommit hela 12m och den egentliga sträckan vi gått är hela 33m). När jag går bortåt berömmer jag och när jag går hemmåt så går jag bara vanligt. Att gå hemmåt blir den verkliga belöningen. Hästen gillar att gå hemmåt och då använer vi det som belöning för att gå bortåt.

Detta är väldigt lätt att använda om hästen stannar på samma ställe varje gång, stannar häster därremot på olika ställen är det svårare då det är risk att man går "hela 10m" (alltså tills hästen faktiskt stannar vilket vi vill undvika).

Går man tills hästen stannat är det bara att vänta. När hästen tar 1 steg frammåt (med en eller flera hovar eller kanske bara lägger vikten frammåt) då berömmer vi för att sedan vända hästen hemmåt och gå vanligt (att gå hemmåt blir belöningen för att häten tänkte frammåt). Sedan vänder vi upp igen och utför samma grej som jag beskrev ovan.

Har man en häst som inte är som min och älskar att "gå hem" så får man hitta vad som lönar sig som mest för den hästen. Det kanske är att stanna och stå stilla och då använder man det som belöning, istället för "att gå hem".

Kom ihåg att alltid kolla så det inte är smärta från skada, miljö eller utrustning i första hand innan man börjar träna ett beteende.

det jag menade i mitt inlägg är att det finns en hel del hästar som är missförstådda. och går du alltid samma runda så finns det alltid efter 10 minuter samma läskiga sak. det finns hästar som visar sin rädsla på olika sett, de enklaste är de som Exploderar och flyger iväg, där är det ingen tvekan om att de är rädda. de som stannar och fryser fast mer eller mindre är däremot svårare att läsa. är den rädd eller inte?

hellre backar jag några steg och försöker igen. men mina hästar stannar aldrig av omotivation, jag rider inte ut eller gör något förrän jag fått min häst motiverad, om den inte skulle vara det från början, och hittar på saker som gör just den hästen motiverad hela tiden.

jag tycker verkligen om inlägg nr 13!

mycket bra psykologi där!

Men om hästen stannar för att testa/dominans då?

#15: vad vill den testa? Testa ledarskapet? Testa om den får gå hem istället?

Testar den ledarskapet så skulle jag fundera på varför den testar ledarskapet, antagligen för att den är otrygg med mig som ledare och fuderar på om det är bättre att den tar över ledarskapet.
Då hoppar jag av, visar att "jag finns här för dig, känner du dig tryggare med mig som ledare när jag går på backen så går jag gärna med dig här tills du är trygg igen".

Testar den om den får gå hem, då hoppar jag av och leder framåt, oavsett om jag sitter på ryggen eller leder den så kommer vi framåt.

#15 I min värld testar ingen häst dominans mot en människa. I min värld finns inte ordet dominans. Hästen gör ALLT av en ORSAK. Hur hästen kommer göra nästa gång i samma situation beror på vilket beteende som lönar sig. Lönar det sig att stanna för att matte vänder hemmåt direkt kommer hästen att stanna där även nästa gång (eller i samma situation nästa gång den uppstår), lönar det sig inte utan det lönar sig att gå fram så kommer hästen troligtvis att välja att gå fram nästan gång. Dock kan den stanna igen för att den byggde en kjedja av beteendena, men man kommer att få den fram nästa gång. Kjedjan får man lösa då, bara se till att delar av kjedjan vi inte uppskattar inte börjar löna sig eller blir längre.

# 16 & 17

Stjärna vänder gärna tillbaka mot stallet eller stannar för att sedan se om jag vänder tillbaka dom första 100 meterna.. Hon är en uterittshäst med mycket energi och temprament.

När Anna, dvs hästens ägare köpte henne för ett antal år sedan reste hon sig på bakbenen eller backade såfort man krävde någonting av henne..

