det är väldigt individuellt från häst till häst, men jag upplever att hästar som går utan skor, behöver verkas mer sällan än hästar med skor. kanske för att barfota hästar sliter ned sina hovar, medans hästar med skor bara sliter på skorna..

Som #1 säger.
Ofta olika från häst till häst, rider man ofta på grusvägar slits ju hovarna ner fortare än om man rider i paddock/ridhus.
Iom att de inte har några skor att slita ner så behöver man inte verka dem speciellt ofta, det kan då vara bra att veta om hästen sliter snett eller liknande, då är det viktigt att hovis kommer ut och verkar så inte hästen får förslitningar i leder.

Ok tack för svaren.

Vilka underlag annat än asfallt ska man undvika?

#3 Man behöver inte undvika det helt, däremot inte rida på det alldeles för ofta.
Det är väll främst hårdare grusvägar.

#4 ok.

Hur är det att tävla i hoppning med en oskodd häst?
Och hur gör man vintertid med en oskodd häst och halkrisken?

#5  Det är ingen skillnad direkt, däremot om man ska hoppa på gräs är skor+gräsbrodd att föredra.

En oskodd häst halkar inte lika lätt som en häst med skor utan brodd. Min går barfota bak och det är inga problem alls. Han var barfota runt om förra året, och då vägarna var snötäckta så tog han sig fram överallt. Dessutom, inga problem med styltor. ;D

#6 ok. Ja i ryttarföreningen är stortsätt alla hästar bara skodda fram och de halkar inte.

Hoppa på gräs skulle jag aldrig göra med en häst.

Alla nio hästar i stallet är oskodda och det är väldigt individuellt hur ofta de behöver verkas (eller raspas) T.ex kollar hovis på mina två hästar varje gång han kommer, men ingen av dem har behövt nån fixning av hovarna sedan april! Billigt och bra ;) Däremot har vi andra som inte sliter på hovarna lika mycket, eller sliter dem ojämt och de behöver fixas varje gång :)

Det är väldigt individuellt. Men man kan räkna med samma tid mellan gångerna som för skoning, alltså 6-8 veckor. Om inte annat bör dom ses över av en kunnig hovslagare då. Jag har min barfota och verkar varje till varannan vecka, men det är för att jag gör det själv och vill heldre ta lite och ofta så man inte gör så drastisk skillnad från gång till gång. Jag vet hur hon sliter och vad jag behöver hjälpa henne med. Sedan har jag ute hovslagare med 8-12 veckors mellanrum som ser till att det är korrekt och att inget förändrats eller gått åt fel håll.

Asfalt är jättebra att rida på!! Så det bör man inte undvika. Det gör hovarna hårda utan att ge tryck på punkter så som grus gör. Hovarna anpassar sig efter sin natur, så går hästen på hårda underlag blir hovarna anpassade för det. Hästar är gjorda för att gå på hårda underlag (stepp) så även om man inte ska överdriva det så behöver man absolut inte vara rädd för att rid apå asfalt mer än med en skodd häst (snarare tvärt om då en järnsko inte ger samma svikt och avlastning för lederna som en barfotahov ger).

Undvik inga underlag - rid på allt! Hoven anpassar sig tillslut vid dom underlag hästen går på.

På vintern har en barfotahov väldigt bra grepp. Är man osäker så kan man antingen använda norska dubbdäck (minns inte vad det heter men man köper det på macken och det är som ett klister som man spreyar på däck egentligen) eller så köper man ett par boots som man broddar.

Det beror på hur mycket hästen i fråga sliter. men de bör verkas oftare än mänga här säger. Vi försöker verka våra minst var 4e vecka. Om hästen sliter bra själv bör man bara se till så att den sliter rätt och så att hoven behåller dess vinklar. Därför bör även de som inte sliter så mycket själva verkas ofta för att behålla vinkarna. Vår verkare, hon verkar sina minst varanan vecka, men då tas det såklart mycket lite, bara små korrigeringar.

Sen klarar friska hovar av att bli längre bättre, men hästar med fång eller sprickor bör verkas oftare så de behåller den korrekta formen. En spricka måste växa ut, och en sådan häst kan inte verkas var 8e vecka för då hinner sprickan komma ner, vilket hästen går på vilket då kan tvinga upp den. En shettis som vi blivit tvugna att rädda nu i vintras var i början tvungen att bli verkad varje vecka för att kunna gå. Men som sagt det handlar inte om 1h verkning, inte mer än 20 minuter, lite rasp, lite hörnstöd och mycket rörelse.