Hon är VÄLDIGT sällskaplig av sig mot hästar osv, dock har hon endast en kanin i boxen brevid i stallet som hon står i, men jag och en kompis funderar på att köpa en shettis som sällskap åt henne och att min yngre kompis kan rida shettisen.

Så om jag inte rider tillsammans med någon annan dom första hundra metrarna kan hon krångla ibland, speciellt i början, men hon har bättrat sig ganska mycket nu.

Hon är inte rädd att gå där, för det är en grusväg som det knappt åker några bilar på och hon är hur lugn som helst när stallet är utom synhåll. Antagligen därför att stallet är hennes hem och trygghet, men såfort vi kommit en bit ifrån vill hon genast till sin närmaste hästgranne som bor ca 10 km's skogsridning ifrån mig

gå  en annan veg eller backa hästen

vårat shettissto gjorde alltid så när barnen red xd attans taskmört ahhaha (:  och mitt new foreststo brukar göra så när vi ska rida ut haha :( men det brukar lösas när någon annan häst rider förbi.. xd

Jag har ett varmblod på 11 år som också kunde göra likadant. Han vart inriden som 10 åring och hade då nt gjort något innan. Han var varken inriden eller inkörd. I början gjorde han precis allt man bad om men efter att han blivit riden i några månader kunde han stanna och vägra gå. En gång fick jag stå i över en timme så min mamma kom ut å letade efter mig xD. Men i efterhand kom jag på att det endast var brist på beröm. Han tyckte nog att det helt enkelt inte spelade någon roll om han gick eller inte. Han fick ju ändå inget beröm, och då valde han att istället stå still. Observera att jag alltid berömmer hästen annars. Det var bara så att jag var så pass arg och besviken på min häst så att när han gick framåt såg jag det som en självklarhet och var därför ingenting att berömma ( vilket var fel och jag vet det )

Nu för tiden kan han stanna ibland men jag vinner alltid han är dessutom absolut inte svår att få att gå igen man ger honom några lite kraftigare skänklar så går han sedan. och sedan massor av beröm såklart ;)

kansje lurt och  få  en masör til och  kolla hästen sen min gjorde så  ner hon hadde vont i  ryggen man kan tro de er dum men det viser seg at nu  ner hon er frisk så  gjör hon det inte

Det man bör reflektera över är orsaken till varför hästen gör såhär? Det kan röra sig om en mängd olika saker - allt från rädsla till att hästen är rent obstinat och gör det för att "testa".

Jag hade en häst på foder som betedde sig såhär. Damen i fråga var ranghög, och hyffsat dominant och när något inte passade tänkte hon baskemej inte göra det heller. Till detta var hon rätt osäker med, vilket inte direkt förbättrade situationen. Trots detta väldigt kärvänlig och snäll att ha och göra med. En rätt svår häst till temperamentet - åtminstonde till en början.

I hennes fall rörde det sig ofta om att hon helt enkelt testade. Hon hade bestämt sig för att inte gå frammåt, och så enkelt var det. Andra gånger var det ren oro över något som gjorde att hon inte ville fram.

Vad som gällde för mig som ryttare i det läget var att först och främst försöka fatta vad det handlade om - var hon rädd eller bara testade hon? Då de flesta fall var rent krångel så gällde det att visa att hon faktiskt inte hade något att säga till om i frågan - säger jag att det är rakt fram som gäller så är det också så. Piska och sporrar fungerade definitivt inte eftersom detta ofta slutade i att hon ryggade bakåt och sedan reste sig och slängde sig om - något hon gärna använde i jobbiga sitationer. Att bruka "våld" i den meningen var inget vidare alternativ.

Det som däremot fungerade var att ge fröken lite alternativ. Hon skulle alltså själv välja och i den meningen få hjälp att välja rätt. Började hon stanna så kunde jag exempelvis snurra henne runt på en pytteliten volt ett par varv varpå jag erbjöd henne längre tyglar och att lugnt och stilla gå frammåt. Detta upprepades tills dess att hon själv valde att gå frammåt. Det tog inte lång tid innan kopplingen skedde att om hon höll på att stanna skulle det bli betydligt jobbigare än om hon bara gick rakt fram.

Valde hon ändå att börja backa bakåt vid påmaning använde jag även detta emot henne. Jag vände helt sonika hästen och backade henne - fast åt rätt håll istället för hemmåt. Eftersom det är mycket lättare att gå frammåt än bakåt fngerade ju även detta som ett bra inlärningssätt. Bara man håller sig lugn och inte gör någon stor grej av det utan helt enkelt presenterar alternativen gick det hela väldigt snabbt och smärtfritt.

Detta visade sig vara rätt effektivt faktiskt! Från att ha tagit off 20 minuter för att ta off 200 meter från gården kunde vi lite över ett år senare göra en 5 mild CR distansritt!:) Tittig kunde hon fortfarande vara, men det är problem som lär fasas bort allteftersom.

Men som sagt - första grejen är att förstå varför hästen gör som den gör. Det är inte alltid så att den är rädd (därmed inte sagt att hästen alltid testar). Sen är jag ju av den meningen att man inte bör kliva av i sådana situationer. Dels för att smarta hästar fort lär sig att detta kan utnyttjas (har mött flera sådana) dels för att det är lättare att kontrollera situationen uppifrån. Sist men inte minst bör man, om det går, försöka att inte göra någon stor grej av saker. Är hästen rädd så försök att inte själv bry dig om det genom att inte ge signaler om att något är konstigt (dvs hoppa av och leda förbi). Ställ åt ett annat håll möjligen, titta på något annat osv. Visar du som ryttare ingen reaktion på #det farliga" kommer din häst med största sannorlikhet även att bli lugnare. Hoppa av bör vara ett sista alternativ.

Men som sagt, det här är bara mina egna åsikter!

#23: Fast varför skulle hästen viljas utnyttja att man hoppar av? Vill den inte bli riden egentligen menar du?

Vill den inte det bör man nog inte rida den heller..

Och man bör ha en sån koll på häsaen från marken att man kan kontrollera situationer där innan man ens börjar tänka på att rida hästen kan jag tycka.

Är hästen rädd och inte vill gå framåt, då hoppar jag som ledare av och leder den framåt. Hästen är osäker på att ryttaren klarar av att ta ansvaret vid för den farliga situationer, då bör ju ryttaren visa att den är trygg oich att hästen kan lita på att den klarar av att hantera det.

Om jag hoppar av för att leda så får jag gå hem sedan …

#25 varför det?

#26: För att pållen är 172 cm och jag 167 och mina smidigaste dagar ligger lååååångt bakom mig. Och det är besvärligt att rida ut med en stege på ryggen.

#27 Okej, bra svar.

#27 Leta efter stubbe eller sten att stå på ;)

#23 och 13 väldigt bra inlägg.

#27 samma här!  Inte alltid så lätt att hitta nåt att kliva på heller.

#24

Vad jag menar är att det finns en del hästar som faktiskt utnyttjar momentet. Antaglegen för att testa ryttaren. Jag kan hålla med att problemet häri ligger i själva ledarskapet och kommunikationen, så det säger jag inte emot. Trots detta är det svårare att komma över detta med vissa hästar än med andra.

Angående själva utnyttjandet av situationer menar jag att jag träffat på en del ekipage där hästen faktiskt lärt sig att om man stretar emot och vägrar gå kommer ryttaren att hoppa av och ibland faktiskt gå hemmåt igen, vilket sedan satts i system. Så visst finns det sådana situationer. Återigen, att det här är annat man kanske behöver öva på säger jag inte emot, utan håller med om.