Mina har INGA problem att gå på asfalt, vill de springa och busa kan inte underlaget hindra. Det jag undviker än endast vägar som består endast av stora vassa stenar, alltå inte grus, utan stenar med en diameter på minst 10cm. När vi rider långritter och kan vara osäkra på underlag har vi boots med oss, bara hoppa av och ta på om det skulle behövas.

#9 Åh tack får svaret. Jag har bara fått förklarat för mig att det skulle göra ont för en häst att rida på asfallt men det är bra att nu veta att man inte behöver undvika det.

Jag lyssnar alltid på hästen jag rider. Min relation med hästen går alltid först, går inte en sekund utan att jag och hästen kommunicerar med varandra.

personligen går jag hellre barfota på asfalt än grus, samtidigt sprang jag som en galning när jag var mindre på grusuppfarten utan problem, men nu går man sällan barfota och ett steg känns hemskt. Men desto mer man går desto mer läderhud bildar vi. Hovarna har likadan förmåga, ju mer de sliter desto mer växer hovarna. "lagen för jämnvikt" om man läst kemi & biologi.

#12 Hur gör man om hovarna ömmar när de går barfota? Är man illa tvungen att använda skor då?

1. det finns andra alternativ än fastspikade järnskor.

2. jag låter alltid hästen bestämma, och kollar på hästens historia. Av mina 7 har jag 3 som aldrig haft skor, 1 som haft 4-5 skoningar, 1 utsliten travare, 1 gammal turridninghäst + 1 utdömd fånghäst.

en sto som aldrig haft skor har några gånger reagerat på underlaget, bara lite grann att man känt att steget blivit kortare. detta ofta efter en längre viloperiod då hon bara gått på mjukt underlag i hagen. Då låter jag henne gå till kanten om hon vill, eller sakta ner. men i skitt hitta på något som hon måste tänka på samtidigt som hon går på gruset lite grann. Jag växlar då alltså så hon går lite grus lite gräs samtidigt som jag rider slalom eller skänkelvikning eller något annat.

Så försöker jag göra med de flesta, även turridningstoet, travaren och stoet som bara haft skor någongång. (fångnordisen har efter 3 år aldrig visat några tecken på sjukdom såfort hon fick gå barfota)

Men jag lyssnar på hästen, travaren är ofta ganska öm, och då väljer jag lite andra vägar, mer gräs, kanke boots, men bara så länge han vill. Vill han sakta ner får han det, vill han gå till kanten får han det. Alltid upp till hästen. Men han har blivit mycket mycket bättre nu.

Jag har även märkt att det ibland kan vara mentalt och inte fysiskt, att de tror att de ska få ont när de går mitt på vägen, men så fort jag ber om öppna eller sluta eller vad som så går de på som vanligt. Även sen när jag släpper tyglarna för avslappning och streching.

men det viktigaste för mig är att se till hästen. och tänka "outside the box". göra det man själv tycker och känner sig trygg med och inte bara för att såhär har alla gjort och gör. Så när hästen ömmar eller plötsligt börjar, fundera på ALLT som påverkar hästen. Rör den sig tillräckligt mycket, vad går den på för underlag ihagen, vindskyddet, boxen. Får den tillräckligt mycket grovfoder, får den alla mineraler den behöver, vilka behöver den, kan den ha en brist på något.. o.s.v

/Joanna

vildhast.blogg.se

#13 Enligt mig beror det på från fall till fall. Mina ömmade en del nu i höstas när det var väldigt blött. Då fick dom ha på sig gummiboots (vilket är ett bra och inte allt för dyrt kontant alternativ till järnskor). Ömmar dom lite i en period men att det kan gå över snart (och att det ömmar olika mkt beroende på underlag) så man kan prova en liten tid. Men man måste vara vaken och se hur hästen reagerar. Om hästen har ont bara av att gå i hagen är det enligt mig inte ett alternativ ens att prova ett tag. Hästen måste få ha ett liv under tiden. Men annars är det ju så att ju mer dom går barfota desta bättre blir hovarna och desto mindre ömmar dom. Smart är att ta av skorna nu under vintern när det är snö. Då får dom gå relativt mjukt men endå bra möjlighet att gå på hårdare underlag en lång tid och hinner vänja sig.

Min första häst kunde inte ens gå på gräs utan skor/boots så där var det inte ett alternativ att prova.