Jag säger heller inte emot dig om att man bör ha sådan koll på hästen att den ska kunna hanteras från marken. Det är även min filosofi, och det har jag inga problem med med min egen häst. Hästen jag använde i mitt exempel däremot var en ny och för mig något främmande häst, och då tar jag det säkra före det osäkra. Det jag ser som största problemet är själva uppsittningsmomentet. Klart man alltid kan komma pp - gäller bara att hitta nån typ av stubbe; däremot är man alltid lite extra utsatt vid uppsittningen. Har man då en stissig häst eller en som är lite orolig så kan det vara skönt att slippa just det momentet. Men återigen - idealet är ju givetvis att ha såpass koll på sin häst att detta inte är ett problem.

Återigen, det jag skrev var bara det jag har upplevt och det som fnkade för mig. Hästen är idag tillbakalämnad pga tidsbrist, men hon ändrades något enormt under den tid jag hade henne på ett positivt sett. För mig, i mitt och hennes fall, funkade tekniken (som för övrigt bla disskuterades med tränare osv, så inte enbart mitt eget påhitt); därmed inte sagt att det funkar i alla situationer.

* avtryck avtryck…

/Johanna, http://finanora.blogg.se

#31: Jag menar inte att hoppa av och gå hem, utan att hoppa av och gå vidare. :)

Att hoppa av och gå hem behöver för den delen inte vara fel, beror på situationen. Om hästen är väldigt rädd eller väldigt envis och man inte har tid att jobba med det just då är det bättre att gå hem på en gång än att tvinga hästen framåt när den fortfarande är rädd, eller "bråka" med hästen men att det tar längre tid än man hinner just då och behöver avbryta utan att det gett resultat.

Jag är väl kanske iofs inget bra exempel i och med att jag inte hoppar upp på hästar som är stressade eller oroliga. Rider inte hästar jag känner mig osäker med från marken, handlar om säkerhetstänk för mig. Kanske lite för att jag är feg också. ;)

Din metod fungerar säkert bra för många, själv använt det på min rejält envisa häst. Men jag har inte tålamodet som krävdes för att den träningen skulle lyckas. Höll på i 20 minuter, men sedan blev jag bara irriterad och frustrerad och då fungerar det inte.
Min tränare tyckte också jag skulle använda mig av det, tränar med den principen annars. Att hästen har ett val, men det val jag vill att han ska välja ska vara det som kostar minst energi och därmed är bekvämast. Och sedan genera positiv förstärkning sedan såklart.

Men jag känner att såna problem är symptom på brister i andra delar av relationen med hästen, och man bör jobba med det istället så löser sig även såna problem.

#33

Ah, okej, då är jag med! Nej men jag förstår vad du menar - har man inte tid och energi så har man inte. Personligen är jag så in i h*****e envis att jag faktiskt inte ger mig, oavsett hur lång tid det tar - vilker kan vara både en fördel och en nackdel i vissa lägen. Har jag något som ska genomföras så ska det baskemej genomföras med, men därefter kan det räcka att fortsätta frammåt någon mint för att sedan gå hem igen. Men återigen, man har ju inte obegränsat med tid, så jag klandrar verkligen inte dig!

Kunde nog även behöva lite av den där sk fegheten som d beskriver - en liten extra dos av det skulle nog faktiskt vara bra mellan varven!;)

Men som sagt - jag håller med dig i det mesta. Problem av den här typen handlar ju till största del om något annat, mera grundläggande. Hade det varit en bättre ryttare än mig på hästen jag använde i exemplet hade det kanske inte ens kommit till den punkt att metoden hade behövts användas överhuvudtaget. Tyvärr är jag ju inte bättre än jag är, så det fick bli att använda "Det ska vara lätt att välja rätt"-metoden, vilket lyckligtvis visade sig vara rätt för det här tillfället. När madame väl börjat gå fram och även kommit förbi problemen la hon ner själva testningen, och även mycket av det hon tidigare varit orolig för verkade de sig mindre skrämmande.

 Men som jag nämnde, jag håller med dig!